Uppfödare: handskas med valpspekulanter, hur?

[moofy]

Av ren nyfikenhet undrar jag hur ni uppfödare tänker när ni väljer eller avvisar potentiella valpköpare? Vad ser ni som positiva och negativa tecken? Berätta gärna även vilken ras ni föder upp, och eventuella inriktningar

 

[Raderad medlem 94602]

Bruksschäfer.
En viktig fråga är vad de ska ha hunden till och vad de förväntar sig. Eftersom det är brukshundar som VILL och BEHÖVER arbeta är det extremt viktigt att det är en köpare som vill vara aktiv med sin hund och redo att erbjuda ett stimulerande hem fysiskt och psykiskt iaf 10 år framåt.
Har de inget svar på vad de tänkt göra med hunden får de söka vidare. Vi vill att köpet ska kännas genomtänkt och hunden ska vara planerad. Sen är det givetvis inte hugget i sten att bara för att personen säger "spår" så ska den spåra livet ut
Ålder och hälsa spelar tyvärr också lite in. Vi har pensionerade valpköpare som är underbara, men de orkar ge sina hundar ett aktivt och meningsfullt liv. Det är något man får gå på magkänsla över. lika så andra livssituationer. En ensamstående person som jobbar mycket kan vara en kanonbra hundägare mot en annan beroende på hur hundhållning och upplägg runt hunden ser ut. Man får fråga sig fram.
Vissa attityder går också bort. En del frågar väldigt konstiga saker som gör att man drar öronen åt sig.
Som ex "är era hundar arga av sig"
"Jag vill ha en hund som blir stor"
"Har ni avbetalning?"

 

[Henbane]

Nu föder inte jag upp än, men jag har många bekanta som föder upp hundar av olika varianter.

Gemensamt för alla är att så länge valpköparen inte verkar vara en komplett idiot över mail eller telefonkontakt, så välkomnas de hem för ett besök.
Besöket är jätteviktigt, för där ser man som uppfödare hur valpköparen beter sig kring hundar. En bekant som föder upp Dobermann har haft en och annan valpköpare som försökt alfarulla någon utav de vuxna hundarna... De har inte fått köpa valp.
Vid besöket är det också jätteviktigt att informera valpköparen om bl a rasens ursprung, hur de får utlopp för energi på ett bra sätt, hälsa och sjukdomar inom rasen. En annan bekant föder upp en urhundsras och försöker mer eller mindre avskräcka valpköparen, då de är väldigt jobbiga som unghundar och många omplaceras just då. Är valpköparen fortfarande intresserad efter det, så är de välkomna att köpa valp.
Man frågar också valpköparen varför hen vill ha just denna ras, hur den kom i kontakt med den, vad hunden ska användas till, och vad de kommer att erbjuda för vardagsliv till hunden.

Förutom det så spelar magkänslan in till stor del. Det finns sådana som uttrycker sig ha erfarenhet av hundar och samma ras, men där det inte blir ett så bra hem ändå. Och det finns totala nybörjare som ger hunden det bästa hem den kan få.

Alla jag känner säger rakt ut till valpköparen anledningen till att hen inte får köpa valp utav just dem. Det kan vara allt från att de inte tycker att personen är lämplig någonsin eller bara just nu, eller att man vill att valpen ska komma till någon som är intresserad av att meritera den. Sådant kan vara svårt de första kullarna, men man önskar ju inget annat än att valpen ska få ett bra hem, och då förtjänar faktiskt valpköparen att man motiverar varför hen inte får köpa valp. Då kan hen få sig en tankeställare och antingen komma tillbaka med mer i paketet, eller hitta en hundras som passar bättre.

 

[starcastle]

Dels är det magkänsla, men också hur mina egna hundars reaktion gentemot potentiella valpköpare tas i beaktning. D v s, om mina hundar inte gillar dig - så blir det ingen hund härifrån.

När en person tar kontakt gör jag en sökning online och ser vad jag hittar om den personen.
Söker även på sociala medier.

Om det är möjligt kontaktar jag referenser.

Dessutom har jag som baskrav att dom ska gå med i min mentorgrupp om rasen.
Vill du ha en numerärt väldigt liten ras, då är du automatiskt ambassadör för rasen.
Och då ska du ha gedigen raskunskap.

Dom som "inte orkar" gå med i en mentorgrupp sorteras ut direkt.
Vill man bara ha nåt att gulla med så finns det så många andra hundar man kan skaffa.

Jag ställer samma krav oavsett om personen vill ha hund till sällskap eller när en dröm om att en dag föda upp.

Vi är bara 2 uppfödare av rasen i Sverige och jag är yngst. Och jag har kanske 10+ år till som jag orkar föda upp. Så jag försöker lägga grunden för framtida uppfödare, för att rasen ska ha en framtid i Sverige. Och försöker sprida raskunskap samtidigt.

 

[Red_Chili]

Jag är inte uppfödare, men har flertalet uppfödarbekanta, har otroligt tät kontakt med mina hundars uppfödare och har hjälpt dem genom att ha kontakt med potentiella valpköpare som bor närmare mig än dem osv.

Hur som helst, det jag alltid frågar först är varför folk är intresserade av just saluki (som är "min" ras). Har de inte ett svar som känns rimligt, då sållas de bort redan där.

Har de ett vettigt svar på varför de vill ha saluki så är det lätt att glida in på hur de tänker sig att livet med saluki ska se ut, vad de vill göra med hundarna på dagarna, hur de vill aktivera, om de vill tävla osv.

Verkar de bra så fortsätter jag gärna ha kontakt och slussar dem vidare till lämpliga uppfödare som väntar valpar eller hjälper dem hitta en bra omplacering.

Sådant som gör att jag sållar bort folk:
De som absolut ska ha en speciell färg och speciellt hårlag och specifikt kön på hunden. Typ "Jag ska ha ett brunfläckligt släthår, det måste vara en tik". Salukin är en ras som varierar så otroligt mycket att färgen bör vara det som spelar minst roll. Har färgen högsta prioritet så är det stor risk att hamna med en hund som inte passar bra på övriga punkter.

Personer som är för unga, för gamla/sjuka/stillasittande.
Personer som inte har en långsiktig plan för sitt hundägande, en plan som håller både ekonomiskt och tidsmässigt.
Personer som inte haft saluki förut och tänker sig att de ska börja avla på första hunden de skaffar.
Personer som bara vill ha en fin soffprydnad att springa i utställningsringar med.
Personer utan intresse för rasens historia, hälsa osv.

Ibland har folk kontaktat mig, varit nyfikna på rasen ur alla synvinklar, visat ett stort intresse för att lära sig om de olika typerna av saluki, förstå salukins historia, funderat över hälsoläget och varit nyfikna på lure coursing och att verkligen leva med sina hundar. Sådana personer är underbara! De som gärna vill träffa flera olika hundar ur rasen, kanske vill titta på någon tävling eller se hundarna i hemmiljö innan de skaffar en egen, de får liten guldstjärna av mig

 

[Raderad medlem 94602]

Kön har jag full förståelse över att man kan ha som krav. Det kan vara att man ej vill ha löp i vägen för träning och tävling, att man klickar bättre med ett visst kön, avelsplaner, övriga hundar i hemmet mm.
I min ras ser man generellt vissa "typiska" skillnader för de olika könen och hittills har nog samtliga av de som kontaktakt oss varit helt på det klara med om de söker hane el tik.

 

[Red_Chili]

Kön har jag full förståelse över att man kan ha som krav. Det kan vara att man ej vill ha löp i vägen för träning och tävling, att man klickar bättre med ett visst kön, avelsplaner, övriga hundar i hemmet mm.
I min ras ser man generellt vissa "typiska" skillnader för de olika könen och hittills har nog samtliga av de som kontaktakt oss varit helt på det klara med om de söker hane el tik.

Samma här. Jag själv kan inte tänka mig att ha hanhund tex, jag klickar alltid med tikar (eller med hanhundar som beter sig som tikar, vilket är väldigt få..). Min kommentar om "De som absolut ska ha en speciell färg och speciellt hårlag och specifikt kön på hunden." är just i den ordningen. Ska någon absolut ha en tex en cremefärgad saluki ur en kombination så är det inte ovanligt att det bara blir en enda cremefärgad. Om den då råkar vara fel kön, ja då får personen antingen ta en hund med "fel" färg eller av fel kön, eller titta efter en annan kombination, men just eftersom salukin varierar så mycket så tänker jag att det är bäst att först titta efter en bra kombination och sedan ta den färg som råkar finnas av det kön som man föredrar.

I Ebrahs kull tex så var det tre tikar. En vit med cremefläckar, en vit med bruna- och cremefläckar och så Ebrah som är creme. Jag själv var inställd på beslutsångest, och framförallt mellan de två ljusaste, men väl på plats med kullen (var en vecka på kenneln när de var små) så föll jag inte alls för den ljusfläckiga tiken. De jag föll för, det var Ebrah och en mörkfläckig hanhund. Hade han varit tik, då hade det blivit svårt, men nu skulle jag ha tik (just för att underlätta vid löp osv) och då blev valet plötsligt väldigt enkelt

 

[isafore]

Jag förstår helt och hållet att det verkar oseriöst att vara ute efter en speciell färg. Men inom vissa raser är det helt naturligt. När jag skulle köpa min dalmatiner och kollade på valpar var en av de första frågorna jag fick: vilken färg vill du ha? Jag blev lite chockad, för mig spelar inte färgen någon roll.. Men även inom rasen jag är uppvuxen med, flat, är det inga konstigheter att bestämma sig för en viss färg. Lite roligt det där.. När jag kikade på aussie blev man typ dödad om man ville ha en merle.. Men jag tror det beror på att aussie har blivit så populära för att merle är så vackra, att folk inte förstår att det är arbetande hundar. En svart eller brun flat/dalmatiner är inte så stor skillnad på, ingen färgerna är "häftigare" än den andra.

 

[Red_Chili]

Jag förstår helt och hållet att det verkar oseriöst att vara ute efter en speciell färg. Men inom vissa raser är det helt naturligt. När jag skulle köpa min dalmatiner och kollade på valpar var en av de första frågorna jag fick: vilken färg vill du ha? Jag blev lite chockad, för mig spelar inte färgen någon roll.. Men även inom rasen jag är uppvuxen med, flat, är det inga konstigheter att bestämma sig för en viss färg. Lite roligt det där.. När jag kikade på aussie blev man typ dödad om man ville ha en merle.. Men jag tror det beror på att aussie har blivit så populära för att merle är så vackra, att folk inte förstår att det är arbetande hundar. En svart eller brun flat/dalmatiner är inte så stor skillnad på, ingen färgerna är "häftigare" än den andra.

Hur många dalmatiner föds det per år ungefär? Och är det lika många bruna som svarta? Kan de vara i fler färger än brunt och svart? Blev nyfiken

 

[isafore]

Hur många dalmatiner föds det per år ungefär? Och är det lika många bruna som svarta? Kan de vara i fler färger än brunt och svart? Blev nyfiken

Förra året registrerades ca 200 st, en ökning med 25% från 2013. Sen räknas ju importer med där också, men dom är få. I år är det nog något färre valpar reggad om jag får gissa.

Svarta är något vanligare eftersom det är en dominant färg. Dock är dom bruna nästan lika vanliga ändå. Dalmatiner kan födas som gula eller blå, alltså med dilute-gener, men det är väldigt ovanligt, har aldrig sett en sån i Sverige. Dom är ju inte godkända. Dock finns det folk utomlands som avlar fram dessa färger..

 

[Modig_Korn]

Hur många dalmatiner föds det per år ungefär? Och är det lika många bruna som svarta? Kan de vara i fler färger än brunt och svart? Blev nyfiken

Vet inte om de är 100% renrasiga men... Har sett brindle och tan dalmatiners på bild

 

[Squie]

Personer som är för unga, för gamla/sjuka/stillasittande.

Här blev jag nyfiken. Sjuka. Vad tänker du för sjukdomar då? Alla sjuka eller bara en viss typ av sjukdom?

 

[Jadzia]

Här blev jag nyfiken. Sjuka. Vad tänker du för sjukdomar då? Alla sjuka eller bara en viss typ av sjukdom?

För vissa raser är definitivt sjukdom en aspekt som måste tas med i beräkningen. En arbetande ras kräver en aktiv människa och har du då en sjukdom som däckar dig med jämna tillfällen eller har nedsatt ork överlag kan det bli svårt att ge hunden vad den behöver. Det varierar otroligt från person till person och från sjukdom till sjukdom hur aktiv man orkar vara så en bedömning från fall till fall är nödvändig. För min egen ras ser jag det som att orken måste räcka till 1h fyspass 5-6 dagar i veckan och 3-4 mentala arbetspass på det (och då räcker inte lite godissök).

 

[isafore]

Vet inte om de är 100% renrasiga men... Har sett brindle och tan dalmatiners på bild

Jag antar att du menar på prickarna, inte helt färgade? Det finns brindle. Och tan, men det kallas mosaik eller tricolor.

 

[Red_Chili]

Här blev jag nyfiken. Sjuka. Vad tänker du för sjukdomar då? Alla sjuka eller bara en viss typ av sjukdom?

@Jadzia skrev precis det jag syftade på. Finns ju även de som har sjukdomar som ger ledvärk m.m. då är en stark, explosiv jakthund kanske inte rätt typ av hund.

 

[Fruentimber]

Är inte uppfödare idag men det är tanken, och har väl skaplig erfarenhet inom ämnet ändå skulle jag påstå tack vare den kennel som varit i min släkt i flera generationer.

Jag är nog skapligt hård i mina bedömningar. I det senaste har båda welsh corgi-raserna ökat i popularitet (tack USA... ), tyvärr i tron om att det är en renodlad sällskapshund (återigen - tack USA, landet där man har vilken ras som helst till bara sällskap). Något de inte är, och något jag verkligen inte vill se min egna ras bli. Hejdå gott temperament och fina arbetsegenskaper, liksom.

Hursomhelst, så har antalet frågor kring rasen ökat. Mest i stil med "oj finns det två raser?!" när man frågar vilken ras hen menar. Klassikern är nämligen "hej jag tycker welsh corgi är så söta, vill ha en sån". Alltså, en person som överhuvudtaget inte orkat googla och därmed varken läst om raserna på SKK eller SWCK går snabbt bort i mina ögon. Om man dessutom blir tjurig över att man snällt frågar (till och med med SMILEY!) vad för aktiviteter hen är intresserad av, eftersom det är aktiva raser, ja då är det nog kört helt enkelt. "Jamen den ska liksom vara med hela tiden!!". Jaha...?

"Som tur är" upplever jag framför allt att det är intresset för den andra rasen som ökar mest.

Kort sagt:
- goda raskunskaper
- en föreställning om vad man önskar göra med sin hund
- bra kemi mellan valpköpare och uppfödare
- planering och flera möjliga alternativ till var hunden ska vara på dagarna
- (helst en avsikt att meritera hunden och vara aktiv inom någon/några hundsporter)

 

[Squie]

För vissa raser är definitivt sjukdom en aspekt som måste tas med i beräkningen. En arbetande ras kräver en aktiv människa och har du då en sjukdom som däckar dig med jämna tillfällen eller har nedsatt ork överlag kan det bli svårt att ge hunden vad den behöver. Det varierar otroligt från person till person och från sjukdom till sjukdom hur aktiv man orkar vara så en bedömning från fall till fall är nödvändig. För min egen ras ser jag det som att orken måste räcka till 1h fyspass 5-6 dagar i veckan och 3-4 mentala arbetspass på det (och då räcker inte lite godissök).

@Jadzia skrev precis det jag syftade på. Finns ju även de som har sjukdomar som ger ledvärk m.m. då är en stark, explosiv jakthund kanske inte rätt typ av hund.

Tack. Jag var mest fundersam på om det var någon speciell sjukdom som ni tänkte på men förstår att det handlar om HUR det påverkar hunden i sig.

 

[prinsessfeminist]

Av ren nyfikenhet undrar jag hur ni uppfödare tänker när ni väljer eller avvisar potentiella valpköpare? Vad ser ni som positiva och negativa tecken? Berätta gärna även vilken ras ni föder upp, och eventuella inriktningar

Vad hade du själv haft för funderingar om du födde upp valpar av din favoritras?

Jag tror man har svaret själv, nämligen.

 

[Raderad medlem 94602]

Kom på en sak till.
Jag vill att köparen ska fråga ut oss också.
Jag vill se att de är intresserade om hur tiken och andra ev syskon är. Visst finns MH och MT att läsa med allt står inte där. Iaf tikens personlighet är ju superviktig. Har träffat många hundar med kanonfina korningspoäng och tävlingsresultat men som ändå inte varit speciellt trevliga hundar pga vissa egenheter.
Vill också att de frågar om vår avel, vad vi står för mm. Sånt som visar att de inte bara vill bära med sig hem vilken valp som helst.

 

[Gnist]

@Jadzia skrev precis det jag syftade på. Finns ju även de som har sjukdomar som ger ledvärk m.m. då är en stark, explosiv jakthund kanske inte rätt typ av hund.

Ptja, jag har både kass rygg samt en del nervskador som ger bla en svagare vänstersida, föder upp och äger enbart jakthundar, varav ingen av raserna är nån direkt motsats till vad du skrev ovan, däremot är de väluppfostrade och rent krasst skulle jag kunna ha i princip vilken ras som helst, ty huruvida man är en bra hundägare har föga med ens fysiska svagheter att göra.

Jag som uppfödare diskvalificerar heller ingen potentiellt köpare enbart utifrån om de har någon fysisk svaghet eller inte, däremot bör man ju som köpare av jakthund vara villig att faktiskt jaga med sin hund, att ha marker som lämpar sig för just den rasen och vara insatt i hur just den rasen fungerar både utom och inom jakten och vad man ska göra med hunden under icke säsong, för hur det än är så är jaktsäsongen relativt kort.

Pratar alltid ingående och flertalet gånger med presumtiva valpköpare för att skapa mig en bild om en valp från mig är rätt för just dem och so far så är det inte många av fel typ av människa som lyckats slinka förbi nålsögat, typ 2 stycken på snart 20 års uppfödande så jag har rätt hårda krav på de som vill köpa hund härifrån, däremot så har jag inga meriteringskrav eller dylikt. Dels för att man som uppfödare inte får ställa såna krav, dels för att när hunden är såld, så har man som uppfödare noll bestämmanderätt och dels för att inte alla jägare är speciellt intresserade av att tävla med sina hundar. De köper en jakthund för att jaga med, så tävlingar står rätt långt ner på priolistan för många.