Upprörd på förskolepersonal.

[FadeAway]

Har precis kommit hem från ett utvecklingssamtal från föris och jag är ARG, förbannad och vansinnig.
Vi har fått lite hintar om att sonen putter de yngre barnen (han är 3,5år). Vi har talat med honom att man får inte puttas och att man måste vara snäll mot de som är yngre. Innan har lilla syster på 1,5år varit mest utsatt men nu framgick inte om så var fallet.

De vill ha fortsatt specialpedagog som kollar på honom och det är inte för oss ett problem. Innan har det varit för han har legat lite efter i sin utveckling men nu tydligen för att han inte är riktigt snäll mot de andra (yngre) barnen.

De hintas lite fram och tillbaka om detta, men i det hela verkar det inte vara något stort problem. Tills de sista två minuterna när jag frågar varför de inte tagit upp detta med oss tidigare. Det enda vi hört de senaste månaderna har varit från en tjej som tidigare gick i sonens grupp men i höstas gick upp till storbarnsavdelningen. Hon har ibland informerat idag har "T varit busig och kastat sand" eller dylikt.

Sonen byter avdelning till de större barnen efter nyår och därav satt den enda i personalen jag inte tål med på mötet eftersom hon även jobbar på nya avdelningen. Jag säger att jag vill gärna få reda på när detta händer för att kunna diskutera det med sonen och får svaret att "det händer varje dag". Då blir jag märkbart irriterad och frågar varför de bara informerar att det har gått bra/idag har han sovit si och så länge etc.
Som kläcker ur sig det fantastiska att "Om det här är ett problem hemma så är det ju inget vi kan göra och då får man söka via bvc" och upprepar det i lite olika konstellationer. Mycket uppenbart "DET ÄR FEL PÅ ERT BARN SÖK HJÄLP" fast personen i fråga är konflikträdd och går inte att diskutera med.

Ja det händer att våra barn busar och blir fysiska mot varandra men inte på nivån att vi ser det som ett problem. Liksom syskon busar och det händer att någon slår sig i bland. Givetvis säger vi till hemma när det blir tjafs att man inte får slåss. De är 20 månader mellan dem.

Jag är nu i känslostadiet urförbannad och skitledsen. Jag är inte orolig för att det är något fel på mitt barn men jag är sjukt besviken på förskolan. Så är texten tidvis obegriplig så är det därför..

 

[Blueberry]

Jag förstår att du är upprörd, men inte riktigt vad du är upprörd på.

Är det att de inte har informerat om/ni inte har uppfattat i vilken utsträckning sonen knuffar och buttar andra barn på förskolan?

(Det är inte så konstigt om de tror att det pågår hemma eftersom du själv skriver att lillasystern tidigare har varit den som blivit knuffad mest.)

 

[FadeAway]

Jag förstår att du är upprörd, men inte riktigt vad du är upprörd på.

Är det att de inte har informerat om/ni inte har uppfattat i vilken utsträckning sonen knuffar och buttar andra barn på förskolan?

(Det är inte så konstigt om de tror att det pågår hemma eftersom du själv skriver att lillasystern tidigare har varit den som blivit knuffad mest.)

Jag är upprörd på att de anser att det är ett problem så till den grad att vi behöver söka hjälp hos bvc för det. Samtidigt som vi inte fått någon information om att det är ett problem.
Hur ska jag kunna påverka mitt barn hemma om de inte anser att det är viktigt av dem att informera mig.
Sen tycker jag att det är något man tar upp i början av ett möte inte det sista två minuterna.
Varför som katten kring het gröt när man kan ta itu med det med en gång?

 

[Is]

Det låter som du behöver be förskolan om ett möte till där de förklarar sig.

På din text låter det som att förskolan uppfattat att barnet beter sig lite allmän stökigt/oroligt både i hem och på förskola och därför rekommenderar dig att söka BVC som stöttning- inte för att de behöver vara, som du uttrycker det, något fel på barnet. Ditt barn är kanske i en period i livet där förskolan tolkat signaler av att ditt barn just nu är i behov av stöd för att det i framtiden inte ska bli ett problem och att det då är bra att ni fått det stödet från BVC så att förskola och hem får samma- opartiska- riktlinjer och barnet bemöts av samma förhållningssätt var han än är.

Att ni inte blivit informerad om att barnet knuffas varje dag kan även de handla om ett missförstånd, de tror att barnet är lika hemma och/eller de kanske tycker att de informerat dig om att detta är något som ständigt pågår. Då finns ju inget syfte med att ta upp enskilda knuffsituvationer med dig varjedag i hallen. Det ger ju inget att du hemma ska tjata på barnet om "i dag hade du visst knuffat Kalle, Sara och Stina.. Sluta med det" "idag var det istället Jakob och Erik som du varit på, varför?".
Ser till mig själv som förskollärare i liknande situvation där jag uppfattar att föräldrarna är väl medveten om problemet. Man tar liksom lite förgivet att föräldrarna i det läget inte vill bli tjatad på om alla fel barnet gör varje dag utan man fokuserar på det som är föränderligt eller det barnet gör som bryter mot barnets normala mönster. "Idag har ditt barn lekt jätte bra med Kalle och Stina", Då får du som förälder något positivt att prata och utveckla med ditt barn om istället.

Men somsagt, be om ett nytt möte, var ärlig med att du har svårt med den person du tidigare pratat med och önskar få prata med någon annan i arbetslaget. Sedan ber du dem om en förklaring, säg att du känner att du inte riktigt sett det beteende som förskolan nu pratar om som ett problem. Prova också vara öppen för att förskolan får se en annan sida av din son än vad du får se i hemma miljö, förskolan letar garanterat inga fel utan vill uppmärksamma dig på något de anser vara viktigt för barnets framtid även om de nu lyckats uttrycka det på fel sätt.

Hoppas ni reder ut det.

 

[em-pirre]

jag kan tänka mig att personalen tänker så som @Is skrev. De vill inte tjata på er varje dag om att nu har barnet IGEN varit stökig. De kanske har avvaktat och väntat på att få ta upp det på mötet, utan barn.

De borde absolut ha avsatt mera tid för det, och nämnt det tidigare, det tycker jag också.

Sen kan det vara att de tänkt att de klarar av det, men så har andra föräldrar klagat, och då har de insett att de måste göra något?

Får de någon hjälp av spec.pedagog?

Att vara arg just nu hjälper inte mycket. Försök andas, och fundera hur ni tillsammans med daghemmet kan hjälpa ditt barn. Det är säkert jobbigt för honom.

 

[lundsbo]

Har precis kommit hem från ett utvecklingssamtal från föris och jag är ARG, förbannad och vansinnig.
Vi har fått lite hintar om att sonen putter de yngre barnen (han är 3,5år). Vi har talat med honom att man får inte puttas och att man måste vara snäll mot de som är yngre. Innan har lilla syster på 1,5år varit mest utsatt men nu framgick inte om så var fallet.

De vill ha fortsatt specialpedagog som kollar på honom och det är inte för oss ett problem. Innan har det varit för han har legat lite efter i sin utveckling men nu tydligen för att han inte är riktigt snäll mot de andra (yngre) barnen.

De hintas lite fram och tillbaka om detta, men i det hela verkar det inte vara något stort problem. Tills de sista två minuterna när jag frågar varför de inte tagit upp detta med oss tidigare. Det enda vi hört de senaste månaderna har varit från en tjej som tidigare gick i sonens grupp men i höstas gick upp till storbarnsavdelningen. Hon har ibland informerat idag har "T varit busig och kastat sand" eller dylikt.

Sonen byter avdelning till de större barnen efter nyår och därav satt den enda i personalen jag inte tål med på mötet eftersom hon även jobbar på nya avdelningen. Jag säger att jag vill gärna få reda på när detta händer för att kunna diskutera det med sonen och får svaret att "det händer varje dag". Då blir jag märkbart irriterad och frågar varför de bara informerar att det har gått bra/idag har han sovit si och så länge etc.
Som kläcker ur sig det fantastiska att "Om det här är ett problem hemma så är det ju inget vi kan göra och då får man söka via bvc" och upprepar det i lite olika konstellationer. Mycket uppenbart "DET ÄR FEL PÅ ERT BARN SÖK HJÄLP" fast personen i fråga är konflikträdd och går inte att diskutera med.

Ja det händer att våra barn busar och blir fysiska mot varandra men inte på nivån att vi ser det som ett problem. Liksom syskon busar och det händer att någon slår sig i bland. Givetvis säger vi till hemma när det blir tjafs att man inte får slåss. De är 20 månader mellan dem.

Jag är nu i känslostadiet urförbannad och skitledsen. Jag är inte orolig för att det är något fel på mitt barn men jag är sjukt besviken på förskolan. Så är texten tidvis obegriplig så är det därför..

Ungefär samma ska hände oss för några år sedan när vår son var 3,5 precis som din.
Även där med möte med en fröken som vår son inte klickade med. Han sa att hon skyller alltid på honom.
Jag ringde bvc och skickad dit henne för att studera. Jag krävde att de tog dit spec ped vilket de inte ville. Även de sa mer eller mindre rakt ut att vi behövde ta hjälp av bup och att troligen hade en diagnos.

Jag gick fullkomligt i taket.

Min mamma har 40 år inom skolan och i och med att vi delar gård så har hon alltid träffat honom dagligen så där hade vi ett stort stöd. Jag har en bekant som jobbar på bup som syrra så henne ringde jag. Hemma har vi inga särskilda problem och då är inte bup aktuellt för ett så ungt barn. Det är alldeles för tidigt enligt dom om det bara är problem på dagis. Då behöver dagis fundera på hur de agerar och möter barnet.

Till saken hör att vi hade 14 dagisfröknar under dessa år (4 på avdelningen som sa upp sig på löpande band pga ledningsproblem, detta resulterade i ny ledning mm efter något år.)

Bvc var med på dagis och konstaterade att det var rörigt, stökigt och ostrukturerat. De fick extra handledning och en personal som ständigt var i närheten av sonen för att se till att situationerna inte uppstår och det lugnade sig något. Men det blev helt bra när det kom in 2 toppenpedagoger i personalstyrkan varav den ena tog sonen under sina vingar.

Han fick för första gången någon han kunde lite på som han vågade berätta för och som stöttade och uppmuntrade honom. Någon som kunde läsa honom och hans frustration.

Nu går han i skolan och är precis som alla andra i klassen.

Hur länge har spec pedagogen varit med? Och om det nu är i närheten och "övervakar" sonen, varför ser de inte till att han inte hamnar i situationer där det blir gruff?

Mina råd:
- Kräv extra personal så det alltid finns någon i närheten för att förhindra situationerna de beskriver.
- Skicka dit bvc för en bedömning.
- Det ska finnas ett stödteam inom kommunen för sånt här, be att de tar in det.
- Våga blotta er och er oro för tex bvc och se till att ni får ärliga svar, och var mottagliga för dessa.
- Kanske är läge att flytta honom till storbarn redan nu?

 

[Badger]

Det låter som du behöver be förskolan om ett möte till där de förklarar sig.

På din text låter det som att förskolan uppfattat att barnet beter sig lite allmän stökigt/oroligt både i hem och på förskola och därför rekommenderar dig att söka BVC som stöttning- inte för att de behöver vara, som du uttrycker det, något fel på barnet. Ditt barn är kanske i en period i livet där förskolan tolkat signaler av att ditt barn just nu är i behov av stöd för att det i framtiden inte ska bli ett problem och att det då är bra att ni fått det stödet från BVC så att förskola och hem får samma- opartiska- riktlinjer och barnet bemöts av samma förhållningssätt var han än är.

Att ni inte blivit informerad om att barnet knuffas varje dag kan även de handla om ett missförstånd, de tror att barnet är lika hemma och/eller de kanske tycker att de informerat dig om att detta är något som ständigt pågår. Då finns ju inget syfte med att ta upp enskilda knuffsituvationer med dig varjedag i hallen. Det ger ju inget att du hemma ska tjata på barnet om "i dag hade du visst knuffat Kalle, Sara och Stina.. Sluta med det" "idag var det istället Jakob och Erik som du varit på, varför?".
Ser till mig själv som förskollärare i liknande situvation där jag uppfattar att föräldrarna är väl medveten om problemet. Man tar liksom lite förgivet att föräldrarna i det läget inte vill bli tjatad på om alla fel barnet gör varje dag utan man fokuserar på det som är föränderligt eller det barnet gör som bryter mot barnets normala mönster. "Idag har ditt barn lekt jätte bra med Kalle och Stina", Då får du som förälder något positivt att prata och utveckla med ditt barn om istället.

Men somsagt, be om ett nytt möte, var ärlig med att du har svårt med den person du tidigare pratat med och önskar få prata med någon annan i arbetslaget. Sedan ber du dem om en förklaring, säg att du känner att du inte riktigt sett det beteende som förskolan nu pratar om som ett problem. Prova också vara öppen för att förskolan får se en annan sida av din son än vad du får se i hemma miljö, förskolan letar garanterat inga fel utan vill uppmärksamma dig på något de anser vara viktigt för barnets framtid även om de nu lyckats uttrycka det på fel sätt.

Hoppas ni reder ut det.

Det är ju inte ok att personalen bara antar att föräldrarna vet om de aldrig sagt någonting till föräldrarna.

Detsamma hände oss i höstas. Varje dag är allting jättebra när vi hämtar. A säger ibland att en viss pojke är elak mot honom och slåss, men när jag frågar är allting bra. Jag kan hämta och säga gick det bra med T och A idag, var någonting dåligt? Men de lekte så fint bara tio minuter sedan. -Sedan säger A att T slog honom när vi precis gått ut genom grinden. Två barn sist kvar med två pedagoger, utomhus.

Men så plötsligt får vi reda på att han slåss mycket och förskolan tror väl att det beror på oss och att vi självklart vet att vi har ett litet monster hemma. Men det hade vi ju inte, han har snarare praktiskt taget aldrig slagit vuxen eller barn inte ens när han lekt i mycket stora grupper hemma och han leker snällt med samma barn om de kommer och ringer på dörren. Efter att vi börjat fråga och lägga oss i inses att det beror på att han -inte får vara med och barnen räcker ut tungan åt honom på dagis och förstör hans saker och han känner sig hjälplös för att -stopp betyder fortsääätt. Otryggheten berodde på att en i personalen använde skamvrå.

Personalen fick lov att hjälpa honom in i gruppen och inte bara anta att han tycker om att leka själv hela dagarna.

Nu tror vi ju såklart att allt är bra, igen, för att de säger att det är bra... och har lovat att maila om de inte tycker det... men vem vet, de kanske ljuger än. Men han är inte lika arg och ledsen på vissa pojkar längre så jag tror han får vara med mer.

Att förskolepersonal ska säga till om någonting är fel ser jag som helt självklart. Även om det känns tjatigt för dem.

 

[Badger]

Har precis kommit hem från ett utvecklingssamtal från föris och jag är ARG, förbannad och vansinnig.
Vi har fått lite hintar om att sonen putter de yngre barnen (han är 3,5år). Vi har talat med honom att man får inte puttas och att man måste vara snäll mot de som är yngre. Innan har lilla syster på 1,5år varit mest utsatt men nu framgick inte om så var fallet.

De vill ha fortsatt specialpedagog som kollar på honom och det är inte för oss ett problem. Innan har det varit för han har legat lite efter i sin utveckling men nu tydligen för att han inte är riktigt snäll mot de andra (yngre) barnen.

De hintas lite fram och tillbaka om detta, men i det hela verkar det inte vara något stort problem. Tills de sista två minuterna när jag frågar varför de inte tagit upp detta med oss tidigare. Det enda vi hört de senaste månaderna har varit från en tjej som tidigare gick i sonens grupp men i höstas gick upp till storbarnsavdelningen. Hon har ibland informerat idag har "T varit busig och kastat sand" eller dylikt.

Sonen byter avdelning till de större barnen efter nyår och därav satt den enda i personalen jag inte tål med på mötet eftersom hon även jobbar på nya avdelningen. Jag säger att jag vill gärna få reda på när detta händer för att kunna diskutera det med sonen och får svaret att "det händer varje dag". Då blir jag märkbart irriterad och frågar varför de bara informerar att det har gått bra/idag har han sovit si och så länge etc.
Som kläcker ur sig det fantastiska att "Om det här är ett problem hemma så är det ju inget vi kan göra och då får man söka via bvc" och upprepar det i lite olika konstellationer. Mycket uppenbart "DET ÄR FEL PÅ ERT BARN SÖK HJÄLP" fast personen i fråga är konflikträdd och går inte att diskutera med.

Ja det händer att våra barn busar och blir fysiska mot varandra men inte på nivån att vi ser det som ett problem. Liksom syskon busar och det händer att någon slår sig i bland. Givetvis säger vi till hemma när det blir tjafs att man inte får slåss. De är 20 månader mellan dem.

Jag är nu i känslostadiet urförbannad och skitledsen. Jag är inte orolig för att det är något fel på mitt barn men jag är sjukt besviken på förskolan. Så är texten tidvis obegriplig så är det därför..

Kort sagt från mina erfarenheter.

-kolla att personalen och ni har samma uppfattning om hur han är som person. Fråga dem hur han är och hur han leker. (vår personal sa som sagt att vårt barn helst leker själv, vi visste att så inte var fallet...)
-Fråga om vilka situationer, om det är samma typ av situationer som hemma måste ni ju lösa det hemma men om det är andra situationer så kan det ju bero på att han inte når fram med ett budskap eller inte vet hur man får vara med el dyl. Och i så fall måste ju personalen hjälpa honom och visa honom hur man leker eller hur man säger stopp.

(Vårt barn var ju rädd för en viss fröken, nu är han det inte längre. Hon ändrade helt beteende när vi sa till. Så lösningen för vårt barn var ju mest att träna personalen inte barnet. Vissa till att hjälpa barn att komma in i gruppen och andra till att straff och uthängning ger otrygghet och stress.)

 

[Is]

Det är ju inte ok att personalen bara antar att föräldrarna vet om de aldrig sagt någonting till föräldrarna.

.

Självklart inte men genom att TS skriver att hon tidigare "fått hintar om att barnet slåss" samt att barnet redan går hos spec.pedagog (även om TS uppfattat att de från början varit enbart för att barnet ligger efter i utvecklingen) så tänker jag att det här kan handla om missförstånd, att förskolan trott att de varit tydligare än vad de uppenbarligen har varit. Men det går ju bara att spekulera i om inte TS frågar förskolan rakt ut.

 

[Badger]

Självklart inte men genom att TS skriver att hon tidigare "fått hintar om att barnet slåss" samt att barnet redan går hos spec.pedagog (även om TS uppfattat att de från början varit enbart för att barnet ligger efter i utvecklingen) så tänker jag att det här kan handla om missförstånd, att förskolan trott att de varit tydligare än vad de uppenbarligen har varit. Men det går ju bara att spekulera i om inte TS frågar förskolan rakt ut.

Jo ofs. De har fått hintar och har knuffighet hemma. Vi var helt omedvetna, de sa uttryckligen att allt var bra. Förskolelärare är nog lätt nervösa, men det är väldigt svårt att ta hintar och ren osanning eller vad man ska säga. Bättre om de vågade vara raka.

 

[Raderad medlem 19815]

Vi har haft en situation som till viss del påminner om er, fast vi har världens bästa förskola. I vårt fall tror jag anledningen till att de inte fullt ut berättat om problemen på förskolan är att de tänker att de problem som är på förskolan vill de lösa där på plats, och skapa goda förutsättningar för barnet där, och inte "klaga" inför föräldrarna. Deras uppdrag är ju att skapa de bästa förutsättningarna för barnet på förskolan, och då försöker de göra det.

I vårt fall hade jag önskat att de var tydligare med vad de upplevde som problem så att vi hade sluppit känna oss som kassa föräldrar och förmodligen sökt hjälp tidigare. Men jag förstår absolut att det är svårt att göra alla föräldrar nöjda. En del kanske tycker tvärtom som jag, och blir jättesura om personalen påtalar problem.

 

[Raderad medlem 19815]

Efter att vi börjat fråga och lägga oss i inses att det beror på att han -inte får vara med och barnen räcker ut tungan åt honom på dagis och förstör hans saker och han känner sig hjälplös för att -stopp betyder fortsääätt. Otryggheten berodde på att en i personalen använde skamvrå.

Personalen fick lov att hjälpa honom in i gruppen och inte bara anta att han tycker om att leka själv hela dagarna.

Men whaaaat?

Förlåt, men vad är det för puckon till personal? Hur kan man tillåta sådant beteende från övriga barn och dessutom tillämpa skamvrå? Det hade jag faktiskt kontaktat förskolechefen om. Och självklart ska personalen hjälpa honom in i gruppen utan att föräldrarna ska behöva säga till.

Så hemskt det måste vara att inte känna sig trygg med att ens barn har det bra på förskolan.

 

[FadeAway]

Går hos specialpedagog skulle jag inte påstå. Han har träffat specialpedagogen vid två tillfällen i våras (mars-april) då hen suttit med och varit aktiv i leken med honom. Då var ett av problemen att han fasar ut och är okontaktbar. Övningarna som specialpedagogen har tydligen kommit denna terminen och vi har fått dem först nu. Uppföljning går ju fint här serru

Sambon har pratat med övrig personal och de hävdar att det inte alls är så att han konstant slåss och är elak utan att det olyckligt kommit fram när de vill visa exempel på att han blir okontaktbar.
Han kan när han puttat någon och blir tillsagd skratta och inte ta ögonkontakt.

Vi ska ha ett nytt möte eftersom de anser att det blivit fel (annars hade jag bokat ett själv).
Jag vill dock inte ha med den personal jag inte klickar med. Hon saknar helt fingertoppskänsla och även om nu mitt barn inte är ett monster som slåss så är det ändå känslig information att ens barn inte följer utvecklingen som det ska.
Eftersom de bestämt med sambon då jag inte går att kontakta på jobbet så kunde jag inte motsätta mig det men det är otänkbart för mig att gå på mötet om hon är med.

 

[em-pirre]

Går hos specialpedagog skulle jag inte påstå. Han har träffat specialpedagogen vid två tillfällen i våras (mars-april) då hen suttit med och varit aktiv i leken med honom. Då var ett av problemen att han fasar ut och är okontaktbar. Övningarna som specialpedagogen har tydligen kommit denna terminen och vi har fått dem först nu. Uppföljning går ju fint här serru

Sambon har pratat med övrig personal och de hävdar att det inte alls är så att han konstant slåss och är elak utan att det olyckligt kommit fram när de vill visa exempel på att han blir okontaktbar.
Han kan när han puttat någon och blir tillsagd skratta och inte ta ögonkontakt.

Vi ska ha ett nytt möte eftersom de anser att det blivit fel (annars hade jag bokat ett själv).
Jag vill dock inte ha med den personal jag inte klickar med. Hon saknar helt fingertoppskänsla och även om nu mitt barn inte är ett monster som slåss så är det ändå känslig information att ens barn inte följer utvecklingen som det ska.
Eftersom de bestämt med sambon då jag inte går att kontakta på jobbet så kunde jag inte motsätta mig det men det är otänkbart för mig att gå på mötet om hon är med.

Fast om hon ändå är med ditt barn varje dag så tänker jag att det är av högsta grad viktigt att hon är med?

 

[Amha]

Fast om hon ändå är med ditt barn varje dag så tänker jag att det är av högsta grad viktigt att hon är med?

Men räcker det inte att annan personal som träffar barnet dagligen är med? De måste ju kunna lämna vidare information till den pedagogen om det är något hon behöver veta?

 

[FadeAway]

Fast om hon ändå är med ditt barn varje dag så tänker jag att det är av högsta grad viktigt att hon är med?

Nu är ju inte problemet att jag tror att hon inte kan ta hand om mitt barn utan att personkemin mellan mig och henne inte är bra. Inte heller sambon gillar henne. Hon är rätt plump av sig och jag vet att jag kommer gå i en försvarsställning. Personen är inte heller utbildad förskolepedagog utan kom dit när kommunen slutade med dagmammor.

 

[em-pirre]

Jag tänker att personer man har problem med borde få vara med och höra hur ni känner det, så att hon kanske förstår hur hon borde agera i fortsättningen?

 

[FadeAway]

Alltså vad gör man åt att man har taskig personkemi med någon? Det är inte enbart att hon är rätt plump utan hela hennes uppenbarelse får det att krypa i kroppen på mig. Det är ju inget hon kan påverka.
Jag är hellre utan möte än möte med henne.

 

[Badger]

Men whaaaat?

Förlåt, men vad är det för puckon till personal? Hur kan man tillåta sådant beteende från övriga barn och dessutom tillämpa skamvrå? Det hade jag faktiskt kontaktat förskolechefen om. Och självklart ska personalen hjälpa honom in i gruppen utan att föräldrarna ska behöva säga till.

Så hemskt det måste vara att inte känna sig trygg med att ens barn har det bra på förskolan.

Jo självklart blev förskolechefen kontaktad och vi hoppas problemet är löst. De hann dröja så mycket på mötena att de hann lösa så mycket av problemet på de två veckor som varade till mötet att vi inte kunde med att insistera på att hm flytta en i personalen som vi hade tänkt.

Det otäcka är hastigheten vi kunde lösa problemet på (om det är löst...) när det uppmärksammades genom att samarbeta föräldrar (-du får aldrig slåss, aldrig, inte på några villkor, lova mamma. Du får inte slåss idag. -Nu tar jag ditt mjölkglas, vad gör du då. Nej upp med handen säg STOPP, igen.) och att de jobbade med att introducera in honom i gruppen, när de väl fått reda på att han sannolikt ville vara där. Vilket de borde gjort när han var ny, ett år tidigare. Men faktiskt tydligen struntade i. Han var praktiskt taget ensam ny.

De verkade inte se det överhuvudtaget, som sagt lyckades de till och med missa att A och T bråkade när det bara var två barn och två i personalen kvar. De såg inte att D räckte ut tungan åt honom varje gång de såg bort, de hm såg när hon fick på näsan. Personalen verkar liksom stå frusen i grupp nära huset och barnen är spridda över gården.

De har förutfattade meningar helt enkelt (boys will be boys har de till och med sagt en gång). Som feministtjat kan jag kläcka ur mig. Han är stor, han är pojke, han kan leka själv. Således är ha bråkig, kräver burdus, handgriplig hantering och få ord och han måste vara naturvetenskapligt intresserad eftersom han gillar smådjur så lite aloof. Så det blir ju helt fel bemötande mot en öververbal, snäll, ovan vid hård hantering, van att få förklara sig pojke som kan diskutera och hålla löften och tycker om djur för de är söta och älskar att leka med andra.

Nåja, har varit avhandlat i annan tråd. Men jag tror lätt föräldrar till andra barn och förskolepersonal ramlar ned i fördomsgropen med "bråkig pojke" och tror att lösningen är "hårda tag" och "straff" när dessa snare sannolikt förstärker beteenden. Det kan även vara ts problem, att personalen hanterar "bråkig pojke tm", istället för -barn som behöver hjälp att komma in i leken och få kontakt.

(Sedan får man ju en känsla av att mycket av stopp biten som förskolan håller på med verkar handla om att lära bar säga stopp. Lite mindre om att lära barn att lyssna på stopp.)

 

[Badger]

Alltså vad gör man åt att man har taskig personkemi med någon? Det är inte enbart att hon är rätt plump utan hela hennes uppenbarelse får det att krypa i kroppen på mig. Det är ju inget hon kan påverka.
Jag är hellre utan möte än möte med henne.

Ni måste ju ha ett möte med förskolan. Men jag förstår känslan jag hade jättesvårt, och har fortfarande lite, svårt för den fröken som var så hårdhänt, trots att A uppenbarligen inte är rädd för henne längre.

Samtidigt verkar ju ens barn ha lite samma preferenser som man själv har i förskolepersonal. Kan ju vara intressant att försöka pinpointa vad man inte gillar i en person av ren nyfikenhet och se om det kan förklara ngt. På något vis tycker man att hon borde hålla sig ganska tyst på mötet om hon har minst utbildning.

Han kan när han puttat någon och blir tillsagd skratta och inte ta ögonkontakt.

Det känns ju inte jätteonormalt direkt även om det säkert är irriterande för personalen. Hade en liten kusin som reagerade lite så, det kan väl vara ett stressbeteende. Jag förstår inte vad hon vill och jag känner mig hotad.