Vabb och föräldraledighet utbruten ur Barnlös slash barnfri i ett samhälle

Så jäkla glad att jag jobbar på ett ställe där det förekommer väldigt lite fl och vab och när det händer så behöver ingen jobba hårdare.
Knappt något prat om barn alls, finns så mycket trevligare samtalsämnen. Lyssna på småbarnsföräldrars snack om bajs och sjukdomar är så underbart att slippa 😍
Lyssnar mycket hellre på fotbollsprat trots att jag inte är ett dugg intresserad 😆
 
Detr ingen som har sagt att det ska vara så. Det var ett jäkligt tjatande om det! Tycker ni verkligen att era kollegor har en skyldighet att informera er om hur de väljer att dela på sånt? Nä, lika lite som de har en skyldighet att informera er om varför hen är sjukskriven.

Det ni beskriver om och om igen är srbetsplatsproblem med chefer som inte gör sitt jobb. Det är inte okänt att vi har VAB och f-ledighet i Sverige. Det är nåt chefen får lösa. Trivs man inte på sin arbetsplats så får man ju byta. Inte stanna kvar och underlätta för chefer som inte klarar av att göra sitt jobb.
Det är inte så lätt att bara byta jobb för alla, vill jag påpeka.
 
Detr ingen som har sagt att det ska vara så. Det var ett jäkligt tjatande om det! Tycker ni verkligen att era kollegor har en skyldighet att informera er om hur de väljer att dela på sånt? Nä, lika lite som de har en skyldighet att informera er om varför hen är sjukskriven.

Det ni beskriver om och om igen är srbetsplatsproblem med chefer som inte gör sitt jobb. Det är inte okänt att vi har VAB och f-ledighet i Sverige. Det är nåt chefen får lösa. Trivs man inte på sin arbetsplats så får man ju byta. Inte stanna kvar och underlätta för chefer som inte klarar av att göra sitt jobb.
De behöver inte infomera mig om någonting alls, men om de ser att kollegorna går på knäna på grund av frekvent plötslig frånvaro (det är inte alltid så lätt ens för den bästa chef att ringa in extra personal med väldigt kort notis) kanske det kan vara dags att be den andra parten ta nästa vabb? Om möjligt. Till exempel.
 
Så jäkla glad att jag jobbar på ett ställe där det förekommer väldigt lite fl och vab och när det händer så behöver ingen jobba hårdare.
Knappt något prat om barn alls, finns så mycket trevligare samtalsämnen. Lyssna på småbarnsföräldrars snack och bajs och sjukdomar är så underbart att slippa 😍
Lyssnar mycket hellre på fotbollsprat trots att jag inte är ett dugg intresserad 😆
Vi har för tillfället ett jättefint och fungerande team med den största andelen föräldrar sedan jag började på det här jobbe tror jag. De kommunicerar med oss och med chefen, och hjälper varandra också.
 
De behöver inte infomera mig om någonting alls, men om de ser att kollegorna går på knäna på grund av frekvent plötslig frånvaro (det är inte alltid så lätt ens för den bästa chef att ringa in extra personal med väldigt kort notis) kanske det kan vara dags att be den andra parten ta nästa vabb? Om möjligt. Till exempel.
Om inte annat för när kollegan gått in i väggen så står föräldern där och får dra ett extra lass utöver att ha barn och att vabba.... Så i slutändan så för sin egen skull kanske man kan se det till och med.
 
"Steppa upp lite"? Du vet alltså hur det var här? På en arbetsplats med för få anställda pga folk sagt upp sig och att chefen inte ville anställa och en kollega som varje vecka var borta? Det var bara att steppa upp lite? Jag jobbade fyra timmar men hade i mångt och mycket nästan lika många uppgifter som de som jobbade 8 timmar och så skulle jag steppa upp lite varje vecka? Men det är inte så farligt.

Tvärtom är det ett bra recept på att få arbetsgruppen att fundera på andra jobb eller att själv gå in i väggen pga stress.
Ingen aning, men jag vet ju att jag alla gånger hellre jobbar än vabbar, så utgår från att ingen vabbar bara för att :)
 
Detr ingen som har sagt att det ska vara så. Det var ett jäkligt tjatande om det! Tycker ni verkligen att era kollegor har en skyldighet att informera er om hur de väljer att dela på sånt? Nä, lika lite som de har en skyldighet att informera er om varför hen är sjukskriven.

Det ni beskriver om och om igen är srbetsplatsproblem med chefer som inte gör sitt jobb. Det är inte okänt att vi har VAB och f-ledighet i Sverige. Det är nåt chefen får lösa. Trivs man inte på sin arbetsplats så får man ju byta. Inte stanna kvar och underlätta för chefer som inte klarar av att göra sitt jobb.
Nej man behöver inte informera om någonting alls. Men man ska inte heller förvänta sig att kollegor ställer upp för en gång efter gång, samtidigt som man paxar all den bästa semestern.

Ge och ta är ett okänt begrepp för en del personer. De allra flesta föräldrar är kompetenta och trevliga kollegor som inte använder sina barn som en metod för att få alla fördelar på arbetsplatsen.

De som mest ser till sig själva, oavsett anledning (barn eller ej) blir tyvärr varse om att det inte är speciellt många som vill rycka in för dem när det krisar.
 
Föräldrar i Sverige är alldeles för bortskämda. Sinnessjukt hur mycket man kan vara borta för att man har en unge.
Finns inget annat land i världen som är så generöst som Sverige, trots det klarar föräldrarna i andra länder av att ta hand om sina ungar och de växer upp till folk de också.
 
Vad gäller kollegor med barn så tycker jag att man märker en stor skillnad mellan "JAG och mitt"-kollegor och "Vi i teamet tillsammans" - kollegor.

De förstnämnda är duktiga på att använda sina ungar som carte blanche för allt från att pricka in semester/FL bästa veckorna utan att ens diskutera med resten om nån har några synpunkter; kommer ständigt försent och går tidigt; en trebarnsmamma som bor med barnens biologiska far sköter all vab o alla läkartider osv — med tre ungar blir det MYCKET frånvaro.

Den andra gruppen kan ta på tal "jag behöver vara borta då och då, hur ser det ut för er andra, är det okej?"

Jag förstår till fullo att folks barn går före jobbet. Men jag blir faktiskt irriterad om man inte tar ansvar för sina arbetsuppgifter utan man UTTRYCKLIGEN säger "jag måste gå nu, nån annan får fixa klart det här."
Jag vill inte jobba över pga dina ungar.
Det var faktiskt en i vår större arbetsgrupp som vid planeringsmöte faktiskt sa rakt ut "och vi ser väl till att de som har barn får dessa veckor" - men hen blev som tur var rungande nedrörstad. Nu brukar det lösa sig ändå i min lilla arbetsgrupp eftersom vår trio varken har barn eller vill ha mer än 3 veckor i stöten, men det ser extremt mörkt ut i en annan arbetsgrupp just nu...
 
Men om man inte är ensamstående föräldrar, är det då rimligt att den ena föräldern faktiskt tar alla kriser på förskolan och lågstadiet?

Dvs aktivt signalerar till sina kollegor att det jobb som utförs på arbetsplatsen är mindre viktigt än det som görs på den icke-vabbande förälderns jobb?
Och i 99% av som fallen när en och samma förälder tar vabben det mamman som tar all vabb. Så det märks helt klart på kvinnodominerade arbetsplatser. Det blir ofta väldigt tydligt vilka som delar lika på vabb och vilka som inte gör det. Har haft en som sa "det är lättare att jag vabbar än för min man" - ja, för JAG får göra dubbelt så mycket på mitt arbetspass! Det var på ett sådant ställe där jobbet inte läggs på hög eller kan jobbas igen, utan det måste utföras på plats och realtid så att säga.
 
Fast om den ena föräldern redan har beviljad semester (till exempel) finns det ju inte någon anledning för den andra att begära föräldraledigt. Då kan hen ansöka om ledighet som alla andra, på samma premisser, om det är körigt på jobbet och många vill ha ledigt den perioden.
Eller så behövs det gemensam återhämtning. Men jag ger mig inte in i den diskussionen igen, sist blev jag anklagad för allt möjligt :)
 
Ingen aning, men jag vet ju att jag alla gånger hellre jobbar än vabbar, så utgår från att ingen vabbar bara för att :)
Nej och jag utgår från att människor hellre jobbar än lever på samhället osv men vet att det finns människor som inte vill jobba, likväl som det finns människor som utnyttjar vabb. Det är ju dock inte diskussionen utan det var hur det faktiskt påverkar kollegorna. Det går inte att sticka under stol med att det är slitigt för de som måste täcka upp ständigt, hu rimligt och jobbigt det än är för den som vabbar att göra så.

Det borde faktiskt itne vara svårt att förstå att kollegor påverkas. Vi är flera som förstår att förldrar msåte vabba och tycker det är fullt rimligt, varför har en del föräldrar så svårt att se att kollegor kan fara illa av för mycket frånvaro på jobbet?
 
Då kan ju semestern nekas? Det kan ju inte vara att dra barnkortet :)
Fast de kanske inte jobbar på samma jobb ens? Det är alltså föräldrar som gör så för att få ledigt tillsammans. Jag har varit med om det många gånger hos kollegor. En tar semester, den andra föräldraledigt. Olika jobb.
 
Eller så behövs det gemensam återhämtning. Men jag ger mig inte in i den diskussionen igen, sist blev jag anklagad för allt möjligt :)
Vilket också är helt okej, det är först när det sätts i system och varje gång är samma visa som det blir problem. Att ingen annan någonsin får tillgång till de "attraktiva veckorna" eftersom föräldraledigheten är ett veto om inte ens AG kan göra något åt.

Här har vi ju ingen regelrätt semesterperiod och inte riktigt samma rätt till föräldraledighet heller, men skillnaden märks ändå på vissa arbetsplatser.

Sedan är det olyckligt om du upplevt påhopp tidigare. Inte alla föräldrar och allt det där. :) För det mesta är det ju ett arbetsplatsproblem eller helt enkelt ett personlighetsproblem när det uppstår.
 
Men som jag frågat nu flera gånger: i en familj med två föräldrar som bor ihop: är det absolut nödvändigt att samma förälder tar all vab och alla läkar- och tandläkartider? I synnerhet då det finns flera barn i familjen så att frånvaron faktiskt är betydande.
Vad har du som kollega med det att göra? Erbjud dig att vabba kollegornas barn om det är så exklusivt att få ett inkomstbortfall på ca 36 % för att torka snor och spya.
 
Vad har du som kollega med det att göra? Erbjud dig att vabba kollegornas barn om det är så exklusivt att få ett inkomstbortfall på ca 36 % för att torka snor och spya.
Tack för dina vänliga ord, verkligen schysst uttryckt! 🙄

Som jag och andra har skrivit så är det inte vabbandet som stör, det är den ständiga frånvaron och förväntningarna på att de som är kvar ska göra de frånvarandes jobb vid sidan av sina egna uppgifter.
 
Allas barn är verkligen inte mina barn. Jag betalar skatt och visar hänsyn, det får faktiskt räcka.
Det är inte valfritt.
Barnen är vår framtid.
Andras barn är din framtid.
Det påverkar dig i högsta grad om grannarnas eller kollegornas barn blir läkare, lärare eller ligister.
Resultatet av barnens uppväxt blir det samhälle som du skall leva i.
 

Liknande trådar

  • Låst
Relationer Gammal användare, men nytt konto, mest på grund av att jag... vet inte, men nästan skäms över mina egna tankar? Jag vet att det finns...
6 7 8
Svar
151
· Visningar
23 221
Senast: Gunnar
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

  • Motionscykel?
  • Vad gör vi? Del CCV
  • Lego 5 årig kille

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

  • Bildtråd
  • Evolve
  • Vi som letar häst II

Omröstningar

  • Tvättstugedrama
Tillbaka
Upp