Uppdateringstråd nr 24

[YorkWann]

SÅ glad i vår hundvakt, hon ställer alltid upp och hundarna älskar henne ( nåja, gammeltanten tycker kanske att det vore en bättre ide att inte motionera alls, och typ ligga på soffan osv men iaf).
Sen fick min ena hunds uppfödares dotter tag på mig på instagram , då uppfödaren (hennes far) dog hastigt i hjärntumör för några år sen, min gammeltik skulle egentligen gå i avel, men kenneln la ju ner i samband med hans död. Väldigt roligt att ha fått kontakt med henne!

 

[Red_Chili]

Började dagen med en långpromenad i det fantastiska vädret. Gick till tom hage där hundarna kunde vara lösa och både springa och strosa runt. Känns hur fint som helst

 

[Ceta]

Spenderat hela eftermiddagen på blå stjärnan Var ute på promenad på ett nytt ställe under förmiddagen och när vi gick över en spång (som jag hann tänka, ”oj, här kan en tass slinka igenom”) så kommer Sparven i full kareta och ena frambenet glider givetvis igenom Han skriker till och vill inte gå på benet så jag vänder och bär honom tillbaka till bilen.

Sitter sen på akuten i 3,5 h innan vi får träffa veterinär. Hon kände och klämde men kunde inte provocera fram någon reaktion, och kände ingen skada, men han vill fortfarande inte belasta tassen.
Veterinären misstänker muskelsträckning i kombination med att han är rädd att det ska göra ont att gå på den. Blir hemskickade och ska åka in igen imorgon och röntga om det inte blivit mycket bättre, annars boka tid om det är halvbra. Det lät på henne som att det skulle kunna bli helt bra med över natten, så håller tummarna för det

 

[Red_Chili]

Har nu fått svar om Ebrahs systers död. Hon hade sprungit i skogen och splittrat knät, men ännu värre än när Aysu splittrade knäskålen. Här hade även korsband och annat rykt och jag har från mattes berättelse full förståelse för att hon valde att avliva Intressant är dock att systern även hade problem med matsmältningen på något sätt, inte fått helt klart hur, men även där var det att prover såg utmärkta ut och att mediciner bara hjälpte tillfälligt. Precis som med Ebrah och hennes drickande med andra ord (Ebrahs matsmältning och så fungerar dock utmärkt, jag har ju däremot märkt att det ändå verkar ha med magen att göra eftersom hon påverkas av vad hon äter).

 

[Lillefrun]

Jag har fått tillbaka lite träningsmotivation


Vi repeterar och tränar lite vardagssaker för Milou är så ivrig att han inte lyssnar klart utan både sätter sig, lägger sig, står, vinkar, sitter fint, skuttar, gör ljud för att han blir frustrerad, duttar på mig med nosen eller tassen, you name it , han gör allt om jag ber honom sitta eller ligga. Tar han det bara lugnt så kan han ju sakerna men han är så laddad. Men det är bara att vara lugn och vänta in honom och inte stressa upp mer.

Men framförallt är det roligt på trickträningen, jag har fått tillbaka fantasin och det är underbart. Och där är Milous energi bara ett plus. Nu har vi lärt oss att Milou ska stå upp och Alvin ska ställa sig på Milous rygg med framtassarna. Och att Milou ska sitta ner och Alvin ställa sig med tassarna på Milous rygg då också eller att han ska krama Milou. Ska lära båda att stå på bakbenen och kramas. Städningen, att dom städar genom att ta sina leksaker som jag pekar på och komma till mig och lägga sakerna i en bytta går ganska bra det också.

Dom älskar fotbollen,brukar be båda ställa sig med framtassarna på den tillsammans,lite trångt och vingligt i början men dom har tekniken nu. Om dom vill ha uppmärksamhet kan dom rulla bollen till mig och tycka att dom minsann förtjänar lite Frolic. Eller plötsligt bara springa iväg och ställa sig på bollen.

Mina hundar är lite knäppa. Imorse när jag var i badrummet så kom fotbollen rullandes, då hade Milou rullat den genom vardagsrummet, köket och hallen, jag tror han ville göra mig glad för jag var lite nere och dom känner av sånt. Eller så var han bara väldigt godissugen.

 

[Lillefrun]

Har nu fått svar om Ebrahs systers död. Hon hade sprungit i skogen och splittrat knät, men ännu värre än när Aysu splittrade knäskålen. Här hade även korsband och annat rykt och jag har från mattes berättelse full förståelse för att hon valde att avliva Intressant är dock att systern även hade problem med matsmältningen på något sätt, inte fått helt klart hur, men även där var det att prover såg utmärkta ut och att mediciner bara hjälpte tillfälligt. Precis som med Ebrah och hennes drickande med andra ord (Ebrahs matsmältning och så fungerar dock utmärkt, jag har ju däremot märkt att det ändå verkar ha med magen att göra eftersom hon påverkas av vad hon äter).

Är det vanligt att Salukis skadar sig så illa att det är orsaken till att dom behöver tas bort? Att det är vanligare än sjukdom och liknande?

 

[Red_Chili]

Är det vanligt att Salukis skadar sig så illa att det är orsaken till att dom behöver tas bort? Att det är vanligare än sjukdom och liknande?

Yes, det var iaf tidigare den vanligaste orsaken till att salukis dog i förtid. Nu är det inte speciellt vanligt totalt sett, men någon varje år hör jag ändå talas om (jag har dock mkt stort kontaktnät inom rasen). Oftast när de dör av skador så är det dock för att de blir påkörda av bilar eller liknande, folk släpper dem utan att ha koll och så jagar de något vilt ut på vägar.

Just knäskador på det här sättet har jag bara hört om när det gäller min Aysu och nu då Ebrahs syster. Aysu är en extrem olycksfågel, jag har aldrig hört talas om en hund som skadat sig så extremt och så ofta som henne. Ebrahs syster var i mycket dålig form när hon fick vara lös och matte funderar på om det var en bidragande orsak till att det gick så illa som det gjorde.

 

[Myrten]

Kom precis in från kortare promenad med vissa träningsmoment. Är glad för att Rhiannon apporterade i hand utomhus! Inne gör hon det regelmässigt, men ute är en annan historia. Jag ska börja fokusera träningen på stadga och apportering nu när hararna som bor på fältet där jag håller till förmodligen får ungar. Hittills har jag haft hunden lös där (dagtid! Alltid kopplad från skymningen) och tränat inkallning och lydnad för visselpipa, men nu får det bli annat fokus ett tag.

Letar efter kurs i apportering, men inte hittat något. Vi har två gånger kvar på vår nosework-kurs, men där blir det ingen fortsättning. Jag tycker det är osannolikt tråkigt. Nästan så jag funderar på att fråga om vi kan skippa de två sista gångerna och hänga på drop in vardagslydnad istället. Hunden tycker det är roligt, men hon får nöja sig med nw som enkel aktivering i framtiden.

 

[Lillefrun]

@Myrten Jag tycker du ska köra vardagslydnad, det ska ju vara kul för er båda. Tycker nose work låter väldigt tråkigt jag med men det verkar populärt när man ser hur snabbt platserna fylls på i kurserna.

 

[Lillefrun]

Yes, det var iaf tidigare den vanligaste orsaken till att salukis dog i förtid. Nu är det inte speciellt vanligt totalt sett, men någon varje år hör jag ändå talas om (jag har dock mkt stort kontaktnät inom rasen). Oftast när de dör av skador så är det dock för att de blir påkörda av bilar eller liknande, folk släpper dem utan att ha koll och så jagar de något vilt ut på vägar.

Just knäskador på det här sättet har jag bara hört om när det gäller min Aysu och nu då Ebrahs syster. Aysu är en extrem olycksfågel, jag har aldrig hört talas om en hund som skadat sig så extremt och så ofta som henne. Ebrahs syster var i mycket dålig form när hon fick vara lös och matte funderar på om det var en bidragande orsak till att det gick så illa som det gjorde.

Okej, jag tänkte att det kunde vara så. Vad jobbigt för Aysu, har hon någon skada som hänger i från tidigare nu också?

 

[Red_Chili]

Okej, jag tänkte att det kunde vara så. Vad jobbigt för Aysu, har hon någon skada som hänger i från tidigare nu också?

Näe, jag märker inte av något från hennes gamla skador, hon återhämtar sig löjligt enkelt från allt. Läker snabbt osv. Underlättar såklart att hon är världens snällaste i all hantering, alltid är lugn inne och inte ger sig på gips eller bandage så att hon inte ens behöver tratt på sig. Många(!) behandlingar hon varit med om som veterinärerna normalt sett söver för har hon genomgått utan att ens få lugnande, just för att hon är så snäll (och veterinärerna undrar ibland om hon ens är riktig, varenda en säger att de aldrig varit med om en så medgörlig hund).

Hittills har Aysu, som jag kommer ihåg, varit med om följande:
Rejäl muskelskada i ena låret. Splittrad knäskål. Sår in till skelettet på ena frambenet (krävs dock inte jättemycket med tanke på hur tunn huden är där). Rispa på ögat, själva hornhinnan. Rejält jobbig öroninflammation. Brutit klobenet så att sporre behövt amputeras. Fått cysta vid den sporren som sedan behövde tas bort. Skallfraktur. Sår som behövde sys på bröstkorgen som vid senare skendräktighet orsakade juverinflammation. Problem vid läkning efter operation av juverinflammationen pga juvertumör som sedan blev bortopererad. Kastrering då vi upptäckte vätska i livmodern som troligen skulle utvecklas till pyo vid senare löp... Och justja, vi var nyss till veterinären igen då hon hade fått en rejäl svullnad/blåsa mellan två tår. Misstänker att det kommit in något skräp, men trots att vi öppnade blåsan och spolade rent osv så hittades ingenting...

Hon har även skrapat upp trampdynor rejält (typ så fort hon sprungit lös på skare) och haft en ögoninflammation. MEN bortsett från allt detta så har hon alltid varit helt frisk och glad.

Kan tilläggas att Ebrah som lever samma liv som Aysu aldrig varit skadad (mer än en mindre muskelsträckning som vild unghund och en liten reva på en tass som blev liiite blodig). Min förra saluki, som också levde med Aysu ett tag var heller inte skadad och min första skadade sig inte heller. Så, varför Aysu skadar sig så fruktansvärt mycket är ett litet mysterium. Jag tror att det delvis har att göra med att hon är väldigt, väldigt nätt i kroppen och därmed blir ömtåligare. Hon är också ruskigt snabb. Mina andra har varit rejälare i kroppen och något långsammare. När mina hundar är i toppkondition så väger Ebrah ca 19,5kg, Aysu väger endast 17,5, och då är Aysu 1cm högre i mankhöjd så hon är en otroligt tunn tik även med salukimått mätt.

Det är också huvudorsaken till att jag inte velat ha henne i avel, jag tänker att det är något fel när en hund skadar sig så mycket mer än vad som är normalt och vill inte riskera att den "förmågan" nedärvs.

 

[Myrten]

@Myrten Jag tycker du ska köra vardagslydnad, det ska ju vara kul för er båda. Tycker nose work låter väldigt tråkigt jag med men det verkar populärt när man ser hur snabbt platserna fylls på i kurserna.

Jag tänker i så fall bara be att få byta ut de två sista gångerna, för jag har inget driv för att idka vardagslydnad i grupp heller men vi behöver träna fokus. Men det kan nog bli så att vi kör färdigt noseworken än då. Hunden tycker det är stenkul.

Jag är (tydligen!) extremt svårflirtad när det gäller hundaktiviteter. Det jag hittills har tyckt varit kul i mitt nu flera decennier långa hundliv är att träna spanielarbetet (inkl apportering), viltspår och när jag och var sambo och mitt ex hade borzoi tycker jag det var kul med lure coursing. Sen tycker jag utställning är roligt och där behöver jag lägga en del träningsarbete fram till det är dags att debutera. Men det är ju en kvart om dagen typ.

Det mesta faller på att jag ogillar när det är för mycket precision inblandat.

 

[Lillefrun]

Alltså, mina väluppfostrade hundar uppnår inte alltid sitt rykte som väluppfostrade och lydiga. Eller lydiga kanske men så otroligt busiga och fulla av energi och nyfikenhet och det är full rulle. Och om vi träffar såna människor dom gillar är dom helt galna, upp och ner från soffor, sängar, in under saker, gnida sig och rulla omkring på mattor, pussas, vill sitta i knät, busar själva eller med varandra eller med oss, tittar vad alla gör och ser om det finns något gott att äta, kör några racer varv i lägenheten eller huset vi är i och ja dom är överallt. Jösses vilket jobb att hålla ordning på dom där tornadorna. Tur att jag bara har två och att dom är små.

Och idag fick dom inte vara i soffan vilket dom brukar få och inte äta ben på mattan, det går bra hos dom flesta så dom blir lite konfunderade när man lyfter ner dom eller tar bort benet, så dom kan hoppa upp i soffan några gånger i full iver och för att dom alltid vill vara hos oss och vara nära hela tiden. Men förstår så klart att alla har olika gränser. Men för att lugna dom lite bad jag om en varsin handduk och sa time out som vi har som kommando för stanna kvar och vila och sen gav jag dom ett varsitt ben. Skönt att vi tränat på det och att det fungerade även i skarpt läge och inte bara hemma. Har provat lite olika ställen och det brukar gå så efter det var det mycket lugnare.

 

[Lillefrun]

Jag tänker i så fall bara be att få byta ut de två sista gångerna, för jag har inget driv för att idka vardagslydnad i grupp heller men vi behöver träna fokus. Men det kan nog bli så att vi kör färdigt noseworken än då. Hunden tycker det är stenkul.

Jag är (tydligen!) extremt svårflirtad när det gäller hundaktiviteter. Det jag hittills har tyckt varit kul i mitt nu flera decennier långa hundliv är att träna spanielarbetet (inkl apportering), viltspår och när jag och var sambo och mitt ex hade borzoi tycker jag det var kul med lure coursing. Sen tycker jag utställning är roligt och där behöver jag lägga en del träningsarbete fram till det är dags att debutera. Men det är ju en kvart om dagen typ.

Det mesta faller på att jag ogillar när det är för mycket precision inblandat.

Aha, förstår. Jag kunde inte välja vad jag ska gå för kurs i vår för att det finns så mycket roligt så tog både freestyle och agility och var osäker på rally. Kört alla förut men vill se vad Milou föredrar, freestyle älskar han ju så hoppas agility blir bra och sen rally hemma och kanske satsa på rally i höst för jag tycker det är roligt men får se vad Milou gillar.

 

[Nattfjäril]

Det är också huvudorsaken till att jag inte velat ha henne i avel, jag tänker att det är något fel när en hund skadar sig så mycket mer än vad som är normalt och vill inte riskera att den "förmågan" nedärvs.

Måste bara säga att jag blir så himla glad när jag ser folk som resonerar så!

 

[Lillefrun]

Näe, jag märker inte av något från hennes gamla skador, hon återhämtar sig löjligt enkelt från allt. Läker snabbt osv. Underlättar såklart att hon är världens snällaste i all hantering, alltid är lugn inne och inte ger sig på gips eller bandage så att hon inte ens behöver tratt på sig. Många(!) behandlingar hon varit med om som veterinärerna normalt sett söver för har hon genomgått utan att ens få lugnande, just för att hon är så snäll (och veterinärerna undrar ibland om hon ens är riktig, varenda en säger att de aldrig varit med om en så medgörlig hund).

Hittills har Aysu, som jag kommer ihåg, varit med om följande:
Rejäl muskelskada i ena låret. Splittrad knäskål. Sår in till skelettet på ena frambenet (krävs dock inte jättemycket med tanke på hur tunn huden är där). Rispa på ögat, själva hornhinnan. Rejält jobbig öroninflammation. Brutit klobenet så att sporre behövt amputeras. Fått cysta vid den sporren som sedan behövde tas bort. Skallfraktur. Sår som behövde sys på bröstkorgen som vid senare skendräktighet orsakade juverinflammation. Problem vid läkning efter operation av juverinflammationen pga juvertumör som sedan blev bortopererad. Kastrering då vi upptäckte vätska i livmodern som troligen skulle utvecklas till pyo vid senare löp... Och justja, vi var nyss till veterinären igen då hon hade fått en rejäl svullnad/blåsa mellan två tår. Misstänker att det kommit in något skräp, men trots att vi öppnade blåsan och spolade rent osv så hittades ingenting...

Hon har även skrapat upp trampdynor rejält (typ så fort hon sprungit lös på skare) och haft en ögoninflammation. MEN bortsett från allt detta så har hon alltid varit helt frisk och glad.

Kan tilläggas att Ebrah som lever samma liv som Aysu aldrig varit skadad (mer än en mindre muskelsträckning som vild unghund och en liten reva på en tass som blev liiite blodig). Min förra saluki, som också levde med Aysu ett tag var heller inte skadad och min första skadade sig inte heller. Så, varför Aysu skadar sig så fruktansvärt mycket är ett litet mysterium. Jag tror att det delvis har att göra med att hon är väldigt, väldigt nätt i kroppen och därmed blir ömtåligare. Hon är också ruskigt snabb. Mina andra har varit rejälare i kroppen och något långsammare. När mina hundar är i toppkondition så väger Ebrah ca 19,5kg, Aysu väger endast 17,5, och då är Aysu 1cm högre i mankhöjd så hon är en otroligt tunn tik även med salukimått mätt.

Det är också huvudorsaken till att jag inte velat ha henne i avel, jag tänker att det är något fel när en hund skadar sig så mycket mer än vad som är normalt och vill inte riskera att den "förmågan" nedärvs.

Oj, det var ”bra” jobbat att hinna med allt det där, hur gammal är hon?

Min häst var lite samma, hon råkade ut för allt, hon kostade mig ett par hundratusen i veterinärvård och mediciner och opraktiskt nog var hon t.ex pollenallergiker och tålde inte ens gräs så hela pollensäsongen hade hon medicin för 2400 kr i månaden. Väldigt opraktiskt med en häst som inte tål gräs.

Alvin är också tanigare är Milou men har lyckats få ner Milou lite i vikt och upp Alvin så att båda är perfekta nu. Ändå skiljer det 1 kg och dom är båda 34 cm höga.

Hur höga är dina?

 

[Red_Chili]

Oj, det var ”bra” jobbat att hinna med allt det där, hur gammal är hon?

Min häst var lite samma, hon råkade ut för allt, hon kostade mig ett par hundratusen i veterinärvård och mediciner och opraktiskt nog var hon t.ex pollenallergiker och tålde inte ens gräs så hela pollensäsongen hade hon medicin för 2400 kr i månaden. Väldigt opraktiskt med en häst som inte tål gräs.

Alvin är också tanigare är Milou men har lyckats få ner Milou lite i vikt och upp Alvin så att båda är perfekta nu. Ändå skiljer det 1 kg och dom är båda 34 cm höga.

Hur höga är dina?

Hon är 9 1/2 nu, så hon har jobbat på bra Förra vintern fick hon skallfrakturen + såret på bröstkorgen som orsakade juverinflammationen och det var i samband med det som vi hittade vätskan i livmodern (ultraljudade organen för att se att inga tumörer spridit sig innan operation). Det resulterade i 4 operationer på ett halvår, så det var helt klart jobbigt. Hon kom till mig precis innan hon skulle fylla 2 och jag tror inte vi haft ett enda skadefritt år hittills...

Aysu är 63cm hög, Ebrah är 62cm. Aysu är dock betydligt kortare än Ebrah och har därför en storlek mindre i täcken. När jag sätter på dem selarna så märker jag också att Ebrahs sele halkar runt på Aysu, men sätter man Aysus på Ebrah så går den inte ens att knäppa. Ofta tar jag Ebrahs sele på Aysu när det är väder som gör att jag har sju miljarder täcken på, och så får Ebrah ha halsband istället (eller någon helt annan, större sele).

 

[Maniac123]

Idag har vi varit och mätt bilen för att få skräddarsydda burar Så taggad på att allt ska bli klart!

 

[Lillefrun]

Wow wow wow, hade ju bestämt mig för att lära Milou och Alvin att stå på bakbenen och krama varandra med framtassarna. Men alltså dom är otroliga!! Det gick direkt, jag visade vad jag ville och dom satte det direkt. Repeterade några gånger och det gick varje gång, jag är så stolt över dom och glad att jag har just dom

Tränade också på time out för jag märkte ju igår hur användbart det var att dom kan det. Har haft en lite större filt dom legat på men nu ville jag få det till en varsin liten handduk, lätt att ta med och att dom kan ligga en bit ifrån varandra. Det var första gången jag särade på dom.

Hade en pod på i ena änden av rummet, TV i det andra, att jag pysslade med mat och köket, att jag gick runt och bakom, fönstret var öppet med ljud utifrån. Mycket störning. Men båda låg så lugnt.

Men gladast är jag för kramarna för det är helt nytt

 

[Migo]

Tass har mognat så träningen är uppväxlad ett par snäpp till.

Det märks mellan passen

https://www.instagram.com/p/CNSks46H0tx/?igshid=qmqagqkuurum