Vabb och föräldraledighet utbruten ur Barnlös slash barnfri i ett samhälle

[Inte_Ung]

Jag hör det gång på gång från vänner och bekanta som jobbar inom vård och skola. Hur det ställer upp i det oändliga för arbetsgivare som behandlar dem som skit, rent ut sagt.

Vård och skola är skattefinansierad så det är politikerna som bestämmer om pengarna.
Politiker som vi själva väljer.
Så egentligen är det vi själva som inte vill betala tillräckligt i skatt för att systemet skall fungera.

(Eller hellre vill ha en ishall eller ett ridhus för pengarna.)

Det är ett systemfel på samhällsnivå.

 

[Mia_R]

Antagligen så är det just det som det är.
Något som är fel alltså.
Problem i skolan, med hälsan eller annat.
Kanske har barnen sjukdom/skada/funktionsnedsättning?

Hur tycker du att föräldrar skall hantera det?

Jag tycker att om det är ett problem får föräldern lösa det utan att det går ut över kollegorna. Ordna en annan skola, vårdplan, gå ner i tid, andra föräldern får ”steppa upp”. Det finns all anledning att soc blir inkopplade om en unge far illa.

 

[Mia_R]

Ja, fast det finns faktiskt barn som har problem. Som blir sjuka ofta. Som har olika diagnoser (på papper eller ej) som gör att man som förälder måste dra ett tyngre lass än föräldrar normalt sett behöver. Utan att soc behöver blandas in. För att alla som är iblandade redan gör allt vad som går att göra. Bara som ett exempel: Föräldrar till npf-barn har högre risk att bli utbrända än föräldrar till barn som inte har npf. Det finns mycket annat som kan göra föräldraskapet tyngre än det är för de allra flesta.

Och jag kan ärligt säga att precis som att du skiter i dina kollegors ungar så prioriterar jag mitt eget mående före mina kollegors. Det är inte mitt ansvar att se till att de får den semester de förtjänar. Det är deras chefs ansvar. Jag kan bara se till att bevaka mina intressen. Ingen på jobbet kommer tacka mig för att jag anstränger mig så mycket på jobbet att jag går in i väggen och blir utbränd. Om inte chefen och företaget ställer upp och ger de anställda schyssta villkor så får var och en bevaka sitt eget. Men det är i grund och botten en arbetsgivarfråga och nåt som arbetsgivaren borde ta ansvar för men många gör inte det för att de anställda vänder ut och in på sig för att ställa upp. Klart som fan att arbetsgivaren inte anstränger sig mer om hen inte behöver. Jag hör det gång på gång från vänner och bekanta som jobbar inom vård och skola. Hur det ställer upp i det oändliga för arbetsgivare som behandlar dem som skit, rent ut sagt.

Gå ner i tid om du inte klara att sköta jobbet! Varför ska dina kollegor som valt att inte skaffa barn lida för att du gör dåliga val???

 

[Inte_Ung]

Jag tycker att om det är ett problem får föräldern lösa det utan att det går ut över kollegorna. Ordna en annan skola, vårdplan, gå ner i tid, andra föräldern får ”steppa upp”. Det finns all anledning att soc blir inkopplade om en unge far illa.

Barn med särskilda behov är ju redan inne i samhällets omsorg, så vad tror du att soc skulle kunna tillföra?

Soc är ju inte en lösning på motsättningar på en arbetsplats.

 

[Mia_R]

Barn med särskilda behov är ju redan inne i samhällets omsorg, så vad tror du att soc skulle kunna tillföra?

Soc är ju inte en lösning på motsättningar på en arbetsplats.

Som det låter här så finns det all anledning att koppla in soc när en förälder har hög frånvaro från sitt arbete. Hur ska andra veta om det finns lösning.

 

[vemsomhelst123]

Så du menar att de kollegor som mår dåligt av andras vabbande och sjukfrånvaro ständigt varje vecka, blir stressade osv... bara ska låta bli att må dåligt? För det går inte att göra något åt?

Jag anser att det finns något att göra åt det, det handlar inte om att sluta skaffa barn eller avskaffa vabb osv, det var ett jävla tjat om det. Det är ett ARBETSMILJÖPROBLEM. Så hur löser man ett sådant bäst tro? Det är från chefshåll förändring ska ske, tex med extra anställda. Inget om att avskaffa vabb eller inte skaffa barn.

Precis.

 

[vemsomhelst123]

Jag tycker att om det är ett problem får föräldern lösa det utan att det går ut över kollegorna. Ordna en annan skola, vårdplan, gå ner i tid, andra föräldern får ”steppa upp”. Det finns all anledning att soc blir inkopplade om en unge far illa.

Det kan man tycka. Men jag kommer aldrig någonsin gå ner i tid för att jag har ett barn. Jag kommer (och har aldrig heller) kräva det av en kollega som redan går på knäna av något som är mycket svårare än att byta jobb. Precis som jag aldrig skulle sagt till min kollega som sköter sinasjuka föräldrar (eller djur) att det är bara fixa nåt annat så du kan jobba.

 

[vemsomhelst123]

Gå ner i tid om du inte klara att sköta jobbet! Varför ska dina kollegor som valt att inte skaffa barn lida för att du gör dåliga val???

Gå ner i tid om du inte orkar sköta jobbet utifrån det uppdrag du får på de timmar jobbet äger dig (vilket jobbet inte gör vid fl/vab)
Skämt åsido, det är inte kollegors problem, det är chefens problem.

 

[Motacilla]

Ni som säger att det är ett arbetsmiljöproblem och att "chefen får lösa det" om det återkommande är folk som är borta av orsak X, som hen har laglig rätt till.

Samtidigt blir kollegorna frustrerade, eftersom de frånvarande inte förstår inverkan av att de inte bidrar till jobbet på arbetsplatsen.

Ponera samtidigt att personalbudgeten endera kommer från ett huvudkontor i ett annat land, och att det är nån som suttit med Excel och räknat ut att "japp, produktionsenhet Sverige har tillräckligt med arbetskraft, ni får inga fler om ni inte ökar output med Y %"
ELLER verksamheten är finansierad av skattepengar så att det inte heller finns några större möjligheter för chefen att sådär bara plocka in flera anställda.

VAD tycker ni då att chefen ska göra för att lösa problemet med att 2-3 anställda mer eller mindre regelbundet är borta hela/halva dagar, kommer försent, går tidigt? Det är förbjudet att diskutera detta med berörda personer för skälet får inte ifrågasättas.

 

[Mia_R]

Det kan man tycka. Men jag kommer aldrig någonsin gå ner i tid för att jag har ett barn. Jag kommer (och har aldrig heller) kräva det av en kollega som redan går på knäna av något som är mycket svårare än att byta jobb. Precis som jag aldrig skulle sagt till min kollega som sköter sinasjuka föräldrar (eller djur) att det är bara fixa nåt annat så du kan jobba.

Har du inte tid med jobbet utan lämnar var och varannan vecka för att sköta ditt privatliv så är det inte dina kollegors problem utan ditt. Visst, saker händer hela tiden och jag har inga problem med att hjälpa en kollega i kris, men inte flera gånger i veckan varje vecka. Då är det kollegans sak att lösa.

 

[vemsomhelst123]

Ni som säger att det är ett arbetsmiljöproblem och att "chefen får lösa det" om det återkommande är folk som är borta av orsak X, som hen har laglig rätt till.

Samtidigt blir kollegorna frustrerade, eftersom de frånvarande inte förstår inverkan av att de inte bidrar till jobbet på arbetsplatsen.

Ponera samtidigt att personalbudgeten endera kommer från ett huvudkontor i ett annat land, och att det är nån som suttit med Excel och räknat ut att "japp, produktionsenhet Sverige har tillräckligt med arbetskraft, ni får inga fler om ni inte ökar output med Y %"
ELLER verksamheten är finansierad av skattepengar så att det inte heller finns några större möjligheter för chefen att sådär bara plocka in flera anställda.

VAD tycker ni då att chefen ska göra för att lösa problemet med att 2-3 anställda mer eller mindre regelbundet är borta hela/halva dagar, kommer försent, går tidigt? Det är förbjudet att diskutera detta med berörda personer för skälet får inte ifrågasättas.

Tja, ingenting? Så var det för mig som chef. Jag kan fortfarande inte be någon gå ner i tid eller sluta vabba/vara sjuk/ta hand om närstående.

 

[Fruentimber]

Gå ner i tid om du inte orkar sköta jobbet utifrån det uppdrag du får på de timmar jobbet äger dig (vilket jobbet inte gör vid fl/vab)

Fast nu handlade det ju inte om att sköta ens eget jobb/uppdrag, utan även en annans ovanpå sitt eget.

 

[Mia_R]

Gå ner i tid om du inte orkar sköta jobbet utifrån det uppdrag du får på de timmar jobbet äger dig (vilket jobbet inte gör vid fl/vab)
Skämt åsido, det är inte kollegors problem, det är chefens problem.

Du får ta din heltid till jobbet eller gå ner på deltid. Det är ditt problem, inte mitt. Jag sköter inte din skit på kontoret utan den ligger kvar tills du är tillbaka.

 

[vemsomhelst123]

Har du inte tid med jobbet utan lämnar var och varannan vecka för att sköta ditt privatliv så är det inte dina kollegors problem utan ditt. Visst, saker händer hela tiden och jag har inga problem med att hjälpa en kollega i kris, men inte flera gånger i veckan varje vecka. Då är det kollegans sak att lösa.

Absolut inte. Sen är det just nu ingen annan Som gör mitt jobb, men det hör inte hit. Livslönen för de som inte har barn täcker det monetärt. Kanske nåt att trösta sig med. Eller gå till chef/fack om det blir ohållbart. Jag har tid med mitt jobb när alla är friska, men är barnet sjukt kan jag inte jobba halva tiden. Inte mycket att göra åt och inget jag behöver ha dåligt samvete för.

 

[vemsomhelst123]

Fast nu handlade det ju inte om att sköta ens eget jobb/uppdrag, utan även en annans ovanpå sitt eget.

Då är det ju chefens problem eller ett arbetsmiljöproblem. Inte kollegan som vabbars problem.

 

[Fruentimber]

Då är det ju chefens problem eller ett arbetsmiljöproblem. Inte kollegan som vabbars problem.

Om det är ett så pass stort bekymmer att kollegorna ofta och mycket blir lidande kanske kollegan kan ordna så att partner/mor-farföräldrar/granne etc kan vabba istället.

 

[vemsomhelst123]

Du får ta din heltid till jobbet eller gå ner på deltid. Det är ditt problem, inte mitt. Jag sköter inte din skit på kontoret utan den ligger kvar tills du är tillbaka.

Ja så är det ju för mig. Och har du problem med din arbetsbelastning är det din chefs problem, precis som det är din chefs problem om dina kollegor inte klarar av sin arbetsbelastning pga vab. Inte din kollegors ansvar att gå ner i tid..

 

[Mia_R]

Absolut inte. Sen är det just nu ingen annan Som gör mitt jobb, men det hör inte hit. Livslönen för de som inte har barn täcker det monetärt. Kanske nåt att trösta sig med. Eller gå till chef/fack om det blir ohållbart. Jag har tid med mitt jobb när alla är friska, men är barnet sjukt kan jag inte jobba halva tiden. Inte mycket att göra åt och inget jag behöver ha dåligt samvete för.

Det är inte mitt problem heller utan ditt jobb, ditt liv, ditt problem.

 

[vemsomhelst123]

Om det är ett så pass stort bekymmer att kollegorna ofta och mycket blir lidande kanske kollegan kan ordna så att partner/mor-farföräldrar/granne etc kan vabba istället.

Lyxigt uttalande hade varit toppen för många jag känner!

 

[vemsomhelst123]

Det är inte mitt problem heller utan ditt jobb, ditt liv, ditt problem.

Precis! Jag vabbar när jag måste och får spendera pengar utifrån den inkomst jag får.