Uppdatering- och snackistråd 6

[Killaloe]

Borde, ja. Men jag tror inte man kan räkna med det. Folk är uppfyllda av bilden Gulligt Barn Gosar Gullig Hund och tror att hunden är en gosrobot.

Och skulle hunden inte tycka om det så skulle den säga det vänligt men bestämt med gullig röst och på människospråk Såklart

 

[Red_Chili]

Jag tänker på det ibland när jag läser här, att en del hundfolk verkar överskatta vad icke hundfolk fattar om hund ... Inte minst i sammanhanget barn och hund. Visserligen förstår jag inte hur föräldrar kan tro att det är bara är för lilla Fia att gå fram och klappa random hund - men jag tror inte att hundägare ska vänta sig så mycket vett i den vägen.

Håller med, och det blir ju lite lustigt med tanke på hur lätt det är att hitta en hel hög av okunniga hundägare för den som tittar sig omkring lite. Det pratas ju konstant om det, även här i forumet. Då antar åtminstone jag att även de mest okunniga hundägarna gillar hundar, vill väl och försöker förstå någonting. De som inte ens har hundar, de ser troligen ingen som helst anledning att försöka förstå sig på hundar och lär därför vara ännu sämre på det än vad de mest okunniga hundägarna är.

 

[Migo]

Ikväll var vi och tränade nötvallning. Första passet på kor på två år, vi är en aning rostiga kan jag säga... Men så kul det är att se hur hundarna gör exakt sin grej, men plötsligt en aning annorlunda. Att de vet, på momangen, att det är samma sak fast ändå inte. Förhoppningen är att få till så pass mycket träning under hösten att jag kan ta VP nöt med bröderna Frodolf och lilla Ale.

Fridolf och hans mamma på översta bilden, samt en annan kurskompis tillsammans med kvigorna på nedre bilden.

 

[Wingates]

Kom plötsligt på att det var dags att ge en ny Bravecto tablett idag, och jag hade av någon outgrundlig anledning en tablett extra hemma - så nu är Ammo skyddad mot fästingar hela hösten med!

 

[Red_Chili]

Skulle byta kompress på Aysus ben i morse, men tyckte att det såg så fint ut att jag lät bli att sätta på någon ny. Nu har hon gått en hel dag utan någon form av skydd (bland annat 1½ timme i skog) och det ser fortfarande bra ut Hon har varit på och slickat lite vid något tillfälle, men inte hysteriskt, så jag har inte brytt mig utan bara hållit lite koll. Hela benet känns jämnare nu också och i övermorgon ska en veterinärvän få kika lite på det för att se så att jag inte missar något. Otroligt skönt att det går åt rätt håll!

 

[Wingates]

Sitter och skrattar rakt ut åt den IDhunds förare som ska ut och söka hund i fjäll trakterna ovanför Kiruna grejen är bara den att hon säger att hon ska till nordpolen?
Vet inte om man är lämpad för att söka efter en försvunnen hund om man inte ens vet vart man ska?
Iofs är den ena hunden synsk så..

 

[lady_vip]

Kom plötsligt på att det var dags att ge en ny Bravecto tablett idag, och jag hade av någon outgrundlig anledning en tablett extra hemma - så nu är Ammo skyddad mot fästingar hela hösten med!

Fick samma meddelande från min telefon, men jag vågar inte ge tabletterna längre pga ena hundens plötsliga anfall. Tråkigt, det har varit väldigt enkelt att bara plocka döda fästingar från hundarna.

 

[snorp]

Det blev visst precis bestämt att jag ska vara hjälpare på allmänlydnadskurs med start i september. Har inte varit hjälpare eller hållit kurs på typ 5-6 år så det ska bli jätteroligt. Jag är utbildad instruktör men pga personliga orsaker har jag inte hållit kurs på länge. Känns lagom att vara hjälpare på en kurs nu så får jag se hur jag känner angående att hålla egna kurser igen sen. Jag känner instruktören och klubben redan.

 

[LittleJohn]

Fast manniskor som inte har hund sjalva och inte kan nagonting om hund forstar inte alls hur hundar reagerar och varfor. Vi kan tycka att det ar ganska sjalvklart och ser pa en gang att hunden ar "rabiat". De kan ha trott att de "lekte" med hunden som tyckte att det var "kul".

Jag satt i en Apple store med Miss Mandy liggandes vid mina fotter. Da jag pratade med nagon bakom disken sag jag inte pa en gang vad som hande bakom ryggen pa mig. Min hund lag pa golvet med huvudet bakat, ut i rummet. Dar star en mamma med litet barn i barnvagn som kor barnvagnen fram mot hunden ... inte langre an en halvmeter fran hennes huvud. Barnet, kanske 6 manader, tjuter lite glatt varje gang han kommer nara. Och Mandy lag snallt dar jag sagt, men hon var helt klart beredd att "monstret" skulle komma lite for nara.

Jag vande mig om och bad henne vanligt att inte gora sa da hunden inte forstar att barnet i en barnvagn ar ett barn, utan kan se ut som ett litet monster for en hund som inte ar van vid barn och barnvagnar. Hon blev jatte forskrackt och ursaktade sig medan jag vande mig om och fortsatte med han bakom disken.
Nar vi gick darifran kom hon fram till mig och tackade sa jatte mycket for att jag forklarat, hon hade inte kunskap alls om hundar och trodde att Miss Mandy tyckte det var kul.

Jag ropar pa langt avstand och ber vanligt att de haller upp medan jag passerar, bade med radiostyrda bilar, att kasta frisbee eller bollar och vad som kan vara pa gang framfor mig och hund. Diva blir dov om det kastas saker ... det gar bra med en eller tva ... men sedan far hon spader och maste jaga. Sa jag ber folk halla upp och gar i rask takt forbi.

Har absolut förståelse för att icke djurmänniskor inte kanske läser av djur och deras beteende på samma sätt som när man är djurmänniska och van. Det ställs jag ofta inför med nära och kära som är ovana kring hundar och som inte har koll på hur de ska bete sig runt mina hundar ( väldigt glada individer) och istället ofta råkar uppmuntra deras beteende. Självklart brukar jag då förklara för dem hur läget ser ut och hur de ska bete sig, istället för att sucka över deras okunskap.
Men i detta fallet står jag kvar vid min åsikt, i situationen borde dem ha kunnat läsa av att detta inte var någon "rolig" lek. Om de saknade förmåga att läsa av min hunds beteende, när han var starkt utåt agerande mot den radiostyrda bilen så borde de åtminstone kunnat läsa av mig, när jag hade fullt sjå att hålla hunden och använde mig av rösten för att lugna honom. De stod tillräckligt nära för att kunna höra vad jag sa till Lex, vilket verkligen inte var några uppmuntrande " åh kolla vad kul, en radiostyrd bil!"

Jag motsäger mig inte att jag borde agerat annorlunda genom att säga till dem, men tycker ändå att deras agerande inte var ok.

 

[Puffindog]

Snackistråd var det ja

Detta är egentligen mest en fundering jag har haft på sistone. Ända sen jag har haft hund som barn, varit hundvakt, gått med flera olika hundar av olika sorts raser, så har jag alltid fått frågan "vad är det där för en ras?" om hunden jag har med mig. Samma verkar hända för mina vänner när de går ut med sin hund. Okej, inget konstigt i sig.

Men när det kommer till min grabb så går det oftast till:
"Oj, vilken fin hund! Vad är han för en blandras?"
"Vilket spännande blandras du har! Vilka raser är det i honom?"

Är lundehunden verkligen så speciell i sitt utseende att de tror att han är en blandis?

Konstigast var dock när jag stod och diskuterade med en som ägde en kennel, sade sig ha varit involverad i hundvärlden i många decennier, tränar och tävlar bruks och så vidare.

Helt plötsligt frågar hen, "Så vad är det för en blandras du har?"
"Han är inte en blandras."
"Jaså, vad är han för en ras då?"
"Norsk lundehund kallas den."
"Jaha, det kommer så många nya raser hela tiden..."



Iofs så tror jag ibland att han är en hund/ko/åsnekorsning, så det kan nog stämma.

 

[Emuliiaa]

Åh vad här är tomt hemma. Vi reser utomlands imorgon så hundarna är lämnade för passning

 

[Sezziyanen]

Varning för text...

Apropå diskussionen om hundvett och allmänt folks kunnighet om hundar och hur man beter sig kring dem, så har jag lite åsikter.

Jag har själv växt upp utan hundar (och utan djur i allmänhet). Eller ja, nästan. Hade en gång ett marsvin och lite insekter (typ vandrande pinnar eller nått). Hade heller ingen kompis som hade hund under hela min uppväxt. Det var nån i området som hade hund såklart, men ingen jag interagerade med nångång just, bara såg från håll. Hade en släkting som hade ett par jakthundar och bodde långt ut på landet som jag träffade några gånger under kontrollerade former.

Fram till senare år i livet hade jag ingen hundvana eller särskilt hundkunskap och visste i princip ingenting särskilt om hundars beteende eller skillnad på och kategorier av raser.

Men det man hade, både jag och mina vänner, var en försiktighet och en "rädsla" i (brist på bättre ord) för okända hundar. Jag tror detta var nått både jag och vänner fick från föräldrarna. Dvs menar jag inte att vi blev lärda att hundar alltid var farliga och att vi skulle vara rädda, men vi blev absolut uppfostrade till att tänka "försiktighet" när man mötte främmande hundar. Vi hade aldrig haft en tanke på att springa fram till en hund som vi råkade se nånstans, än mindre att fysiskt ta kontakt med den!

Personligen tycker jag det känns som hela detta synsätt har förändrats nu. Folk verkar uppfostra sina barn till att aldrig vara försiktiga eller rädda för någonting, allt är säkert och ofarligt - inklusive främmande hundar av alla slag. Att inte växa upp bland djur och lära sig allt om hundars beteende är ingen ursäkt för att lära sina barn att vara dumdristiga, IMO. Man behöver inte ha ett dyft av hundkunskap för att förstå att det är viktigt att lära sina barn att det inte går att lita på alla hundar blint och att de är leksaker.

Lite mer av en utsvävning.. Men jag tror att idag är det många som söker nånslags perfekt bild över hur man ska leva. Detta uppmärksammas förstås via sociala medier och man samlar "poäng" genom likes och gratuationer. Mycket ingår i detta, och tyvärr tror jag även det har börjat ingå att folk tror sig köpa en bit livsperfektion och lycka i form av hundar. Eller genom all positiv förstärkning av allting hela tiden glömmer bort faror som faktiskt finns, som tex feluppfostrade, reaktiva, aggressiva - farliga hundar.

 

[dobbis]

Varning för text...

Apropå diskussionen om hundvett och allmänt folks kunnighet om hundar och hur man beter sig kring dem, så har jag lite åsikter.

Jag har själv växt upp utan hundar (och utan djur i allmänhet). Eller ja, nästan. Hade en gång ett marsvin och lite insekter (typ vandrande pinnar eller nått). Hade heller ingen kompis som hade hund under hela min uppväxt. Det var nån i området som hade hund såklart, men ingen jag interagerade med nångång just, bara såg från håll. Hade en släkting som hade ett par jakthundar och bodde långt ut på landet som jag träffade några gånger under kontrollerade former.

Fram till senare år i livet hade jag ingen hundvana eller särskilt hundkunskap och visste i princip ingenting särskilt om hundars beteende eller skillnad på och kategorier av raser.

Men det man hade, både jag och mina vänner, var en försiktighet och en "rädsla" i (brist på bättre ord) för okända hundar. Jag tror detta var nått både jag och vänner fick från föräldrarna. Dvs menar jag inte att vi blev lärda att hundar alltid var farliga och att vi skulle vara rädda, men vi blev absolut uppfostrade till att tänka "försiktighet" när man mötte främmande hundar. Vi hade aldrig haft en tanke på att springa fram till en hund som vi råkade se nånstans, än mindre att fysiskt ta kontakt med den!

Personligen tycker jag det känns som hela detta synsätt har förändrats nu. Folk verkar uppfostra sina barn till att aldrig vara försiktiga eller rädda för någonting, allt är säkert och ofarligt - inklusive främmande hundar av alla slag. Att inte växa upp bland djur och lära sig allt om hundars beteende är ingen ursäkt för att lära sina barn att vara dumdristiga, IMO. Man behöver inte ha ett dyft av hundkunskap för att förstå att det är viktigt att lära sina barn att det inte går att lita på alla hundar blint och att de är leksaker.

Lite mer av en utsvävning.. Men jag tror att idag är det många som söker nånslags perfekt bild över hur man ska leva. Detta uppmärksammas förstås via sociala medier och man samlar "poäng" genom likes och gratuationer. Mycket ingår i detta, och tyvärr tror jag även det har börjat ingå att folk tror sig köpa en bit livsperfektion och lycka i form av hundar. Eller genom all positiv förstärkning av allting hela tiden glömmer bort faror som faktiskt finns, som tex feluppfostrade, reaktiva, aggressiva - farliga hundar.

Fel tråd kanske?

 

[Sezziyanen]

Fel tråd kanske?

Tja det var baserat på tidigare inlägg här, och inget jag kände för att starta en ny tråd för. Men om nån mod vill så får de ta bort inlägget, om det var helt åt väggarna dvs.

 

[Puffindog]

På tal om diskussionen innan om folk som bara låter sina barn gå fram och hälsa på hundar, tycker snarare att barn här är alla rädda för hundar med föräldrar som går omvägar för att undvika möjligheten att min ens går i närheten. Och det som är konstigt är att byn har enormt många hundägare.

 

[hastflicka]

Varning för text...

Apropå diskussionen om hundvett och allmänt folks kunnighet om hundar och hur man beter sig kring dem, så har jag lite åsikter.

Jag har själv växt upp utan hundar (och utan djur i allmänhet). Eller ja, nästan. Hade en gång ett marsvin och lite insekter (typ vandrande pinnar eller nått). Hade heller ingen kompis som hade hund under hela min uppväxt. Det var nån i området som hade hund såklart, men ingen jag interagerade med nångång just, bara såg från håll. Hade en släkting som hade ett par jakthundar och bodde långt ut på landet som jag träffade några gånger under kontrollerade former.

Fram till senare år i livet hade jag ingen hundvana eller särskilt hundkunskap och visste i princip ingenting särskilt om hundars beteende eller skillnad på och kategorier av raser.

Men det man hade, både jag och mina vänner, var en försiktighet och en "rädsla" i (brist på bättre ord) för okända hundar. Jag tror detta var nått både jag och vänner fick från föräldrarna. Dvs menar jag inte att vi blev lärda att hundar alltid var farliga och att vi skulle vara rädda, men vi blev absolut uppfostrade till att tänka "försiktighet" när man mötte främmande hundar. Vi hade aldrig haft en tanke på att springa fram till en hund som vi råkade se nånstans, än mindre att fysiskt ta kontakt med den!

Personligen tycker jag det känns som hela detta synsätt har förändrats nu. Folk verkar uppfostra sina barn till att aldrig vara försiktiga eller rädda för någonting, allt är säkert och ofarligt - inklusive främmande hundar av alla slag. Att inte växa upp bland djur och lära sig allt om hundars beteende är ingen ursäkt för att lära sina barn att vara dumdristiga, IMO. Man behöver inte ha ett dyft av hundkunskap för att förstå att det är viktigt att lära sina barn att det inte går att lita på alla hundar blint och att de är leksaker.

Lite mer av en utsvävning.. Men jag tror att idag är det många som söker nånslags perfekt bild över hur man ska leva. Detta uppmärksammas förstås via sociala medier och man samlar "poäng" genom likes och gratuationer. Mycket ingår i detta, och tyvärr tror jag även det har börjat ingå att folk tror sig köpa en bit livsperfektion och lycka i form av hundar. Eller genom all positiv förstärkning av allting hela tiden glömmer bort faror som faktiskt finns, som tex feluppfostrade, reaktiva, aggressiva - farliga hundar.

"I hear you sister" ... Det vill saga att det var sa jag uppfostrades. Hundar luktade illa, var i storsta allmanhet obehagliga och laskiga. Det har tagit mig manga ar att inse att bade mina foraldrar och morforaldrar var radda for hundar. Nar jag tjatade att jag ville ha hund fick jag en skoldpadda. Jag kande inte ens nagon med hund. Nar jag var runt 19 traffade jag och davarande pojkvan ett par kompisar med hund. Andra gangen vi traffade dem blev min pojkvan biten i benet (av, vad jag inser nu, en mycket nervos och stressad hund) sa det gjorde ju inte direkt att jag kom narmare hundar.

Nuvarande maken hade en medelalders Golden retriver nar vi traffades ... jag larde mig i alla fall att alla hundar inte var laskiga ... manga ar senare skaffade jag en rottweiler ... och tyckte fortfarande att stora hundar (sarskilt svarta ) var laskiga. Det har tagit tid for mig att lara mig ... och med tanke pa min (och uppenbarligen din) uppvaxt har jag tagit stormsteg framat.

Eller genom all positiv förstärkning av allting hela tiden glömmer bort faror som faktiskt finns, som tex feluppfostrade, reaktiva, aggressiva - farliga hundar.

Precis det skulle jag formodligen ha kunnat saga innan jag blev riktigt involverad i hundar (och tranar nu bade allman lydnad, lydnad for motsvarigheten till LP 1-elit ... och IPO, samt nosework. Om jag vill har jag jobb med polis akademin's K-9 unit i grannstaden ... har inte bestamt mig annu)
Nu har jag insett att det finns inte alls sa manga faror med feluppfostrade eller farliga hundar. Det finns, sa klart, en del hundar som blivit sa misshandlade att de attakerar allt. Men det ar vad "gangen" skapar och vi ser det normalt inte alls. Inte vanliga "Svenson hundar" hur feluppfostrade de an ar. Riktigt farliga hundar ar fa och 'far between'.
Men ... innan jag blev med Rottweiler tyckte jag precis som du. Hela den meningen hade kunnat vara min ... innan jag visste battre.

 

[athena_arabians]

@Sezziyanen: Jag uppfostrades på samma sätt (född -73), dvs att man går inte fram till en hund utan ägarens tillåtelse och absolut inte en bunden hund utan ägare i närheten.

Jag är absolut inte rädd för hundar och har aldrig varit det men har respekt för dem. Samma med mina föräldrar och vi har alltid haft djur (katter och lantbruksdjur) plus att pappa var styckare för älglagen i området så då träffade jag många älghundar.

 

[AraSlei]

Förra veckan var jag på sista återbesöket med Otis. Alla värden såg fina ut och blödningstiderna var helt normala Jag har låtit honom tuffa på i det tempot som fungerar utan att han blir allt för andfådd, och när jag berättade vad vi gjort så ansåg veterinären att han var helt "återställd" och kan börja med sin rehabträning

Samma dag hade jag tid hos hundfysioterapeuten, och fick en genomgång av båda hundarna. Ladda var jämnt musklad runt om, men är fortfarande lite högt i hull ( ), så det får jag ta tag i ordentligt nu. Otis har fallit ur rejält framförallt i ryggen, men diffade även lite i storlek på musklerna bak. Han har ju lättare spasmer i vänster bak pga sin cysta, och har nog inte full kontroll över det bakbenet.
Jag har fått träningsprogram till båda hundarna nu, rehab för Otis och allmänt för Ladda, så blir det återbesök i september

Nu ska vi iväg och simma Vid badplatsen vi brukar vara på finns en eka som jag fått lov att använda, så häromdagen testade jag att låta båda hundarna simma bakom. Ladda fick 10 min simning i sträck (samt ytterligare 10 senare) och Otis fick 5 min i sträck och sedan ytterligare 15 med pauser i form av bollkastning i vatten.
Ska köra ett liknande upplägg idag

 

[Red_Chili]

Gah! Morgonrastade precis hundarna (yep, vi tog sovmorgon idag ). Gick vid ett tillfälle över en gräsmatta, stannade till för att kolla ett sms och precis då hojtar en boende i huset bredvid att jag inte ska låta hundarna gräva i rabatterna.

Blev väldigt förvirrad, men enligt personen så hade Ebrah börjat gräva (hon kan inte ha gjort mer än krafsa någon enstaka gång för jorden såg orörd ut, men ja, skitsamma) i den nya lilla rabatt som finns där vid gräsmattan. Jag svarade att jag såklart aldrig skulle tillåtit någon hund att göra så, men just den här gången måste jag ha missat det.

Tydligen dög inte det som ursäkt, för personen fortsatte mala på om att jag inte skulle låta hundarna gräva. Vi blev tack och lov överröstade av en sopbil, men jag tyckte mig höra något om att inte rasta hundar där alls osv. Det finns inget som helst förbud mot att rasta hundar där, så jag och många andra hundägare går över den gräsmattan dagligen. Alla plockar upp efter sig och gräsmattan ser fin och välskött ut, så hundrastandet kan omöjligt vara ett problem där. Men ja. Det känns inte kul när grannar tänker att jag är en av de hundägare som är jobbiga att ha i närheten.

Bra start på den här dagen

 

[Puffindog]

Gah! Morgonrastade precis hundarna (yep, vi tog sovmorgon idag ). Gick vid ett tillfälle över en gräsmatta, stannade till för att kolla ett sms och precis då hojtar en boende i huset bredvid att jag inte ska låta hundarna gräva i rabatterna.

Blev väldigt förvirrad, men enligt personen så hade Ebrah börjat gräva (hon kan inte ha gjort mer än krafsa någon enstaka gång för jorden såg orörd ut, men ja, skitsamma) i den nya lilla rabatt som finns där vid gräsmattan. Jag svarade att jag såklart aldrig skulle tillåtit någon hund att göra så, men just den här gången måste jag ha missat det.

Tydligen dög inte det som ursäkt, för personen fortsatte mala på om att jag inte skulle låta hundarna gräva. Vi blev tack och lov överröstade av en sopbil, men jag tyckte mig höra något om att inte rasta hundar där alls osv. Det finns inget som helst förbud mot att rasta hundar där, så jag och många andra hundägare går över den gräsmattan dagligen. Alla plockar upp efter sig och gräsmattan ser fin och välskött ut, så hundrastandet kan omöjligt vara ett problem där. Men ja. Det känns inte kul när grannar tänker att jag är en av de hundägare som är jobbiga att ha i närheten.

Bra start på den här dagen

Folk är duktiga på att gapa och mala på en.

En gång så råkade Håkon rymma ur sitt halsband när han var yngre (det satt inte på ordentligt) och jag fick leta upp honom. Han hade sökt sig till en person med någon minihund och jag vet inte hur många gånger de tjatade om hur "att man får inte ha hundar lösa!" femtioelva gånger fast jag hade bett om ursäkt och sa att jag vet men hunden hade rymt.