Uppdatera vidare, del 11

[Migo]

Fast man får faktiskt mer träningssug om man har hundar som är lättränade

Eller hur! Jag hade aldrig stått ut med hundar som svarar "varför då?" när jag ber om saker

 

[Tonto]

Eller hur! Jag hade aldrig stått ut med hundar som svarar "varför då?" när jag ber om saker

Min Aussie är så. Eller "Ja, jag fattar vad du menar, men mitt sätt är bättre!" Så plågsamt jobbigt när man ska träna lydnad.

 

[Miao]

Eller hur! Jag hade aldrig stått ut med hundar som svarar "varför då?" när jag ber om saker

Amen på det från botten av mitt oreligiösa hjärta !

 

[linnsan]

Eller hur! Jag hade aldrig stått ut med hundar som svarar "varför då?" när jag ber om saker

Hade dödat mitt intresse totalt

Faktum är att det är därför min löwchen endast kunde inkallning fram tills hon var ca 8-9 månader. Det enda nödvändiga så hon kunde vara lös och lättbelönat med leksak även i inlärningsstadiet. Jag har inte motivation till att leka i nyinlärning av mycket annat, tar sån tid

 

[Red_Chili]

Fast man får faktiskt mer träningssug om man har hundar som är lättränade

Jo, jag kan tänka mig det! Det var först när jag fick träna med en dvärgschnauzer som jag fattade att det alls kunde vara kul att träna med hund, och då gav jag mig på att göra det med min dåvarande saluki. Men innan det... inte fattade jag varför man skulle hålla på med sådant

Helt rätt. Skägget dödade mitt intresse men Schäfrarna gav det tillbaka. Det är obetalbart med en hund som ber om jobb och som med full entusiasm hakar på alla påhitt

Samtidigt tänker jag mig att det lätt blir stressande att ha en hund som aldrig får nog. Med mina dårar är det lätt. De får sin långpromenad och sitt lösspring och sedan sover de. Poff. De ber inte om något, tittar inte förväntansfullt på mig när jag rör mig hemma eller går nära dörren eller nära skåp där leksaker finns. Ingenting. Däremot om jag lockar till mig dem, leker lite och sedan tränar, då är de ju gärna med och tränar (i flera minuter innan deras koncentrationsförmåga försvinner).

Det gör att jag väldigt lätt kan koppla av också. När jag motionerat dem, då vet jag att nu är de "klara för dagen" och behöver inte mer än rastningsrundor vid lämpliga tider. De är nöjda ändå och jag kan fokusera på annat. Hade jag haft en hund som bara vill mer, mer, mer, mer hela tiden, då hade jag nog aldrig kunnat koppla av och ständigt haft dåligt samvete för att hunden aldrig känner sig "klar" med allt. Det är väl också därför som jag har mycket svårt att se mig med en annan typ av hund. Jag vill att de inte bara ska nöja sig med vad jag kan erbjuda, jag vill att de ska älska vad jag kan erbjuda och verkligen bli helt och hållet tillfredsställda med det utan att (just den dagen) önska sig ett dugg mer än vad de fått.

 

[Raderad medlem 94602]

Jo, jag kan tänka mig det! Det var först när jag fick träna med en dvärgschnauzer som jag fattade att det alls kunde vara kul att träna med hund, och då gav jag mig på att göra det med min dåvarande saluki. Men innan det... inte fattade jag varför man skulle hålla på med sådant


Samtidigt tänker jag mig att det lätt blir stressande att ha en hund som aldrig får nog. Med mina dårar är det lätt. De får sin långpromenad och sitt lösspring och sedan sover de. Poff. De ber inte om något, tittar inte förväntansfullt på mig när jag rör mig hemma eller går nära dörren eller nära skåp där leksaker finns. Ingenting. Däremot om jag lockar till mig dem, leker lite och sedan tränar, då är de ju gärna med och tränar (i flera minuter innan deras koncentrationsförmåga försvinner).

Det gör att jag väldigt lätt kan koppla av också. När jag motionerat dem, då vet jag att nu är de "klara för dagen" och behöver inte mer än rastningsrundor vid lämpliga tider. De är nöjda ändå och jag kan fokusera på annat. Hade jag haft en hund som bara vill mer, mer, mer, mer hela tiden, då hade jag nog aldrig kunnat koppla av och ständigt haft dåligt samvete för att hunden aldrig känner sig "klar" med allt. Det är väl också därför som jag har mycket svårt att se mig med en annan typ av hund. Jag vill att de inte bara ska nöja sig med vad jag kan erbjuda, jag vill att de ska älska vad jag kan erbjuda och verkligen bli helt och hållet tillfredsställda med det utan att (just den dagen) önska sig ett dugg mer än vad de fått.

Fast så är det ju inte alls, att de aldrig får nog!
De har ju en av och påknapp. Det är ju i träning de är sådana att de vill. Alla våra är som vilka soffmysisar som helst och kan absolut slappna av. De kan ta flera dagar med "normalt hundliv" men de växlar direkt på när det är jobb.

Den beskrivningen som du ger här ovan låter mer som en brukshund med mycket stress.

 

[linnsan]

Jo, jag kan tänka mig det! Det var först när jag fick träna med en dvärgschnauzer som jag fattade att det alls kunde vara kul att träna med hund, och då gav jag mig på att göra det med min dåvarande saluki. Men innan det... inte fattade jag varför man skulle hålla på med sådant


Samtidigt tänker jag mig att det lätt blir stressande att ha en hund som aldrig får nog. Med mina dårar är det lätt. De får sin långpromenad och sitt lösspring och sedan sover de. Poff. De ber inte om något, tittar inte förväntansfullt på mig när jag rör mig hemma eller går nära dörren eller nära skåp där leksaker finns. Ingenting. Däremot om jag lockar till mig dem, leker lite och sedan tränar, då är de ju gärna med och tränar (i flera minuter innan deras koncentrationsförmåga försvinner).

Det gör att jag väldigt lätt kan koppla av också. När jag motionerat dem, då vet jag att nu är de "klara för dagen" och behöver inte mer än rastningsrundor vid lämpliga tider. De är nöjda ändå och jag kan fokusera på annat. Hade jag haft en hund som bara vill mer, mer, mer, mer hela tiden, då hade jag nog aldrig kunnat koppla av och ständigt haft dåligt samvete för att hunden aldrig känner sig "klar" med allt. Det är väl också därför som jag har mycket svårt att se mig med en annan typ av hund. Jag vill att de inte bara ska nöja sig med vad jag kan erbjuda, jag vill att de ska älska vad jag kan erbjuda och verkligen bli helt och hållet tillfredsställda med det utan att (just den dagen) önska sig ett dugg mer än vad de fått.

Fast det där som du beskriver tycker jag är stress. Jag hade aldrig orkat med en hund som håller koll på mig så fort jag rör på mig.. Jag hade blivit knäpp, och blir knäpp av det. Sjukt stressande. De hundar som jag stött på som varit så har faktiskt varit hundar utan arbetslust men med stress/energi. De blir aldrig nöjda och har en inre stress som inte kan jobbas bort. Arbetande raser av utställningslinjer kan ibland bli så (bland flera andra såklart) då de har energin men inte fokus eller arbetslust.

En bra träningssugen hund, eller brukshund. Jobbar fokuserat när arbete ges och ligger sen och vilar eller sover.

Skillnaden är väl lite att en träningssugen hund KAN jobba och fokusera mer än vad den behöver för att må bra. Märker redan nu på Gripa hur fin arbetslust hon har, även när hon egentligen är nöjd och trött. De kan alltid lite till. Men det betyder absolut inte att de saknar något eller går runt och letar efter något, sålänge de får tillräckligt

Nu ska du väl kanske inte ha brukshund då men en lite piggare sällskapshund har du ju varit inne på? Det är absolut inte hundar som går runt och saknar arbete för att du inte tränar dom ordentligt. Mina små sällskapshundar KAN ju tränas en timme eller så om dagen, säkert mer, inte testat gränserna () men de är lika nöjda om de får springa av sig och bara vara med. Upplever inte att de saknar något alls de perioder det blir så. Så det tycker jag absolut inte du ska vara rädd för!

 

[Red_Chili]

Fast så är det ju inte alls, att de aldrig får nog!
De har ju en av och påknapp. Det är ju i träning de är sådana att de vill. Alla våra är som vilka soffmysisar som helst och kan absolut slappna av. De kan ta flera dagar med "normalt hundliv" men de växlar direkt på när det är jobb.

Den beskrivningen som du ger här ovan låter mer som en brukshund med mycket stress.

Fast det där som du beskriver tycker jag är stress. Jag hade aldrig orkat med en hund som håller koll på mig så fort jag rör på mig.. Jag hade blivit knäpp, och blir knäpp av det. Sjukt stressande. De hundar som jag stött på som varit så har faktiskt varit hundar utan arbetslust men med stress/energi. De blir aldrig nöjda och har en inre stress som inte kan jobbas bort. Arbetande raser av utställningslinjer kan ibland bli så (bland flera andra såklart) då de har energin men inte fokus eller arbetslust.

En bra träningssugen hund, eller brukshund. Jobbar fokuserat när arbete ges och ligger sen och vilar eller sover.

Skillnaden är väl lite att en träningssugen hund KAN jobba och fokusera mer än vad den behöver för att må bra. Märker redan nu på Gripa hur fin arbetslust hon har, även när hon egentligen är nöjd och trött. De kan alltid lite till. Men det betyder absolut inte att de saknar något eller går runt och letar efter något, sålänge de får tillräckligt

Nu ska du väl kanske inte ha brukshund då men en lite piggare sällskapshund har du ju varit inne på? Det är absolut inte hundar som går runt och saknar arbete för att du inte tränar dom ordentligt. Mina små sällskapshundar KAN ju tränas en timme eller så om dagen, säkert mer, inte testat gränserna () men de är lika nöjda om de får springa av sig och bara vara med. Upplever inte att de saknar något alls de perioder det blir så. Så det tycker jag absolut inte du ska vara rädd för!

Det kan mycket väl vara så som ni säger. Jag har verkligen inte umgåtts speciellt mycket med andra hundägare öht senaste åren av olika anledningar. Den lilla dvärgschnauzern var ju gärna(!) knähund på kvällarna och kändes inte speciellt krävande alls, men jäklar vilket driv det var i henne när man tränade Vet dock inte hur rastypisk hon var, men sådant går väl att ta reda på.

Annars har jag väl mest träffat just brukshundar som varit igång mest hela tiden eller sällskapshundar som inte fått göra något alls. Inte så många "mittemellan-hundar" annat än på tävling och det ger ju ingen direkt bild av hur det är att leva med hunden. Sedan känns det som att alla hundar som skulle kunna vara något lämpligt mellanting är för håriga eller för buffliga till sättet (typ.. pudel eller staffe..).

BLÄ så svårt det är.

 

[linnsan]

Det kan mycket väl vara så som ni säger. Jag har verkligen inte umgåtts speciellt mycket med andra hundägare öht senaste åren av olika anledningar. Den lilla dvärgschnauzern var ju gärna(!) knähund på kvällarna och kändes inte speciellt krävande alls, men jäklar vilket driv det var i henne när man tränade Vet dock inte hur rastypisk hon var, men sådant går väl att ta reda på.

Annars har jag väl mest träffat just brukshundar som varit igång mest hela tiden eller sällskapshundar som inte fått göra något alls. Inte så många "mittemellan-hundar" annat än på tävling och det ger ju ingen direkt bild av hur det är att leva med hunden. Sedan känns det som att alla hundar som skulle kunna vara något lämpligt mellanting är för håriga eller för buffliga till sättet (typ.. pudel eller staffe..).

BLÄ så svårt det är.

Och här kommer jag med tips på löwchen igen

Väldigt lätt i alla sammanhang och "artig" i sättet mot hundar. Upplever att rasen generellt är så.

Att dom är pigga och roliga utan att vara krävande är inte fel heller!

 

[Red_Chili]

Och här kommer jag med tips på löwchen igen

Väldigt lätt i alla sammanhang och "artig" i sättet mot hundar. Upplever att rasen generellt är så.

Att dom är pigga och roliga utan att vara krävande är inte fel heller!

Men jag har aldrig träffat någon sådan ju! Vi får se till att ha buketräff någon gång

 

[linnsan]

Men jag har aldrig träffat någon sådan ju! Vi får se till att ha buketräff någon gång

Haha det får vi ha!

Och du, det hade inte jag heller innan jag skaffade

 

[Theodor]

Frank lyckades antagligen springa in i en gren eller liknande på långpromenaden under eftermiddagen eftersom han började knipa med ena ögat senare under kvällen. Tyckte att jag kunde se två rispor i ögat när jag lyste med fokalt ljus så då var det ju bara att åka till vet. Jag är alldeles för nojig för att våga vänta till nästa dag med ett öga... tyvärr upptäckte jag det hela för sent så bussarna hade slutat gå, så det fick bli taxi från stan ut till Ultuna. Frank lyckades charma in sig hos taxichauffören ordentligt i alla fall.

Mycket riktigt hade han två rispor i hornhinnan på högerögat så det blev fuktdroppar och recept på antibiotikadroppar. Nu övernattar vi på kårhuset eftersom inga bussar går mitt i natten och jag ändå behöver vara här igen kl 8 imorgon i och med plugget, kändes smidigast att bara stanna kvar

 

[russinbulle]

Eller hur! Jag hade aldrig stått ut med hundar som svarar "varför då?" när jag ber om saker

Hehe, jag har en heeler som är så - men istället två som skriker efter "vi vill"

 

[Monstermom]

Jag måste hoppa in och slå ett slag för "varför då?"-hundarna, tydligen! Det är ju en jättekul utmaning att inte få saker gratis också, och jäklar så mycket man kan lära sig av dem som man helt kan hoppa över som tränare av mer träningsvilliga typer!

 

[Fisherling]

Benji säger inte "varför då?"

Benji säger "jag vill! Men åh, jag vill springa! Jag vill hämta ALLA dummisar! Jag vill kolla vart alla andra hundar sprungit! Och framför allt vill jag HÄLSA PÅ DOMAREN JAAAA"

Men han klarade iallafall sitt working test, efter mycket möda och slit

 

[AraSlei]

Jag har ju två "Varför då? Varför nu? Varför alls?" och en "Ja! Ja! Ja!"
Det är stor skillnad, men roligt med olika typer av hundar

 

[Linda_A]

Breeze frågar sällan "Varför då?" men däremot har han en hel massa idéer om HUR saker och ting ska göras. Och dyker det upp en roligare idé i hans huvud så är det inte särskilt stor risk att han gör vad jag har bett honom om. Vi provade en appelltävling i lördags (absolut inte redo, men matte har aldrig tävlat med hund och kände att hon behövde få lite koll) och han bjöd på allt från 0 till 10. Det enda mellanläget var ett moment vi fortfarande jobbar på (läggandet under gång), men om han kan ett moment gör han antingen det riktigt bra eller så nollar han för att han fick för sig annat. Som att springa till domarna först på budföringen.

 

[Fisherling]

Sitter hos veterinären, Benji har precis fått lugnande inför röntgen. Han har iallafall inte lika ont som i fredags, så det är ju positivt!

Han sitter mest och väntar på att de roliga veterinärerna ska komma tillbaka och klappa på honom

 

[machafuko]

Jag har en riktigt oberäkenlig typ. En dag kan det vara "Vad ska vi göra nu? Vad händer nu? Vad vill du att jag ska göra??", nästan dag är det "Glöm det. Gör det själv om det är så kul"

Eller så är hon en typisk "Varför?"

 

[Killaloe]

Och jag har en hund som numera mest säger "jaha, nu börjas det igen" följt av en suck Meeeen, kommer vi bara igång så brukar det mesta vara roligt (ffa om jag inte är jobbig och har en massa krav )

Nåja, han är iaf en rolig hund

Mindre kul var dock dagens veterinärbesök där vi konstaterade att han har bakre polär katarakt (tror jag det heter). Mitt lilla måndagsexemplar. Inte för att det egentligen spelar någon roll med tanke på ålder osv men ändå, lilla skrutten.