Vad gör vi? Del CLXXXVI

[Stefffie]

Är i småstad och påminns om varför jag bor i storstad...

 

[cili]

Halleluja! Bring har äntligen levererat paket och jag har därmed fått hålla nya boken i händerna för första gången (på omslaget ses min älskade gula , som just nu är utlånad och enormt saknad)

Visa bifogad fil 131535

Men gud vad stor bilden blev, såg jag nu när jag tog upp datorn. Laddade upp från mobilen, där såg den ju liten och rimlig ut , och nu går det inte att redigera

 

[Raderad medlem 68338]

Jag funderar på hur jag ska gå vidare med min värk.
Men är den inbillning så borde den la gå över.

Jag tänker (obs bara min egen personliga inställning) att jag kanske måste acceptera att jag inte är smärtfri.
Acceptans tror jag är nyckeln. Och att försöka att hitta annat att tänka på, så att inte värken blir det man fastnar vid tankemässigt. Jag menar inte att du kan "tänka bort" värk, men det tjänar ju inte så mkt på att livet kretsar kring den.
Jag vet att det kan vara svårt, jag fastnar själv ibland så ovanstående är bara hur jag försöker tänka.

 

[parellikusken]

Klar med forskningsintervjun, så skönt att få prata om hur vården har fungerat och inte fungerat för mig. Hoppas forskningen leder till något bra nu!

 

[_Elly_]

Men gud vad stor bilden blev, såg jag nu när jag tog upp datorn. Laddade upp från mobilen, där såg den ju liten och rimlig ut , och nu går det inte att redigera

Helt rimlig storlek!

 

[Raderad medlem 68338]

Jag måste förbereda mig för att hålla ett kortare "föredrag" i afton om intressepolitik. Känner mig lite tvek till att jag blivit utvald att göra detta men men

 

[Ninnurur]

A är verkligen inte kry. Sover för tredje gången idag, inte likt henne! Så kvällens ridning är avbokad.

 

[Scata]

Jag tänker (obs bara min egen personliga inställning) att jag kanske måste acceptera att jag inte är smärtfri.
Acceptans tror jag är nyckeln. Och att försöka att hitta annat att tänka på, så att inte värken blir det man fastnar vid tankemässigt. Jag menar inte att du kan "tänka bort" värk, men det tjänar ju inte så mkt på att livet kretsar kring den.
Jag vet att det kan vara svårt, jag fastnar själv ibland så ovanstående är bara hur jag försöker tänka.

Det här (acceptans) pratar man mycket om på kbt om/mot kronisk smärta och på smärtcentrum, så det stämmer.
Men det är bland det svåraste som finns

Sen att lära sig hur sin egen kropp fungerar, ofta är det olika på olika dagar - men med tid så lär man sig hitta de "goda" tecknen och får göra något positivt av dom. Jag gick på en kbt om detta hos hc's psykolog, det var väldigt givande. Inte direkt, men just med tid och mitt eget engagemang så har jag varit väldigt hjälpt av detta. Smärtcentrum hade inte lika mycket att ge mig, tyckte jag.

Så det jag vill säga med detta är att du @Sonic76 kanske kan fråga på din hc vad det finns för hjälp att få utöver ren medicin.
Om jag skulle enbart gå på medicin mot min kroniska värk så skulle jag behöva vara knarkare och det är inte ett alternativ

 

[MJLee]

Ska köpa en glassburk med snäpplock när jag åker till Jula. Hällde torrisarna i en plastburk med lock och ställde på fönsterbrädan. I morse när jag gav Megara frukost från burken så insåg hon var godiset förvarades

Hon lyckades få ner den och locket trillade av. Fick tag på en arg katt innan hon inte hann äta mycket och stängde ute henne från köket medan jag skopade upp så mycket det gick och sopade upp resten.

Nu är den ställd på den högsta hyllan där jag måste ta pallen och ta ner den varje gång hon ska få mat

 

[manda]

Jag tänker (obs bara min egen personliga inställning) att jag kanske måste acceptera att jag inte är smärtfri.
Acceptans tror jag är nyckeln. Och att försöka att hitta annat att tänka på, så att inte värken blir det man fastnar vid tankemässigt. Jag menar inte att du kan "tänka bort" värk, men det tjänar ju inte så mkt på att livet kretsar kring den.
Jag vet att det kan vara svårt, jag fastnar själv ibland så ovanstående är bara hur jag försöker tänka.

Ja. Håller med. Det är ju ett jobb att styra upp sig när någon tanke/känsla barkar år skogen.

Dessutom @Sonic76 så vet vi (forskningen) att kvinnor, personer med övervikt och personer med sjukdomar som inte har tydliga biomarkörer i större utsträckning än andra gaslightas av vården och får sina besvär etiketterade som psykosomatiska. (Var det inte i SvD nyligen någon ung kvinna som sökt i åratal pga smärtor av cancer som avfärdades som psykogent? Det måste inte ens vara i frånvaro av möjlighet till objektiva fynd som vården psykologiserar.) Du känner dig själv. Du känner din kropp. Du har ett diagnostiserat tillstånd. Det finns absolut ingen anledning att du ska köpa just denna läkares narrativ som enligt dig är uppenbart fel. Ja, det suger att det finns strukturellt förtryck inom vården men nej, det definierar inte dig.

För mig handlar acceptansen dels om symptomen hur livet ser ut dels om att det finns egenmakt inom ramarna sjukdomen ger och dessutom om att vården inte kan fixa allt. Sjukdom är lika mycket del av livet som hälsa, även om vi hör mycket prat som att ”livet stannade” och ”jag vill ha mitt liv tillbaka” som om sjukdom/smärta eliminerar livet självt. Som vi känner det kanske, men det är upp till var och en att avgöra om det är ens liv som är fel eller om det är ens tidigare definition av liv som var för smal.

Det finns heller inget ett till ett-samband mellan grad av sjukdom och upplevd hälsorelaterad livskvalitet. Hur vi mår måste inte avgöra helt och hållet hur vi har det. Även om svår sjukdom såklart tar upp mycket av ens tid och ändrar mycket av ens vardag såklart, så finns en skillnad på att vara sjuk och att ha en sjukdom, som kanske blir viktigare när sjukdomen är långvarig.

Allt sagt med full förståelse för att det inte är lätt någonstans att leva med smärta! Men bara för det inte är lätt betyder inte att det är fel.

 

[Karro-Lina]

Det här (acceptans) pratar man mycket om på kbt om/mot kronisk smärta och på smärtcentrum, så det stämmer.
Men det är bland det svåraste som finns

Sen att lära sig hur sin egen kropp fungerar, ofta är det olika på olika dagar - men med tid så lär man sig hitta de "goda" tecknen och får göra något positivt av dom. Jag gick på en kbt om detta hos hc's psykolog, det var väldigt givande. Inte direkt, men just med tid och mitt eget engagemang så har jag varit väldigt hjälpt av detta. Smärtcentrum hade inte lika mycket att ge mig, tyckte jag.

Så det jag vill säga med detta är att du @Sonic76 kanske kan fråga på din hc vad det finns för hjälp att få utöver ren medicin.
Om jag skulle enbart gå på medicin mot min kroniska värk så skulle jag behöva vara knarkare och det är inte ett alternativ

Jag har också gått på nån kurs i smärthantering. Mycket prat om att acceptera, notera att smärtan är närvarande men inte låta den ta allt för mycket plats i livet. Hjälpte mig mycket.

Vi är så programmerade på att försöka bli smärtfria för att det ska vara ”en bra dag” och för mig hjälpte det att sluta tänka så. Jag har visst bra dagar, inte helt smärtfria men ändå bra och väldigt mycket bättre än de sämre dagarna.

Blev erbjuden den via vården efter att jag, precis som du, insåg att medicinera mot värken skulle göra mig till missbrukare på sikt och därmed något att ta till i nödfall och ej dagligen för min del.

 

[tanten]

Idag har jag inte gjort ett jota. Tänker fortsätta med det hela kvällen. Har sovit i ett par omgångar.

Jag vill att den här febern ska ge med sig och hoppas att en dag i stillhet ska hjälpa. Det kan ju inte bli sämre i alla fall.... Vaknar med feber och den är nästan borta under dagen - med hjälp av panodil. Nästa morgon har jag feber igen.
Tröttsamt.

 

[Sonic76]

Jag tänker (obs bara min egen personliga inställning) att jag kanske måste acceptera att jag inte är smärtfri.
Acceptans tror jag är nyckeln. Och att försöka att hitta annat att tänka på, så att inte värken blir det man fastnar vid tankemässigt. Jag menar inte att du kan "tänka bort" värk, men det tjänar ju inte så mkt på att livet kretsar kring den.
Jag vet att det kan vara svårt, jag fastnar själv ibland så ovanstående är bara hur jag försöker tänka.

Jag tänker inte så mycket på den som ni verkar tro
Men när jag blir begränsad i mitt arbete och inte får sova så påverkar det allt.

 

[tanten]

Jag tänker inte så mycket på den som ni verkar tro
Men när jag blir begränsad i mitt arbete och inte får sova så påverkar det allt.

Samtidigt så verkar det uppta dina tankar väldigt - eftersom dina inlägg till en väldigt stor del handlar just om din värk och dina hälsobekymmer?

 

[Raderad medlem 68338]

Idag har jag inte gjort ett jota. Tänker fortsätta med det hela kvällen. Har sovit i ett par omgångar.

Jag vill att den här febern ska ge med sig och hoppas att en dag i stillhet ska hjälpa. Det kan ju inte bli sämre i alla fall.... Vaknar med feber och den är nästan borta under dagen - med hjälp av panodil. Nästa morgon har jag feber igen.
Tröttsamt.

Usch inte kul! Hoppas att febern ger med sig!

 

[dobbis]

Samtidigt så verkar det uppta dina tankar väldigt - eftersom dina inlägg till en väldigt stor del handlar just om din värk och dina hälsobekymmer?

Det gör dina inlägg oxå och många av ozz andra med

 

[Karro-Lina]

Jag tänker inte så mycket på den som ni verkar tro
Men när jag blir begränsad i mitt arbete och inte får sova så påverkar det allt.

Det är ju just det som är det stora problemet med kronisk värk. Det påverkar ju livet både här och där och många av oss tvingas ju göra förändringar för att det öht skall fungera. För egen del fick jag byta yrke helt då hästjobb på klinik ej var ett alternativ längre.
Sömn är ju också en sak som lätt blir lidande och den är dessutom extremt viktigt när man lever med värk.
Små anpassningar samt acceptans brukar kunna göra livet lite behagligare tror jag

 

[Nixehen]

Lämnade sonen i skolan i morse, åkte sedan till granngården och köpte foder och spån till hönsen för en halv förmögenhet.

Kommer hem, kånkar ut första spånbalen bara för att mötas av fyra döda höns i hönsgården. Kollar snabbt och inser att tre är instängda i huset (luckan hade åkt igen) och en är hysterisk ute i hönsgården.
Totalt 8 höns döda.
Någon har hittat en Weak spot i nätet runt gården och lyckats gräva sig in. Räven? Grävling? Mården? Ingen vet.

Fyra ensamma hönor kvar. Nu instängda i hönshuset och kommer inte kunna släppas ut inom det närmaste eftersom ”mördaren” hittat dig ett skafferi här.

Så uppgiven och ledsen. Alla mina favoriter är borta.

 

[parellikusken]

Lämnade sonen i skolan i morse, åkte sedan till granngården och köpte foder och spån till hönsen för en halv förmögenhet.

Kommer hem, kånkar ut första spånbalen bara för att mötas av fyra döda höns i hönsgården. Kollar snabbt och inser att tre är instängda i huset (luckan hade åkt igen) och en är hysterisk ute i hönsgården.
Totalt 8 höns döda.
Någon har hittat en Weak spott i nätet runt gården och lyckats gräva sig in. Räven? Grävling? Mården? Ingen vet.

Fyra ensamma hönor kvar. Nu instängda i hönshuset och kommer inte kunna släppas ut inom det närmaste eftersom ”mördaren” hittat dig ett skafferi här.

Så uppgiven och ledsen. Alla mina favoriter är borta.

Men så hemskt!
Riktigt tråkigt att läsa.

 

[Gnist]

Jag tänker inte så mycket på den som ni verkar tro

Bra det, men vi här inne utgår ju från de inlägg du postar och när många är negativa om div hälsa så är det lätt hänt att det ser ut som det negativa dominerar livet.