En gang pa ett BA plan till Sverige satt tva grabbar i 18-19 ars aldern bredvid mig och pa klockren Svenska pratade om hur jag satt, vilken bok jag laste (Engelsk titel), vilken drink jag bastallde under vilken tidppunkt pa dagen, etc, etc. Nar vi atit middagen och jag atergick till min bok var det svart att koncentrera mig sa jag vande mig till han som satt i mitten satet och fragade lungt, pa Svenska, vad hans problem var? De var absolut dods tysta hela resten av resan.
Sonerna vantade pa mig pa Jacksonville's flygplats i Florida nar jag flog in fran Asien. De hade, i sin ungdoms oforstand
diskuterat toalettvanor pa Svenska ... tills en kille pa klingande Svenska undrade om de kunde flytta pa sig sa han kunde komma forbi. De gomde sig bakom nagra skarmar tills jag kom och holl pa skammas ihjal sig nar vi stod vid bandet och vantade pa bagaget for aven om de inte sag honom var de overtygade att han sag dem.
Vi diskuterar aldrig nagon pa Svenska efter det ... daremot pratar vi Svenska med varandra och det har hant flera ganger att nagon kommit fram och pratat Svenska med oss. Nagon som bott har i USA och blivit lika glada som vi blir nar vi hor vart vilda hemlands tungomal pa konstiga platser.
men det är svårt, när djuret är piggt och glad.
