Håller med. Har enorm respekt för lärare.
Jag skäms supermycket nu i efterhand när jag inser vad min klass gjorde med våra lärare. Årskurs 3-6 gick jag i en så stökig klass att jag en gång hörde någon form av skolinspektör? Säga att vi var "värsta problemklassen i stockholm, kanske i landet". Då tänkte jag att hen överdrev.
Sen inser jag:
I 3an hade vi 5! olika lärare. De försvann för att de blev utbrända.
I 4an hade vi 7! olika lärare, de sista två hade en "stödlärare" med sig, så två lärare till 27 barn, ändå blev de utbrända.
I 5an hade vi 4! lärare. Varav den sista läraren hade med sig en "stödlärare" som faktiskt kunde lugna oss. Vi blev även av med killen som gillade att sätta eld på saker (inklusive tjejers hår) någonstans vid jul. Den killen var det definitivt något fel på, hans raseriutbrott var inte att leka med. Han hade ingen empati alls utan var mest ute efter att skada folk så mycket som möjligt.
I 6an hade vi bara 2 lärare. Den första blev utbränd, sedan tog de tillbaka "stödläraren" som hade funkat tidigare och tillsammans med en blond jävlarannamma lärare blev de ett dream team. Den blonda läraren introducerade sig i princip med "Hej, jag är er nya lärare. Jag tolererar NOLL skit. Jag har blivit sparkad av en häst och fick frakturer i både ryggraden och nacken, min skalle spräcktes. Jag är inte rädd för någon av er. Ni sitter i en usel sits för ni har bara kunskap upp till möjligen 4an, ni kommer att få djurjävla svårt i högstadiet om vi inte fixar det. Vi ska nu läsa ikapp 2 års studier. Det här är er chans" och följde sedan upp det med råge. Den läraren och "stödläraren" räddade mig där. Annars hade jag haft det superkämpigt.
Jag var snäll och foglig, så jag orsakade 0 problem. Men ändå skäms jag. Det är 18 lärare på 4 år. Barn kan vara vidriga.
Eloge till alla lärare som orkar