Du kan tänka bort "sannolikt" här, jag var försiktig av rutin. Vi kan inte fortsätta i den omfattning och på det sätt som görs idag, sannolikheten ligger nära hundra procent. För ekosystemets del kan vi inte fortsätta som vi gör. Ekonomiskt kan vi kanske tänka kortsiktigt ett tag till, sedan kollapsar även det när vi inte har något att ta av längre. Det skickar inte heller rätt signaler internationellt att fortsätta avverka så storskaligt och samtidigt försöka övertyga länder som Brasilien att spara sin skog.
Kan du beskriva lite mer, vad är det som kollapsar, och på vilket sätt?
Hur ska vi få fram tyg, papper, förpackningsmaterial och plaster?
Varför är just skogen så viktig att rikta in sig på och inte t.ex. den förbrukning av CO2 som uppstår t.ex. via ett slags överanvändning av el för att driva bl.a Internet, skapa "smarta hus" där många funktioner är onödiga, eller att avstå från att diskutera "onödiga transporter"?
Det blir så förenklat, och så svepande. Varför inte lite exempel som är närmare praktisk hantering?
För mig är det uppenbart, att inga fler urskogar ska huggas. Men det finns inte så många, och de flesta är skyddade.
Det vore också bra, att öka andelen blandskog, och att öka andelen som brukas utan att kalhuggas. Liksom att kraftigt öka mängden naturlig föryngring.
Som
@Lycan nämner, så uppstår mycket skogsråvara, när man danar skogen för att få fram användbart byggmaterial. Även med naturlig förökning, så måste man efter en tid välja och vraka bland träden, om det ska uppstå "bra" timmerträd. Man kan avstå en gallring t.ex., alternativt avstå från röjning i likåldriga bestånd, men även i blädningsbruket, så måste man tänka över vilka träd man tar ut, och vilka effekter det har. Egentligen, i praktiken, så har man en slags ständigt pågående danande gallring, när man "plockhugger", om man inte vill ramla in i fällan av det som kallades för dimensionshuggning.
Vilket innebär, att det uppstår högar med virke som passar för olika ändamål, från massaved till högkvalitetstimmer.
Det är dock inte så enkelt som det låter, att återställa skogsdikning t.ex. I synnerhet inte i södra Sverige, eftersom skogsmarken är insprängd i odlingslandskapet (eller om man vill det, odlingslandskapet är insprängt i skogsmarken), och en förändring av vattenföringen i skogen, kommer att leda till att även vattenföringen i odlingslandskapet förändras, vilket kan innebära att man måste dika mera, mindre, eller sluta bruka odlingsmark.
Skogsdikningarna är ofta bortåt 100-200 år gamla, de senaste 50 åren har nydikning bara varit tillåten i mycket begränsad omfattning.
Här närmare vi oss också problemet med befintlig vattenkraft, alltså i synnerhet de mindre kraftverken, och kraven på att ta bort dessa, och riva dammar för att ge fisken fria vandringsvägar. Dammar som ofta har sin grund i anläggningar som kraft till gruvhantering, vattendrivna kvarnar eller sågverk, som användes långt innan man började med elproduktion, är inte "bara" att riva.
Kulturlandskapet har danats genom dessa anläggningar, och konsekvenserna för landskapet och jordbruket är svåröverskådliga.