Eller en brukshund?
Mina träningskompisar är väldigt förtjusta i Lasse men ett par stycken kan ju inte låta bli att pika med "när ska du skaffa en riktig hund då?". Jag är nog fortfarande lite bränd efter boxern och känner mig inte helt säker på att förvalta en brukshund igen. Än.Criga hade ett skitskumt löp innan det riktiga drog igång. Jag har slutat förvånas
Tanken har ju slagit mig (cirka fem gånger om dagen).
E-folket (bla Hans, men har hört från andra också) påstår att det är först nu som man har nått sina mål med schäferns exteriör och att de har haft samma mål hela tiden.. Vad ska man ens säga? Inte ens RS stämmer ju med de hundarna. Läser man vad som faktiskt står och tom RITAR ut vinklarna så är dom övervinklade. Hur kan man då fortsätta säga att dom är enligt standard? Dom ljuger ju sig själva rätt upp i ansiktet.
Det måste ju vara för att hon är så ful fattar du väl
er medel. Men ändå är han bästHan...det är hanen. Och matte är inte främmande för att ställa honom. Vi har pratat om att ev ställa honom och Calibra på Mydog. Vore såååå skönt att kanske få knäppa Hans på näsan.
Mannen som är expert på avel trots att han bara tagit 5 kullar på en tik, för typ 10 år sen sist..och ingen avkomma har arbetsmeriter och några få har mediokra utställningstesultat. Leder och MH är und
Haha vet inte varifrån jag fick att det var en tik..
Jag tänkte jag skulle försöka ställa Gripa så då kan vi vara minst 3 bruksisar
Tanken har ju slagit mig (cirka fem gånger om dagen).
Aj vad tråkigt att höra
Men tycker inte du ska bli skrämd av det, även om man nog lätt blir det..
Jag tror att stoltheten fick sig en törn, framför allt. Svårt att repa sig mot.
Jo, Lasse och jag gör ju en hel del. Säkra platser i både sök- och spårgrupper. Tävlingslydnad, brukslydnad och "hittepå" vid sidan om (vi börjar t ex Nosework slutet av september för att jag helt enkelt vill testa). Eftersom jag även är involverad som hjälpinstruktör så spenderar vi ju åtminstone 2-3 kvällar i veckan på brukshundklubben höst/vinter/vår. Men jag vet inte, det finns ändå något som får mig att tveka ändå, trots allt vi hittar på. Säger man att man har schäfer så är det ju helt andra krav som ställs på en. Med corgin kommer jag ju undan ganska lätt.
Jag tror att stoltheten fick sig en törn, framför allt. Svårt att repa sig mot.
Jo, Lasse och jag gör ju en hel del. Säkra platser i både sök- och spårgrupper. Tävlingslydnad, brukslydnad och "hittepå" vid sidan om (vi börjar t ex Nosework slutet av september för att jag helt enkelt vill testa). Eftersom jag även är involverad som hjälpinstruktör så spenderar vi ju åtminstone 2-3 kvällar i veckan på brukshundklubben höst/vinter/vår. Men jag vet inte, det finns ändå något som får mig att tveka ändå, trots allt vi hittar på. Säger man att man har schäfer så är det ju helt andra krav som ställs på en. Med corgin kommer jag ju undan ganska lätt.
Jag tror även inställningen påverkar relationen positivt också. Och hänger du så mycket på klubben och redan nu tycker om att träna kommer du nog inte träna mindre med en hund som älskar att träna ännu mer Jag tror att du skulle passa bäst med en brukshund faktiskt.
Jag tror att stoltheten fick sig en törn, framför allt. Svårt att repa sig mot.
Nu har ju vi haft flera boxrar i familjen innan den nuvarande, men det här är första gången jag verkligen försöker mig på att träna och boxer är inte lätt! Har tränat en hel del privat för en duktig instruktör och hon har flera gånger förvånats över hur envis Breeze kan vara. Satt och grinade i bilen när vi åkte från senaste tävlingsförsöket och skulle nog ha gett upp vid det här laget utan väldigt bra stöd från min kennel. Så det finns nog lättare bruksraser. Äsch det finns så många som har brukshund utan att tävla (om du menar det med krav?). Framförallt schäfer som är så vanligt.
Jag har börjat tänka väldigt annorlunda kring mitt hundägande den senaste tiden faktiskt. Vilket jag tycker har hjälpt mycket.
Jag tänker bara att jag ska ha kul. Nu har jag en del planer med Gripa, men jag vill absolut inte känna någon press, för då är det så lätt att börja jämföra sig med andra och känna sig misslyckad. Vi tränar för att det är kul, sen får vi se vad som händer
Sålänge hunden faktiskt får jobba ordentligt så är den ju nöjd och dessutom ganska lättsam i vardagen, tycker jag
Jag förstår vad du menar.
Jag sysslar en del med en av mina instruktörers/träningskompisars boxrar, och det är ömsom medömkan och ömsom tacksamhet över corgin... .Jag tror att stoltheten fick sig en törn, framför allt. Svårt att repa sig mot.
Jo, Lasse och jag gör ju en hel del. Säkra platser i både sök- och spårgrupper. Tävlingslydnad, brukslydnad och "hittepå" vid sidan om (vi börjar t ex Nosework slutet av september för att jag helt enkelt vill testa). Eftersom jag även är involverad som hjälpinstruktör så spenderar vi ju åtminstone 2-3 kvällar i veckan på brukshundklubben höst/vinter/vår. Men jag vet inte, det finns ändå något som får mig att tveka ändå, trots allt vi hittar på. Säger man att man har schäfer så är det ju helt andra krav som ställs på en. Med corgin kommer jag ju undan ganska lätt.
