Förstår dig absolut!
Men precis, det är det där tecknet jag också vill få, att nej, nu vill jag inte längre.
Jag har ju tänkt länge att hon hänger nog inte med så länge till, det är nog 2 år sen vi upptäckte en tumör i hörselgången på henne, så då blir man mer vaksam. Men min sambo säger alltid att hon är envisare och segare än vad jag tror@lady_vip Det är en svinjobbig sits
Vår gamling hade en tumör som brast på mjälten, så även där gick det väldigt fort. Det var på ett vis tacksamt, för vi behövde heller aldrig ta något beslut - det fanns inte så mycket att tveka på. Han var pigg och glad, men visst hörde han illa, var lite stel i bakkärran och sprang inte lika fort i trapporna som tidigare...
De är ju tre så lite roar de väl varandra och vi har förmånen att kunna släppa ut dem på gården/tomten. Har en liten skogsstig som börjar vid tomtgränsen som man iaf brukar orkar gå en bit på så de får göra sina behov. Men hittills har vi aldrig varit sjuka hela familjen samtidigt så någon kan alltid gå lite med dom eller leka lite på tomten
Ungefär samma scenario har utspelat sig 2-3 gånger till efter det, så nu har vi kommit fram till att varje gång hunden känns seg så ska de hota med att avliva den Troligen kommer det väl bli så även med henne att hon blir pang-poff-dålig och inte blir bra dagen efter. Min vän har en hund som utan tvekan verkar bestämma själv :P Den hunden har fel på... njurarna(?) och har några gånger blivit så dålig på andra sätt att matte + husse tänkt att det får vara nog. En kväll var hon så dålig att de bestämde sig för att ringa veterinären dagen efter. Vad som hände den dagen? Hunden var hur pigg som helst! Tokigt glad, sprattlade runt och betedde sig som en frisk unghund ungefär
Ungefär så var det med min Zala. Hon var lite småskröpplig ett tag, men bara en vecka innan jag tvingades ta bort henne så var hon ändå med på en 2 timmar lång promenad, hon gick lös, sprang och busade och var glad. Sedan gick det snabbt utför på 2-3 dagar. En onsdag funderade jag på om det var dags, då hade hon börjat tjorva med maten, på fredagen var hon hängig och spydde galla med blod. Då åkte vi in akut och tog bort henne. Är fortfarande väldigt glad åt att det gick så fort med henne.
Hoppas han håller sig kvar ett tag till!Ja alltså, den hunden är knäppMen Gud - vilken historia med din väns hund!
en envis jäkla shiba. Kanske inte behöver så mycket mer förklaring? första gången den var riktigt dålig, när de tänkte boka tid, då var det så att den knappt kunde stå och gå på kvällen... Och så fullt ös och tokglad dagen efter. Undrar verkligen vad det var... Den kan dock bete sig väldigt konstigt när den blir rädd. Den visar inga direkta rädslor men avreagerar inte heller. Skott tycker den är obehagligt, men då kan det smälla ett tag och först en stund senare (ibland efter att det slutat smälla) så börjar hunden skaka. Svår hund, och trots att hon är underbar så är jag glad åt att hon inte är min.
Jag har redan gått en lydnadskurs med Ammo, som startade när han var typ 5 månader - så är det bra upplägg på kursen så är det absolut inte för tidigit
Jag har ju tänkt länge att hon hänger nog inte med så länge till, det är nog 2 år sen vi upptäckte en tumör i hörselgången på henne, så då blir man mer vaksam. Men min sambo säger alltid att hon är envisare och segare än vad jag tror
Som du skriver, att de tacklar av lite, tycker jag är ok, så länge de fortfarande orkar en normal vardag. Min hoppar fortfarande upp i bilen själv flera gånger om dagen (i en högre SUV), och går obehindrat i trapporna, så jag försöker kolla på sånt.
Men det är också chockartat när de blir pang bom dåliga, fast har de väl passerat en viss ålder är man väl lite mentalt förberedd iaf.
) och sådär, så även om det var chockartat var det skönt att det gick så fort. 
Definitivt ett tecken och hälsningJa, då förstår jag verkligen att man blir mer vaksam.
Haha, de tenderar ju till att vara det. Survivors liksom
Ja, de måste ju också få bli gamla. Man kan ju inte avliva dem för minsta krämpa så länge de är pigga och friska i övrigt. Baserat på det du skriver om henne här låter det ju som att hon hänger med ett tag till
Vår gamle hade två plattor med tillhörande skruv i ena bakbenet efter att ha blivit påkörd och brutit benet som unghund, det var i främst det benet som han började bli stel. Samtidigt hängde han ju med på milsrundorna utan problem, jagade rådjur (visserligen både framåt och bakåt men..
Ipod är 8 i sommar, börjar redan ha ångest inför hans gammeldagar...
Världens bästa gammelgubbe, som numera vilar på en kulle på en av ängarna hemma
Det var lite humoristiskt, som att han skickade en hälsning till oss när vi begravde hans aska.
Han avlivades vid nyår, men vi begravde askan först till sommaren. Det var så galet vackert med alla ängsblommor! När vi gick ut till platsen, ca 50m från en liten skogsväg, hittade vi ett rådjurskranium, med hornen kvar. När vi var framme vid platsen vi valt ut hittade vi ett fällhorn från en älg, också. Falcos favoritvilt var rådjur och älg, så det var precis som om han skickade en sista påminnelse om sina jaktliga bravader. Oddsen för att hitta både en skalle och ett fällhorn, mitt på en stor äng, på en promenad om ca 50m känns inte så höga.
Definitivt ett tecken och hälsning
Tyckte jag lät som en toppen ide för det är den enda leksaken han inte försöker ta sönder och äta upp..
