Läste "red bean längd" som "ridit bearnaisesåsen längd" och kunde inte alls förstå vad du sysslat med*trött*
Hoppas jobbsituationen förbättras snart, sånt tär så mycket på en!
Ja bearnaise sås får jag nog inte ens tag på här.Inte troligt, som värst var det i våras då Farmor låg på sjukhus (och sedan avled) och en god vän var allvarligt skadad på sjukhus. Empati är liksom inte deras starka grejer, snarare självupptagenhet, arrogans och att sprida en massa dynga om som många som möjligt. De hugger på det minsta och jag kan inte föra en tå fel (egentligen stämmer inte det heller, de hittar liksom på saker ur tomma luften så jag kan göra ingenting och ändå är jag helt hemsk). Den värsta personen höll i våras på med att inte säga hej och visa hur ofantligt arg hon var på mig, men jag hade liksom inte gjort något
Hade annat på hjärnan och det enda som hade hänt samma dag det började var att att hon slängde upp en dörr i ansiktet på mig (inte på flit) och jag sa hej. Jag har varit borta i flera månader och håller på och blir helt förstörd av att ha varit tillbaka i två veckor De har i alla fall slutat snacka skit öppet så jag kan höra det (helt sjukt, de liksom såg till att jag kunde höra allt). Istället sitter de på något sorts chat program, känslan är helt hemsk då det känns som att det pratas om mig rätt ofta. Så fort jag sagt eller pratat med någon så börjas det liksom knappas frenetiskt. Det spelar liksom ingen roll vad jag gör. Falska, ytliga personer som försöker boosta sitt eget självförtroende genom att trycka ner andra.
Men det är rätt ohållbart så jag tror tyvärr att jag måste prata med min handledare när han är tillbaka.
