Jag har pratat med fysioterapeuten nu också. Hon lät mycket positiv och precis som jag egentligen visste så har hon mycket stor erfarenhet av att hjälpa hundar som fått frakturer. Det kändes oerhört bra.
Dessutom har jag pratat med Aysus uppfödare, såklart. Jag kan ha råkat nämna att jag behöver en till hund och undrar nu om jag egentligen är riktigt klok... Jag har upptäckt att det är hemskt att ha bara två hundar, för nu när Aysu är på djursjukhuset så har jag bara en här hemma. Det är jobbigt för mig och jobbigt för Ebrah. Med en till hund i flocken hade vi fortfarande haft en liten flock här hemma. Jag inbillar mig att det hade varit enklare då.
Självklart ska ingen ny hund flytta in här förrän allt är klart med Aysu, men när hon är så bra som hon öht kan bli, då kommer jag börja hålla utkik efter en till hund om allt känns bra. Uppfödaren frågade om jag inte vill ha en valp från kullen de har nu, den borde passa mig perfekt, men magkänslan säger mig absolut ingenting (och så är det ju helt fel tidsmässigt). Jag råkar dock veta att de har ett litet knippe äldre hundar på kenneln och sa att om någon av dem vill bo här så kan den ju få flytta sedan.
Kort sagt: jag är hopplös