Vi hat jobbat supermycket med det när han var valp, att han följer med och bara är med. Han har också blivit väldigt mycket bättre än då han vid 9 veckors ålder stortjöt bara man var i närheten av agiltyplan trots att han själv inte hade nån koll på vad agility ens var
.Skulle också kunna lösa det med att ha han i bilen och ta fram honom när det är hans tur men när man hat många hundar och en knäskada spar man både tid och steg om hundarna kan sitta och vänta på sin tur när man tränar. Nu hänger han i sin bädd när de andra kör så jag skulle säga att vi kommit ganska långt.
Dock så är tävlings situationen ny för honom samt att han typ aldrig är iväg själv eftersom jag alltid slänger med alla i bilen när jag ska iväg då jag som sagt försökt spara på mitt knä och då inte gjort extra vändor med enstaka hundar senaste året.
Tror att när han får pejl på läget så kommer han lugna sig på tävling också, vi har ju hela sommarsäsongen på oss att vänja in det.
Han är lite av en ytterligheternas hund, hög förväntan innan jobb för att helt växla om till lugn och fokus när han kommer i jobb och hemma ligger han mest omkring som en död sill och märks inte av alls. Det honom man får väcka från de döda när de ska ut på promenad när de andra redan står och hoppar jämfota i hallen
.I fårhagen kan han vara lös och vänta på sin tur och har definitivt bättre stadga och tålamod att hålla djuren även långa stunder jämfört med vår andra.
Många hade säkert löst det med att hunden helt enkelt sitter i bilen för att den inte ska hetsa men jag vill kunna ha med mina hundar och att de ska kunna koppla av även på en heldag i stimmig tävlingsmiljö så vi tränar helt enkelt på det och utsätter som för det tills det inte är nån stor grej. Dock så har det inte blivit så med Spock pga min knäskada och för att husse helt enkelt inte tävlade alls mycket förra året för annars brukar vi passa på att ta med de unga hundarna som inte är tävlingsmyndiga bara för vänja dem.
. Vem hade kunnat tro att den där lilla plutten skulle växa upp till en stor älg? 
. 
.
.
jag får kanske börja åka utan honom ett tag för jag behöver ju dit för att lära mig och få träningstips. Tråkigt så klart. Och åter igen extra besvärligt att jag inte har så mycket kontakter. Jag har inte direkt någon att träna enskilt med. Men är jag med lite ensam på träningarna så kanske jag kan knyta lite kontakter och hitta någon/några som kan tänka sig att träna enskilt sen. Eller om jag kan komma med Toke i slutet av träningen och någon kan tänka sig att stanna kvar lite som störning.
. Tay har jag haft för stort kontrollbehov på när vi skaffade honom och Spock har istället haft för fria tyglar. Med det sagt så är ju Spock betydligt mer användbar i fårhagen där hsn fått gå mycket mer på sin egen känsla. 
.
