Vad är okej att göra när man vabbar? (utbruten från Vad gör vi? Del CLXVI)

[Fru_Tuvstarr]

Återigen, det kan finns ett otal anledningar till att man Vabbar. Allt handlar inte om ÖLI, influensa, eller vattkoppor.

Det kan vara lämpligt att vara hemma i vissa fall, men lika lämpligt att vara någon annanstans och göra något annat än att vara hemma.

Så länge man inte har fullständig information om vad som egentligen pågår, så blir det så fel att anlägga snäva moralistiska synsätt enligt ovan.

Jag bryr mig inte om orsaken. Vab är man hemma med sjukt barn och inget annat. I andra fall får man ta tjänstledigt utan lön.

 

[jeennnnyy]

Jag bryr mig inte om orsaken. Vab är man hemma med sjukt barn och inget annat. I andra fall får man ta tjänstledigt utan lön.

Varför måste man vara hemma med barnet vid vab? Oavsett varför barnet vabbas? Det måste du väl förstå är ett orimligt och inhumant krav?

 

[Nytant]

Jag bryr mig inte om orsaken. Vab är man hemma med sjukt barn och inget annat. I andra fall får man ta tjänstledigt utan lön.

Vadå "är"? Det blir inte sanning för att du upprepar det. Bestämmelserna ser inte ut så.

 

[IngelaH]

Varför måste man vara hemma med barnet vid vab? Oavsett varför barnet vabbas? Det måste du väl förstå är ett orimligt och inhumant krav?

Här i trådfallet, skrev ju målsman på sin facebook att barnet hade influensasymptom. Då åker man inte till GEKÅS, vare sig man VAB-ar eller inte. Man åker inte heller till äldreboendet och hälsar på sin gammelfarmor, 102 år.

 

[jeennnnyy]

Här i trådfallet, skrev ju målsman på sin facebook att barnet hade influensasymptom. Då åker man inte till GEKÅS, vare sig man VAB-ar eller inte.

Tycker varken du eller jag rent moraliskt. Men finns ingen reglering som förbjuder det.

 

[skogaliten]

Jag bryr mig inte om orsaken. Vab är man hemma med sjukt barn och inget annat. I andra fall får man ta tjänstledigt utan lön.

Det känns som du fastnar vid begreppet "vara hemma", och vid olika mer smittosamma infektioner.

Det finns så många andra sjukdomar, åkommor och besvär som inte är smittsamma, eller att den ordinarie vårdaren (t.ex. dagmamma, mormor/morfar) är sjuk, där det kanske är en bättre vård av barnet med en utflykt än att "vara hemma".

Tänk dig att barnet kommit hem från sjukhuset efter en operation. Barnet orkar inte med skola och förskola än, utan behöver göra saker i sin egen takt några dagar eller veckor medan det läker.

Tycker du att barnet även i så fall ska vara hemma på 100 % heltid, utan att få åka på utflykter som passar för barnets ork, bara för att "man ska vara hemma"?

 

[Mkb]

Håller med om det många skrivit om arbetsgivaransvar, juridisk vs moralisk rätt och så vidare, men tror dessutom att kontroversen i vad någon gör under vab delvis kommer av att samhället redan är ganska hårt gentemot andra grupper som är i behov av samhällets insatser, temporärt eller permanent. Det påverkar sedan vad som känns "rättvist" i befolkningens ögon, och vad som krävs för att hela systemet ska fortsätta betraktas som legitimt.

I en jämförelse med hur hårt samhällsklimatet är för vissa, något som nämnts i tråden med utförsäkringar, misstänkliggörande av sjuka, nekad assistans och så vidare, framstår ju en förälder som shoppar loss under vab lätt som obscen. De "sociala reglerna" som gör hela systemet legitimt i befolkningens ögon blir lätt striktare när den politiska riktningen sätter press på vissa grupper. Kort sagt ju hårdare vi är mot utsatta grupper desto mindre kan vi tolerera att även övriga avviker från det förväntade innan det anses orättvist eller moraliskt fel. Och den försämringen av olika aspekter av välfärden är ju något som verkar ha pågått under ganska lång tid, under flera regeringar.

Om man tvärtom inte skulle (socialt) applicera de hårdare förutsättningarna även på exempelvis föräldrar så kan det nog snart framstå som en form av dubbelmoral, vilket också hotar hela systemets legitimitet. Så jag tror ett hårdare samhällsklimat eller en hårdare politik mot vissa grupper länge har drivit och kommer driva ett ännu hårdare samhällsklimat, via en på sätt och vis ganska hälsosam tanke om lika behandling - med resultatet att alla blir mer och mer kontrollerade i en nedåtgående spiral. Vill man inte att andra ska ha åsikter om ens vab så på sikt tror jag man måste rulla tillbaka de förändringar som redan gjorts politiskt på andra håll, annars är trenden bara fortsatt mer kontroll.

 

[Fru_Tuvstarr]

Det känns som du fastnar vid begreppet "vara hemma", och vid olika mer smittosamma infektioner.

Det finns så många andra sjukdomar, åkommor och besvär som inte är smittsamma, eller att den ordinarie vårdaren (t.ex. dagmamma, mormor/morfar) är sjuk, där det kanske är en bättre vård av barnet med en utflykt än att "vara hemma".

Tänk dig att barnet kommit hem från sjukhuset efter en operation. Barnet orkar inte med skola och förskola än, utan behöver göra saker i sin egen takt några dagar eller veckor medan det läker.

Tycker du att barnet även i så fall ska vara hemma på 100 % heltid, utan att få åka på utflykter som passar för barnets ork, bara för att "man ska vara hemma"?

Nej i de fall du beskriver så kan vab behövas.

Dock är ju de flesta vab snoriga ungar mm och då håller man sig hemma.

 

[Milosari]

Det är inte någon avundsjuka från min sida men jag är intresserad av hur mina skattepengar används och anser att de ska användas med respekt (det gäller i alla lägen).

Som immunnedsatt blir jag dessutom VANSINNIG på de som tar med sig sjuka och snoriga barn på affärer, speciellt när de låter barnen springa runt och kladda på allt (och ja, det är något jag ser frekvent i dagsläget).

Att det är jobbigt att vobba/vabba med barn är nog något en får räkna med om en skaffar barn. Om du inte kunde hinna med ditt jobb borde du ha vabbat istället men det var ditt val att inte göra det så var vänlig kräk inte ut din frustration över ditt egna val på oss som betalar skatt som möjliggör att du kan vara hemma.

Är det några som spyr galla över andra i tråden så är det ju barnlösa som tycker synd om sig själva för att de måste täcka upp så mycket för andra. Vi är MÅNGA som vobbar för att slippa känna oss som en börda men det är tydligen inte uppskattat av särskilt många. Ibland undrar jag varför man ens ska försöka. Det går ju uppenbarligen inte att göra rätt.

 

[Thaliaste]

Kontroll finns på alla myndigheter, tro det eller ej ;-) . Och visst skulle det behöva kontrolleras mer, och jag tror det är på gång för många myndigheter går mer och mer till att bli kontrollinstanser och inte supportinstanser, jag vet att det finns en utredning på gång för just vab och försäkringskassan. Men just nu räcker inte personal och budget för att anställa fler för enbart kontroll till helt enkelt tror Arbetsförmedlingen är den myndighet som kommit längst med just kontrollarbetet, de har rena avdelningar som arbetar med kontroll.

Längre än sju dagar kräver FK intyg från läkare för barn upp till 12 år, mellan 12-16 år krävs läkarbedömning från första dagen. Arbetsgivaren har inte rätt att få tillgång till dessa intyg.

Jag tycker att det är bra att det finns kontroll inom välfärdssystemen, jag tror att det bidrar till förtroendet och minskar risken för att det sprids en tro om att fusk är utbrett. (Men får inte gå till överdrift, förstås).

Sen tycker jag att det är olika frågeställningar vad regelverket säger, och vad som är lämpligt beteende ur en socialt acceptabel synvinkel.

 

[Sharpless]

Oavsett vem som har mest fel i den här diskussionen: Det här är varför vi inte kan ha bra saker, det finns alltid kryphål som rövhattar utnyttjar och får de som snäppet mindre rövhattiga att drabbas av det hela. Så, har jag gjort alla sura på mig nu?

 

[Milosari]

Sen: det är förvånansvärt få i tråden som dels inte förstår att alla inte kan flexa eller vabba ett par timmar bara. I vissa yrken jobbar man antingen hela pass eller inte alls.

Och dessutom, de flesta som har barn har nog upplevt att barnet verkar akut sjukt ena timmen men är mirakulöst återhämtad ett par timmar senare. Det kan gå superfort.

Till sist; det är jättedyrt att vabba. Högsta ersättningen är väl drygt 680 kr/dag om jag inte minns fel, det gräver djupa hål i plånboken. Till det kommer extra kostnader för mat (som de äter hemma istället för på skolan). Jag har svårt att tro att en medelinkomsttagare vabbar särskilt många dagar i onödan. De flesta har inte råd.

 

[Intenyttnick123]

Jag tycker att det är bra att det finns kontroll inom välfärdssystemen, jag tror att det bidrar till förtroendet och minskar risken för att det sprids en tro om att fusk är utbrett. (Men får inte gå till överdrift, förstås).

Sen tycker jag att det är olika frågeställningar vad regelverket säger, och vad som är lämpligt beteende ur en socialt acceptabel synvinkel.

Så är det förstås. Samtidigt skulle det bli väldigt korrupt om beslut grundas på handläggarens egna bedömningar eftersom det är väldigt subjektivt och var och en drar sin egen gräns.

 

[Thaliaste]

Man får väl verkligen prata om att det finns fiffel, för det finns det garanterat (som med alla försäkringar..). Har faktiskt inte sett någon skriva motsatsen. Men så som trådstarten beskrevs; barn sjukt, vabbar, åker till gekås så är det ju inget fiffel (om det nu inte visar sig att barnet inte var sjukt..) utan bara ev. olämpligt agerande.
Det är ju lite svårt för försäkringskassan att åka hem och kolla status på alla barn som vabbas, gissar att man följer upp noggrannare om man får indikationer på att något inte står rätt till. Annars är ju den rimliga uppföljningen om barn verkligen är hemma från förskolan och föräldrarna inte är på jobbet och får lön samtidigt. Det går ju att kontrollera utan hembesök

Vi i tråden kan omöjligen veta om det var fiffel eller inte i exemplet i trådstarten, varken åt ena eller andra hållet. Så det är meningslöst att diskutera. Och eftersom vi (som vanligt på Buke) inte kan veta utan bara spekulera om det enskilda fallet, så är den mer intressanta diskussionen när den (som vanligt på Buke) blir en mer generell frågeställning. Rubriken för tråden är "vad är okej" och är inte specificerad till att avse enbart den juridiska frågan, så jag menar att det är intressant att diskutera även moraliskt (behöver jag tänka på hur mina val påverkar andra) och politiskt (hur kan vårt välfärdssystem upprätthållas och hur prioriteras mellan olika gruppers behov).

 

[Intenyttnick123]

Sen: det är förvånansvärt få i tråden som dels inte förstår att alla inte kan flexa eller vabba ett par timmar bara. I vissa yrken jobbar man antingen hela pass eller inte alls.

Och dessutom, de flesta som har barn har nog upplevt att barnet verkar akut sjukt ena timmen men är mirakulöst återhämtad ett par timmar senare. Det kan gå superfort.

Till sist; det är jättedyrt att vabba. Högsta ersättningen är väl drygt 680 kr/dag om jag inte minns fel, det gräver djupa hål i plånboken. Till det kommer extra kostnader för mat (som de äter hemma istället för på skolan). Jag har svårt att tro att en medelinkomsttagare vabbar särskilt många dagar i onödan. De flesta har inte råd.

Så är det också. 2021 vabbades det runt 5-6 dagar per barn i Sverige, det var ett rätt högt rekord, tror att det brukar ligga runt 3-4 annars, men då hade vi också pandemi. Jag skulle säga att jag tror att ganska många drar sig för att vabba av ekonomiska skäl.

 

[Milosari]

Vi i tråden kan omöjligen veta om det var fiffel eller inte i exemplet i trådstarten, varken åt ena eller andra hållet. Så det är meningslöst att diskutera. Och eftersom vi (som vanligt på Buke) inte kan veta utan bara spekulera om det enskilda fallet, så är den mer intressanta diskussionen när den (som vanligt på Buke) blir en mer generell frågeställning. Rubriken för tråden är "vad är okej" och är inte specificerad till att avse enbart den juridiska frågan, så jag menar att det är intressant att diskutera även moraliskt (behöver jag tänka på hur mina val påverkar andra) och politiskt (hur kan vårt välfärdssystem upprätthållas och hur prioriteras mellan olika gruppers behov).

Det absolut märkligaste är väl att TS går och ANMÄLER istället för att prata med personen ifråga? "Hej Jag såg att det barn hade influensa och sen går ni till gekås. Hur tänkte du där?".

 

[Thaliaste]

Är det några som spyr galla över andra i tråden så är det ju barnlösa som tycker synd om sig själva för att de måste täcka upp så mycket för andra. Vi är MÅNGA som vobbar för att slippa känna oss som en börda men det är tydligen inte uppskattat av särskilt många. Ibland undrar jag varför man ens ska försöka. Det går ju uppenbarligen inte att göra rätt.

Måste en part vara ängel och en psrt djävul? Både föräldrar och icke-föräldrar har det kämpigt med att räcka till för det arbete som behöver göras, kan det inte vara så? Och vi behöver då från båda håll ha förståelse för att det ÄR jobbigt, även för den andre.

Min erfarenhet är att det märks rätt väl vilka som försöker lösa situationen så gott hen kan, och vilka som inte gör det, så det låter som att du inte behöver vara orolig för att folk kollar snett på dig. Men att SITUATIONEN är jobbig kan de ju tycka, även om de förstår att du gör vad du kan och inte klandrar dig.

 

[Nytant]

Vi i tråden kan omöjligen veta om det var fiffel eller inte i exemplet i trådstarten, varken åt ena eller andra hållet. Så det är meningslöst att diskutera. Och eftersom vi (som vanligt på Buke) inte kan veta utan bara spekulera om det enskilda fallet, så är den mer intressanta diskussionen när den (som vanligt på Buke) blir en mer generell frågeställning. Rubriken för tråden är "vad är okej" och är inte specificerad till att avse enbart den juridiska frågan, så jag menar att det är intressant att diskutera även moraliskt (behöver jag tänka på hur mina val påverkar andra) och politiskt (hur kan vårt välfärdssystem upprätthållas och hur prioriteras mellan olika gruppers behov).

Om jag förstått det rätt har vi etablerat att det per definition inte är fiffel eftersom personen inte var på jobbet dvs inte fick lön och barnet inte var på förskolan dvs behövde vårdas. Enligt den person i tråden som verkar mest kvalificerad att uttala sig är det dessa parametrar som finns.

 

[Thaliaste]

Så är det förstås. Samtidigt skulle det bli väldigt korrupt om beslut grundas på handläggarens egna bedömningar eftersom det är väldigt subjektivt och var och en drar sin egen gräns.

Men det har jag väl inte skrivit? Självklart ska handläggaren besluta enligt det regelverk som finns, och inte efter eget tycke.

Men jag som kollega, chef, vän, förskolepersonal, skattebetalare osv, kan ju ha åsikter om vad som är socialt okej. Så är det ju med allt i samhället. Det finns massor av beteenden och handlingar som inte skulle ses som socialt acceptabelt, även om man inte skulle kunna bli dömd i domstol enligt lagboken.

 

[Thaliaste]

Om jag förstått det rätt har vi etablerat att det per definition inte är fiffel eftersom personen inte var på jobbet dvs inte fick lön och barnet inte var på förskolan dvs behövde vårdas. Enligt den person i tråden som verkar mest kvalificerad att uttala sig är det dessa parametrar som finns.

Juridiskt ja. Socialt okej, inte lika självklart.