Jag hade kunnat varit fattig om det inte vore för min familj
Sista terminen på gymnasiet började jag bli sjuk och blev snabbt sämre. När skolan var slut var jag så sjuk att jag var praktiskt taget sängliggande, tog 3 år för mig att bli frisk nog att börja jobba. Jag hade dock turen att jag kunde bo hemma och mina föräldrar betalade allting tills jag blev frisk nog att börja jobba och flytta hemifrån.
Jag blir även ledsen att läsa om alla som blir fattiga pga sjukdom/sjukskrivning
Att definiera fattigdom är svårt, är man fattig när man är hemlös? är man fattig när man lever på existens minimum? är man fattig när man inte har råd med tandläkare? Att hämta ut mediciner när högkostnadsskyddet gått ut kan ju kosta 1000 kr, är man fattig när man inte kan betala det?
Jag tycker att man ska ha rätt till en normalt svesson svensson liv när det kommer till boende, mat och kläder. Man ska inte behöva vända och vrida på varenda krona för att ha hela kläder, hela skor eller mat på bordet. Man ska inte behöva välja emellan 3 mål mat om dan denna vecka eller ett par hela skor.
Jag tycker också att det är extra störigt att har man en sambo förväntas han stå för alla utgifter, men tjänar inte sambon jätte bra kan det bli svårt för sambon att utöver hyra och allt annat också så för mediciner, tandläkare, osv.