Uppdateringstråd nr 24

[Lillefrun]

Ensamhetstränar Milou och det går upp och ner, vissa gånger han han skällt hela tiden jag varit borta (spelar in ljuden på plattan) och vissa gånger inte sagt ett knyst.

Framgångsreceptet är en halvfrusen Kong. Lite att jobba med. Dom älskar han. Men en sån räcker ju inte så länge ifall jag kommer vara borta ett tag sen om han blir ensam om något händer med Alvin. En viktig sak är att han inte får höra mig och Alvin, om han hör oss på gatan utanför eller för nära på gården, då vill han bara till oss.

Backade tillbaka i träningen och var bara borta 7 minuter. Idag var han helt tyst. Bra! Ska prova 10 minuter nästa gång. Har en positiv förhoppning att det ska bli lika bra imorgon.

Milou är helt besatt av kongar, även efter att dom är slut slickar han och tuggar och bär runt på dom överallt så det är det bästa att ge om han ska fokusera på annat.

Nu var det ju visserligen snart 11 år sen jag ensamhetstränade Alvin men upplevde det lättare då. Vet inte om det beror på att jag fick Milou senare för han var ju 6,5 månader eller att han levde flockliv hos uppfödaren ett halvår och det är det normala för honom, hon har mellan 5 och 6 hundar och här hos mig har han ju alltid Alvin.

Tränat lite med att vara iväg med Alvin på olika ställen innan, gick inget vidare. En gång när jag var på gården med Alvin öppnade Milou ytterdörren (olåst) vilket är en bedrift av en 34 cm hög och 7 kg tung hund och sprang ut i trappuppgången och skällde och krafsade och hoppade upp och ner vid dörren ut. Så har försökt men får ingen ordning på det. Så det kan ju helt enkelt vara mitt fel. Men jag har gjort allt jag kunnat just då och enligt konstens alla regler. Det går lite bättre nu men inte tillräckligt.

Kan ju inte ha en hund som inte kan vara själv, är ensamstående och måste ju kunna gå på möten och handla.

Han är 2 år nu ganska exakt, jag hoppas vi får ordning på det här. Är stressad över det här, men får kämpa på.

 

[Kildegrei]

Nej han är inte röntgad. Bara patellakollad (ua) och jag pratade med veterinären som inte kände något särskilt. Men bilder är inte tagna.

Ok jag hade absolut röntgat honom för det du har beskrivit här är för mig inte en frisk hund. Hade han inte problem att gå i trappor också? Eller är det en annan hund som jag blandar ihop med kanske? Och om det är svårt att få till röntgen hade jag propsat på att få testa smärtstillande, om inte annat än för att utesluta smärta. Hoppas allt kommer lösa sig för lilla Torsten!

 

[tanten]

Hittade min klicker och gjorde ett par sök i nosework idag.

Han regerade ju ganska rejält på första noseworkträffen och blev reaktiv och orolig dagarna efter. Lite grann efter i söndags också men inte lika kraftigt.

Jag gjorde söken ute i gästhuset idag. När vi kom ut därifrån skällde han som besatt och stack iväg runt huset. Jag bad honom följa med till pannrummet när jag skulle elda men han stack ut och skällde och sprang runt och letade efter nåt medan han vrålade.

Vet inte vad det är som triggar denna oro. Han verkar ju tycka det är roligt när det pågår. Bara hoppas och antar att det lugnar sig med mer vana.

 

[Raderad medlem 120709]

Vet inte vad det är som triggar denna oro. Han verkar ju tycka det är roligt när det pågår. Bara hoppas och antar att det lugnar sig med mer vana.

Han kanske helt enkelt blir väldigt hjärntrött? Jag skulle prova med att köra kortare pass och se om det blir någon skillnad alls. Många hundar behöver ju jobba upp uthålligheten för att inte balla ur i träningssammanhang.

 

[tanten]

Han kanske helt enkelt blir väldigt hjärntrött? Jag skulle prova med att köra kortare pass och se om det blir någon skillnad alls. Många hundar behöver ju jobba upp uthålligheten för att inte balla ur i träningssammanhang.

det var två väldigt enkla sök. Hela övningen tog kanske 2-3 minuter med de två söken.
Så jag är lite skeptisk till att han skulle blivit hjärntrött av det?

Visserligen blir han låg av för mycket intryck. Men hittills har han bara blivit trött av nya saker, inte reaktiv.
Första träffarna på valpkursen satt han stilla och tittade rakt fram. Kunde misstas för att vara oerhört lydigt

 

[Hund!]

Hittade min klicker och gjorde ett par sök i nosework idag.

Han regerade ju ganska rejält på första noseworkträffen och blev reaktiv och orolig dagarna efter. Lite grann efter i söndags också men inte lika kraftigt.

Jag gjorde söken ute i gästhuset idag. När vi kom ut därifrån skällde han som besatt och stack iväg runt huset. Jag bad honom följa med till pannrummet när jag skulle elda men han stack ut och skällde och sprang runt och letade efter nåt medan han vrålade.

Vet inte vad det är som triggar denna oro. Han verkar ju tycka det är roligt när det pågår. Bara hoppas och antar att det lugnar sig med mer vana.

Långskott. Det kan inte vara doften i sig som triggar? Du har fått samma reaktion ett antal gånger när du tränat.
Går det att prova med annat doftämne och se om du får samma oroliga reaktion efteråt? Det skall ju vara roligt att träna, både för dig och hunden. Hör med instruktören om hen har något råd?

 

[Kildegrei]

det var två väldigt enkla sök. Hela övningen tog kanske 2-3 minuter med de två söken.
Så jag är lite skeptisk till att han skulle blivit hjärntrött av det?

Visserligen blir han låg av för mycket intryck. Men hittills har han bara blivit trött av nya saker, inte reaktiv.
Första träffarna på valpkursen satt han stilla och tittade rakt fram. Kunde misstas för att vara oerhört lydigt

Förlåt i förväg för risk att låta tjatig men hundar som inte mår bra har också betydligt sämre ork, speciellt mentalt! När Fred hade ont som veterinären missade, gick hans mentala förmåga ner från att orka valla hur länge som helst till typ 5 minuter. Efter 5 minuter var han då helt slut och kunde inte ta in ett enda kommando, han fattade ingenting utan bara la sig ner och vägrade röra sig för han inte orkade helt enkelt inte längre. Återhämtningstiden blev också extremt mkt längre!

 

[tanten]

Förlåt i förväg för risk att låta tjatig men hundar som inte mår bra har också betydligt sämre ork, speciellt mentalt! När Fred hade ont som veterinären missade, gick hans mentala förmåga ner från att orka valla hur länge som helst till typ 5 minuter. Efter 5 minuter var han då helt slut och kunde inte ta in ett enda kommando, han fattade ingenting utan bara la sig ner och vägrade röra sig för han inte orkade helt enkelt inte längre. Återhämtningstiden blev också extremt mkt längre!

Makes sense.
jag har ju levt med smärta i perioder. Då orkade jag inget alls. Min hjärna gick i sirap.

Jag ska testa att ge magmedicin och probiotika ett tag och se om det ger någon förändring. Visar det sig att det gör skillnad så tar jag det därifrån. Har också veterinärkontakter att rådgöra med.

Tack för ditt engagemang.

 

[Bulldoozer]

Agilityträning idag, Nano och jag kom faktiskt runt banan på första försöket så jag var jättenöjd! Nessie sprang bra med maken och Nike fick faktiskt träna lite på gungan då hon inte får upp så mycket fart på den. Tyvärr så markerade Nano på ett bakben sen när hon legat stilla ett tag även om det värmde ur på ett par steg. Antagligen inte nåt allvarligt men husse blev nojjig ändå, påminde honom om att Nessie minsann hoppade på tre ben för nån vecka sen utan att han blev hypokondriker men han tyckte inte det samma sak då Nano minsann är en känslig hund till skillnad från bulldoozer Nessie . Få se hur det är imorgon, hon får ju ta det lite lugnt nån dag nu.

Nike var väldigt nöjd och sov gott efter träningen

 

[BobberiBoo]

Sambon har ju letat jakthund ett tag nu. Jag har varit lite mer skeptiskt med hänseende till att han ju inte är med i något jaktlag utan gästjagar på marker samt att det är lite olika hur mycket han hinner jaga. Men jag sa att om vi hittar något intressant så ska jag fundera på det.
Idag hittade han en annons på fb i en omplaceringsgrupp för jakthundar från en kille han har jagat med. Så han slängde iväg ett meddelande.

Sen sa det bara swoosh och nu ligger det en jättesöt Gonczy Polski tik bredvid sängen här hemma och sover djupt Hon är fruktansvärt förarvek och rycker till vid minsta rösthöjning men ska vara en riktig jäkel när det kommer till att spåra upp och ställa gris. Hon bodde med fyra andra hundar varav två valpar/unghundar så hon fixade inte riktigt när det behövde rytas ifrån när valparna tramsade för mycket. Hon är sex år gammal och har börjat tackla av lite vad gäller mängden jakt hon behöver/ vill göra så det känns som en bra första hund för sambon.

Så vi testar på en vecka för att se hur det funkar med fröken Hella och katterna. För sånna har hon ju aldrig bott med. Än sålänge har hon nafsat till den ena katten en gång men släppte direkt när jag röt i. Så det är ju ett gott tecken. Vad gäller fröken Hella så är hon ju själaglad att ha en kompis hemma, tyvärr så har hon ju inte riktigt koll på sin egna storlek och Fia har sitt personal space som inte för invaderas, så även Hella har fått sig några åthutningar.

 

[Bulldoozer]

@BobberiBoo alltså bild??

 

[Sofie.S]

Sambon har ju letat jakthund ett tag nu. Jag har varit lite mer skeptiskt med hänseende till att han ju inte är med i något jaktlag utan gästjagar på marker samt att det är lite olika hur mycket han hinner jaga. Men jag sa att om vi hittar något intressant så ska jag fundera på det.
Idag hittade han en annons på fb i en omplaceringsgrupp för jakthundar från en kille han har jagat med. Så han slängde iväg ett meddelande.

Sen sa det bara swoosh och nu ligger det en jättesöt Gonczy Polski tik bredvid sängen här hemma och sover djupt Hon är fruktansvärt förarvek och rycker till vid minsta rösthöjning men ska vara en riktig jäkel när det kommer till att spåra upp och ställa gris. Hon bodde med fyra andra hundar varav två valpar/unghundar så hon fixade inte riktigt när det behövde rytas ifrån när valparna tramsade för mycket. Hon är sex år gammal och har börjat tackla av lite vad gäller mängden jakt hon behöver/ vill göra så det känns som en bra första hund för sambon.

Så vi testar på en vecka för att se hur det funkar med fröken Hella och katterna. För sånna har hon ju aldrig bott med. Än sålänge har hon nafsat till den ena katten en gång men släppte direkt när jag röt i. Så det är ju ett gott tecken. Vad gäller fröken Hella så är hon ju själaglad att ha en kompis hemma, tyvärr så har hon ju inte riktigt koll på sin egna storlek och Fia har sitt personal space som inte för invaderas, så även Hella har fått sig några åthutningar.

En stor hund blir snabbt medveten om sin storlek om den blir fostrad av en mindre. Min stora hane har som vuxen fortfarande väldig respekt inför kompisens chihuahua på 2,5 kg Just nu håller samma chihuahua på att fostrar min nya valp också.

 

[Red_Chili]

Idag blev det äntligen springa för båda hundarna, tillsammans! Två veckor sen sist. De fick inte springa mycket, för jag ville se hur Aysus tass klarade det, men det verkar ha gått bra och imorgon blir det dejt med lurchervännen

Efter springstunden idag så hamnade vi också att prata med en kvinna som hade ett knippe jaktlabbar. Aysu var mycket skeptisk till dem först, Ebrah ville mest leka ännu mer, men efter en liten stund var alla hundarna lugna. Blev väldigt mycket prat, kvinnan hade erfarenhet av saluki men inte sett några på länge och blev så överförtjust, började prata om att hon inte hade någon hund som var tillräckligt snabb för att springa med hennes minsta och nättaste hund och tja... Nu har vi sagt att vi ska ses, ta en liten promenad och se om de vill leka.

Det ska dessutom bli intressant att få se jaktlabbe lite mer ordentligt, för jag har mest träffat utställningsvarianten. De här hundarna såg trevliga ut och liten snabbkoll på facebook visar att kvinnan verkar vara uppfödare, så hon har nog koll på vad hon har för hundar

 

[tanten]

Idag blev det äntligen springa för båda hundarna, tillsammans! Två veckor sen sist. De fick inte springa mycket, för jag ville se hur Aysus tass klarade det, men det verkar ha gått bra och imorgon blir det dejt med lurchervännen

Efter springstunden idag så hamnade vi också att prata med en kvinna som hade ett knippe jaktlabbar. Aysu var mycket skeptisk till dem först, Ebrah ville mest leka ännu mer, men efter en liten stund var alla hundarna lugna. Blev väldigt mycket prat, kvinnan hade erfarenhet av saluki men inte sett några på länge och blev så överförtjust, började prata om att hon inte hade någon hund som var tillräckligt snabb för att springa med hennes minsta och nättaste hund och tja... Nu har vi sagt att vi ska ses, ta en liten promenad och se om de vill leka.

Det ska dessutom bli intressant att få se jaktlabbe lite mer ordentligt, för jag har mest träffat utställningsvarianten. De här hundarna såg trevliga ut och liten snabbkoll på facebook visar att kvinnan verkar vara uppfödare, så hon har nog koll på vad hon har för hundar

Lite OT men...

jag promenerar på ett jättestort fält mitt i skogen och tänker ofta att det skulle vara ett toppenställe för dina damer.

 

[Red_Chili]

Lite OT men...

jag promenerar på ett jättestort fält mitt i skogen och tänker ofta att det skulle vara ett toppenställe för dina damer.

Aysu hade säkert älskat det Ebrah med för den delen, men hon hade nog försvunnit in i skogen... hon tycker att skog är mycket roligare än ängar (Och har lättare att finta bort Aysu där). För ett tag sedan hamnade vi på just sådant ställe, en äng kantad av skog, vågade bara släppa Aysu där

 

[Myrten]

Imorgon är det ett år sedan Myrten föll död ner, 14 år och nio månader gammal. Då, för ett år sedan, var jag ganska säker på att inte skaffa någon ny hund förrän jag hade andra levnadsförhållanden. Men på tisdag fyller Rhiannon åtta månader. Pandemin gav andra levnadsförhållanden och nu känns det otroligt skönt att jag köpte en ny hund!

Det tar ofta lite tid för mig att knyta an till mina hundar. Med min all time favourite (ja, jag har en sådan även om jag tycker om alla mina hundar!) Phaedra upptäckte jag en dag när hon var i ettårsåldern att jag faktiskt älskade hunden väldigt mycket. Rhiannon börjar jag uppskatta mer och mer. Hon påminner i mångt och mycket om en av mina tidigare hundar, Dharma, som var en otroligt stor personlighet med massor av roliga egenheter. I vissa fall önskar jag att Rhiannon INTE påminde om Dharma (som hon för övrigt inte ens är släkt med). Jag kunde också önska att Rhiannon hade mer av Myrtens extremt mjuka cocker-temperament som verkligen gav utrymme till att använda mycket små medel. Men Rhiannon är mer en klassisk brokig cocker som är överallt och ingenstans och ibland är lite FÖR glad. Men med det sagt är hon faktiskt väldigt följsam och har mycket will to please, det tänkte jag faktiskt på när vi precis var ute på promenad. Inkallningen börjar sitta riktigt bra även om jag tar kopplet (hon har ett långt koppel som släpar) när det dyker upp någon störning. Hon hörsammar visselsignaler riktigt fint också. Hunden blir nog bra! Även om jag aldrig haft en så jobbig valp förr.

Valppälsen sitter där den sitter och någon tendens till löp har jag inte sett ännu. Jag hoppas att pälsen mognar snart för jag är trött på fluffet.

Idag har vi hunnit med ett litet nosework-pass, varit ute och tränat på lite visslingar och sen ska vi ha lite utställningsträning på gräsmattan. Jag håller på att träna in "stå". Imorgon kommer några träningskómpisar och då kör vi jaktträning.

 

[BobberiBoo]

@BobberiBoo alltså bild??

Fick inte till någon bra igår eftersom hon var som en yrvind hela eftermiddagen mtp nytt ställe osv. Men detta är Fia Går hyfsat bra med katterna om man tänker på att hon är en sex årig jakthund som aldrig träffat en katt annat än springande exemplar på promenaderna. Hon vill gärna efter hela tiden men bryter när vi säger till så detta ska nog kanske kunna bli bra

 

[tanten]

Små saker som gör mig löjligt glad.

Min pappskalle kom till mig med väldig integritet runt sig och sin kropp. Gillade inte att jag tog i honom, gillade inte att bli lyft, gillade inte kroppskontakt.

Senaste veckorna har han slappnat av i mitt knä, kunnat luta sig mot mig eller lägga en tass å min arm eller hand. Nyss när jag åt lunch låg han under bordet med en tass på min fot.

Jag har jobbar massor med att "tvångsgosa" med honom. Dvs att försöka röra vid honom så fort jag sett att det accepterats. Hittat ställen han gillar att bli kliad eller smekt på.
Vet ju inte om det är det enträgna tjatandet som gett resultat eller om det kommit ändå. Men hursom så är jag glad.

 

[dobbis]

Fick inte till någon bra igår eftersom hon var som en yrvind hela eftermiddagen mtp nytt ställe osv. Men detta är Fia Går hyfsat bra med katterna om man tänker på att hon är en sex årig jakthund som aldrig träffat en katt annat än springande exemplar på promenaderna. Hon vill gärna efter hela tiden men bryter när vi säger till så detta ska nog kanske kunna bli bra

Min granne har 2 sådana,jätte trevliga!

 

[tanten]

Mera glädje.

jag har borstat honom utan morrande! Gick ut. Tog på mig handskar och lekte tafatt med borsten. Lät honom bita mig. Tänkte att om han tycker att det luvas så får han bitas. Lika/lika.

Om jag stack in borsten mellan frambenen och drog framåt så accepterade han att jag borstade magen också. Vi utvecklade det hela till en buslek där han stack iväg i tokryck och kom tillbaka. Han bet mig men inte på allvar. Och med rejäla handskar så fick han bita som han ville.

Enda trista var att när jag rensade borsten kutade han efter hårtussen och åt upp den. Hann inte hindra honom. Får hoppas att det inte ställer till något i magen bara.

Nu har jag blåmärken på handlederna men hunden är bostad och han verkade acceptera, och till och med gilla när vi busade som värst.