Igår var en riktigt jäkla pissig hundägardag.
Skulle äntligen träffa jycke igen efter 2 dar ifrån varann ( kändes som en evighet), precis när jag ska kliva av tåget får jag ett samtal från pojkvän att jycke svalt en strumpa.. googlar jourvet i Jönköping, ser att dem bara har öppet till 21, och klockan är runt 19.30. Börjar ringa.. inget svar. Runt 20.30 svara dem äntligen, men nej, dem hade inte tid med fler patienter och hänvisar oss till blåstjärnan i Göteborg. Suck och mutter.. ringer blåstjärnar som först inte tycker det är någon idé p g a tiden innan vi är framme, men ändrar sig sedan och tycker vi ska komma in.
Sätter oss i bilen och kör till Göteborg, är framme 22.30, en stund senare får vi komma in på rummet.. hund får mat plus kräkmedel.
Hund kräks två gånger.. ingen strumpa. Fasen tänker vi.. den har hunnit gå vidare.
Efter ytligare en liten stund hulkar jycke igen, och upp kommer en strumpa! Jubbel i undersökningsrummet!
Ytligare lite kräkningar, och en trött hund senare får vi äntligen åka hem.
Plånboken gråter ( galet vad dyr veterinärens tid är på jourtid!), och matte var rejält utmattad p g a jobbat från 5.30 på morgonen plus resa från Uppsala till Jönköping efter det, så grät som ett barn så alla trodde väl hunden var döende.
Men en lättad matte som kan andas ut över att strumpan är ute igen.
Förbaskade labrador.
