Vad är ett anständigt liv?

Jag menar att kunna försörja sig själv, genom lönearbete, företagande eller annat (kan ju iofs också att vara att odla sin egen mat, leva "off grid" och vara helt oberoende, men det var inte det jag menade) . Och jag menar över ett helt liv, inte att tvinga ut sjuka och gamla i arbete. Men jag tror det är väldigt viktigt för de flesta att kunna försörja sig själva.
Eller att på något sätt känna sig meningsfull.
Är det vad du menar?
 
Nej inte om det är gratis.
Måste det kosta pengar?
Hur får man ett socialt liv eller får känna någon närhet till någon djur eller människa helt gratis? Hur får man möjlighet att få ett värdefullt liv med en mening utan att det kostar pengar? För varje gång jag träffar vänner, vill hålla kontakten med folk så kostar det pengar, mer eller mindre. Det kostar att göra saker ihop osv. Det kostar mer än för mig att ha hund iallafall..mer eller mindre. Ett socialt liv kostar, ett meningsfullt liv kostar pengar. Sen vad man lägger pengarna på och vad man prioriterar, det är upp till var och en.
 
Hur får man ett socialt liv eller får känna någon närhet till någon djur eller människa helt gratis? Hur får man möjlighet att få ett värdefullt liv med en mening utan att det kostar pengar? För varje gång jag träffar vänner, vill hålla kontakten med folk så kostar det pengar, mer eller mindre. Det kostar att göra saker ihop osv. Det kostar mer än för mig att ha hund iallafall..mer eller mindre. Ett socialt liv kostar, ett meningsfullt liv kostar pengar. Sen vad man lägger pengarna på och vad man prioriterar, det är upp till var och en.
Att träffa andra människor är faktiskt helt gratis.
Det kostar inte mer att äta tillsammans med någon än att äta ensam.
Eller att gå en promenad tillsammans med någon i stället för ensam.
Eller att titta på TV tillsammans i stället för ensam.
 
Eller så borde dessa sammanfalla.
Eftersom att må dåligt definitivt inte är något anständigt liv.
Sant, tex visade en undersökning jag läste en gång att det kunde fungera lika bra som medicin mot depression på en viss grupp att få 500 kr extra att spendera i månaden, och var inte mycket dyrare för staten. (minns inte omständigheterna exakt men just tydligen att alltid suga på ramarna är deprimerande. Vilket var lite vad jag hade i bakhuvudet när jag tänkte anständigt liv och val.)

(Sedan vet ju såklart ingen om detta skulle varit bestående över längre tid och visa samma sak på annan grupp osv osv men)
 
Att träffa andra människor är faktiskt helt gratis.
Det kostar inte mer att äta tillsammans med någon än att äta ensam.
Eller att gå en promenad tillsammans med någon i stället för ensam.
Eller att titta på TV tillsammans i stället för ensam.
Det kostar att ordna middagar till vänner vad jag vet, eller ska alla ta med sin egna mat? Ska man bara umgås med vänner då som har det så gott ställt att dom bjuder med än på saker och ting?

Att sitta och titta på Tv är inte vad jag anser ger en någon direkt mening i livet.

Med hund så får man mycket på köpet, man får en varelse som man får vara nära och som ger en väldigt mycket, man får på promenader träffa människor som det är lättare att prata med pga hunden. Hundar ger mening på så otroligt många olika sätt och vill man hellre lägga pengarna på en hund än på annat socialt liv så är det inget konstigt med det, det är inte dyrare än någonting annat som ger en mening i tillvaron och ett sammanhang.
 
Ja, vi talar nog fortfarande förbi varandra. Ser det inte som särskilt konstigt att behöva utveckla det man skriver, det är ofta så kommunikation funkar.

På samma sätt är väl djur ett uppdrag att vårda, och att ha ett djur handlar om att ta hand om en annan individ. Så det jag menar är, i likhet med ditt tidigare resonemang, anser du att barn är extra utanför det anständiga livet, eftersom du menar att t.ex. @TinyWiny s djur är det?
Djur har inte samma plats i samhället som barn.
De blir nämligen inte vuxna människor med tiden.
Att kunna ha familj ingår i ett anständigt liv.
Att kunna ha djur för nöjes skull gör det inte.

Vi har lagar om att djur måste ha en artfrände som sällskap.
Det behovet gäller även för människor.
 
Det handlar ju om att kunna leva på samma nivå som "alla andra" eller åtminstone "alla andra" i det sammanhang där man vill befinna sig. Tex om alla lever tillsammans i ett stort tält med bara varsin sovsäck och ett liggunderlag och ett ombyte så passar man in och kan leva tillsammans med samma sociala koder och regler. Om "alla andra" har mobiltelefon, råd att gå ut och äta och därför ses ute via bokningar och grupper på Facebook så krävs det att man har råd att gå ut och äta och att ha en mobiltelefon för att kunna ingå. VI kan ju tex bara vara en del av den här gemenskapen genom att ha tillgång till internet och en telefon, dator eller platta. Man kan såklart lösa det genom att sitta på biblioteket då och då, men då är man bara med ibland och resten av gruppen som är där hela tiden blir tightare.

Det är ju också så om jag förstått det hela rätt som storleken på ekonomiskt stöd tagits fram, för att människor ska kunna ha ett någorlunda likvärdigt liv som andra och inte bilda någon form av kategori som inte kan ingå i samhället i övrigt.
 
Det är ju också så om jag förstått det hela rätt som storleken på ekonomiskt stöd tagits fram, för att människor ska kunna ha ett någorlunda likvärdigt liv som andra och inte bilda någon form av kategori som inte kan ingå i samhället i övrigt.
Så ett anständigt liv definieras som ett likvärdigt liv?
Det blir ju litet svårt att uppnå.
Likvärdig med vem?
Blir det då "Villa, Vovve och Volvo" som behövs för ett anständigt liv?
Livet är ju inte rättvist på det sättet.
 
Man kan väl handla tillsammans eller dela på kostnaden?
Eller turas om.
Man måste ju ändå äta.
Varför är det så svårt för dig att acceptera att vissa behöver hunden för att få det sociala livet med människor på promenader och mår bättre av att ha en hund än en människa hemma hos sig som ger värme och en mening med livet. Alla gillar inte att ha människor hemma hos sig, jag skulle aldrig orka bo med någon människa.

Hundar är lika viktiga som människor när det gäller stöd och sällskap för många. Att ha hund är det enda sättet för mig nästan att få ha en levande varelse som ger närhet här hemma. Han ger mig dessutom ett sammanhang i livet, jag blir en del av ett socialt sammanhang med honom som jag inte hade haft annars.

Det kostar pengar att ha en plats i ett sammanhang och det kostar pengar att ha meningsfulla stunder med vänner. Det går inte att komma ifrån.
 
Varför är det så svårt för dig att acceptera att vissa behöver hunden för att få det sociala livet med människor på promenader och mår bättre av att ha en hund än en människa hemma hos sig som ger värme och en mening med livet. Alla gillar inte att ha människor hemma hos sig, jag skulle aldrig orka bo med någon människa.

Hundar är lika viktiga som människor när det gäller stöd och sällskap för många. Att ha hund är det enda sättet för mig nästan att få ha en levande varelse som ger närhet här hemma. Han ger mig dessutom ett sammanhang i livet, jag blir en del av ett socialt sammanhang med honom som jag inte hade haft annars.

Det kostar pengar att ha en plats i ett sammanhang och det kostar pengar att ha meningsfulla stunder med vänner. Det går inte att komma ifrån.
Jag utgår från de mänskliga rättigheterna.
Familj ingår men inte hund.
https://www.amnesty.se/vara-rattigh...ns-deklaration-om-de-manskliga-rattigheterna/
 
En stickling kräver ju också ett visst ekonomiskt utrymme, kruka, jord, plätt osv.

Jag tror inte en kaka någon gång i bland duger faktiskt.

Dessutom skrev jag någonting i de första posterna som jag inte orkade upprepa senare eftersom ändå ingen lyckades läsa och förstå vad jag skrev där. Jag skrev att alla har inte samma krav på boendestandard osv utan olika saker är viktiga för olika personer så det är viktigt att kunna göra ett val. Tex offra boendestandarden för någonting man kanske tycker är viktigare, tex ett husdjur. (eller eller eller diskmaskin, bil, bok osv)

Här är frågan


Svaret är, att det är olika. För en person kanske bostaden måste ha en viss storlek för att duga. För en annan är det egalt, hen vill hellre bo i ett litet skyffe med sin häst/hund, även om det innebär brunn och utedass. Så vad man behöver är inte samma sak för alla. Man behöver en valmöjlighet.

(I en situation då alla skulle få en viss standardiserat allting, även om det är en riktigt bra nivå, skulle sannolikt många bli olyckliga, eftersom många vill ha olika.)

Ja jag tror att man för att må bra, mentalt, behöver en valmöjlighet.

Sedan kanske jag läste just anständigt liv, som liv där du känner att du har det bra, inte lägsta nivå som staten bör förse med.
Ett anständigt liv, som jag ser det, är ett liv som inte är misär. Där man är mätt, hel och ren, har en trygg plats att bo på och kan få den sjukvård man behöver.

Ett bra liv, då behöver väl de flesta mer, men ett anständigt liv är väl, som jag ser det, ett liv som kommer över någon sorts anständighetens gräns. Ett värdigt liv. Där man inte behöver tigga för att få mat, t ex.
 
Varför är det så svårt för dig att acceptera att vissa behöver hunden för att få det sociala livet med människor på promenader och mår bättre av att ha en hund än en människa hemma hos sig som ger värme och en mening med livet. Alla gillar inte att ha människor hemma hos sig, jag skulle aldrig orka bo med någon människa.

Hundar är lika viktiga som människor när det gäller stöd och sällskap för många. Att ha hund är det enda sättet för mig nästan att få ha en levande varelse som ger närhet här hemma. Han ger mig dessutom ett sammanhang i livet, jag blir en del av ett socialt sammanhang med honom som jag inte hade haft annars.

Det kostar pengar att ha en plats i ett sammanhang och det kostar pengar att ha meningsfulla stunder med vänner. Det går inte att komma ifrån.
Efter att ha funderat en stund till.
Det är jämförelsen med människor som skaver mig.
Att barn alltid skall dras in i diskussionen om hund.

Men om jag i stället ser hunden som hjälpmedel.
Typ blindhund, servicehund eller diabeteshund så blir det annorlunda.
Hunden som ett socialt hjälpmedel kan jag definitivt förstå.
Min sambo har hund som hörselhjälpmedel.
 
Varför frågar du isåfall vad ett "anständigt liv" är om du redan ändå har bestämt dig för vad det är för folk?
Därför att min uppfattning inte verkar vara samma som andras uppfattningar.
Och jag vill gärna veta vad andra anser vara ett anständigt liv.
Även då jag tycker helt olika.
 
Efter att ha funderat en stund till.
Det är jämförelsen med människor som skaver mig.
Att barn alltid skall dras in i diskussionen om hund.

Men om jag i stället ser hunden som hjälpmedel.
Typ blindhund, servicehund eller diabeteshund så blir det annorlunda.
Hunden som ett socialt hjälpmedel kan jag definitivt förstå.
Min sambo har hund som hörselhjälpmedel.
Det är för att skaffa barn i sverige idag är en helt egoistisk handling. Vi lever i en värld av överbefolkning, vi kan lösa populationsfrågan med hjälp av invandring. Människor skaffar inte barn för att det är praktiskt eller för att de vill göra en god gärning. De skaffar barn för att uppfylla något hos sig själva, precis av samma anledning som att folk skaffar husdjur. Nej barn och husdjur är inte samma sak. Men de kan fylla en likvärdig funktion i en människas liv. En familj kan bestå av en eller två vuxna och ett eller flera barn eller en eller två vuxna (eller för all del fler vuxna om man vill) och ett eller flera husdjur. Man kan få närhet och kärlek från ett husdjur likväl som från en människa.
 
Djur har inte samma plats i samhället som barn.
De blir nämligen inte vuxna människor med tiden.
Att kunna ha familj ingår i ett anständigt liv.
Att kunna ha djur för nöjes skull gör det inte.

Vi har lagar om att djur måste ha en artfrände som sällskap.
Det behovet gäller även för människor.
Djur har ju den plats vi ger dem, på gott och ont. Menar du att barn har sin status för att de en dag blir vuxna?

Ponera att någon inte vill ha barn, utan vill ha hund – istället för, inte utöver barn. Om den personen skaffar en tax, och menar att de två tillsammans utgör en familj, och taxen kostar långt mycket mindre än ett barn, så är taxen fortfarande lyx och de i det här fallet oönskade barnen en rättighet?
 

Liknande trådar

Juridik & Ekonomi Anonymt nick. Väldigt långt inlägg, då jag delvis behövde skriva ner mina tankar för mig själv också ;) Jag är i 30-års ålder och lever...
2 3
Svar
49
· Visningar
4 842
  • Låst
  • Artikel Artikel
Dagbok Året var 1994. Jag var trött på att bo i en förort. Jag ville ut på landet. Några år tidigare hade jag avslutat en 2-årig...
Svar
0
· Visningar
1 758
Senast: Wille
·
  • Låst
Relationer Gammal användare, men nytt konto, mest på grund av att jag... vet inte, men nästan skäms över mina egna tankar? Jag vet att det finns...
6 7 8
Svar
151
· Visningar
23 117
Senast: Gunnar
·
  • Låst
Övr. Hund Jag har problem med min hund. Att flytta hit var det bästa beslutet för mig, men från att vara relativt okomplicerad, om en husky kan...
20 21 22
Svar
425
· Visningar
33 999
Senast: Snurrfian
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Tvättstugedrama
Tillbaka
Upp