Ah jag tror vi tolkar ordet anständigt som olika helt enkelt. Anständigt, hyggligt, bra, dvs ett ganska bra liv. Inte steget upp från misär.Ett anständigt liv, som jag ser det, är ett liv som inte är misär. Där man är mätt, hel och ren, har en trygg plats att bo på och kan få den sjukvård man behöver.
Ett bra liv, då behöver väl de flesta mer, men ett anständigt liv är väl, som jag ser det, ett liv som kommer över någon sorts anständighetens gräns. Ett värdigt liv. Där man inte behöver tigga för att få mat, t ex.
Att man ska må ganska bra i det livet. Dvs att ett anständigt liv inte pressar den psykiska hälsan utan man är ganska glad. (som jag skrev innan helt enkelt bättre än staten sannolikt förser med på lägsta nivån)
Så ett anständigt liv har jag satt en högre marginal för än ett precis värdigt liv där man inte behöver tigga för att få mat osv. Glitch i tolkning av ord.
Anständig
Så då för typ ett passande, lämpligt, tillbörligt, rimligt, hederligt och schysst liv, som är riktigt hyfsat tycker jag man vill ha en liten marginal i.
Så jag har nog missat någon bit i diskussionen där detta är det liv som tex någon ska förse någon annan med. Det kanske var taget ur en tråd någonstans.
Och fler är ju inne på det i tråden, tex meningsfull sysselsättning och sociala kontakter kan ju inte staten heller förse med i steget upp från misär.
(Sedan är ju misär ett relativt begrepp delvis, någon kan ju leva i något som jag anser mindre kul omständigheter men ändå vara en person som inte skulle blivit gladare i en etta med rinnande vatten, utan föredrar av någon orsak utedasset och brunnen.)
(Sedan om man tar jordklotet i stort tror jag nog inte vi kan sätta alla som inte får den sjukvård de behöver i misär, eftersom tex många länder har förfärliga sjukvårdssystem men man ändå inte vill riktigt anse att alla i det landet lever i misär. Eftersom misär ger en del andra konnotationer också.)
Senast ändrad: