Uppfostran!!

[plura]

Delar du och din respektive samma åsikt när det gäller barnuppfostran eller har ni olika åsikter?

Själv känner jag att vi inte alltid drar jämnt och det är väldigt jobbigt. Jag tycker att de ska vara lite ordning och reda, men vill inte kalla mig sträng för det. Jag tycker att barn ska lära sig att tacka, säga förlåt inte springa omkring som yra höns i affären osv. Men min man tycker inte att det är så farligt. Jag kan ibland bli tokig på detta. Jag tror att man får igen det sen om man lär barn vad som är rätt och fel och hur man helt enkelt uppför sig...

Vad tycker ni????

 

[havreflinga]

Sv: Uppfostran!!

Lilleman är så liten än, så hittills har det varit superlätt att vara föräldrar. Men vi visste redan innan han kom till världen att vi har samma syn på uppfostran. Vi har samma värderingar vad gäller det mesta, och det går ju igen i hur man vill behandla sina barn.

Att lära barnen säga tack, förlåt och sådant kan väl inte vara någon nackdel??? Hur kan din man tycka det är fel? Eller är det mer att han inte orkar?

 

[Zaria]

Sv: Uppfostran!!

Nu lever inte jag och sonens pappa ihop.
Jag försöker tex avleda då sonen bits, pillar på något han inte får osv (sonen är 15 mån bara)
Kommer nog också att vilja att han skall veta när man säger tack,förlåt och sådan vardagshyffs.

Dock är hans pappa redan nu ganska tvärtemot mig då han bara har sonen en natt i veckan och tycker det är gulligt när han river ut saker och gulligt när han bits så det blöder osv...Han får sova när han vill, här är det en viss tid och vissa rutiner.
Han är ju där så sällan tycker han så då skall han få göra som han vill...tex äta glass om han inte vill ha mat

Känns lite jobbigt, eller som att jag kommer att framstå som lite elak sedan kanske

Ännu ett världskrig att ta tag i.

 

[tgd]

Sv: Uppfostran!!

Tack och lov är vi väldigt överrens vad det gäller barnuppfostran och har liknande värderingar osv. Det underlättar väldigt mycket för mig som bryr mig och antagligen skulle bli lite stressad annars. Vi lever inte tillsammans och är inte ihop och sonen flyttar vecka-vecka.

 

[Tokmaja]

Sv: Uppfostran!!

Vi är jättelika faktiskt, det är skönt!
Vi är kanske lite för stränga bägge två kan jag känna ibland, vi blir för arga lite snabbt... Men annars är vi helt överens hur barnen ska uppfostras och hur vi förväntar oss att de ska uppföra sig!
Skulle inte orka med gräl om hur den ena gör än den andra...

 

[Hyacinth]

Sv: Uppfostran!!

Jag tror vi är ganska lika, men vi har väl bara diskuterat det lite löst än så länge. Jag tror dock att vi trycker på olika saker, jag tycker det är jätteviktigt med en bra utbildning, medan min sambo trycker mer på vad man lär sig ändå, kreativitet osv.
Det i sin tur beror nog mest på att jag är en bokmal, vilket har gett mig en del framgång och tillfredsställelse, medan han har grav dyslexi men har lyckats otroligt bra genom att jobba med sina starka sidor i stället för att slå huvudet i en bok. Jag hoppas att man väljer uppfostringsmetod efter barnets personlighet, även om det finns en grund som är fast. Men ska det bli nån läxläsning med eventuella barn, vet jag att det är jag som kommer få ta det. Även om vi båda tycker det är viktigt, så är det tyvärr bara jag som klarar den biten. Positivt är att min sambo har tusen andra goda egenskaper och sunda värderiningar man kan hoppas han för vidare.Att man är artig, trevlig, tackar, inte svär och så vidare är självklarheter. I alla fall så länge man inte har barn.

 

[Garpen]

Sv: Uppfostran!!

Det viktiga är inte vad som är rätt och fel i sakfrågan, det viktiga är att ni håller samma linje! Det måste ni komma överns om innan ni ger barnet direktiv, så ni båda säger samma sak. Ska inte löna sig att fråga pappa om man redan frågat mamma och fått ett nej, så att säga. Barnet ska veta att mamma och pappa säger samma sak och tycker lika, att de är en enad front. Det tror jag!

 

[Nenne1]

Sv: Uppfostran!!

Nej det tror inte jag på. Jovisst, enkla saker som att inte äta godis mer än på lördagar, gå och lägga sig i tid etc, men för övrigt anser jag att det är nog så viktigt att barnen ser att man kan ha olika åsikt, att man lär sig att respektera det och att man ser att man kan resonera sig fram till en lösning. Nu pratar jag alltså om lite större barn.

Det där med enad front, nja det tror jag inte på.

Nu är mina barn vuxna, och jag kan ju ha glömt bort hur det var när de var små. Förra hösten hade vi en kris med mitt yngsta barn som då var 20 år. Pappan och jag hade olika syn på hur det skulle tacklas, men vi ville ju båda hjälpa barnet fram till en lösning. Det blev många och långa nattmanglingar, där vi alls inte hade samma uppfattning. Jag tror dock att vi alla gick starkare ur det, och när lösningen kom var alla lika glada.

 

[stranger]

Sv: Uppfostran!!

*KL*

Vi är överrens till 95%, sen är det väl så att i vårat förhållande är jag den som oftast ventilerar åsikter och min man är mer tystlåten av sig (I alla frågor det är lixom våra personligheter...) så jag kanske tar upp hur jag tycker att vi ska göra och oftast instämmer han och vi kör på den linjen men håller han inte med säger han det och då blir det diskussioner och förhoppningsvis en lösning... (att det oftast är jag som tar upp saken kan ju också bero på att jag är den som varit föräldraledig och oftat först konfronterats med sakfrågan så att säga)...

 

[plura]

Sv: Uppfostran!!

Det är alltid skönt att höra lite vad andra tycker.
Är nog inte ensam i min situation som sagt.

 

[Björk]

Sv: Uppfostran!!

Nu har vi inga barn (ännu), men när vi pratat om saken så verkar vi ha samma syn på barnuppfostran på det stora hela. Detär väl som havreflinga säger: att vi har samma värderingar vad gäller det mesta vilket väl bäddar för en likhet även som framtida föräldrar. Både jag och han misstänker nog att han kommer bli mer "hönsig" än jag och jag tror att risken är att han också blir lite "för snäll" jämfört med mig. Inte för att han tycker att barn inte ska vara uppfostrade, men jag har ju sett hur han är med djur.... Han kommer nog att ha lite bättre tålamod än mig också gissar jag. Dock inte vad gäller skrik; han hatar skrik/höga ljud. Men troligen kommer han just därför noga lära sig hur han får tyst på bebisen!

 

[Björk]

Sv: Uppfostran!!

Nej det tror inte jag på. Jovisst, enkla saker som att inte äta godis mer än på lördagar, gå och lägga sig i tid etc, men för övrigt anser jag att det är nog så viktigt att barnen ser att man kan ha olika åsikt, att man lär sig att respektera det och att man ser att man kan resonera sig fram till en lösning. Nu pratar jag alltså om lite större barn.

Jag håller med dig Nenne1. Visst ska man kunna fatta beslut som båda får stå för just vad gäller vardagliga saker. Och så får man väl ta diskussionen med den andre efteråt om man tyckte h*n gjorde fel. Allt beror också på hur det är i familjen. Min förra sambos föräldrar höll en så "enad front" att mamman inte ens försvarade sin 15-åriga dotter när hon kom hem för sent och blev utskälld och kallad hora av sin pappa.... Om den andra föräldern går över gränsen på ett sånt sätt så tycker jag man är SKYLDIG sitt barn att istället ta ställning emot den andra föräldern. Jag minns att min mamma ibland sa till min pappa när hon tyckte han betedde sig tokigt emot oss. Men; det får ju inte bli så att man underminerar den andre personens föräldraroll eller auktoritet.... men när det gäller viktiga saker så tycker jag nog att man även som förälder faktiskt kan säga emot den andre föräldern även om det råkar ske framför barnet.

 

[Enya]

Sv: Uppfostran!!

Nej inte alls. Inte i nåt tror jag vi är överrens. Jättetråkigt att det är så.

 

[Inte_Ung]

Sv: Uppfostran!!

Jag, min sambo och min exman löser problem med barnen gemensamt.
Vi håller ihop i det att vi alla vill barnens bästa.
Och utifrån det så kan vi resonera och kompromissa.

Vi har några mycket enkla regler, så det är inte så svårt.

 

[Inte_Ung]

Sv: Uppfostran!!

Barnet ska veta att mamma och pappa säger samma sak och tycker lika, att de är en enad front. Det tror jag!

Det behövs inte alls.
Utan de behöver bara veta att den andra föräldern anser att det okej vad som beslutas.

Jag skall förklara.
Om min sambo inte gillar att barnen gör på ett visst sätt som jag totalt bara inte lider av alls.
Så håller jag ändå hårt på att barnen måste ta den hänsynen till sambon även om de inte behöver ta det till mig.
Och om sambon låter den lilla grisa ner sig över vad jag överlever.
Så vet han att han måste sanera ungen innan han kan be mig att ta hand om den.
Och den lilla vet att mamma inte klarar lika mycket kladdande som pappa klarar av, och tar hänsyn till det.

Barn klarar utan vidare av att man måste behandla olika människor efter deras personlighet.

 

[Inte_Ung]

Sv: Uppfostran!!

Jag tycker att barn ska lära sig att tacka, säga förlåt inte springa omkring som yra höns i affären osv. Men min man tycker inte att det är så farligt.

Jag kan ge dig ett tips.
Handla inte tillsammans.
Låt din man handla med barnen och hålla ordning på dem själv i affären.
Och så handlar du själv med barnen en annan gång och håller din ordning.

De lär sig snabbt skillnaden.
Och så behöver ni inte träta om det.

 

[plura]

Sv: Uppfostran!!

Ja tror det är bäst.
Faktum är att de oftast sköter sig mycket bättre när jag är själv med dem..

Kan ta upp ett annat exempel, som gör mig galen....kasta boll i vardagsrummet, allvarligt talat hur många vuxna människor gör det med sina barn i vardagsrummet??? Ja antagligen bara min man...och det konstigaste är det att han inte begriper när jag säger till han. Jag vill inte att man spelar bandy eller kasar boll där och hur många gånger ska man behöva förklara det för en sk vuxen karl....

 

[Inte_Ung]

Sv: Uppfostran!!

Tja, det är ju hans vardagsrum också.
Varför skall du få bestämma att han inte får kasta boll i sitt vardagsrum?
Han får väl reda ut det som han ställer till om det går tokigt.

Det enda du kan göra är att inte vara i vardagsrummet när där spelas boll.
Och så får ni ta och diskutera att du vill ha bollfri tid i vardagsrummet.

Din man gör inte fel som spelar boll.
Han gör möjligtvis fel som inte tar hänsyn till att det gör dig galen.
Samtidigt som du faktiskt inte egentligen har någon rätt att avgöra vad man gör och inte gör i ett hem.
Han vill kasta boll i sitt hem så vad ger dig rätten att förbjuda det?

 

[Tajger]

Sv: Uppfostran!!

I ett vardagsrum har man oftast blomkrukor, tv, lampor mm rätt ömtåliga saker, ganska stor risk att saker går sönder, alltså, man spelar inte boll inomhus. Självklart, tycker jag.

 

[Hyacinth]

Sv: Uppfostran!!

Nja, jag och min sambo spelar badminton i vardagsrummet då och då... Visst sker det små olyckor ibland, men det är ju knaskul att göra "sånt man inte ska" ibland... Och vi är två barnlösa vuxna människor. Det är väl inte hela världen om en lampa går i golvet?
Då kan man ju flytta dessa innan, om det är något man är särskilt rädd om.

*barnslig*