Vad är ett anständigt liv?

Många har bilen som ett rent nöje för just nöjesresor.
Åka till sommarstugan eller på en biltur till helgen.
Till jobbet åker de buss, tunnelbana eller pendeltåg.
Eller tar bilen även om det är promenadavstånd.

Varför är inte diskmaskinen en lyx?
Det är ju inte så att man inte kan diska utan.
Det tog mig typ timmar att diska utan. Hushållsarbete är inte en talang jag besitter.

Dessutom diskade jag i timmar som liten också, disk 20 personer, förrätt, efterrätt kaffe. Jättekul? not so much. Det är typ olyx att inte ha en och så får man sår på händerna.

En liten biltur till helgen är kanske just det där lilla extra en person behöver utöver vardagen för att inte gå bananas. Alla behöver något.
 
En anständigt liv skulle jag säga är att man har ett ok boende (fungerande avlopp, vatten, badrum och kök, där det inte regnar eller drar in genom trasiga fönster eller liknande), mat på bordet, hela och rena kläder att ta på sig, och inte behöver tigga hos privatpersoner eller välgörenhetsföreningar för att få ihop till de sakerna. Så, uteliggarna som inte har någonstans att bo och tigger ihop till mat och lever i drogberoende och misär har inte ett anständigt liv. Och målet i samhället ska vara (tycker jag) att alla, så långt det är möjligt, har ett anständigt liv.
Det håller jag till fullo med om.
Den sammanfattning känns viktig.
 
Fast? hur många har bilen som en ren lyxprodukt hemma? Det är väl den andra eller tredje bilen i så fall?

Alltså lyx är ju saker som är nära helt onödiga, min handväska är lyx. Min diskmaskin är det då inte trots att jag inte haft en innan 30 årsåldern och jag tycker det är lyxigt att ha en. Lyx är det dock inte.
Det beror väl på hur man bor. Där jag bor är det många som inte har bil, det är lite av en extravagans att ha en.
 
Det tog mig typ timmar att diska utan. Hushållsarbete är inte en talang jag besitter.

Dessutom diskade jag i timmar som liten också, disk 20 personer, förrätt, efterrätt kaffe. Jättekul? not so much. Det är typ olyx att inte ha en och så får man sår på händerna.
Diskmaskin kan jag ändå inte se som en nödvändighet för att kunna ha ett anständigt liv.
 
Det beror väl på hur man bor. Där jag bor är det många som inte har bil, det är lite av en extravagans att ha en.
Ja precis? Vissa gör det valet, andra gör ett annat val. För ett anständigt liv behöver man utrymmet att göra något val. Är valet en bil för en utflykt? är det en diskmaskin? är det en ponny bland hönsen? Är det att köpa många böcker per månad?

Hitta på ett själv. Utöver tak över huvudet, kläder, mat behöver du också utrymme att göra ett litet val.
 
Det tog mig typ timmar att diska utan. Hushållsarbete är inte en talang jag besitter.

Dessutom diskade jag i timmar som liten också, disk 20 personer, förrätt, efterrätt kaffe. Jättekul? not so much. Det är typ olyx att inte ha en och så får man sår på händerna.

En liten biltur till helgen är kanske just det där lilla extra en person behöver utöver vardagen för att inte gå bananas. Alla behöver något.
Sår på händerna? Iofs, om ni bodde 20 personer tillsammans och åt trerätters varje dag, och en stackare ska ta all disk, då kanske man får sår till slut om man inte använder handskarna. Men det låter mer som att du diskade efter en fest en gång, eller var ni 20 personer runt bordet till vardags?
 
Det tog mig typ timmar att diska utan. Hushållsarbete är inte en talang jag besitter.

Dessutom diskade jag i timmar som liten också, disk 20 personer, förrätt, efterrätt kaffe. Jättekul? not so much. Det är typ olyx att inte ha en och så får man sår på händerna.

En liten biltur till helgen är kanske just det där lilla extra en person behöver utöver vardagen för att inte gå bananas. Alla behöver något.
Jag vet inte vilken sida jag står på, om diskmaskin är lyx eller inte, men jag håller helt med om vilken livsförbättrare den är.

Jag kan lätt prata i 10 minuter om hur mycket jag älskar min diskmaskin!
 
Men det är ju otroligt få som uppnår självförsörjande, de flesta köper matvaror, el och så vidare. Eller menar du att få en lön för ett arbete som du utför? Det är i sådana fall fortfarande en lite tråkig definition i och med att varken exempelvis sjuka, äldre eller barn lever anständiga liv enligt det då, men det är åtminstone betydligt fler som uppnår det än verklig självförsörjning.
Jag menar att kunna försörja sig själv, genom lönearbete, företagande eller annat (kan ju iofs också att vara att odla sin egen mat, leva "off grid" och vara helt oberoende, men det var inte det jag menade) . Och jag menar över ett helt liv, inte att tvinga ut sjuka och gamla i arbete. Men jag tror det är väldigt viktigt för de flesta att kunna försörja sig själva.
 
Ja precis? Vissa gör det valet, andra gör ett annat val. För ett anständigt liv behöver man utrymmet att göra något val. Är valet en bil för en utflykt? är det en diskmaskin? är det en ponny bland hönsen? Är det att köpa många böcker per månad?

Hitta på ett själv. Utöver tak över huvudet, kläder, mat behöver du också utrymme att göra ett litet val.
Inte för ett anständigt liv, i mina ögon. Diskmaskin, ponny, utflyktbil, massor av böcker - inte val av den magnituden. Om jag skulle hitta på något själv som krav för ett anständigt liv skulle det vara att ha råd med en stickling eller en kaka någon gång ibland. Att behöva leva i en sanitär olägenhet, inte kunna tvätta sig, behöva gå med trasiga skor där regnvattnet läcker in - det är inte anständigt. Mer den nivån.
 
Det var faktiskt svaret.
Men jag behöver tydligen tolka det.

Nej barn är inte en lyx för sina föräldrar.
De är ett uppdrag att vårda.
Att vara förälder handlar om att ta hand om en annan människa.
Ja, vi talar nog fortfarande förbi varandra. Ser det inte som särskilt konstigt att behöva utveckla det man skriver, det är ofta så kommunikation funkar.

På samma sätt är väl djur ett uppdrag att vårda, och att ha ett djur handlar om att ta hand om en annan individ. Så det jag menar är, i likhet med ditt tidigare resonemang, anser du att barn är extra utanför det anständiga livet, eftersom du menar att t.ex. @TinyWiny s djur är det?
 
Jag menar att kunna försörja sig själv, genom lönearbete, företagande eller annat (kan ju iofs också att vara att odla sin egen mat, leva "off grid" och vara helt oberoende, men det var inte det jag menade) . Och jag menar över ett helt liv, inte att tvinga ut sjuka och gamla i arbete. Men jag tror det är väldigt viktigt för de flesta att kunna försörja sig själva.
Ja, precis. Ett anständigt liv är att man inte ska behöva stå och sälja blommor på torget när man är 80 för att kunna äta, eller leva i misär för att man är för gammal och skruttig för att kunna sköta ett hushåll.
 
Sår på händerna? Iofs, om ni bodde 20 personer tillsammans och åt trerätters varje dag, och en stackare ska ta all disk, då kanske man får sår till slut om man inte använder handskarna. Men det låter mer som att du diskade efter en fest en gång, eller var ni 20 personer runt bordet till vardags?
På landet ja? Nej inte sår men de blev slitna faktiskt efter bara en disk, med handskar. Alla fick ju ta sin dag såklart. Det låter inte så mycket med 20 men det är faktiskt en hel del. (200 låter inte heller så mycket, det har jag också handdiskat och det är faktiskt löjligt mycket, staplarna är högre än huvudet nästan)
 
Diskmaskin kan jag ändå inte se som en nödvändighet för att kunna ha ett anständigt liv.
Gaaaah! du förstår inte alls vad jag menar. Inte alls. Jag menar, säger det en gång till. För ett anständigt liv behöver du (ekonomiskt) utrymme att kunna göra ett val av något slag.

Om sedan valet är att du vill ha en diskmaskin eller en bil eller en ponny bland hönsen eller en hund eller böcker vad som är inte grejen. Grejen är att du behöver för att må bra antagligen ett ekonomiskt utrymme att kunna kontrollera några val i din tillvaro.

Jag tror man mår psykiskt dåligt om man är utan ett litet ekonomiskt utrymme för en valmöjlighet för något du kanske kallar lyxprodukt.
 
På landet ja? Nej inte sår men de blev slitna faktiskt efter bara en disk, med handskar. Alla fick ju ta sin dag såklart. Det låter inte så mycket med 20 men det är faktiskt en hel del. (200 låter inte heller så mycket, det har jag också handdiskat och det är faktiskt löjligt mycket, staplarna är högre än huvudet nästan)
Det låter väldigt mycket med 20 personer, frågan var ju just därför om det var något som hände en gång, eller om ni var 20 personer varje dag, alltid åt trerätters, och en person alltid tog all disk?

Det är ju ändå ganska ovanligt att bo så många tillsammans, menar jag. För en mer normal familjestorlek, med kanske fyra personer och en rätt, så är det praktiskt med diskmaskin, men inte nödvändigt. Jag skulle ju välja tvättmaskin och kyl före diskmaskin, t ex.
 
Gaaaah! du förstår inte alls vad jag menar. Inte alls. Jag menar, säger det en gång till. För ett anständigt liv behöver du (ekonomiskt) utrymme att kunna göra ett val av något slag.

Om sedan valet är att du vill ha en diskmaskin eller en bil eller en ponny bland hönsen eller en hund eller böcker vad som är inte grejen. Grejen är att du behöver för att må bra antagligen ett ekonomiskt utrymme att kunna kontrollera några val i din tillvaro.

Jag tror man mår psykiskt dåligt om man är utan ett litet ekonomiskt utrymme för en valmöjlighet för något du kanske kallar lyxprodukt.
Men du tar ju så dyra saker som exempel på val. Visst är det bra att kunna välja något, men det kan ju vara att man kan välja att köpa en hyacint till jul eller en pelargon till sommaren. Det behöver inte vara en ponny eller en bil, liksom.
 
Inte för ett anständigt liv, i mina ögon. Diskmaskin, ponny, utflyktbil, massor av böcker - inte val av den magnituden. Om jag skulle hitta på något själv som krav för ett anständigt liv skulle det vara att ha råd med en stickling eller en kaka någon gång ibland. Att behöva leva i en sanitär olägenhet, inte kunna tvätta sig, behöva gå med trasiga skor där regnvattnet läcker in - det är inte anständigt. Mer den nivån.
En stickling kräver ju också ett visst ekonomiskt utrymme, kruka, jord, plätt osv.

Jag tror inte en kaka någon gång i bland duger faktiskt.

Dessutom skrev jag någonting i de första posterna som jag inte orkade upprepa senare eftersom ändå ingen lyckades läsa och förstå vad jag skrev där. Jag skrev att alla har inte samma krav på boendestandard osv utan olika saker är viktiga för olika personer så det är viktigt att kunna göra ett val. Tex offra boendestandarden för någonting man kanske tycker är viktigare, tex ett husdjur. (eller eller eller diskmaskin, bil, bok osv)

Här är frågan
Måste bostaden ha en viss storlek för att duga?
Förutom även kläder på kroppen och en säng att sova i vad behöver man?

Svaret är, att det är olika. För en person kanske bostaden måste ha en viss storlek för att duga. För en annan är det egalt, hen vill hellre bo i ett litet skyffe med sin häst/hund, även om det innebär brunn och utedass. Så vad man behöver är inte samma sak för alla. Man behöver en valmöjlighet.

(I en situation då alla skulle få en viss standardiserat allting, även om det är en riktigt bra nivå, skulle sannolikt många bli olyckliga, eftersom många vill ha olika.)

Ja jag tror att man för att må bra, mentalt, behöver en valmöjlighet.

Sedan kanske jag läste just anständigt liv, som liv där du känner att du har det bra, inte lägsta nivå som staten bör förse med.
 
Senast ändrad:
Jag tycker det blir väldigt mycket fokus på specifika prylar här i tråden. Vad som är essentiellt för mitt välmående kanske är helt obetydligt för någon annan?

Vet exempelvis flera personer som har djur fastän dom knappt har råd med mat till sig själva. Alltså dom har snålat in på exakt allting annat i livet för att kunna ha djur. Djuren mår prima bör tilläggas, har alltid fått mat, vetetinärvård etc när det behövts. Däremot har människorna kanske inte köpt ett klädesplagg till sig själva på 20+ år, alltid handlat det som är på extrapris i matbutiken etc. För någon som inte hade ett djurintresse skulle ju detta knappast vara en dräglig tillvaro tänker jag?
 
Men du tar ju så dyra saker som exempel på val. Visst är det bra att kunna välja något, men det kan ju vara att man kan välja att köpa en hyacint till jul eller en pelargon till sommaren. Det behöver inte vara en ponny eller en bil, liksom.
Ja men jag tog ju såklart dyra saker för att det ska vara saker som påverkar hur man lever. Dvs inte representera ett litet extra lyx i tillvaron som en hyacint, utan någonting där du påverkar hur du lever ditt liv. Ett val, det ena mot det andra.

För att uttrycka att visst en viss boendestandard kanske är viktig för många. Men för någon annan är kanske X viktigare.

Då måste det ju vara en dyr sak, du offrar ju inte ett rum eller rinnande vatten för en hyacint? Men kanske för en hund.
 
Jag tycker det blir väldigt mycket fokus på specifika prylar här i tråden. Vad som är essentiellt för mitt välmående kanske är helt obetydligt för någon annan?

Vet exempelvis flera personer som har djur fastän dom knappt har råd med mat till sig själva. Alltså dom har snålat in på exakt allting annat i livet för att kunna ha djur. Djuren mår prima bör tilläggas, har alltid fått mat, vetetinärvård etc när det behövts. Däremot har människorna kanske inte köpt ett klädesplagg till sig själva på 20+ år, alltid handlat det som är på extrapris i matbutiken etc. För någon som inte hade ett djurintresse skulle ju detta knappast vara en dräglig tillvaro tänker jag?
Åh tack! precis vad jag menade, men jag är så dålig på att uttrycka det!

De har gjort det där valet. Det är det jag tror man behöver kunna göra för att tycka att man har ett anständigt liv.

(det handlar inte om lägsta antalet rum eller maxhygien eller ngt, för någon är det ett djur, för en annan en pryl, för en tredje utflykter och utan kan den må dåligt, även om den har ett visst antal rum och en viss mat och en viss hygien.)
 
Gaaaah! du förstår inte alls vad jag menar. Inte alls. Jag menar, säger det en gång till. För ett anständigt liv behöver du (ekonomiskt) utrymme att kunna göra ett val av något slag.

Om sedan valet är att du vill ha en diskmaskin eller en bil eller en ponny bland hönsen eller en hund eller böcker vad som är inte grejen. Grejen är att du behöver för att må bra antagligen ett ekonomiskt utrymme att kunna kontrollera några val i din tillvaro.

Jag tror man mår psykiskt dåligt om man är utan ett litet ekonomiskt utrymme för en valmöjlighet för något du kanske kallar lyxprodukt.
Nu så förstår jag. (Tror jag.)
Det handlar egentligen inte om just diskmaskinen utan om själva möjligheten att välja något.
Att ha någon sorts kontroll över den egna tillvaron.
Blev det rätt nu?
 

Liknande trådar

Juridik & Ekonomi Anonymt nick. Väldigt långt inlägg, då jag delvis behövde skriva ner mina tankar för mig själv också ;) Jag är i 30-års ålder och lever...
2 3
Svar
49
· Visningar
4 842
  • Låst
  • Artikel Artikel
Dagbok Året var 1994. Jag var trött på att bo i en förort. Jag ville ut på landet. Några år tidigare hade jag avslutat en 2-årig...
Svar
0
· Visningar
1 758
Senast: Wille
·
  • Låst
Relationer Gammal användare, men nytt konto, mest på grund av att jag... vet inte, men nästan skäms över mina egna tankar? Jag vet att det finns...
6 7 8
Svar
151
· Visningar
23 116
Senast: Gunnar
·
  • Låst
Övr. Hund Jag har problem med min hund. Att flytta hit var det bästa beslutet för mig, men från att vara relativt okomplicerad, om en husky kan...
20 21 22
Svar
425
· Visningar
33 994
Senast: Snurrfian
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Tvättstugedrama
Tillbaka
Upp