Vad gör ni? Del 5

[Raderad medlem 68338]

Inte direkt, men skulle på ett sätt vilja ändra på att jag blev mobbad under uppväxten så min självkänsla/självförtroende hade varit bättre än den är, den är nästintill obefintlig den också.

Det är aldrig för sent att förändra sin situation! Försök att inte fastna i negativt förflutet, se hur du kan få det bättre i framtiden!
Vad har du för mål och visioner?

 

[Squie]

Inte direkt, men skulle på ett sätt vilja ändra på att jag blev mobbad under uppväxten så min självkänsla/självförtroende hade varit bättre än den är, den är nästintill obefintlig den också.

Se om jag förstår dig rätt. Det du var med om som liten...påverkar dig idag? Finns det något du kan göra för att hjälpa dig själv eller havererade all framtida framgång i och med att du blev mobbad som liten? Är känslan att på grund av mobbingen kan du aldrig få vänner och kan aldrig påverka din historia?

 

[TheRedLightning]

Det är aldrig för sent att förändra sin situation! Försök att inte fastna i negativt förflutet, se hur du kan få det bättre i framtiden!
Vad har du för mål och visioner?

Mål och visioner? Får det nästan att låta som något företag.

Jag vet faktiskt inte längre, hade några när jag var ihop med x:et, men de gick i kras när det tog slut. Just nu har jag haft fullt upp att "komma på fötter" så har mest tänkt klara vardagen och köpa in det där jag vill ha.

 

[TheRedLightning]

Se om jag förstår dig rätt. Det du var med om som liten...påverkar dig idag? Finns det något du kan göra för att hjälpa dig själv eller havererade all framtida framgång i och med att du blev mobbad som liten? Är känslan att på grund av mobbingen kan du aldrig få vänner och kan aldrig påverka din historia?

Liten och liten, var mobbad från förskolan upp till sista året på gymnasiet, varav mellan- och högstadie tiden var värst. Ja, mobbningen har påverkat mig som person. Jag vågar inte lita fullt ut på människor att de vill mig väl, är alltid skeptisk. Självkänslan/självförtroendet är i bott, då jag alltid fick höra hur värdelös jag är och bygger jag upp det lite, så raseras det så fort någon lägger en taskig kommentar eller liknande.
Jag har aldrig direkt haft vänner, inte så många, bara varit en, men vi har glidit ifrån varandra. De andra utnyttjade mig, typ jag "köpte" vänner, man bjuder på godis, försöker visa sig häftig att man hittat pappas porrfilmsgömma, men inget av det var äkta.

Visst sjutton påverkar det mig idag, jag kan vara glad och positiv men så fort någon lägger minsta lilla negativa kommentar så dyker den där osäkra personen upp och kryper in i sitt musselskal...

 

[Snurrfian]

Försökte ringa mamma, men hon svarade inte.... jag vill bara vrida tillbaka klockan och göra vissa saker ogjorda under uppväxten så jag kunde ha bättre självkänsla/självförtroende och fler vänner än jag har idag, idag är de ju nästintill obefintliga. Är mer bekanta än vänner jag har just nu...

Det här blir ett sånt där äckligt hurtig råd, men du kanske behöver släppa det som har varit? Det är inte lätt men det kanske skulle få dig att må bättre på längre sikt. Klarar du dig ikväll även om du inte får tag på din mamma? Känner du inte det så tycker jag att du ska ringa 112 och be om hjälp. Men om du känner att du klarar kvällen, kan du inte försöka våga och vilja boka en samtalskontakt och få hjälp med att ta dig upp till yta och komma vidare i livet? Det är inte fel att be om hjälp, ibland behövs det och då ska man ta det. Alla är värda att få må bra!

 

[Squie]

Liten och liten, var mobbad från förskolan upp till sista året på gymnasiet, varav mellan- och högstadie tiden var värst. Ja, mobbningen har påverkat mig som person. Jag vågar inte lita fullt ut på människor att de vill mig väl, är alltid skeptisk. Självkänslan/självförtroendet är i bott, då jag alltid fick höra hur värdelös jag är och bygger jag upp det lite, så raseras det så fort någon lägger en taskig kommentar eller liknande.
Jag har aldrig direkt haft vänner, inte så många, bara varit en, men vi har glidit ifrån varandra. De andra utnyttjade mig, typ jag "köpte" vänner, man bjuder på godis, försöker visa sig häftig att man hittat pappas porrfilmsgömma, men inget av det var äkta.

Visst sjutton påverkar det mig idag, jag kan vara glad och positiv men så fort någon lägger minsta lilla negativa kommentar så dyker den där osäkra personen upp och kryper in i sitt musselskal...

När du i ett sådant möte får en negativ kommentar. Hur tänker du då? Vad tänker du?

Har du sökt hjälp för dina upplevelser under uppväxten?

 

[TheRedLightning]

Det här blir ett sånt där äckligt hurtig råd, men du kanske behöver släppa det som har varit? Det är inte lätt men det kanske skulle få dig att må bättre på längre sikt. Klarar du dig ikväll även om du inte får tag på din mamma? Känner du inte det så tycker jag att du ska ringa 112 och be om hjälp. Men om du känner att du klarar kvällen, kan du inte försöka våga och vilja boka en samtalskontakt och få hjälp med att ta dig upp till yta och komma vidare i livet? Det är inte fel att be om hjälp, ibland behövs det och då ska man ta det. Alla är värda att få må bra!

Jodå jag överlever, så lätt blir ni inte av med mig. Har tappat räkningen på hur många gånger jag velat dö och till och med nästan tagit det där sista steget ut framför tåget, men aldrig gjort det för även om det känns som ett rent helvete nu, hur kommer det vara om 10 år? Den nyfikenheten har fått mig att fortsätta hoppas på bättre. Det sägs att hoppet är det sista som överger människan.

Troligen kommer jag må mycket bättre redan imorgon, det brukar gå över på en dag.

 

[TheRedLightning]

När du i ett sådant möte får en negativ kommentar. Hur tänker du då? Vad tänker du?

Har du sökt hjälp för dina upplevelser under uppväxten?

Jag tänker inte alls, det är som om jag slutar fungera och blir handikappsförlamad typ och bara står och lyssnar, blir väldigt "liten".


Nu minns jag inte så mycket från själva uppväxten, men det lilla jag kommer ihåg var att jag varit hos kuratorn och skolsystern och pratat, men det har inte hjälpt så mycket, mobbningen slutade inte för att jag gick och pratade, tyvärr.

 

[Squie]

Jag tänker inte alls, det är som om jag slutar fungera och blir handikappsförlamad typ och bara står och lyssnar, blir väldigt "liten".

Nu minns jag inte så mycket från själva uppväxten, men det lilla jag kommer ihåg var att jag varit hos kuratorn och skolsystern och pratat, men det har inte hjälpt så mycket, mobbningen slutade inte för att jag gick och pratade, tyvärr.

Något samtalsstöd har alltså inte funnit som vuxen? Hur tänker du kring det idag? Att börja arbeta med ryggsäcken och bearbeta allt som hänt?

 

[Snurrfian]

Jodå jag överlever, så lätt blir ni inte av med mig. Har tappat räkningen på hur många gånger jag velat dö och till och med nästan tagit det där sista steget ut framför tåget, men aldrig gjort det för även om det känns som ett rent helvete nu, hur kommer det vara om 10 år? Den nyfikenheten har fått mig att fortsätta hoppas på bättre. Det sägs att hoppet är det sista som överger människan.

Troligen kommer jag må mycket bättre redan imorgon, det brukar gå över på en dag.

Men även om du mår bättre i morgon så kanske det vore bra att faktiskt ta tag i det en gång för alla? Ang mobbing så har jag själv erfarenheter ifrån det, jag klarade mig mycket tack vare äldre kompisar i stallet och ett helt nytt sammanhang när jag började gymnasiet och kunde få en nystart utan att någon visste något om mig.

 

[TheRedLightning]

Men även om du mår bättre i morgon så kanske det vore bra att faktiskt ta tag i det en gång för alla? Ang mobbing så har jag själv erfarenheter ifrån det, jag klarade mig mycket tack vare äldre kompisar i stallet och ett helt nytt sammanhang när jag började gymnasiet och kunde få en nystart utan att någon visste något om mig.

Finns en anledning till varför jag flyttade från min hemort när jag fick chansen, att komma ifrån fördommarna. Det är helt klart bättre nu än vad det var då, men visst sitter det taskiga självförtroendet/självkänslan kvar och det är grymt svårt att bygga upp tydligen.
Jag inbillar mig att mycket påverkas av att jag inte är ifatt mig själv ekonomiskt än, det är fortfarande mycket som måste köpas/lagas/betalas innan jag kan finna ro, om jag någonsin gör det förstås.

 

[TheRedLightning]

Något samtalsstöd har alltså inte funnit som vuxen? Hur tänker du kring det idag? Att börja arbeta med ryggsäcken och bearbeta allt som hänt?

Samtalsstöd? Är det något annat än kurator och psykolog?
Just nu tänker jag att jag inte har råd, då det är så mycket som ska köpas/lagas/betalas, men tanken är att få ordning på ekonomin till nyår och sen kanske ge mig själv ett nyårslöfte och ta tag i det. Känner inte att jag orkar göra det just nu, för då kommer jag inte få ordning på det ekonomiska och det känns som om den biten måste fungera först för att livet ska fungera med räkningar osv, det där nödvändiga.

 

[Snurrfian]

Finns en anledning till varför jag flyttade från min hemort när jag fick chansen, att komma ifrån fördommarna. Det är helt klart bättre nu än vad det var då, men visst sitter det taskiga självförtroendet/självkänslan kvar och det är grymt svårt att bygga upp tydligen.
Jag inbillar mig att mycket påverkas av att jag inte är ifatt mig själv ekonomiskt än, det är fortfarande mycket som måste köpas/lagas/betalas innan jag kan finna ro, om jag någonsin gör det förstås.

Just därför tror jag att du skulle må bättre om du faktiskt gick regelbundet ett par gånger till någon som kan hjälpa dig att reda ut tankarna. Jag tror att du verkligen skulle ha stor nytta av det.

 

[TheRedLightning]

Just därför tror jag att du skulle må bättre om du faktiskt gick regelbundet ett par gånger till någon som kan hjälpa dig att reda ut tankarna. Jag tror att du verkligen skulle ha stor nytta av det.

Blir kanske efter nyår i så fall, sen tror jag dagens depp har haft en bidragande orsak här.
Brukar bli lite deppigare när hösten, kylan och mörkret kommer.

 

[Ness]

Bakar chokladbollar och längtar efter hästar..

 

[Squie]

Samtalsstöd? Är det något annat än kurator och psykolog?
Just nu tänker jag att jag inte har råd, då det är så mycket som ska köpas/lagas/betalas, men tanken är att få ordning på ekonomin till nyår och sen kanske ge mig själv ett nyårslöfte och ta tag i det. Känner inte att jag orkar göra det just nu, för då kommer jag inte få ordning på det ekonomiska och det känns som om den biten måste fungera först för att livet ska fungera med räkningar osv, det där nödvändiga.

Samtalsstöd kan vara kurator och psykolog, ja. Men också andra professioner. Beror, som jag förstår det, vad du har för behov. Vad det är som behöver bearbetas.

Känner du till högkostnadsskyddet? Betalar en summa och sedan ha/får vård gratis ett tag. Är inte helt hundra på regelverket idag. Men det finns där som en hjälp. Vet människor som har gjort en utredning hos psykolog inom landstinget och sedan fått terapin gratis. Vet dock inte hur vanligt det är eller hur det egentligen går till att söka.

Jag förstår det som att du känner att du inte har pengar till att söka vård. Vad känner du som idag att du kan göra för att må bättre? Vad vill du själv göra för att må bättre?

 

[sthu]

Börjar bli lite nervös inför första dagen på nya jobbet. Allting helt nytt! Spännande och läskigt!

Kom på att jag glömt kontakta arbetsförmedlingen och akassan. . Får göra det imorgon. Har inte fått arbetstider helt än, så vet inte riktigt hur jag ska göra. Är en kort anställning, fram till jul. Provjobb resten av den här veckan, sen kanske lite uppehåll innan det börjar "på riktigt".
Har inte fått klart alla intyg till akassan än heller, de vill ha en massa från typ fyra år tillbaka.. Ska bli skönt slippa dem ett litet tag. Men vore ju inte fel att få ersättning för senaste veckorna. Mutter, hatar krångel.

 

[Trott]

Hemma i soffan igen, kollar på Hela Sverige Skramlar och dricker ett nytt gott te "Dalkulla" som jag fick av barndomskompis som jag fick i igår

 

[Squie]

Börjar bli lite nervös inför första dagen på nya jobbet. Allting helt nytt! Spännande och läskigt!

Kom på att jag glömt kontakta arbetsförmedlingen och akassan. . Får göra det imorgon. Har inte fått arbetstider helt än, så vet inte riktigt hur jag ska göra. Är en kort anställning, fram till jul. Provjobb resten av den här veckan, sen kanske lite uppehåll innan det börjar "på riktigt".
Har inte fått klart alla intyg till akassan än heller, de vill ha en massa från typ fyra år tillbaka.. Ska bli skönt slippa dem ett litet tag. Men vore ju inte fel att få ersättning för senaste veckorna. Mutter, hatar krångel.

Hata krångel...men pengar är bra.

 

[TheRedLightning]

Samtalsstöd kan vara kurator och psykolog, ja. Men också andra professioner. Beror, som jag förstår det, vad du har för behov. Vad det är som behöver bearbetas.

Känner du till högkostnadsskyddet? Betalar en summa och sedan ha/får vård gratis ett tag. Är inte helt hundra på regelverket idag. Men det finns där som en hjälp. Vet människor som har gjort en utredning hos psykolog inom landstinget och sedan fått terapin gratis. Vet dock inte hur vanligt det är eller hur det egentligen går till att söka.

Jag förstår det som att du känner att du inte har pengar till att söka vård. Vad känner du som idag att du kan göra för att må bättre? Vad vill du själv göra för att må bättre?

Utredning hos pyskolog? Är det något när man gör massa tester? Låter mer intressant än att prata med någon, jag pratar bara omkull och gömmer mitt sanna jag bakom ett positivt skal, var nog därför den förra psykologen jag var hos sa att den inte kunde hjälpa mig eftersom jag inte verkade ha de problemen jag sa att jag hade...

Jag skulle behöva fler IRL vänner, som man kan prata med varje dag, skoja med, ha roligt osv. Helst skulle jag vilja klona mig själv, det hade varit det bästa, för då vet ju klonen precis vad jag vill då den känner likadant.