Vad gör vi? Kids edition - del 4

[gulakatten]

Nu har barnens farmor och farfar åkt. Vilken vecka vi har haft . De har lekt, tröstat, nattat, myst med och matat våra barn. Bara varit med hela tiden, funnits här och varit med barnen. Ovärdeligt. Farmor har också tvättat alla våra fönster () och så har de hjälpt oss med otaliga små projekt som inte hunnits med innan. Och igår överraskade de oss med att ha köpt en resevagn åt oss .

Jag hade älskat att bo närmare dem men oavsett så har vi världens största tur att vi har såna fina farföräldrar till våra barn. Barnen är trygga med dem, de känner sig sedda och älskade och vi vet att vi har backup som alltid kommer finnas där för dem. Ovärdeligt.

Både jag och dottern grät när de åkte men nu får vi räkna ner till vår resa dit istället. Bara två månader kvar .

 

[FeatherCloud]

Jag och barnen är på Skånes djurpark Sover över i parken så vi har fått mata djur efter stängning och ha en massa mys. Sen tog som vanligt allas ork tvärslut inför läggning så jag blev irriterad och barnen satte sig på tvären men vi redde ut det när vi lagt oss.

Det är underbart att hänga med barnen på en massa äventyr men det är verkligen noll paus att vara själv... Ingen annan som går och tar en plats med barnen när man ska äta så den andre bara fixar maten, ingen som kan ta med bara ena på toa eller vakta grejer, ingen som kan gå utan barn och hämta bagage etc så att det går fortare, utan i allt är det liksom jag, en sexåring och en snart treåring som behöver ta oss an utmaningarna.
Nåja, det gör oss tightare, tror jag, men oj vad det sliter

 

[Kilauea]

Jag och barnen är på Skånes djurpark Sover över i parken så vi har fått mata djur efter stängning och ha en massa mys. Sen tog som vanligt allas ork tvärslut inför läggning så jag blev irriterad och barnen satte sig på tvären men vi redde ut det när vi lagt oss.

Det är underbart att hänga med barnen på en massa äventyr men det är verkligen noll paus att vara själv... Ingen annan som går och tar en plats med barnen när man ska äta så den andre bara fixar maten, ingen som kan ta med bara ena på toa eller vakta grejer, ingen som kan gå utan barn och hämta bagage etc så att det går fortare, utan i allt är det liksom jag, en sexåring och en snart treåring som behöver ta oss an utmaningarna.
Nåja, det gör oss tightare, tror jag, men oj vad det sliter

Heja dig! Hoppas du får nån dag återhämtning sen.

 

[zassoo]

Så. Mycket. Bråk. Och. Gnäll.

Djupandas. Njuta av när det är lugnt och trevligt.

 

[Bexzor]

Laddar över filer på en extern hårddisk och hoppas att solen kan stanna kvar så vi kan bada i eftermiddag. Just nu är det trötta barn som vill spela dator, och efter en hel veckas spelande hos deras pappa så förstår jag dom

 

[Nordthor]

Sitter och försöker häva någon jäkla ångestattack eller annan ospecifik dyspné. Alltså det går verkligen upp och ned här hemma. Bra och dåligt, jobbigt och mysigt, stimmigt och lungt. Ibland undrar jag om jag och sambon kommer att ta oss igenom småbarnsåren som ett par? Han orkar så förbannat mycket och jag är helt matt. Och så klagar jag, på allt (men mest hur lite ork jag har eftersom det är så obehagligt att vara såhär trött). Det är väl bara att hålla i sig och åka med. Tänker på er som är själva med era barn. Vilka hjältar. Vi är liksom två vuxna på ett barn och jag är helt slut.

 

[Bexzor]

Blev en kort tur till badet efter en kompromiss med barnen. Tre barn - tre uppblåsbara leksaker. Eftersom leksakerna var halvt uppblåsta så gick det förvånade fort att blåsa upp dom helt. Hittade dessa djur för 75 styck på en matvaruaffär, felmärkta på hyllan men jag fick dom för hyllpriset

 

[julgrisen]

Vi pratar mycket om samtycke här hemma på grund av att det varit lite bråkigt det senaste, så idag hörde jag dem jaga varandra medan de ropade ”tycker du det är roligt nu?” ”Ja! Tycker du också det är roligt? Jag frågar ju om du har roligt?!”

 

[vemsomhelst123]

Sitter och försöker häva någon jäkla ångestattack eller annan ospecifik dyspné. Alltså det går verkligen upp och ned här hemma. Bra och dåligt, jobbigt och mysigt, stimmigt och lungt. Ibland undrar jag om jag och sambon kommer att ta oss igenom småbarnsåren som ett par? Han orkar så förbannat mycket och jag är helt matt. Och så klagar jag, på allt (men mest hur lite ork jag har eftersom det är så obehagligt att vara såhär trött). Det är väl bara att hålla i sig och åka med. Tänker på er som är själva med era barn. Vilka hjältar. Vi är liksom två vuxna på ett barn och jag är helt slut.

Men du, det är inte konstigt efter all din ensamtid. Jag (och de flesta jag känner som varit själva mycket) känner likadant, eller som @FeatherCloud skrev, men har ju aldrig någon att luta sig emot eller som kan avlasta..vår dotter är 5 nu, nu börjar jag kunna återhämta mig lite. Och kunna släppa några sekunder på att ha kontroll. Helvete vad de där första åren med mycket ensamhet slet på mig. Min sambo orkar också så himla mycket, men han har aldrig behövt vara ”själv” och är helt ledig när han är ledig. Klart han orkar… men han har också svårt att se skillnaden mellan mitt och hans liv även om han är världens bästa pappa,så jag tror jag förstår precis hur du känner.

 

[Bexzor]

Men du, det är inte konstigt efter all din ensamtid. Jag (och de flesta jag känner som varit själva mycket) känner likadant, eller som @FeatherCloud skrev, men har ju aldrig någon att luta sig emot eller som kan avlasta..vår dotter är 5 nu, nu börjar jag kunna återhämta mig lite. Och kunna släppa några sekunder på att ha kontroll. Helvete vad de där första åren med mycket ensamhet slet på mig. Min sambo orkar också så himla mycket, men han har aldrig behövt vara ”själv” och är helt ledig när han är ledig. Klart han orkar… men han har också svårt att se skillnaden mellan mitt och hans liv även om han är världens bästa pappa,så jag tror jag förstår precis hur du känner.

@Nordthor

Jag kan inte annat än hålla med texten ovan. De senaste åren i mitt äktenskap var jag trött, irriterad, stressad och drabbades av början till utmattningssyndrom två gånger. Första tiden efter skilsmässan drabbades jag av flertal panikångestattacker speciellt i vissa situationer. Svaga nerver fick jag höra av bekanta i min närhet.

Nu har jag insett att det var livet jag levde då som orsakade allt. Inte för den saken skull att man ska skilja sig men just att tiden ger distans och man kan se mer klart vad man gått igenom

 

[BusBarro]

Så. Mycket. Bråk. Och. Gnäll.

Djupandas. Njuta av när det är lugnt och trevligt.

+1 på den.

Har en vecka semester själv nu med barnen och 95% av tiden går åt till att hålla isär dem så de inte slår ihjäl varandra. Dessutom har mannen jour så när han kommer hem från jobbet kan han inte avlasta mig då han kan få larm när som helst.

 

[vemsomhelst123]

@Nordthor

Jag kan inte annat än hålla med texten ovan. De senaste åren i mitt äktenskap var jag trött, irriterad, stressad och drabbades av början till utmattningssyndrom två gånger. Första tiden efter skilsmässan drabbades jag av flertal panikångestattacker speciellt i vissa situationer. Svaga nerver fick jag höra av bekanta i min närhet.

Nu har jag insett att det var livet jag levde då som orsakade allt. Inte för den saken skull att man ska skilja sig men just att tiden ger distans och man kan se mer klart vad man gått igenom

Precis, vi har ju gjort valet att leva såhär, men vi hade kanske inte kalkylerat med en pandemi eller skenande räntor som gjorde att vi behövde fundera ett varv extra på hur mycket ledigt han kunde ta på tex somrarna kommande år. Jag tror de senaste 5 åren kom ikapp mig lite i vår när jag blev väldigt sjuk (fysiskt) inget allvarligt men otroligt påfrestande att gå nästan 3 månader och vara trött och inte riktigt med i matchen, har som sagt heller inte reflekterat jättemycket över det innan utan bara kört på. Det är nästan jobbigare ibland kan jag uppleva att vara två när en är ”ensam”, än att kunna koppla bort helt och vara ensam. Som sagt är just våran situation ett aktivt val och egentligen avlastar det nog mig mer än om vi varit två med 9-5 jobb, men de där första åren, framförallt föräldraledigheten sög musten ur mig i mina ensamma perioder.

 

[zassoo]

+1 på den.

Har en vecka semester själv nu med barnen och 95% av tiden går åt till att hålla isär dem så de inte slår ihjäl varandra. Dessutom har mannen jour så när han kommer hem från jobbet kan han inte avlasta mig då han kan få larm när som helst.

Förstår helt, jag hade en liknande situation första två veckorna av semestern. Det är otroligt hur mycket det kan bråkas… en lustig grej är att mina bråkar galet när de hoppar studsmatta tillsammans men om de får hoppa med vattenspridare under så är de typ bästa vänner

Kämpa på ofta tycker jag det hjälper att åka iväg, det är nästan alltid värst bråk hemma.

 

[Bexzor]

Precis, vi har ju gjort valet att leva såhär, men vi hade kanske inte kalkylerat med en pandemi eller skenande räntor som gjorde att vi behövde fundera ett varv extra på hur mycket ledigt han kunde ta på tex somrarna kommande år. Jag tror de senaste 5 åren kom ikapp mig lite i vår när jag blev väldigt sjuk (fysiskt) inget allvarligt men otroligt påfrestande att gå nästan 3 månader och vara trött och inte riktigt med i matchen, har som sagt heller inte reflekterat jättemycket över det innan utan bara kört på. Det är nästan jobbigare ibland kan jag uppleva att vara två när en är ”ensam”, än att kunna koppla bort helt och vara ensam. Som sagt är just våran situation ett aktivt val och egentligen avlastar det nog mig mer än om vi varit två med 9-5 jobb, men de där första åren, framförallt föräldraledigheten sög musten ur mig i mina ensamma perioder.

Nej hur bra planen än låter så kan man inte förutse händelser och andra faktorer som påverkar förutsättningarna. Man kan inte heller förutspå barnens behov som också tar tid, eller om man har ett behov av egen tid. Jag själv vantrivs som hemmaförälder på heltid medan andra älskar det.

 

[Bexzor]

Alla barn sover än, vilket är skönt för det är som gjort för konflikter om de inte sovit tillräckligt. Idag står det utomhusbad på schemat, sist vi skulle prova det badhuset så var det tillfälligt stängt pga låg klorhalt. Idag gör vi nytt försök. Hade tänkt åka till Liseberg denna vecka men hittar ingen bra gps-tag/gps-klocka för bra pris så vi har fått ändra planerna. För att åka själv med tre barn i åldrarna snart 11, 8 och snart 3 kräver både tålamod och ett högt säkerhetstänk.

 

[FeatherCloud]

Vaknat hos kompisar, båda barnen är uppe och leker med deras barn i nästan samma åldrar, fast lilla E kommer in med jämna mellanrum och visar någon fin grej Sen ut igen samtidigt som hon säger högt "oj, måtte stänga dörren!"

Idag åker vi vidare hemåt med nytt stopp hos mormor och morfar. Imorgon tar pappan över barnen och resten av veckan är jag barnfri. Det känns av litegrann att jag nu är på "övertid" med min barnvecka (vi hade egentligen byte igår men iom att vi är iväg så blev det några dagar extra) men inte så farligt ändå, mest har vi det faktiskt mysigt. Det hade jag aldrig trott om mig själv för 1,5 år sedan, att jag skulle orka alltså.

 

[Bexzor]

Och ändrade planer för barnen vill inte längre åka till badhuset, de vill leka på lekplats och åka sparkcykel så mot grannstaden istället

 

[Blyger]

Lagar bebismat fastän jag egentligen bara vill ge burkar resten av livet typ.

 

[Nordthor]

Lilleman sover och när han vaknar blir det vårdcentralen. Nu har svinkopporna tydligen flyttat in i hans näsa också. Kul. Hoppas på bra handläggning. Vi har gjort allt hemma.

 

[FeatherCloud]

"kom ihåg nu barnen, det vi köpte till morfar nu är en överraskning!"
Lilla E springer in och ropar, det första hon gör, "MORFAR! Vi har köpt lampor till dig!"

vad tänkte jag ens?
(Tur morfar är lomhörd )