Kanske har du ratt.
For tva ar sedan hade jag 3 hemlosa barn pa bussen. De hade alla temporara uppehalls orter tillsammans med en "vardgivare" och tva hade ocksa syskon, rum i en kyrka, omgjort motell rum. och rum pa, typ, storhushall.
Tva av dem hade nastan inga klader, en tunn, tunn, troja hela vintern, skor dar sulorna slappt ... etc. Jag startade en kampanj dar vi samlade in klader till barnen i var stad och fick med mig en fran "school board". Numera har skoldistriktet rum de reserverat for skolgrejor, ryggsackar, fina block, etc, klader, och mat till alla skolbarn innom districtet som behover det. (Och alla tre av de barnen ar nu fosterbarn och har det mycket battre i sina nya familjer.)
Jag star varje ar ute i regnet for att samla in klader och leksaker for att jag vet att annars kommer barn att bli utan. Om jag inte arrangerar for bussbolaget gor ingen annan det heller. Leksaker samlar vi tillsammans med brandstationen i sta'n da de har en distribution lista sedan lange och hanterar darfor leksaker battre.
Hade jag gett pengar vet jag inte vart det gatt, vilka barn som fatt hjalp av dem, pa det har viset vet jag att det ar vara skolor i var stad som drar nytta. Och jag kanner stor tillfredstallelse av att se till att barn har i var stad, barn vi hamtar med vara skolbussar, har klader, skor, och leksaker.
Och visst mar jag mycket battre av att veta att jag hjalpt barn i min naromgivning att fa varma klader, mat pa bordet, leksaker och annat som alla andra barnen i skolan tar for givet.
Sjalvklart kanns det bra att hjalpa andra, men det kanns lite som om det ar fel att gora det, eller atminstone skammas lite for att jag "tillfredstaller mina egna behov" genom valgorenhet for andra. Sedan tycker jag kanske att det inte spelar sa stor roll ... Jag mar battre for att jag atminstone gjort nagra manniskor lite gladare, varmare, och torrare
