Ok, jag ska försöka svara på din fråga, men då får du stå ut med ett smärre föredrag...
Apropå färsen:
När man räknar på klimatbelastning av olika livsmedel, så måste man räkna in väldigt många olika faktorer.
Någon måste ge en det siffermaterial man ska räkna med, och avgöra vilka saker som alls är relevanta att räkna in. Hur mätningar går till, och vilka faktorer man väljer att att räkna med, kommer att avgöra vilket resultat man får...
Det finns ett antal skäl, som det skrivits ett antal gånger om, till varför svensk nötkött är bättre än importerat.
För att kunna jämföra med andra länder, måste man börja med att titta på hur det går til att föda upp djur som ska bli kött i Sverige
Så här ungefär, kommer nötkött till i Sverige, det finns flera olika sätt nämligen:
Kött från mjölkkor:
En stor andel av nötköttet vi äter, är en "biprodukt" till mjölkproduktion.
För att en ko ska producera mjölk, så behöver hon föda en kalv. Efter att hon fått en kalv, så kommer hon att under ett antal månader producera mjölk, men så småningom så avtar mjölkproduktionen. Då får hon vila ett tag, så betäcker man henne igen, och så föder hon en kalv igen, för att producera mjölk. Efter ett antal år, så börjar kon bli "utarbetad", och då slaktas hon, och blir "kött". I Intensiv mjölkproduktion blir en ko kanske 6-8 år, i mindre intensiv produktion, så kan korna bli 15-20 år.
De kalvar till mjölkkor, som är av hankön, och kvigkalvar, som inte behövs för att ersätta en mjölkko på gården (eller annan gård), föds upp för att bli "kött". Dessa djur slaktas efter 2-3 år.
Lite drygt 50 % av det nötkött vi äter, kommer från djur som har sitt ursprung mjölkproduktion.
Svenska mjölkkor går ute betar på sommaren, men eftersom det nödvändigt att korna är nära lagården, för att kunna mjölkas, så går de flesta mjölkkorna och betar på odlade vallar. Sinkor och ungdjur går och betar naturbetesmarker om det finns sådana tillgängliga.
När korna ska producera mjölk, så behöver de mycket näring (protein och energi), då ges de förutom odlat vallfoder tilläggsfoder. Ensilaget är alltid basfodret till korna.
Numera så försöker man så långt det går, producera sådant foder på gården eller köpa i närområdet. Det handlar om t.ex. om spannmål och ärtor som har för dålig kvalitet för platsa som människomat, om särskilt odlade åkerbönor, om restprodukter från sockertillverkning, och i mindre utsträckning om importerade foderråvaror.
De flesta av de mjölkraskalvar som föds upp för att kött, köps av någon annan bonde, som föder upp dem. Där föds de upp på ungefär samma sätt som andra "köttdjur".
Köttdjursuppfödning, det finns lite olika undervarianter:
Man har kor av särskilda raser, som ger ett smakligt kött. Det föds kalvar, det är vanligt att de föds på våren, som går med sin mamma och diar, och under sommaren går de ute på bete. När kalvarna blivit lite större, så skiljs de av från sina mödrar, och får gå i grupper med ungefär jämnåriga av samma kön.
Köttrasdjuren låter man i stor utsträckning beta på naturbetesmarker.
Vissa djur går på "ranchdrift", utomhus året om, andra gör på lösdrift, utomhus med möjlighet att gå in i en ligghall när de vill, andra går inomhus över vintern, i stora hallar med bädd av halm, där de kan röra sig som de vill.
Köttdjuren kan födas upp nästan helt utan tilläggsfoder, om man vill det. De äter alltså mest ensilage, och eventuellt något tilläggsfoder. Då ges de ungefär samma sorts foder som mjölkkor, men i mindre mängder.
I Svensk djurhållning, så används antibiotika endast när det är befogat, p.g.a. sjukdom som verkligen kräver behandling. Veterinärerna är ytterst restriktiva med att skriva ut onödiga mediciner.
Man jobbar väldigt mycket förebyggande hälsovård, och djurhållningen har på alla sätt strikta regelverk runt olika aspekter av djurvälfärd.
Naturbetesmarker är alltså marker, som av olika skäl det inte är lämpligt, görligt, eller rimligt att odla upp.
Naturbetesmarker kan vara steniga, kuperade, ha mycket berg som kommer upp, ett för tunt jordlager för att kunna plöjas, vara för fuktiga eller blöta under delar av året t.ex., så att de inte är odlingsbara.
Det enda som egentligen kan produceras på naturbetesmarker, är gräs och betesväxter (och oätliga växter inklusive större buskar och träd), och ett rikt liv av insekter och andra organismer som lever tillsammans med växterna, som behöver den sortens natur för att kunna leva. En hel del av växterna gynnas också av bli betade, och av att fröna passerar genom magen på ett djur.
Eftersom naturbetesmarker aldrig plöjs, så lagrar naturbetesmarken in "kol" på ungefär samma sätt som skogsmark, de är alltså CO2 sänkor. Enligt nyare beräkningar, så lagrar naturbeten som betas in ny kol effektivare än skog, i och med att mullen växer. Det blir nästan som att göra biokol och gräva ner.
Vall, alltså odling av gräs och baljväxter på åkermark för att skapa ensilage till djuren, är ett sätt att säkerställa att odlingsjorden långsiktigt behåller sin bördighet. Bördighet handlar om att det ska finnas näringsämnen, mullämnen, maskar, svampar och bakterier i jorden, som gör att olika grödor (växter) kan växa på ett bra sätt på jorden. Förutom att generera en bra odlingsjord, genom att jorden får vila och blir naturligt gödslad genom baljväxterna, så fungerar vallen, medan den ligger, som en "kolsänka".
En vall brukar hålla ungefär 2-5 år, sedan plöjs den upp, och så odlar man t.ex. spannmål ev olika slag, ärtor, åkerbönor, eller raps på jorden (eller majs i södra Götaland), för sedan återigen ha en vall i några år.
När man kommer lite mer norrut i Sverige, låt oss förenkla genom att säga norr om Dalälven, så så faller fler och fler grödor ifrån, det blir svårt att få till skördar med bra resultat. Det gäller även i mer missgynnade lägen i skogsbygd bl.a..
Det mest meningsfulla som egentligen går att odla i mer missgynnade lägen, är egentligen vallfoder som kan ges till djur som t.ex. kor, vars mjölk vi kan dricka eller vars kött vi kan äta.
Vi har dessutom (förutom sommaren 2018) ett klimat där vi inte normalt inte behöver använda grundvatten, eller ens bevattna, för att få vallar eller andra lantbruksgrödor att växa, utan det tar regnet hand om.
Grönsaksodlingar är det som brukar behöva bevattnas.
Svenskt jordbruk är faktiskt "bäst i världen" på att få fram bra skördar med minimal miljö och klimatpåverkan. Vi använder minst kemiska bekämpningsmedel, vi precisionsgödslar med konstgödsel, vi är bäst på att långsiktigt behålla eller förbättra jordens bördighet, och vi är duktigast på fasa ut fossila drivmedel...
Nu kan vi tag tag i det där importerade köttet, och varför det är "dåligt".
Observera att det naturligtvis finns jordbrukare som som är lika "duktiga" som de svenska är, överallt på jorden, men vi måste ju använda generaliseringar här...
Dels så finns det rent allmänt en massa problem med djurhållningen. Det handlar om utrymme, hantering, slakt, slakttransporter och en stor överanvändning av antibiotika (som används även i förebyggande syfte), vilket ökar på problemen med resistenta bakterier.
Det är dessutom långt ifrån alla djur, som ens får går ut, eller får beta.
De föds upp med mindre naturliga foder, alltså mer kraftfoder och mindre gräs, i värsta fall i så kallade "feed-lots". https://en.wikipedia.org/wiki/Feedlot
Vad gäller klimat- och miljö, så finns det också stora brister. En hel del av odlingen av det som blir djurfoder är utarmande för odlingsjordarna, eftersom man på många håll driver industrialiseringen av jordbruket hårt, med intensiv användning av kemiska bekämpningsmedel, konstgödsel, och bevattning, så att man åstadkommer försämrad bördighet och påskyndar jorderosion. Kortsiktigt skapar man stora skördar, långsiktigt, så får man stora problem.
När man använder foder till djuren som kommer från åkrar, som plöjs minst en gång per år, så släpper man ut bundet koldioxid från åkern, det blir ingen lagring som det blir i vallen som ska bli ensilage, dessutom så rapar och fiser kor som har en väldigt stor andel kraftfoder i sin foderstat, ut mer metan, än kor som huvudsakligen äter gräs. Det beror på att vom-mikroberna inte kan bryta ner fodret lika bra, som de kan göra med det mer naturliga gräset.
Så det importerade köttet är sämre, för djuren behandlas sämre, för att jordbruket är mindre uthålligt och mer klimat- och miljöpåverkande.
Och så finns det en sak till:
Om vi lägger ner det mesta av vår djurhållning i Sverige, t.ex. för att det går att köpa billigare kött utomlands ifrån eller för att vi tycker att det är oetiskt med djurhållning, så kommer vi att påverka den odlande delen av jordbruket också negativt.
Det kommer inte att finnas tillgång till djurgödsel till lantbruket, vi får problem med bördigheten.
Det kommer inte finnas avsättning för gräset på vallarna, så dessa ytor kommer endast att fungera som bevuxna trädor.
Naturbetesmarkerna, och de viktiga pollinerande insekterna samt den biologiska mångfalden som kommer därifrån, kommer att försvinna...
