Det är som när jag försökte få mina barn att skynda sig att borsta tänderna och viskade att vi skulle skynda oss upp efteråt och gömma oss för deras pappa och H genast sprang till sin pappa och viskade ”vi ska smyga tyst upp och gömma oss för dig så du inte vet att vi redan är klara!”"kom ihåg nu barnen, det vi köpte till morfar nu är en överraskning!"
Lilla E springer in och ropar, det första hon gör, "MORFAR! Vi har köpt lampor till dig!"
vad tänkte jag ens?
(Tur morfar är lomhörd
Det påminner mig om ett knep jag har använt med stor framgång några gånger för att få min 4-åring att byta om till pyjamas. Jag låtsas prata för mig själv och ser till att hon hör mig och säger typ ”jag undrar om K kommer ta på sig sin pyjamas, om hon gör DET kommer jag VERKLIGEN bli överraskad”. Då ser jag hennes luriga min i ögonvrån och så springer hon iväg och byter om, jag låtsas göra annat och så hoppar hon fram och säger tadaaaa och jag säger ”VA? Har du redan tagit på pyjamasen????!!! Nu blev jag verkligen överraskad!”Det är som när jag försökte få mina barn att skynda sig att borsta tänderna och viskade att vi skulle skynda oss upp efteråt och gömma oss för deras pappa och H genast sprang till sin pappa och viskade ”vi ska smyga tyst upp och gömma oss för dig så du inte vet att vi redan är klara!”
Toppentips!Det påminner mig om ett knep jag har använt med stor framgång några gånger för att få min 4-åring att byta om till pyjamas. Jag låtsas prata för mig själv och ser till att hon hör mig och säger typ ”jag undrar om K kommer ta på sig sin pyjamas, om hon gör DET kommer jag VERKLIGEN bli överraskad”. Då ser jag hennes luriga min i ögonvrån och så springer hon iväg och byter om, jag låtsas göra annat och så hoppar hon fram och säger tadaaaa och jag säger ”VA? Har du redan tagit på pyjamasen????!!! Nu blev jag verkligen överraskad!”
nu verkar dock alla ha svårt för att somna 
Hahaha! Så härlig stund!Saker man inte vill höra när man står på knä och torkar kiss från golvet och försöker hindra kissets 2,5-åriga upphovsmakare från att köra sin sopbil i nämnda kiss:
”Mamma, jag råkade tappa ett av dina halsband i korvstroganoffen!”
Påminner om när min äldsta var runt 3 år och vi hade köpt en födelsedagspresent till pappan. Hämtade upp honom på vägen hem och det första dottern säger."kom ihåg nu barnen, det vi köpte till morfar nu är en överraskning!"
Lilla E springer in och ropar, det första hon gör, "MORFAR! Vi har köpt lampor till dig!"
(Tur morfar är lomhörd
. Känner mig så jäkla okompatibel med sonen just nu. Han är ett och ett halvt, har nu en otroligt stark vilja kombinerat med kort stubin. Jag har århundradets pms med noll tålamod och jäkligt nära till skäll och ibland även skrik. Önskar bara att mensen kommer nu så att jag får ha min familj kvar. Sambon undrade lite försiktigt om jag inte bara kunde hålla det inom mig men det går liksom inte. Känner mig verkligen sämst.Detta är typ anledningen till att jag äter godis (eller chips...) i bilen hem från jobbet.För ett par veckor sen hade jag smugglat in en karamell i munnen när ingen såg. När jag sen skulle göra något med H (2,5 år) råkade jag bita på godisen så det krasade. H tittade misstänksamt på mig och frågade "vad är det?".
"Eh... morot!" svarade jag. Jag brukar aldrig gå runt och äta morot men H tycktes godta det och vi fortsatte med vårt.
Men nu har det två gånger hänt att jag smygätit en godis, sen träffat på H och då på sin höjd gjort en diskret tuggrörelse varpå han genast sagt "morot?!" och sen flinat lite vilket ger mig en känsla av att han synat min bluff
Jag tror du borde söka hjälp, det är en jäkla stress att vara ensam så mycket som både du och jag varit, och inte ”valfritt” (tycker på dotterns kompisars föräldrar som har valt att vara ensamstående föräldrar att det kanske t.o.m. är enklare och att de prepat mer med avlastningredan från start). Jag har aldrig varit på skrikgränsen (men jag skriker nästan aldrig, så jag nådde andra gränser istället..) men ändå behövt stöttning för att orka vara en så kallad god mor. Eller att du bara kan få lite ensamtid emellanåt? Jag har för mig att din sambo jobbar jour, kan de eller du åka bort några nätter?Alltså
Jag har tillgång till samtalsstöd vid behov men inte känt att det behövts på ett bra tag (bortsett från senaste veckan då). Sen har sambon varit föräldraledig sedan jag började jobba heltid igen i mars. Så jag har massa avlastning när jag väl är ledig från jobbet. (Förutsättningarna är mao. tusen gånger bättre än i höstas/vintras.) Det är mest det att jag också känner ett behov av att avlasta sambon på mina lediga dagar. Och så vill jag hänga med sonen också såklart. Men just nu funkar det dåligt och det har tyvärr mycket med min pms att göra (som förövrigt inte alltid presenterar sig på detta jäkla sätt som den gjort denna månaden).
