Jag. Blir. Så. Trött.
Första dagen på sommarskolan (jag går på sommarskola för att läsa en kurs och få de poängen för att bli klar snabbare
). En annan tjej frågade tusen frågor och gav sig inte när jag gav "fel" svar (enligt henne).
Hon "vart är du ifrån?"
Jag "kina, jag adopterades när jag var 10,5 månader gammal"
Hon "ok, vet du vilka dina riktiga föräldrar är?"
Jag "jag antar att du syftar på mina biologiska föräldrar, för mina riktiga föräldrar bor jag hos, men nej, jag vet inte vilka de är"
Hon "men ska du inte leta upp dina riktiga föräldrar?"
Jag "alltså, jag bor ju hos mina riktiga föräldrar och skulle kunna ringa upp dem här och nu" + en förklaring om att det är olagligt att lämna bort sitt barn i kina och att jag därmed inte kan leta upp dem.
Hon "jo, men alltså dina Riktiga föräldrar? Varför vill du inte leta upp dem?"
Jag "som sagt så bor jag med mina riktiga föräldrar. Mina biologiska föräldrar har inte lämnat någon info om sig själva eftersom det är olagligt att lämna bort sitt barn i kina"
Hon "ja men dina sverigeföräldrar måste ju veta vilka dina riktiga föräldrar är?"
Jag "nej, de har exakt lika lite information som jag har om mina biologiska föräldrar eftersom det är olagligt att lämna bort sitt barn"
Hon "fast du måste ju veta vilka dina riktiga föräldrar är?!"
Sen gick läraren in och sa till ifrån (mot henne, inte mig).
Jag är helt ok med frågor och har inga "förbjudna ämnen". Men då förväntar jag mig också att personen som frågar visar respekt genom att tex inte fortsätta tjata om att bioföräldrarna är de "riktiga föräldrarna" eller liknande.
Det är liksom inte så kul att gång på gång bli tillsagd (av andra, som inte är adopterade) att bioföräldrarna är de enda riktiga föräldrarna, vilket indirekt betyder att adoptivföräldrarna är "låtsasföräldrar".
För att återgå till trådens ämne. Jag är på bussen på väg hem