Uppdelning av föräldraledighet - för vems skull?

Så bara för att det inte var ett alternativ för dig så klarar du inte ens av att ta det perspektivet i en generell diskussion som inte rör ditt eget barn eller föräldraskap?

I det här fallet pratade vi liksom om fiktiva barn som inte ens är planerade.

Det finns många saker som jag själv inte känner är rätt för mig, men jag klarar ändå av att ta perspektiv när man pratar om andra människor. Känns rätt standard.

Jag har väldigt svårt för just den typen av resonemang, ja. Vi har alla våra hangups. Du har säkerligen själv ämnen där du har svårt att hålla dig 100% neutral när människor framför åsikter och tankar som du inte delar/håller med om.
 
Ja jag har också uppmärksammat detta. Helt sjukt!
Men jag har också hört att de flesta inte heller tar striden så jag vet inte riktigt hur hårt det egentligen är? Vet du?

Grejen är ju att man inte är så fräsch i varken kropp eller knopp när det är aktuellt att ta striden. Var då inget jag orkade reflektera över innan jag varit hemma ett tag, man hade fullt upp med att läka och ställa om sig på att vara förälder i början för att ens tänka att man skulle ta någon strid även om man tänkt tanken innan.

Blir man inlagd på sjukhuset som mamma så blir man ju sjukskriven (vet ej om det räknas som något annat) men av vad jag hört av andra är det som självklart att så fort man blir utskriven så ska man ta föräldradagar istället. Står tom i hemgångspapprena att man "vid ett kejsarsnitt med normalt förlopp ej blir sjukskriven", något liknande iaf, borde ju vara beroende på yrke åtminstone, hade väll kunnat sitta på en (skön) kontorsstol men ett jobb som innebär lyft och rörelser i olika håll och kanter nej (vilket tom i hemgångsråden står att man inte får göra.).
 
Men är det någon som brukar säga att man ska strunta i ledsna barn "i jakten på jämställdhet"?
Jag får nämligen ofta liknande motargument om jag pratar om mina personliga målsättningar kring föräldraskap och jämställdhet, men jag har aldrig själv ens tänkt tanken och jag har heller aldrig hört någon annan säga att man ska strunta i barnet.
Vart kommer det ifrån? Varför känner du/folk ens behov av att påpeka att man inte tänker låta barnet vara ledsen "bara för att få det jämställt"?
Jag kan i och för sig inte se att jag sagt att alternativet hade varit att strunta i barnet eller låta det vara ledset bara för att man vill ha det mer jämställt. Det är heller inget jag uppfattar att folk säger, som tur är :).

Jag beskrev hur det var för oss och för oss hade alternativet varit ett missnöjt och ledset barn, och även om det såklart hade gått att trösta på andra sätt så tyckte inte vi att det var värt det av just den anledningen. Om någon annan tycker att det är värt det så kör på! Jämställdhetsfrågan är väldigt viktig för mig och jag är glad över de som orkar kämpa på alla håll och kanter där jag själv inte orkar ta fighten. Det är ett steg närmre ett jämställt samhälle.
 
Jag tycker förövrigt att det är intressant att även här, där diskussionen är generell, så hamnar många ändå i sina egna val och sitt eget föräldraskap.

Du frågade om folks tankar. Det är väl inte jättekonstigt att de som har barn och erfarenhet av amning/flaskmatning nämner detta när de redogör för sina tankar? Min personliga erfarenhet har naturligtvis påverkat min personliga åsikt i frågan kring jämställdhet och föräldraskap.
 
Här i Österrike far mammor inte jobba 8v efter förlossningen, det anses att man behöver vara hemma och "läka" under den perioden. De veckorna räknas inte som föräldraledighet.

I Sverige finns ju fördelen att man kan dela pa ett helt annat sätt än vi kan här. Det finns ju inget som säger att mamman maste vara hemma pa heltid x manader och sen pappan x manader. Vi kommer dela sa lika som gar med det systemet vi har men hade vi haft möjlighet hade vi delat sa bada jobbade deltid och var föräldralediga deltid, da far bade ta lika stor del av barnets olika perioder.
 
Går tillbaka till trådstarten.
Tror faktiskt de flesta föräldrar gör uppdelningen av föräldraledighet åtminstone delvis för deras egen skull (vågar inte skriva huvudsakligen :cautious: )
Ärligt talat så har jag och karln anpassat föräldraledigheten en hel del för våran egen skull och inte bara för barnet, faktiskt främst efter vad som passar oss vuxna.
Jag är ledig direkt efter förlossningen för att återhämta mig, fortsätter vara ledig för att karln har ett projekt på jobbet han gärna vill slutföra, går själv på föräldraledighet under perioden det är lite mindre personal och lite mer liv på jobbet (sommaren) samt redan nu snart en dag i veckan för att jag blir uttråkad (hemska tanke enligt vissa :cool:) av att bara vara hemma med barnet. Vi ser till att lägga föräldraledigheten så vi maximerar fpt och vår ekonomi samtidigt som båda vill vara hemma ungefär lika mycket med barnet.
Det huvudsakliga vi gör enbart för barnets skull är att snåla med föräldrapenningdagarna.

Amningen har jag slopat trots att den fungerade ypperligt eftersom jag inte trivdes och kände mig både obekväm och för låst. Att sedan karln kan mata och tanka massa närhet på lika villkor är en bonus. VI (obs vi ;) ) ser ingen större skillnad på hur närhetsbehovet tillgodoses med amning vs flaskmatning, hon ligger lika mycket på oss och hud mot hud som de två veckorna jag ammade, enda skillnaden är att hon är nära oss båda :heart

Det är ju en sak att göra sitt eget val, men när ska vi kunna prata om ex föräldraledighet utan att det blir så konstigt?
Och för vems skull gör man just sin egen uppdelning?

Som min vän.
Först var det ju uppenbarligen mammaperspektivet. Stackars mamma om hon bara får den första tiden, därför ska hon vara hemma längre så hon också får lite av den senare roliga delen.

Sen AMNINGEN! Att bröstmjölk är bra är ju en sak, men för vems skull blir man upprörd när någon nämner att det finns fler alternativ?

Och det hela i en diskussion där mannen i fråga ville dela lika, men knappt fick komma till tals.

Lite rörig trådstart kanske. Tankar?
 
Senast ändrad:
Ja jag har också uppmärksammat detta. Helt sjukt!
Men jag har också hört att de flesta inte heller tar striden så jag vet inte riktigt hur hårt det egentligen är? Vet du?

Anledningen varför man inte blir sjukskriven är för att man anses efter ett kejsarsnitt utan komplikationer kunna ta hand om bebisen. Iaf efter pappans 10 dagar. Därför tycker de inte att man kan jämföra med andra operationer och sjukskrivningar eftersom det då handlar om förmågan att arbeta.

Om du får komplikationer vid kejsarsnitt som gör att du sen inte kan ta hand om barnet så ska du kunna bli sjukskriven. Hur lätt det är vet jag inte...

För mig var bebisen inget problem att ta hand om alls. Problemet var storebror som inte får gå heltid på dagis nu så jag måste hämta och lämna. Men jag får inte lyfta honom...
 
Jag tycker förövrigt att det är intressant att även här, där diskussionen är generell, så hamnar många ändå i sina egna val och sitt eget föräldraskap.

Jag tror att frågan "för vems skull gör man just sin egen uppdelning?" gör att folk svarar på hur de gjort sin egen uppdelning :) även om du kanske var ute efter ett allmänt svar på specifika val :)
 
Anledningen varför man inte blir sjukskriven är för att man anses efter ett kejsarsnitt utan komplikationer kunna ta hand om bebisen. Iaf efter pappans 10 dagar. Därför tycker de inte att man kan jämföra med andra operationer och sjukskrivningar eftersom det då handlar om förmågan att arbeta.

Om du får komplikationer vid kejsarsnitt som gör att du sen inte kan ta hand om barnet så ska du kunna bli sjukskriven. Hur lätt det är vet jag inte...

För mig var bebisen inget problem att ta hand om alls. Problemet var storebror som inte får gå heltid på dagis nu så jag måste hämta och lämna. Men jag får inte lyfta honom...

Samtidigt rekommenderar socialstyrelsen sjukskrivning i 1-3 veckor vid okomplicerade ingrepp där blindtarm tas bort. 2 veckor vid laparaskopi och patienten har fysiskt krävande arbete. 3 veckor vid traditionell kirurgi.

Jag har svårt att acceptera att en snittad kvinna som jobbar som städare kan anses arbetsförd direkt. Hennes arbetsförmåga bör ställas mot hennes arbete, inte förmågan att ta hand om barnet. Hon kanske planerade för att vara hemma två dagar och sen jobba? Ska hon inte få bli sjukskriven då när hennes kollega med uttagen blindtarm får bli det?
 
Samtidigt rekommenderar socialstyrelsen sjukskrivning i 1-3 veckor vid okomplicerade ingrepp där blindtarm tas bort. 2 veckor vid laparaskopi och patienten har fysiskt krävande arbete. 3 veckor vid traditionell kirurgi.

Jag har svårt att acceptera att en snittad kvinna som jobbar som städare kan anses arbetsförd direkt. Hennes arbetsförmåga bör ställas mot hennes arbete, inte förmågan att ta hand om barnet. Hon kanske planerade för att vara hemma två dagar och sen jobba? Ska hon inte få bli sjukskriven då när hennes kollega med uttagen blindtarm får bli det?

Ja alltså jag argumenterade inte för att det borde vara så, utan sa bara hur det var :)
 
Samtidigt rekommenderar socialstyrelsen sjukskrivning i 1-3 veckor vid okomplicerade ingrepp där blindtarm tas bort. 2 veckor vid laparaskopi och patienten har fysiskt krävande arbete. 3 veckor vid traditionell kirurgi.

Jag har svårt att acceptera att en snittad kvinna som jobbar som städare kan anses arbetsförd direkt. Hennes arbetsförmåga bör ställas mot hennes arbete, inte förmågan att ta hand om barnet. Hon kanske planerade för att vara hemma två dagar och sen jobba? Ska hon inte få bli sjukskriven då när hennes kollega med uttagen blindtarm får bli det?

Fast så funkar det väl med alla sjukskrivningar, finns det något jobb du klarar av att göra får du väl i teorin inte vara sjukskriven alls. Sen att du i praktiken sällan förväntas söka nytt jobb för t.ex. 3 veckor av "får inte lyfta" om du jobbar fysiskt är väl en annan sak, men med barn hemma finns det ju ett befintligt jobb som du klarar av. Klarar du inte av att ta hand om barnet är det ju givetvis en helt annan sak!

Kan tänka mig att även en pappa som inte kan utföra sitt ordinarie arbete av någon anledning kan tvingas ta ut föräldraledighet istället för sjukskrivning om denne kan ta hand om barnet? Inte hört om några sådana fall, men det vore ju i alla fall det rimliga.
 
Fast så funkar det väl med alla sjukskrivningar, finns det något jobb du klarar av att göra får du väl i teorin inte vara sjukskriven alls. Sen att du i praktiken sällan förväntas söka nytt jobb för t.ex. 3 veckor av "får inte lyfta" om du jobbar fysiskt är väl en annan sak, men med barn hemma finns det ju ett befintligt jobb som du klarar av. Klarar du inte av att ta hand om barnet är det ju givetvis en helt annan sak!

Kan tänka mig att även en pappa som inte kan utföra sitt ordinarie arbete av någon anledning kan tvingas ta ut föräldraledighet istället för sjukskrivning om denne kan ta hand om barnet? Inte hört om några sådana fall, men det vore ju i alla fall det rimliga.

Att ta hand om barn är inte arbete i den meningen. Det är ingen anställning.

Har aldrig hört talas om att en pappa med blindtarmsinflammation förväntas ta ut fp istället för att sjukskrivas. Jag har heller aldrig hört talas om en mamma som förväntas ta ut fp för en blindtarmsinflammation. Du kan ju för sjutton sjukskriva dig under föräldraledigheten för förkylning åt låta andra föräldern vara föräldraledig.

Det är förlossningsrelaterade skador som hanteras med fp, inte skador/sjukdomar hos föräldrar generellt.
 
Ja, jag ser stora problem angående amning och jämställdhet, men har valt att amma ändå.

Problemet med amning är att enbart jag kan ge vårt barn mat, jag får ta alla nätter då barnet enbart vaknar när hon är hungrig och jag blir låst vid henne på ett annat sätt och måste planera min ensamtid utefter när hon äter.

Det positiva är att det är så himla enkelt, smidigt och näringsmässigt bra (samt gratis).

Vi delar dock föräldraledigheten lika, jag är hemma 6 månader, sedan är mannen hemma 6 månader och sen har vi 3 månader var kvar typ.

Detta gör att jag kommer helamma henne till hon är 5-6 månader och sedan delamma. Tyvärr så har jag redan hört "stackars barn" eftersom jag "endast" kommer helamma ett halvår.:meh:

Vi har valt denna uppdelningen då vi tror det är viktigare för relationen oss emellan och vår relation till vårt barn att vi båda lär känna henne ordentligt och har tid med henne än att hon får ett par extra månader med bröstmjölk.

(Ja det går att pumpa men då skulle jag få sitta i soffan konstant och det är det inte värt).
 
En diskussion med en kollega har gnagt i mig sedan förra veckan.

Manlig kollega och kvinnlig kollega pratar om avtal kring ekonomi för att balansera upp pension osv efter ojämnt uttag av föräldraledighet.
Jag sitter bredvid och säger till manlig kollega "eller så ser du bara till att ni delar lika på FL". Han håller med, han vill dela lika!

Kvinnlig kollega säger då "men det blir ju orättvist mot kvinnan, då får hon bara ta den tråkiga första tiden och mannen får den roligare tiden när barnet är lite större".

Jag: "Det finns ju iofs inget som säger att man måste dela upp tiden på det sättet".

Kvinnlig kollega blir väldigt provocerad och säger på ett ganska aggressivt sätt "ja, jag tänker ju på BARNET!" Och så ngt som jag inte minns ordagrant men som syftade på att jag som feminist har löjliga ideer och tappar barnperspektivet. Hon syftar på amningen.

Jag blir rätt ställd av att hon blir så upprörd men påpekar att det inte finns något stöd för att just amning är bättre för barnet. Hon blir arg, men inser att jag syftar på att pumpa bröstmjölk. Jag säger att alternativet finns att utforska om man vill. Då suckar hon och går från fikarummet.

Det här har verkligen hängt kvar i mig. Inte bara för att min kollega betedde sig märkligt men också för att det blev så tydligt för mig hur man använder vilka argument som helst bara för att hålla kvar den traditionella uppdelningen.

Jag argumenterade inte egentligen. Sa bara några neutrala meningar som ifrågasatte det som togs för givet. När ett argument föll så kom nästa.

Det är ju en sak att göra sitt eget val, men när ska vi kunna prata om ex föräldraledighet utan att det blir så konstigt?
Och för vems skull gör man just sin egen uppdelning?

Som min vän.
Först var det ju uppenbarligen mammaperspektivet. Stackars mamma om hon bara får den första tiden, därför ska hon vara hemma längre så hon också får lite av den senare roliga delen.

Sen AMNINGEN! Att bröstmjölk är bra är ju en sak, men för vems skull blir man upprörd när någon nämner att det finns fler alternativ?

Och det hela i en diskussion där mannen i fråga ville dela lika, men knappt fick komma till tals.

Lite rörig trådstart kanske. Tankar?
Inte ett dugg förvånad. Har mött de där reaktionerna i mängder av diskussioner, innan jag fick barn, när jag var gravid, när jag o maken valde att dela lika och efteråt.
Ett axplock:
" jaha, kommer du leva som du lär nu då och dela på föräldraledigheten" sagt lite syrligt av en kvinnlig kollega till mig.
"Du kommer att märka när barnet föds att du inte VILL dela lika utan vill fortsätta vara hemma efter ditt halvår." Sagt av en kompis kompis som hade bebis när jag väntade barn.
"Men AMNINGEN då" ????? Bestört från samma kompis kompis.
" jaja, du kommer att märka att mamma alltid är mamma när du går hem..." sagt av en kvinnlig chef till min man inför hans föräldraledighet.
"Men hur ska du göra med AMNINGEN då???" sagt av flera kvinnor
"Jaa, tänk när JAG fick barn/på min tid, då ammade man var fjärde timme och inte hela tiden" - fina oombedda råd från minst två 20 år äldre kvinnor. Typ samma kategori kvinnor som bestört undrade hur man skulle kunna jobba efter 6 månader pga amningen.
" jaha... ja själv skulle jag ALDRIG ha delat med mig av MINA dagar, jag hade ju burit barnet o behövde återhämta mig o få vara ledig" sagt av en kvinnlig kollega.

Mina svar på ovanstående var oftast pedagogiska, ärliga och förklarande. Förutom en gång när jag satt o ammade vårt andra barn som ofta ägnade stor del av hela eftermiddagar åt att ammas och däremellan skrika. Jag sitter rätt sliten ute i en foajé och ammar för tredje gången under en studentmottagning. Hon sätter sig bredvid och "tipsar" om att amma var fjärde timme, för det gjorde de minsann på hennes tid och det där med fri amning är nog bara fel, eftersom vårt barn skrek. Att jag ammat fritt med äldsta barnet utan problem var inget som betydde något. Jag blev ARG o sa att "jag väljer att följa det som rekommenderas NU, inte några råd från 1800-kallt"
:devil:

Båda våra helammades till fyra månader och delammades tills de var över ett år. Med äldsta var jag hemma heltid till 6 mån, därefter maken på heltid till 1 år o sen jobbade vi varannan dag tills han var 1 år o 8 mån. Med yngsta var jag hemma på heltid till 4 mån, sen jobbade jag ca 6 h/ vecka fördelat på två dagar, vid 6 mån jobbade vi varannan dag, vid 8-9 mån var maken hemma på heltid tills hon var 1 år o 4 mån.
 
En diskussion med en kollega har gnagt i mig sedan förra veckan.

Manlig kollega och kvinnlig kollega pratar om avtal kring ekonomi för att balansera upp pension osv efter ojämnt uttag av föräldraledighet.
Jag sitter bredvid och säger till manlig kollega "eller så ser du bara till att ni delar lika på FL". Han håller med, han vill dela lika!

Kvinnlig kollega säger då "men det blir ju orättvist mot kvinnan, då får hon bara ta den tråkiga första tiden och mannen får den roligare tiden när barnet är lite större".

Jag: "Det finns ju iofs inget som säger att man måste dela upp tiden på det sättet".

Kvinnlig kollega blir väldigt provocerad och säger på ett ganska aggressivt sätt "ja, jag tänker ju på BARNET!" Och så ngt som jag inte minns ordagrant men som syftade på att jag som feminist har löjliga ideer och tappar barnperspektivet. Hon syftar på amningen.

Jag blir rätt ställd av att hon blir så upprörd men påpekar att det inte finns något stöd för att just amning är bättre för barnet. Hon blir arg, men inser att jag syftar på att pumpa bröstmjölk. Jag säger att alternativet finns att utforska om man vill. Då suckar hon och går från fikarummet.

Det här har verkligen hängt kvar i mig. Inte bara för att min kollega betedde sig märkligt men också för att det blev så tydligt för mig hur man använder vilka argument som helst bara för att hålla kvar den traditionella uppdelningen.

Jag argumenterade inte egentligen. Sa bara några neutrala meningar som ifrågasatte det som togs för givet. När ett argument föll så kom nästa.

Det är ju en sak att göra sitt eget val, men när ska vi kunna prata om ex föräldraledighet utan att det blir så konstigt?
Och för vems skull gör man just sin egen uppdelning?

Som min vän.
Först var det ju uppenbarligen mammaperspektivet. Stackars mamma om hon bara får den första tiden, därför ska hon vara hemma längre så hon också får lite av den senare roliga delen.

Sen AMNINGEN! Att bröstmjölk är bra är ju en sak, men för vems skull blir man upprörd när någon nämner att det finns fler alternativ?

Och det hela i en diskussion där mannen i fråga ville dela lika, men knappt fick komma till tals.

Lite rörig trådstart kanske. Tankar?
Hm vi brukar ju inte riktigt tycka lika men jag testar ändå. Om man som mamma vill amma så finns det många fördelar med det och då är det praktiskt att mamma är hemma uppåt 6 månader, alt minst tre och att man sedan delar f l så att man t ex jobbar lite kortare dagar båda två och att det räcker att pumpa för 1-2 mål.
Om man av någon annan anledning inte ska amma så kan man ju dela rakt av redan från början. För vissa funkar det ju att t ex jobba halva veckan var e d.
Annars är ju ett alt att mamman (om hon vill amma) är hemma 6 mån, pappa 6 mån och att man går om varandra de sista 6 mån (om man tänker fsk- start runt 1.5, vilket är ganska vanligt).

För många funkar det jättebra att delamma och även ge flaska. Då kan ju mamman börja jobba och pappan vara fl redan vid ca 3 månaders ålder. Så pass länge vill jag minnas att det rekommenderas att man har på sig för att etablera amningen väl, men för många går det ju fortare. Jobbar man tidigt och ammar(jag har jobbat deltid tidigt själv och delammade ändå länge) får man helt enkelt ha med bröstpump till jobbet för sitt eget välbefinnandes skull.
Tänker man och trixar lite går det förstås att dela lika och få "rolig" tid med bäbisen oxå. Och även när man jobbar umgås man ju med den när man kommit hem!
 
Ja, jag ser stora problem angående amning och jämställdhet, men har valt att amma ändå.

Problemet med amning är att enbart jag kan ge vårt barn mat, jag får ta alla nätter då barnet enbart vaknar när hon är hungrig och jag blir låst vid henne på ett annat sätt och måste planera min ensamtid utefter när hon äter.

Det positiva är att det är så himla enkelt, smidigt och näringsmässigt bra (samt gratis).

Vi delar dock föräldraledigheten lika, jag är hemma 6 månader, sedan är mannen hemma 6 månader och sen har vi 3 månader var kvar typ.

Detta gör att jag kommer helamma henne till hon är 5-6 månader och sedan delamma. Tyvärr så har jag redan hört "stackars barn" eftersom jag "endast" kommer helamma ett halvår.:meh:

Vi har valt denna uppdelningen då vi tror det är viktigare för relationen oss emellan och vår relation till vårt barn att vi båda lär känna henne ordentligt och har tid med henne än att hon får ett par extra månader med bröstmjölk.

(Ja det går att pumpa men då skulle jag få sitta i soffan konstant och det är det inte värt).

Knasiga typer! Man rekommenderas ju att introducera mat vid 6 mån så det ät väl utmärkt som du tänker?
 
Jag tycker att man är onödigt enkelspårig när man ställer amning mot pappaledighet. Jag ammade första barnet i 2 år. Började jobba deltid när han var 5 månader gammal. Föräldraledigheten delades upp lite efter vi jobbade, men det fanns inte på kartan att jag skulle vara hemma för att jag måste amma.

Med andra barnet var jag sjukskriven de första månaderna så pappan var föräldraledig, jag var hemma sjukskriven och min omvårdnad av barnet sträckte sig väl till just amning.

Det finns ofta flera olika sätt man kan dela upp föräldraledigheten på. Självklart måste föräldaledigheten delas upp efter hur det passar familjen, men att mamman ska lägga beslag på större delen av föräldraledigheten för att hon plikttroget måste vara hemma och amma och därför missar allt det roliga (för inte är det mysigt och roligt att vara hemma med ett spädbarn?)... känner hon så får väl familjen försöka lösa föräldraledigheten så att båda föräldrarna får ta del av barnets alla faser. Varför ska pappan missa allt mys och den glädje spädbarnstiden för med sig bara för att han inte kan amma?
 
Jag och min man har delat på föräldraledigheten rakt av på alla fyra barnen och varit hemma halva tiden var. Jag var hemma första tiden för att jag ville helamma. Hade jag inte kunnat amma så hade vi turats om vem som skulle vara hemma först.

Dessutom har vi varit hemma tillsammans de första två månaderna på de tre yngsta barnen.
 

Liknande trådar

Övr. Barn Hej på er alla kloka! Förlåt för ett långt inlägg men jag har verkligen ett behov av råd och tips. Jag har sen en tid tillbaka...
2
Svar
26
· Visningar
3 776
Senast: Anonymisten
·
Ekonomi & Juridik Jag har försökt googla, men hittar inget riktigt tillämpligt och tänker att här inne finns ganska mycket erfaret hästfolk som brukar ha...
2 3 4
Svar
79
· Visningar
9 802
Senast: Svartkatt
·
Samhälle Kan ni hjälpa mig att hitta en lagom informationstext att sätta i händerna på någon. Läskapacitet för abstrakt och akademisk text finns...
Svar
0
· Visningar
226
Senast: MiaMia
·
Övr. Hund Hej! Jag ber om ursäkt för en låång text. Jag är förtvivlad över situationen med min 7 månader gamla valp, jag känner mig så jävla...
2 3
Svar
42
· Visningar
4 764
Senast: fixi
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Tvättstugedrama
Tillbaka
Upp