Vad gör vi? CVIII

Status
Stängd för vidare inlägg.
Livet går bra...

Började kvällen med årets längsta utbrott. Kanske 4h långt...? Dvs flera panikattacker, mängder av gråt och ångest och allt bara var (är) allmänt skit.

Har i alla fall ätit lite efter det och nu ligger jag i sängen. Jag saknar min bästa kompis - ena katten.

Jag har verkligen inte livet under kontroll just nu. Allt är extremt oklart. Såg/typ-träffade en person från min tidigare klass på stan idag (var på väg till apoteket) och hon var så mogen och vuxen! Hon allmänt betedde sig som en vuxen människa medan jag kände att jag typ var tre år i jämförelse :grin:
Alla växer, utvecklas, går vidare och påbörjar sina liv. Själv går jag bakåt, blir inte ett dugg mer självständig och behöver fortfarande lika mycket hjälp som jag gjorde för tre-fyra år sen. Moget.

Det är kul att vara mig...!
Vet du? Jag kände precis samma sak när jag var ungefär lika gammal som du.
Jag hade den otroliga lyxen att ha både en mamma och en pappa som inte direkt beter sig som vuxna, och lade en gång en kommentar kring det när jag och pappa snackade. Skämtsam så klart eftersom jag inte klarar av att berätta att jag mår dåligt. Pappa avslöjade i alla fall att nä men han har inte heller koll eller känner sig vuxen typ någonsin. Han ringde liksom sin mamma för att fråga om känsloladdade grejer och till sin pappa om något var trasigt eller om han var osäker kring något. Sen la han till att de som verkar supervuxna nog fejkar :D alternativt var tråkiga personer eller hade problem.

Det öppnade mina ögon och till slut har jag insett att nej, det är ytterst ytterst få som beter sig "vuxet" här i livet. Alla är osäkra, har egna problem att kämpa med, och strävar efter det där konstiga "vuxna" som är så oklart att de varken vet in eller ut. Det finns personer som lyckas maskera allt det där med bra skådespeleri. De har ofta föräldrar som är bra på att köra samma skådespeleri.

Jag tycker att ordet vuxen är olyckligt. Skulle hellre vilja säga mogen eller erfaren. Jag lovar! Att du är bra mer mogen och erfaren än de flesta i din ålder. När jag först läste dina inlägg på Buke trodde jag att du var kanske 35-40, hade varit igenom en hel del saker i livet och tyckte att du resonerade så himla bra och... *host* vuxet. Du var/är lite av en an mina Buke-idoler. :heart

Nej titta på din styvmamma och pappa till exempel. Du är mycket mer "vuxen" än dem. Du är mer "vuxen" än många andra jag känner. Titta på mitt jobb bara 🙄

Jag hoppas du fick somna till slut och att det känns bättre nu på morgonen 🥰
 
Det var nog magi att skriva att jag inte kunde somna på Buke, för jag somnade bums direkt efter :D

Ligger och lyssnar på koltrast utanför fönstret, konstaterar att det blir en fin solig dag i dag, och klappar katten på magen. Känner mig så där superavslappnad. Mys 🥰
 
Livet går bra...

Började kvällen med årets längsta utbrott. Kanske 4h långt...? Dvs flera panikattacker, mängder av gråt och ångest och allt bara var (är) allmänt skit.

Har i alla fall ätit lite efter det och nu ligger jag i sängen. Jag saknar min bästa kompis - ena katten.

Jag har verkligen inte livet under kontroll just nu. Allt är extremt oklart. Såg/typ-träffade en person från min tidigare klass på stan idag (var på väg till apoteket) och hon var så mogen och vuxen! Hon allmänt betedde sig som en vuxen människa medan jag kände att jag typ var tre år i jämförelse :grin:
Alla växer, utvecklas, går vidare och påbörjar sina liv. Själv går jag bakåt, blir inte ett dugg mer självständig och behöver fortfarande lika mycket hjälp som jag gjorde för tre-fyra år sen. Moget.

Det är kul att vara mig...!

:heart
Som @Hoarfrost säger, de flesta är "barnsliga" och osäkra ibland (inkl jag) men att vi blivit mer erfarna med åldern. Dvs smällarna och stötarna är lättare att parera (plus att man lärt sig använda "this too shall pass" som ett mantra...). Vuxen kommer jag nog aldrig att bli :D

Jag kan fortfarande känna att jag vill ha någon som tar hand om mig när jag inte mår bra men det finns ju ingen... pappa är död och mamma är svårt dement och kommer inte ihåg mig. Fast jag vet att det inte går så får jag den känslan när det är tufft. Sedan är det bara att kavla upp ärmarna och ta tag i det som är framför en :)

Allt jävelskap jag varit med om har ju faktiskt lärt mig något... och ofta visat mig att jag klarar mer än vad jag själv tror.
 
De gånger jag känner mig vuxen är när barnen är sjuka eller om jag behöver kriga för deras skull. I övrigt, nja visst mogen, har en förståelse för att ja det kan vara skit just nu och man ser ingen väg ut, men det kommer förändras. Inte vuxen men kanske en större trygghet i mig själv. Det kommer med åren när man har tagit sig igenom en massa saker och inser att det går.
 
Idag får vi se vår nya lägenhet för första gången sen visningen i februari :heart Jag hade hittat lägenheten som "kommande" på en mäklarsida och tjatat till mig en förhandsvisning genom lite trevliga förhandsbud osv. Lägenheten var då uthyrd i andrahand men mäklaren lyckades få till en tid kommande söndag och jag frågade klart-och-tydligt sambon om han kunde då, och jajjemensan det kunde han. Tills han dagen innan kom på att han har ju match.. Mäklaren var dessutom lite försenad så sambon hann se lägenheten i ca 2 minuter medan hans lagkamrat satt i bilen nedanför och väntade på att de kunde riva iväg. Så han är lite mer nervös än vad jag är idag som ändå hann ta god tid på mig att titta runt :D Men det ska bli så kul idag! På onsdag nästa vecka får vi nycklarna :)
 
Jag vet inte om det kan ge hopp eller bara låter klämkäckt. Men jag mådde skit så himla många år och trodde aldrig jag skulle kunna må bra. Jag levde bara på plikt. Det var ju inte sunt alls. Men min ponny höll mig vid liv. Han var en knäppgök som slutade äta om jag var borta och som blev farlig stundtals. Så om jag försvann skulle han behöva avlivas. Det kunde jag inte med. Så jag fortsatte. Ponnyn blev gubbe innan jag mådde ok. Men jag kom dit att jag ville leva för egen del. Och nu sen många år älskar det för det mesta.

Jag fick all möjlig vård som inte direkt funkade under många år. Därför trodde jag att det var kört. Men det vände. Totalt!

Kanske kan det ge dig hopp om bättring. Jag vet inte. Men jag hoppas du kan ta dig igenom natten och få hjälp imorgon. Kram till dig!
Tack. ❤
Har lämnat ut hästen på foder, men får åka dit när jag vill. Det är det enda som får mig glad är att åka dit, men är svårt att samla energi till det.
Försöker att leva så gott det går och inte bara ligga i sängen och stirra in i väggen. Går väl sådär då stora delar av dagarna ser ut så.
Men varje dag är en kamp emot att ge upp. Än så länge har jag iaf överlevt de gånger jag gett upp, det är jag oftast tacksam för. Men jag lever ständigt på gränsen mellan livet och döden. Det tär på mig.

Sorry att det blev ett ganska hemskt inlägg.
 
Tack. ❤
Har lämnat ut hästen på foder, men får åka dit när jag vill. Det är det enda som får mig glad är att åka dit, men är svårt att samla energi till det.
Försöker att leva så gott det går och inte bara ligga i sängen och stirra in i väggen. Går väl sådär då stora delar av dagarna ser ut så.
Men varje dag är en kamp emot att ge upp. Än så länge har jag iaf överlevt de gånger jag gett upp, det är jag oftast tacksam för. Men jag lever ständigt på gränsen mellan livet och döden. Det tär på mig.

Sorry att det blev ett ganska hemskt inlägg.

Du behöver aldrig be om ursäkt för att du talar sanning om och delar med dig av psykisk ohälsa :heart
 
Herregud så sanslöst krångligt det är med sophämtning, lyckades åtminstone säga upp/flytta över från vårt nuvarande hus. Men när jag försökte göra ett nytt abonnemang på vårt blivande hus tog det stopp. Det kan bara fastighetsägaren göra och eftersom vi väntar på avstyckning så är vi inte fastighetsägare än. :banghead: Alltså vem fan skulle vilja beställa ett sophämtningsabonnemang på sig själv, betala och sen inte använda det? Nu kommer det att lösa sig ändå men det blir lite krångligare och vi måste besvära säljaren och han måste göra en massa extra arbete.
 
Herregud så sanslöst krångligt det är med sophämtning, lyckades åtminstone säga upp/flytta över från vårt nuvarande hus. Men när jag försökte göra ett nytt abonnemang på vårt blivande hus tog det stopp. Det kan bara fastighetsägaren göra och eftersom vi väntar på avstyckning så är vi inte fastighetsägare än. :banghead: Alltså vem fan skulle vilja beställa ett sophämtningsabonnemang på sig själv, betala och sen inte använda det? Nu kommer det att lösa sig ändå men det blir lite krångligare och vi måste besvära säljaren och han måste göra en massa extra arbete.
Hur gör de som hyr hus? :banghead: när jag var liten och vi bodde i hus, var det vi som hyresgäster som betalade sophämtning
 
Sov visst inte så värst bra inatt; drömde om folk jag känner till (men inte i min närhet just) dog, om de va corona vetisjutton, sen vet jag inte om jag har hostat inatt eller om jag bara drömde det 🤔. Två saker vet jag i alla fall. Den här dryga veckan jag har hållt mig hemma från jobbet pga hosta och halsriv har spänningshuvudvärken lyst med sin frånvaro (!), otroligt skönt! Och så blev första frukosten ute av och leverpastej och Brinks saltgurka ger en smak av sommar 😍.
 
Status
Stängd för vidare inlägg.

Liknande trådar

Tjatter Om man ska ha en släktträff där ca 40 personer är inbjudna, hur gör man då med kostnaderna? En person kan ju omöjligt betala allt...
Svar
13
· Visningar
713
Senast: Svartkatt
·
Kläder & Bli fin Ja, ingen har väl missat att Naturskyddsföreningen kommit med den rekommendationen...
15 16 17
Svar
326
· Visningar
7 978
Senast: Enya
·
Katthälsa Är förstagångskattägare men är inte ny på djurmat sas, har haft hundar med känsliga magar och allergier så att läsa...
Svar
15
· Visningar
714
Senast: Krålus
·
Skola & Jobb Jag har ett nytt jobb på gång. Jag har fått ett muntligt erbjudande med fastställd lön som jag tackat ja till. Vi har kommit överens om...
2
Svar
21
· Visningar
1 169
Senast: Red_Chili
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

Tillbaka
Upp