Pappersmassa är en oerhört högspecialiserad produkt som kräver rätt ingångsmaterial. Av de fraktioner du räknar upp som massaved så duger definitivt inte rötkubb och de där krokiga topparna tvekar jag på iom att de måste funka i avbarkningsprocessen. Till detta så har man även krav på minsta diameter på stocken undre barken.Men som du säger så blir krokiga, toppar, röta, gallrat osv inte tillräckligt bra för byggnadsmateriel, och det är ju av dessa som man tillverkar pappersmassa. I själva pappersmassaprocessen så kan man också få ut diverse biprodukter, typ tallolja, terpentin, el, värme, osv. Om det är ved som är alldeles för rötet för att kunna göra pappersmassa av så blir det i sista hand eldningsved i typ värmeverk.
Det finns skogsbolag som i första hand odlar mot massaved iom att de är samma koncern som pappersbruken.
Problemet med biobränslen är flera förutom det som @Nahar pratar om. Ett problem är den allmänna debatten där man pratar om att man kan ersätta typ hela flygbränslemängden med biobränsle för att i nästa andetag prata om fordonsbränsle och uppvärmning och elproduktion och och och. Grejen är att man säkert kan ersätt just flygbränslet men då kan man inte göra något annat med biobränslet det räcker inte till. Man intecknar alltså samma volym flera gånger till olika saker.Andra funderingar
Nu är inte jag mega-insatt men jag har alltid trott att man med biobränslen menar att man använder de "rester" som inte blir byggmaterial, och då tar tillvara det på bästa sätt? Min spontana tanke är att det borde vara bra? Men det är alltså miljömässigt dåligt enligt lite inlägg i denna tråden? Eller har jag fått allt om bakfoten? Eller vad menar man?
Ett annat problem är att om du går ut på ett kalhygge idag så är det som att gå i en städad park. För 10-15 år sedan, eller var det tidigare kärringen börjar bli gammal, så var ett hygge vedervärdigt att gå på iom alla grenar som låg kvar överallt. Idag tar vi hand om dem vilket är lysande ur ett energiperspektiv men sedan eldar vi upp detta och deponerar askan som farligt avfall på deponier. När så sker så utarmar vi skogarna på viktiga mineraler och organiskt material som behövs i marken. Dessa mineraler finns företrädelsevis just i riset (barrren) som vi numera plundrar skogsmarken på. Dagens välstädade hyggen är därmed inte bara en katastrof för ekosystemen iom att man slår sönder dem utan även ett oerhört enkelriktat sätt att återigen förflytta värdefulla mineraler från odlingsmark till deponi (som med människoskit som till stor deponeras). Vi har inte råd att leva i ett deponisamhälle utan mineralerna måste tillbaka till där de kom ifrån för att vi inte ska få ännu mer utarmad mark än vi redan har i jordbruket som varit utsatt för detta under en lång räcka av år.