Vabb och föräldraledighet utbruten ur Barnlös slash barnfri i ett samhälle

[Lingon]

Jag förstår inte vilka veckor mi pratar om när ni pratar om."de attraktiva veckorna"? Finns det veckor på sommarlovet som är mer attraktiva än andra? Jag har oftast varit ledig tidigt på sommarlovet. Från midsommar och några veckor framåt. För att det passade bäst för jobbet pga högsäsongen under sommarens andra halva. Men jag har också haft semester under sommarlovets mitt. Jag har aldrig upplevt att nån period varit bättre att vara ledig på än nån annan. Det är mycket viktigare för att min semester faktiskt blir på sommarlovet (så att barnet också är ledigt) samt att min man har semester samtidigt än att det ska vara några specifika veckor.

Har folk alltså specifika veckor som är favoriterna? Där favoritskapet inte har att göra med att partnern har sin semester då. Sen får man ju förstå att föräldrar absolut vill ha sin semester medan barnen har sommarlov. Men det är ju långt!!

Jag har tyckt att det varit skönt med tidig semester för då har sett funnit gott om sommar kvar efter att jag börjat jobba. Jag har kunnat behålla senesterkänslan ett tag till. Åka till stranden efter jobb och på helger. Fint väder osv.

 

[vemsomhelst123]

Nej och jag utgår från att människor hellre jobbar än lever på samhället osv men vet att det finns människor som inte vill jobba, likväl som det finns människor som utnyttjar vabb. Det är ju dock inte diskussionen utan det var hur det faktiskt påverkar kollegorna. Det går inte att sticka under stol med att det är slitigt för de som måste täcka upp ständigt, hu rimligt och jobbigt det än är för den som vabbar att göra så.

Det borde faktiskt itne vara svårt att förstå att kollegor påverkas. Vi är flera som förstår att förldrar msåte vabba och tycker det är fullt rimligt, varför har en del föräldrar så svårt att se att kollegor kan fara illa av för mycket frånvaro på jobbet?

Det är klart jag förstår det, jag har själv varit den kollegan, men jag förstår bara inte hur det kan ses som okollegialt att ha sjuka barn/vara sjuk. En kollega till mig med helt unik kompetens inom ett visst område gick hastigt bort för något år sen, helt oersättlig, orsakat mycket merjobb för oss omkring, men okollegialt har jag svårt att se det som..

 

[MiniLi]

Jag förstår inte vilka veckor mi pratar om när ni pratar om."de attraktiva veckorna"? Finns det veckor på sommarlovet som är mer attraktiva än andra? Jag har oftast varit ledig tidigt på sommarlovet. Från midsommar och några veckor framåt. För att det passade bäst för jobbet pga högsäsongen under sommarens andra halva. Men jag har också haft semester under sommarlovets mitt. Jag har aldrig upplevt att nån period varit bättre att vara ledig på än nån annan. Det är mycket viktigare för att min semester faktiskt blir på sommarlovet (så att barnet också är ledigt) samt att min man har semester samtidigt än att det ska vara några specifika veckor.

Har folk alltså specifika veckor som är favoriterna? Där favoritskapet inte har att göra med att partnern har sin semester då. Sen får man ju förstå att föräldrar absolut vill ha sin semester medan barnen har sommarlov. Men det är ju långt!!

Jag har tyckt att det varit skönt med tidig semester för då har sett funnit gott om sommar kvar efter att jag börjat jobba. Jag har kunnat behålla senesterkänslan ett tag till. Åka till stranden efter jobb och på helger. Fint väder osv.

På mitt jobb är det poppis att vara ledig kring 28-31. Just typ 28-29-30 vill nästan alla vara lediga.

 

[Lingon]

På mitt jobb är det poppis att vara ledig kring 28-31. Just typ 28-29-30 vill nästan alla vara lediga.

Varför just de veckorna? Jag ska vara ledig då men det är för att min man fått sin semester de veckorna. Och han har inte roffar åt sig dem utan samarbetat med kollegorna om det. Jag kan ta min semester när som så jag anpassar mig efter hans.

 

[grodan21]

Varför just de veckorna? Jag ska vara ledig då men det är för att min man fått sin semester de veckorna. Och han har inte roffar åt sig dem utan samarbetat med kollegorna om det. Jag kan ta min semester när som så jag anpassar mig efter hans.

De veckorna är "industrisemestern", min arbetsplats tex stänger ner verksamheten helt 28-31.

 

[Lingon]

De veckorna är "industrisemestern", min arbetsplats tex stänger ner verksamheten helt 28-31.

Ja, jag förstår varför de vars arbetsplatser stänger är lediga då. Men alla andra då? De som enligt er verkar slåss med näbbar och klor för att få just de veckorna. Varför just de veckorna??

Personligen tycker jag att det är skönt att inte vara ledig just under den perioden när det är industrisemester. Det är så mycket folk överallt då! Lite lite lugnare om man har tidig semester.

 

[vemsomhelst123]

Ja, jag förstår varför de vars arbetsplatser stänger är lediga då. Men alla andra då? De som enligt er verkar slåss med näbbar och klor för att få just de veckorna. Varför just de veckorna??

Personligen tycker jag att det är skönt att inte vara ledig just under den perioden när det är industrisemester. Det är så mycket folk överallt då! Lite lite lugnare om man har tidig semester.

Jag tror att det på många håll är stängt på förskola/fritids de veckorna. Iaf här är det så. Har inte jättebra erfarenhet från ihopslagna enheter när barnen är små(förskola ålder) så vi ser till att vara lediga de veckorna (jag 2 och sambon 3) då många kanske inte har möjlighet till mer än 4 och man gärna vill vara ledig samtidigt så tror jag det lätt blir huggsexa om de veckorna.. jag är inte heller förtjust i dem utan tänker som du men tar gärna ledigheten i slutet av sommaren istället (typ 32-35)

 

[MiniLi]

Ja, jag förstår varför de vars arbetsplatser stänger är lediga då. Men alla andra då? De som enligt er verkar slåss med näbbar och klor för att få just de veckorna. Varför just de veckorna??

Personligen tycker jag att det är skönt att inte vara ledig just under den perioden när det är industrisemester. Det är så mycket folk överallt då! Lite lite lugnare om man har tidig semester.

Jag har alltid tyckt det varit svårt att veta när man borde ta semestern, vill ju ha bra timing med vädret
Men framförallt så är det kul att ha semester när de flesta andra också har semester, vänner, familj osv. Det brukar variera någon vecka hit eller dit men de allra allra flesta i mitt umgänge tar semester därikring. Plus att det brukar kännas rätt lagom tidpunkt för återhämtning.

På mitt jobb blir det dock inga konflikter kring semestern. Vi får stänga några veckor och så är det alltid någon eller några som vill ha ngn vecka tidigare eller senare.

 

[Lingon]

Jag har alltid tyckt det varit svårt att veta när man borde ta semestern, vill ju ha bra timing med vädret
Men framförallt så är det kul att ha semester när de flesta andra också har semester, vänner, familj osv. Det brukar variera någon vecka hit eller dit men de allra allra flesta i mitt umgänge tar semester därikring. Plus att det brukar kännas rätt lagom tidpunkt för återhämtning.

På mitt jobb blir det dock inga konflikter kring semestern. Vi får stänga några veckor och så är det alltid någon eller några som vill ha ngn vecka tidigare eller senare.

Fast alla kan ju inte vara lediga samtidigt.

Vädermässigt går det inte att förutspå. Jag haft oftast haft semester från midsommar och 3-4 veckor. En vän har alltid sen semester (augusti) och jag har oftare fint väder än hon.

Jag kan rekommendera tidig semester till de som måste pussla med kollegor. För då finns det mycket kvar av sommaren när man börjar jobba. Man får fortfarande semesterkänsla eftersom man fortfarande har de långa ljusa och varma kvällarna plus lediga dagar att göra somriga aktiviteter på. Jag hade nog tyckt att det kändes trist att både semestern och sommaren tog slut samtidigt som de ju blir om man har sen semester.

 

[vemsomhelst123]

Jag är lyckligt barnfri och har aldrig velat ha några ungar vilket jag alltid varit tydlig med i alla mina förhållanden, jag har även sluppit släktingar som tyckt att det "vore på tiden". Närmsta jag kommit är en som talade om för mig att när jag blev tonåring skulle jag ändra åsikt, vilket jag aldrig gjort. Jag har tack och lov bara haft en kollega, manlig, som tjatade på mig tills jag fick nog och ljög att jag inte kan få barn. Då höll han käften sen, men man ska inte behöva ljuga för att få vara ifred för andras tjat..

Jag skiter faktiskt i mina kollegors ungar, jag har varit jäkligt irriterad de gånger jag inte fått ledigt för att nån förälder fått sin semester beviljad istället när jag sökt t ex påsk och om jag hade haft en kollega som ständigt hade en unge den behövde lämna jobbet pga undrar jag om det inte varit en fråga för soc. Spontant så känns det som något är väldigt fel om det händer varje vecka.

En kollega på en annan avdelning var tidigare sjuk så ofta att arbetsgivare krävde läkarintyg från första dagen, nu är det istället vab. Jättekonstigt. Eller en fd kollega på IT som undslapp sig att han tagit ut lite vab och vips var familjen iväg på en veckas semester.

TS, din syrra är både gränslös och dum i huvudet, undrar hur länge det förhållandet kommer hålla när prinsessan på ärten kolliderar med verkligheten och hennes partner tröttnar på hennes ego.

Ja en av fördelarna med att inte ha barn är ju att slippa ta hänsyn till barn. Jag hade tex en kollega som med kort varsel ville ha en klämdag som jag redan fått ok till med hänvisning till att hennes barn inte så ofta var lediga på såna. Då hade hon ju fått ta fl i god tid och jag hade inte bokat resa.
Men det är ju skillnad jämfört med att vabba. Jag kan nog ärligt säga att jag vabbade varannan vecka första året på förskolan, och var ofta sjuk själv. Nu var det ju pandemi så lite annan toleransnivå för både mig och barnet.
Eller en kollega som har ett barn som föddes svårt sjukt, genomgått mycket operationer/sjukhusvistelser samt en fruktansvärd allergi på det på nivån att han behövt äta skolmat i eget rum. Jag förstår att ett sånt barn ibland kan kräva snabba utryckningar både av fysiska och psykiska skäl. Nu är han 10 och hon behöver nästan aldrig rycka ut/komma sent/gå tidigt för att något strulat till sig. Har också haft kollegor med barn med psykisk ohälsa där man liksom ser på hela dom att de så otroligt mycket hellre hade varit på jobbet än att behöva åka till ett gråtande barn som inte klarar att vara kvar i skolan.
På samma sätt har jag haft förståelse för kollegor som behövt dra allt lass åt gamla, sjuka föräldrar och slåss med myndigheter och vård för deras skull.
Eller sjuka katter, hundar, hästar.
Nu är jag igenom värsta vabbfasen, och inom bara några år igenom att behöva ta ledigt när skolor är stängda. Det är en stor lättnad.
Sen kollas ju vab av försäkringskassan och det finns en begränsning på antal dagar.

 

[Sel]

Det är inte valfritt.
Barnen är vår framtid.
Andras barn är din framtid.
Det påverkar dig i högsta grad om grannarnas eller kollegornas barn blir läkare, lärare eller ligister.
Resultatet av barnens uppväxt blir det samhälle som du skall leva i.

Det är klart det är valfritt huruvida jag engagerar mig i andras barn eller inte. Det är verkligen inte någon skyldighet.
Jag har givetvis inte någonting att göra med grannarnas ungars yrkesval att göra heller, lika lte som någon har med någon annans graviditet att göra, för att återkoppla en aning till huvudfrågan.

 

[megasus]

Jag förstår inte vilka veckor mi pratar om när ni pratar om."de attraktiva veckorna"? Finns det veckor på sommarlovet som är mer attraktiva än andra? Jag har oftast varit ledig tidigt på sommarlovet. Från midsommar och några veckor framåt. För att det passade bäst för jobbet pga högsäsongen under sommarens andra halva. Men jag har också haft semester under sommarlovets mitt. Jag har aldrig upplevt att nån period varit bättre att vara ledig på än nån annan. Det är mycket viktigare för att min semester faktiskt blir på sommarlovet (så att barnet också är ledigt) samt att min man har semester samtidigt än att det ska vara några specifika veckor.

Har folk alltså specifika veckor som är favoriterna? Där favoritskapet inte har att göra med att partnern har sin semester då. Sen får man ju förstå att föräldrar absolut vill ha sin semester medan barnen har sommarlov. Men det är ju långt!!

Jag har tyckt att det varit skönt med tidig semester för då har sett funnit gott om sommar kvar efter att jag börjat jobba. Jag har kunnat behålla senesterkänslan ett tag till. Åka till stranden efter jobb och på helger. Fint väder osv.

Det är väl inte så konstigt att vissa veckor i mitten är de mest attraktiva? De hamnar ju där ”i kläm” oavsett om man önskar tidigare eller senare semester.
På mitt jobb är det i praktiken inte möjligt att vara ledig innan midsommar även om man skulle vilja (pga viktiga deadlines etc) så vi har från vecka 26 till 34 (som ligger i slutet av augusti) att spela med.

Då kanske A önskar 27-30 och B 29-32, och så har vi C+D som varje sommar lägger blandad semester+FL veckorna 27-33.
Då har vi 29-30 som är helt obemannade då alla önskat ledigt.
Varje år blir lösningen att A får kompromissa till 26-29 och B till 30-33 för att pusslet ska funka.

Så här ser det ut varje år på mitt jobb, men mer uppskalat. (9 personer varav minst 2 behöver finnas på plats).

 

[sjoberga]

Det är klart det är valfritt huruvida jag engagerar mig i andras barn eller inte. Det är verkligen inte någon skyldighet.
Jag har givetvis inte någonting att göra med grannarnas ungars yrkesval att göra heller, lika lte som någon har med någon annans graviditet att göra, för att återkoppla en aning till huvudfrågan.

Jag anser nog att det är en skyldighet på samma sätt som det är en skyldighet att sörja för de som behöver mer hjälp, men det är inte en skyldighet mellan individer att engagera sig på det planet.

Jag tycker för övrigt inte att jag har mycket med mina egna barns yrkesval att göra heller, de är alldeles egna individer som får bygga sina egna liv på det sätt de önskar. Med eller utan barn, inte heller en fråga för mig att framföra synpunkter på.

Men det är långt ifrån huvudfrågan, ingen bär ett individuellt ansvar att se till att det blir barn.

 

[stjarnhimmel]

Jag tycker det är fantastiskt att vi har den föräldraledighet, vab etc som vi har i Sverige. Och just därför tycker jag det är viktigt att vi alla är rädda om den och inte utnyttjar den.

För något år sedan var jag hos en bekant på middag och då var det personer där som jag inte känner. Då det snart var sommar kom diskussionen in på semestrar och sommarplaner. Och i det sällskapet var det flera som varje år la ut föräldraledighet. Inget konstigt med det. Men - en person berättade att hon alltid tar ca 4 veckor semester och ca 6 veckor föräldraledighet. Hennes man gör samma fast för ett annat barn. Men hon visste redan nu att under veckorna med föräldraledighet skulle barnen vara borta mkt - de skulle till mormor någon vecka och någon vecka skulle föräldrarna fjällvandra så då skulle de vara hos någon annan släkting. Det här visste hon rätt långt innan sommaren och hon berättade skrattandes att vissa kollegor på jobbet var sura på henne eftersom dessa veckor var det andra föräldrar som hade velat vara lediga för att få ihop sitt schema. På middagen jag var på blev det en rätt hetsig diskussion.

Jag har även sett liknande själv- att kollegor lägger in om FL och sen ser man på Facebook att föräldrarna varit bortresta utan barnen två veckor.

Och det är sånt beteende som jag tror förstör för andra. När FL används på sätt som inte handlar om barnen utan att föräldrarna vill vara lediga. Tyvärr tror jag det förekommer en hel del.

 

[Inte_Ung]

Det är klart det är valfritt huruvida jag engagerar mig i andras barn eller inte. Det är verkligen inte någon skyldighet.
Jag har givetvis inte någonting att göra med grannarnas ungars yrkesval att göra heller, lika lte som någon har med någon annans graviditet att göra, för att återkoppla en aning till huvudfrågan.

Men det är inte valfritt hur du påverkas av det.
Du kan då välja att försöka påverka detta till det bättre eller sämre eller lämna det åt andra att ta hand om.
Men om dagens barn blir morgondagens samhällsbärare eller gansters kommer att forma det samhälle som du kommer att leva i i morgon.
Oavsett om du vill det eller inte.

Därför kommer det att spela roll för dig om föräldrar lämnar sin arbetsplats för att hantera sina barns problem i livet.

Och ja, jag är litet bitter efter att ha sett resultatet av framgångsrika föräldrars frånvaro i sina stökiga barns liv.
Det har blivit stökigt för en hel By.
Men jag är övertygad om att föräldrarna var populära kollegor på sina arbetsplatser.
Och barnen hade både egen A-traktor och swimmingpool hemma.

 

[Enya]

Det är klart jag förstår det, jag har själv varit den kollegan, men jag förstår bara inte hur det kan ses som okollegialt att ha sjuka barn/vara sjuk. En kollega till mig med helt unik kompetens inom ett visst område gick hastigt bort för något år sen, helt oersättlig, orsakat mycket merjobb för oss omkring, men okollegialt har jag svårt att se det som..

Ingen har pratat om okollegialt utom du, första gången jag hör ordet. Du måste skilja på att man förstår behovet av att vabba och att det är jobbigt för föräldern och att det på andra sidan faktiskt påverkar kollegorna negativt när det sker så ofta som och till och med flera dagar i veckan. Det är inte okollegialt, det är ett arbetsmiljöproblem och ett arbetsgivarproblem. Resultatet hade varit samma om en kollega utan barn hade varit borta lika ofta- oavsett rimlig anledning eller ej. Om arbetsgruppen är beroende av att det finns X antal personer som gör sitt jobb och man är 2 förre i vanliga fall för att chefen inte vill anställa och ytterligare en i gruppen är frånvarande mycket, hur ska gruppen må då är det tänkt? Det är inte att "steppa upp lite" man får göra, utan massor, dagligen, konstant.

Mitt yrke är ett bristyrke men jag söker inte på 100 %. Annonser kommer ut gång på gång på gång på gång, förlängs, komemr ut igen osv. Men att anställa någon på halvtid går inte. "Vi behöver en heltid". Ja men börja med en halvtid??? Det avlastar kollegorna som redan går på knäna, för, på många ställen gör man det. Sedan länge. Att där ovanpå allt också ha en kollega som inte är på plats på en rätt stor del av sin arbetstid så att andra kollegor får ta den biten OCKSÅ, det känns verkligen tungt. En lösning där hade absolut varit den där halvtidaren som man konstant väljer bort och låter gruppen man har slita på knäna.

 

[vemsomhelst123]

Ingen har pratat om okollegialt utom du, första gången jag hör ordet. Du måste skilja på att man förstår behovet av att vabba och att det är jobbigt för föräldern och att det på andra sidan faktiskt påverkar kollegorna negativt när det sker så ofta som och till och med flera dagar i veckan. Det är inte okollegialt, det är ett arbetsmiljöproblem och ett arbetsgivarproblem. Resultatet hade varit samma om en kollega utan barn hade varit borta lika ofta- oavsett rimlig anledning eller ej. Om arbetsgruppen är beroende av att det finns X antal personer som gör sitt jobb och man är 2 förre i vanliga fall för att chefen inte vill anställa och ytterligare en i gruppen är frånvarande mycket, hur ska gruppen må då är det tänkt? Det är inte att "steppa upp lite" man får göra, utan massor, dagligen, konstant.

Mitt yrke är ett bristyrke men jag söker inte på 100 %. Annonser kommer ut gång på gång på gång på gång, förlängs, komemr ut igen osv. Men att anställa någon på halvtid går inte. "Vi behöver en heltid". Ja men börja med en halvtid??? Det avlastar kollegorna som redan går på knäna, för, på många ställen gör man det. Sedan länge. Att där ovanpå allt också ha en kollega som inte är på plats på en rätt stor del av sin arbetstid så att andra kollegor får ta den biten OCKSÅ, det känns verkligen tungt. En lösning där hade absolut varit den där halvtidaren som man konstant väljer bort och låter gruppen man har slita på knäna.

Men det finns ju liksom ingen lösning på problemet annat än att vi slutar skaffa barn eller avskaffar vab/fl?

 

[Enya]

Men det finns ju liksom ingen lösning på problemet annat än att vi slutar skaffa barn eller avskaffar vab/fl?

Så du menar att de kollegor som mår dåligt av andras vabbande och sjukfrånvaro ständigt varje vecka, blir stressade osv... bara ska låta bli att må dåligt? För det går inte att göra något åt?

Jag anser att det finns något att göra åt det, det handlar inte om att sluta skaffa barn eller avskaffa vabb osv, det var ett jävla tjat om det. Det är ett ARBETSMILJÖPROBLEM. Så hur löser man ett sådant bäst tro? Det är från chefshåll förändring ska ske, tex med extra anställda. Inget om att avskaffa vabb eller inte skaffa barn.

 

[Inte_Ung]

om jag hade haft en kollega som ständigt hade en unge den behövde lämna jobbet pga undrar jag om det inte varit en fråga för soc. Spontant så känns det som något är väldigt fel om det händer varje vecka.

Antagligen så är det just det som det är.
Något som är fel alltså.
Problem i skolan, med hälsan eller annat.
Kanske har barnen sjukdom/skada/funktionsnedsättning?

Hur tycker du att föräldrar skall hantera det?

 

[Lingon]

Jag skiter faktiskt i mina kollegors ungar, jag har varit jäkligt irriterad de gånger jag inte fått ledigt för att nån förälder fått sin semester beviljad istället när jag sökt t ex påsk och om jag hade haft en kollega som ständigt hade en unge den behövde lämna jobbet pga undrar jag om det inte varit en fråga för soc. Spontant så känns det som något är väldigt fel om det händer varje vecka.

Ja, fast det finns faktiskt barn som har problem. Som blir sjuka ofta. Som har olika diagnoser (på papper eller ej) som gör att man som förälder måste dra ett tyngre lass än föräldrar normalt sett behöver. Utan att soc behöver blandas in. För att alla som är iblandade redan gör allt vad som går att göra. Bara som ett exempel: Föräldrar till npf-barn har högre risk att bli utbrända än föräldrar till barn som inte har npf. Det finns mycket annat som kan göra föräldraskapet tyngre än det är för de allra flesta.

Och jag kan ärligt säga att precis som att du skiter i dina kollegors ungar så prioriterar jag mitt eget mående före mina kollegors. Det är inte mitt ansvar att se till att de får den semester de förtjänar. Det är deras chefs ansvar. Jag kan bara se till att bevaka mina intressen. Ingen på jobbet kommer tacka mig för att jag anstränger mig så mycket på jobbet att jag går in i väggen och blir utbränd. Om inte chefen och företaget ställer upp och ger de anställda schyssta villkor så får var och en bevaka sitt eget. Men det är i grund och botten en arbetsgivarfråga och nåt som arbetsgivaren borde ta ansvar för men många gör inte det för att de anställda vänder ut och in på sig för att ställa upp. Klart som fan att arbetsgivaren inte anstränger sig mer om hen inte behöver. Jag hör det gång på gång från vänner och bekanta som jobbar inom vård och skola. Hur det ställer upp i det oändliga för arbetsgivare som behandlar dem som skit, rent ut sagt.