Lyssnat på Radiosporten dokumentär om dödsmisshandeln av djurgårdssupporter 2014. Fulgråtit och fått flashbacks från den helgen. Hur min dåvarande sambo messat och skrev att det var kaos, sen försvann och inte gick att få ta på. Timmar som gick. Nyhetsrapporteringar och andra uppdateringar om misshandel, ”krigzon” och folk som flydde. Paniken innan jag visste att han var okej och sorgen över det som hänt. Usch alltså. Mindes saker jag inte visste att jag mindes. Vet inte varför jag skriver det här? Skriva av mig kanske. Känns fånigt. Allt slutade ju bra för oss.