Uppdateringstråd 29

Status
Stängd för vidare inlägg.
Vi kämpar på med lilla D. Njurvärdet har sjunkit och ligger stabilt, men inte helt normalt. Hon är dock pigg och äter och fattar inte alls varför jag lämnar henne på djursjukhuset varje morgon. Idag ville hon inte alls gå in :( Men hon ligger lugnt i sin bur, är pigg när sköterskorna rastar henne och låter sig hanteras. Hon är en väldigt snäll hund med en stark mentalitet så jag vet att hon klarar sig men det gör ändå ont i mattehjärtat.
Njurarna är ett känsligt organ som tar lång tid på sig att återhämta sig och det kan gå åt båda håll. Tålamod…
 
Vi kämpar på med lilla D. Njurvärdet har sjunkit och ligger stabilt, men inte helt normalt. Hon är dock pigg och äter och fattar inte alls varför jag lämnar henne på djursjukhuset varje morgon. Idag ville hon inte alls gå in :( Men hon ligger lugnt i sin bur, är pigg när sköterskorna rastar henne och låter sig hanteras. Hon är en väldigt snäll hund med en stark mentalitet så jag vet att hon klarar sig men det gör ändå ont i mattehjärtat.
Njurarna är ett känsligt organ som tar lång tid på sig att återhämta sig och det kan gå åt båda håll. Tålamod…
Läste lite kort om njursvikt, vet du vad som hänt med lilla D? Vad som utlöste det hos henne för det verkar finnas flera olika orsaker.
 
Mitt lilla glädjepiller har fått tillbringa ett par timmar hos en labbe, Jag ska få hundpassning i slutet av veckan när jag är bortrest över dagen.
Kompisen som också är hundtränare hade i förväg sagt att deras kan bli lite övertänd när han träffar andra. Jag replikerade att han kommer att möta sin överman. ;)

Vi promenerade först, och sen hem till huset. Det slutade med att bägge fick sitta nära fikabordet, i varsitt koppel. Min grät massor men lugnade sig till slut och det gjorde labben också.
Två timmars glatt samspråk, och sen var min hund mentalt slut.
Legat i mitt knä eller på en filt vid mina fötter sen dess. Bra träning, det blir ju en hel dag sen när vuxna dottern i huset ska ta hand om honom..
 
Vardag igen och jag tyckte det passade bra att gå till kommunens största rastgård direkt på morgonen. Passade på att med hjälp av runkeeper mäta hur lång den är. Lite drygt 130m blev resultatet, och så är den ganska bred. Det finns med andra ord tillräcklig yta för dårarna att sträcka ut och springa på rejält, vilket de också gjorde. Lily lyckades dock krocka med mig lite när jag satt och fotograferade, ingen skada skedd men hon var lite olycklig och fundersam en stund. Under tiden jag klämde och kände på henne så passade Ebrah på att jaga sin bror för fullt. Herrejösses så fort det gick :D Det är bra att tanten också får röra på sig ordentligt.

När vi kom hem testade jag att stretcha salukipojken lite. Som väntat väldigt stel, men han var duktig. Efter att de fått frukost gick de sedan och la sig för att sova, alla tre. Nu ska jag få hjälp av sambon att skölja pojkens tänder. Vi behöver vara två för att verkligen få det gjort ordentligt, för att hålla drygt 26kg sprattelsaluki samtidigt som man träffar rätt med en liten vattenspruta i munnen, det är inte bara svårt utan omöjligt. Två dygn kvar till återbesöket... Hoppas på positiva besked men är lite tveksam...
 
Vardag igen och jag tyckte det passade bra att gå till kommunens största rastgård direkt på morgonen. Passade på att med hjälp av runkeeper mäta hur lång den är. Lite drygt 130m blev resultatet, och så är den ganska bred. Det finns med andra ord tillräcklig yta för dårarna att sträcka ut och springa på rejält, vilket de också gjorde. Lily lyckades dock krocka med mig lite när jag satt och fotograferade, ingen skada skedd men hon var lite olycklig och fundersam en stund. Under tiden jag klämde och kände på henne så passade Ebrah på att jaga sin bror för fullt. Herrejösses så fort det gick :D Det är bra att tanten också får röra på sig ordentligt.

När vi kom hem testade jag att stretcha salukipojken lite. Som väntat väldigt stel, men han var duktig. Efter att de fått frukost gick de sedan och la sig för att sova, alla tre. Nu ska jag få hjälp av sambon att skölja pojkens tänder. Vi behöver vara två för att verkligen få det gjort ordentligt, för att hålla drygt 26kg sprattelsaluki samtidigt som man träffar rätt med en liten vattenspruta i munnen, det är inte bara svårt utan omöjligt. Två dygn kvar till återbesöket... Hoppas på positiva besked men är lite tveksam...
Och nu lyckades jag titta närmare i munnen på honom och förstår tveklöst varför veterinären sa att man måste(!) operera bort ytterligare några tänder :( Tycker så synd om honom, men han får i alla fall metacam och är hela tiden väldigt glad.
 
Läste lite kort om njursvikt, vet du vad som hänt med lilla D? Vad som utlöste det hos henne för det verkar finnas flera olika orsaker.
Vi vet inte exakt men hon behandlas för evtl infektion som sitter djupt i njurarna. Det kan vara svårt att diagnostisera då de kan vara negativa på bakterier på odling men ändå vara infekterade. Hon hade hög sänka och tecken på inflammation på blodprover, samt att hon behandlats i vintras för en envis nedre UVI (som kanske i efterhand faktiskt satt i njurarna också). Men kan inte utesluta att hon skulle ha fått i sig något toxiskt heller då hon är matglad och absolut kan stoppa i sig saker som ligger ute innan jag hinner se eller ta ut det ur munnen.
Oavsett så kämpar vi på, det verkar som att det går åt rätt håll. Inatt har hon fått vara kvar på djursjukhuset men tror jag tar hem henne igen ikväll om ingen försämring sker. Hon börjar bli tydligt burdeprimerad. Just nu är jag med henne på djursjukhuset. Hon blev jätteglad när jag kom, lekte lite med bollen och sen tiggde hon kli och klapp. Efter det somnade hon tungt, tror hon inte sovit så mycket inatt. Så just nu ligger och hon drömmer här bredvid mig.
 
Lite förvirrad är jag, för mycket i huvudet. Vid 11 ringde det på dörren en stund efter vår morgonpromenad och jag höll på att byta om så närboende ringde på dörren fick jag en chock så att jag i bara trosor och t-shirt mötte mormors blick. Jag hade glömt att vi skulle på skogspromenad och jag hade redan gått en promenad och jag skulle iväg men jag tänkte att jag fick vila sen någon gång så vi följde med. Alltid (nästan) härligt att gå i skogen och det var tur vi gick dom längsta promenaderna då för sen har det ösregnat .

Jag har lyxproblemet att Alvin går så fint i kopplet att jag inte vet om han är med eller om man tappat honom. Även Milou är så 90% av tiden. Så för att lugna mina hjärnspöken har jag virat kopplena mellan fingrarna på ett särskilt sätt för att känna vem som är vem. Jag brukar ändå kika efter så dom verkligen är med.

Man märker att trots att Alvin är definitivt minst här hemma så har han koll på läget. Häromdagen hos mormor och morfar skulle deras hund och Milou kaxa sig åt varandra. Då klev lilla Alvin in mellan dom och fräste kort och gav gossarna en varsin blick. Där tog det stopp, inget tjafs,inget alls utan bara en klok farbror som sa ifrån.

Det är spännande att se när dom kommunicerar med varandra. Och Mormors hund är också lite äldre och har blivit en surgubbe med åren och nu är både han och Alvin döva men det spelar liksom ingen roll för dom samspelar ändå. Alvin hör vibrerande ljud som känns i marken som när motorcyklar och lastbilar gasar på och kanske något mer väldigt högt men annars inte alls. Märker ingen skillnad i hur han beter sig mot andra hundar eller människor.

En sak jag förändrat är att istället för att säga bra när han är duktig så tar vi en liten gospaus och förr var inte det belöningen han ville ha utan då ville han ha godis. Nu tar han tveksamt emot en godis men vägrar sluta gosa.
 
Lite förvirrad är jag, för mycket i huvudet. Vid 11 ringde det på dörren en stund efter vår morgonpromenad och jag höll på att byta om så närboende ringde på dörren fick jag en chock så att jag i bara trosor och t-shirt mötte mormors blick. Jag hade glömt att vi skulle på skogspromenad och jag hade redan gått en promenad och jag skulle iväg men jag tänkte att jag fick vila sen någon gång så vi följde med. Alltid (nästan) härligt att gå i skogen och det var tur vi gick dom längsta promenaderna då för sen har det ösregnat .

Jag har lyxproblemet att Alvin går så fint i kopplet att jag inte vet om han är med eller om man tappat honom. Även Milou är så 90% av tiden. Så för att lugna mina hjärnspöken har jag virat kopplena mellan fingrarna på ett särskilt sätt för att känna vem som är vem. Jag brukar ändå kika efter så dom verkligen är med.

Man märker att trots att Alvin är definitivt minst här hemma så har han koll på läget. Häromdagen hos mormor och morfar skulle deras hund och Milou kaxa sig åt varandra. Då klev lilla Alvin in mellan dom och fräste kort och gav gossarna en varsin blick. Där tog det stopp, inget tjafs,inget alls utan bara en klok farbror som sa ifrån.

Det är spännande att se när dom kommunicerar med varandra. Och Mormors hund är också lite äldre och har blivit en surgubbe med åren och nu är både han och Alvin döva men det spelar liksom ingen roll för dom samspelar ändå. Alvin hör vibrerande ljud som känns i marken som när motorcyklar och lastbilar gasar på och kanske något mer väldigt högt men annars inte alls. Märker ingen skillnad i hur han beter sig mot andra hundar eller människor.

En sak jag förändrat är att istället för att säga bra när han är duktig så tar vi en liten gospaus och förr var inte det belöningen han ville ha utan då ville han ha godis. Nu tar han tveksamt emot en godis men vägrar sluta gosa.

Appropa hundars communikation ...
En god van till mig hade 3 Grand Danois, en pitbull, en obestamd mix, och 3 French Bulldogs. En dag stod vi i koket med hela flocken snurrande runt fotterna, pitbullen rakade komma nara (utan att rora) den aldsta Frenchien som genast fraste ifran.

Pitbullen snavade over sina fotter, slog in i forst en, sedan en annan Grand Danois i sin iver att kasta sig undan. Det slutate med att han i sin iver att inte vara i vagen for "madam" hamnade pladask pa magen och sag ut som Bambi pa isen dar han lag pa tragolvet ... ett par meter fran Frenchien i fraga. :p Hela flocken drog sig tillbaka, men med en smula mer vardighet och ingen hade lika stora skramda ogon som Pitbullen.
 
Ebrah har helt klart blivit mer bekväm med att ha sin bror här, hon som var mest skeptisk i början. Nu för en liten stund sedan gick hon och la sig på sin favoritplats i soffan, trots att han låg precis bredvid där. Hon helt sonika klev över hans bakben och knölade ner sig bakom honom. Nu sover de båda sida vid sida och ser löjligt nöjda ut :heart:

I morse vaknade jag dock vid 5-tiden av att salukipojken var akut dålig i magen och ville ut. Så idag tar vi paus från Metacam och delar upp maten på tre måltider istället för de vanliga två. Hoppas på att det bara var tillfälligt dåligt. Han fick några nya godisar igår, det kanske inte var vad han behövde just nu.
 
Nu har vi varit på återbesök hos veterinären med salukipojken. Hans mun har läkt helt som planerat och allt såg ut som man hoppats på. Tyvärr har veterinären semester nu, men om en månad har vi tid för att ta bort fler tänder. Vet inte om man kanske skulle försöka få en tid hos annan vet för att göra det tidigare, eller om man ska tänka att det är bra att det är samma veterinär båda gångerna och att det är bra att inte söva honom två gånger tätt inpå varandra? Hans tänder är verkligen bedrövliga och måste åtgärdas (bland annat är det ett som ett "hål" ovanför en tand för att tandköttet dragit sig så högt upp att man nu ser tandrötterna, och det är påbörjad tandlossning på några tänder :( ). Jag tänker att det ju borde göra ont och vill bara hjälpa honom så snabbt det bara går. All tandsten är borta, magen är bra idag igen och jag testar på nytt med Metacam, men ja... Stackars lilla hund som ska gå omkring med den där munnen...

Efter veterinärbesöket tog vi en promenad i skogen. På karta hade jag sett att det fanns som en 3km lång vandringsled och det var något som även sambon tyckte lät överkomligt. Alltså... Den där sträckan kändes som minst det dubbla! Det gick konstant upp och ner, rejält branta backar och det var inte platta, fina stiga heller :rofl: På ett ställe kunde hundarna dricka vid vattnet och högst upp på ett berg med otrolig utsikt tog vi en liten paus. Salukipojken la sig ner direkt för att vila, han är ju inte direkt van vid sådana här äventyr, men han var väldigt, väldigt glad. Visade sig förresten hos veterinären att han faktiskt gått ner lite i vikt, vilket är tvärt emot vad vi önskat. Samtidigt ser han rundare ut på foto, för redan nu kan man se hur han börjat få lite mer rumpmuskler och blivit lite mjukare i hela överlinjen. Men ja. Mer mat får det bli, för han tänker nog inte dra ner på tempot direkt :p

utsikt.webp
 
Nu har vi varit på återbesök hos veterinären med salukipojken. Hans mun har läkt helt som planerat och allt såg ut som man hoppats på. Tyvärr har veterinären semester nu, men om en månad har vi tid för att ta bort fler tänder. Vet inte om man kanske skulle försöka få en tid hos annan vet för att göra det tidigare, eller om man ska tänka att det är bra att det är samma veterinär båda gångerna och att det är bra att inte söva honom två gånger tätt inpå varandra? Hans tänder är verkligen bedrövliga och måste åtgärdas (bland annat är det ett som ett "hål" ovanför en tand för att tandköttet dragit sig så högt upp att man nu ser tandrötterna, och det är påbörjad tandlossning på några tänder :( ). Jag tänker att det ju borde göra ont och vill bara hjälpa honom så snabbt det bara går. All tandsten är borta, magen är bra idag igen och jag testar på nytt med Metacam, men ja... Stackars lilla hund som ska gå omkring med den där munnen...

Efter veterinärbesöket tog vi en promenad i skogen. På karta hade jag sett att det fanns som en 3km lång vandringsled och det var något som även sambon tyckte lät överkomligt. Alltså... Den där sträckan kändes som minst det dubbla! Det gick konstant upp och ner, rejält branta backar och det var inte platta, fina stiga heller :rofl: På ett ställe kunde hundarna dricka vid vattnet och högst upp på ett berg med otrolig utsikt tog vi en liten paus. Salukipojken la sig ner direkt för att vila, han är ju inte direkt van vid sådana här äventyr, men han var väldigt, väldigt glad. Visade sig förresten hos veterinären att han faktiskt gått ner lite i vikt, vilket är tvärt emot vad vi önskat. Samtidigt ser han rundare ut på foto, för redan nu kan man se hur han börjat få lite mer rumpmuskler och blivit lite mjukare i hela överlinjen. Men ja. Mer mat får det bli, för han tänker nog inte dra ner på tempot direkt :p

Visa bifogad fil 148950
Bog har blivit sövd många gånger tätt inpå varandra (t.ex. när dom drog valptand en vecka för att nästa vecka laga hans tänder), och veterinärerna har inte varit bekymrade över det, jag hade bokat tidigare tid och fått det gjort snabbt om du känner att det skulle bli bra.
 
Bog har blivit sövd många gånger tätt inpå varandra (t.ex. när dom drog valptand en vecka för att nästa vecka laga hans tänder), och veterinärerna har inte varit bekymrade över det, jag hade bokat tidigare tid och fått det gjort snabbt om du känner att det skulle bli bra.
Jag kan ju ringa till min vanliga klinik iofs och kolla vad de skulle säga, om de ens har någon tidigare tid. Det är ju inte säkert nu i semestertider. Jag tycker bara så synd om honom som inte är bra. Att vi inte tog allt på en gång var för att det tog för lång tid, det går ju inte att ha dem sövda hur lång tid som helst, och hon började därför med det värsta. Men det säger mest något om hur illa det var innan, för det är ju inte som att han är bra nu :(

Och även innan så försökte han tugga på tuggben (utan att han gick på smärtstillande) och lekte i rastgård osv så han verkar vara den där modellen på hund som inte vill att det ska märkas när något är dåligt. Kan därför inte känna mig lugn med att han är ok, även om han just nu beter sig som det. Han är väl kanske bara glad åt hur mycket bättre det blivit.
 
Varit i fårhagen både igår och idag och pysslat lite. Försöker träna Spock men hittar ingen direkt tränings struktur, det känns som om man hinner sätta igång honom så lyckas han hitta på nåt så att han ska ta det lugnt igen 🙈.
Lilla M har fått bekanta sig med fåren lite och börjar visa en gnutta intresse för dem.

20240709_093644.webp


Tay har varit iväg på tävling med husse idag, lite knöliga agilitybanor som inte riktigt föll Tay på läppen men han har tagit fina balanser i alla loppen iallafall.
Lilla M har börjat ta några riktigt bra slalom men jag förväntar mig inte att det kommer sitta på tävlingarna i helgen men kanske om nån vecka till?
 
Igår hängde jag med en kompis med barn och vi åkte iväg och bada efter lunchen. Det blev en hel del simmat.

Jag får säga att hon är väldigt duktig med så lite erfarenhet av barn som hon ändå har (väldigt hundvana barn vilket underlättar! ).
Hon vill vara med och försöker få kontakt med dem och det går sådär men det är uppskattat när de utbyts pussar. 🥰

Vi tog en eftermiddags nap med stora ZZZ från hennes sida, och sen spenderade hon och terriern 1h med att gräva upp råttgångar på baksidan av ladan.
 
Idag ska fröken kossehund vara fårhund igen. Ska strax lasta in hela flocken (hundar😅) i bilen och åka mot en eftermiddagstävling där hon och Tam ska gå kl 3. Blir ett sånt projekt när man måste ta med 2 valpar, en dement gubbe och 2 avbytare utöver de två som ska starta. Önskar det gick att få plats till alla 4 på nått prøve men det verkar kört :(
 

Bifogade filer

  • 20240706_095332.webp
    20240706_095332.webp
    455,5 KB · Visningar: 40
Vi har haft sällskap på promenaden idag. En berner sennen som bor nära oss. Matte har blivit sjuk och husse har sedan länge svårt att gå. Så från att träna mot ett prov som innebär att gå en mil med klövjeväska får hunden några långsamma enkilometers-rundor om dagen. Så nu när jag har semester får han följa med när vi går här hemma (han får inte plats att följa med i bilen). Jag går bara hemmavid när det är mulet och inte blåser för mycket då det till största delen är mellan åkrar utan skugga.

Han har tappat en del kondition, men inte så mycket som jag först trodde. På vägen bort gick han sakta bakom mig och ville stanna flera gånger. Men när vi sedan vände och skulle hem höll han samma fart som min hund även om han flåsade en del. Han var nog mest tveksam till att gå utan matte eller husse när vi gick iväg.

Det är tur att det är två lugna vovvar, får de för sig att dra åt samma håll har jag nog svårt att hålla emot.
1000002366.webp
 
Igår simmade hon för första gången, det behövdes (precis som jag trodde) bara att jag tog mig ut i vattnet med henne! Annars har hon gärna dragit ut en bit i vattnet så snart chansen ges, men inte längre än att hon bottnar, så länge jag står på stranden.

IMG_5480.webp
 
Igår simmade hon för första gången, det behövdes (precis som jag trodde) bara att jag tog mig ut i vattnet med henne! Annars har hon gärna dragit ut en bit i vattnet så snart chansen ges, men inte längre än att hon bottnar, så länge jag står på stranden.

Visa bifogad fil 149025
Kineser är inte så väldans intresserade av att bada men är man i väg och det är väldigt varmt behövs det lite svalka. Alvin kan gå lite i kanten, max vatten till bringan men det tog oss ganska många år. Förra året lyckades Milou gå i så att vattnet nådde över ryggen. Det var ett hallehjula ögonblick. :laugh:

Får se om vi får någon simning i år, det vore toppen!
 
Status
Stängd för vidare inlägg.

Liknande trådar

Övr. Hund Det verkar enligt hundstallet som om antalet hemlösa hundar fortsätter att öka: Länk Förra året hade hundstallet en ökning med 50% och...
3 4 5
Svar
96
· Visningar
5 014
Övr. Hund Jag har idag fått ett mail från värden att de fått in klagomål på mina hundar, att de skäller när de är hemma själva. Jag vet inte vad...
4 5 6
Svar
107
· Visningar
6 753
Senast: Milosari
·
R
Övr. Hund Istället för och fortsätta i en tråd som handlar om att vara publik på utställning så tänkte jag att det kanske kunde vara bra med en...
Svar
16
· Visningar
1 007
Senast: Myrten
·
Övr. Hund Min storpudelhane är 2,5 år och lättstressad. Vi har nyligen flyttat från landet där det mest fanns katter rådjur och harar att nosa...
Svar
1
· Visningar
334
Senast: chimichanga
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

Tillbaka
Upp