Sv: Tygeltag rakt bakåt
*kl*
Måste bara inflika om mina framgångar med galopp på fältet efter att tränaren sa att bakåtverkande tygeltag är strängeligen förbjuden. Efter det tillfället har jag uppmärksammat mina tygeltag mycket mer noggrannt och visst har jag tagit handen bakåt. Jag känner igen rörelsen särskilt på fältet då min häst är superhet. Jag har tagit händerna bakåt och spjärnat i stigbyglarna. Inte bra!
Så, vad gör man istället? Om man nu inte får bromsa bakåt som man alltid gjort tidigare? Hur får jag kontroll?
Svaret som jag har kommit fram till och som min häst har visat mig med allt tänkbar tydlighet är att det går alldeles utmärkt! Eftersom den bakåtverkande handen och spjärnet i stigbyglarna innebar motarbete till hästen, bråk, gruff och otrevligheter där jag som ryttare aldrig kan vinna en styrkekamp.
Så började jag att följa hästen i stället. När det gått för fort följer jag hennes rörelser ändå, lutar mig lätt bakåt, kramar tygeln lätt lätt, ger eftergift, proar med rösten. Och hästen lyder! Hon får massor av beröm och vill verkligen lyda. Det är snarare så att hon tycker att det är jobbigt att galoppera på fältet nu. Förmodligen för att jag når henne och hon behöver jobba mer.
Så idag har vi galopperat fram och tillbaks på fältet, i ganska högt tempo, i harmoni! Utan motspända muskler och oro. Och jag förundras över hur enormt känslig hästen är bara man väljer att lyssna till hennes mjukhet. Och den största vinsten av allt är att det är nu jag har kontroll, det hade jag inte tidigare.
*kl*
Måste bara inflika om mina framgångar med galopp på fältet efter att tränaren sa att bakåtverkande tygeltag är strängeligen förbjuden. Efter det tillfället har jag uppmärksammat mina tygeltag mycket mer noggrannt och visst har jag tagit handen bakåt. Jag känner igen rörelsen särskilt på fältet då min häst är superhet. Jag har tagit händerna bakåt och spjärnat i stigbyglarna. Inte bra!
Så, vad gör man istället? Om man nu inte får bromsa bakåt som man alltid gjort tidigare? Hur får jag kontroll?
Svaret som jag har kommit fram till och som min häst har visat mig med allt tänkbar tydlighet är att det går alldeles utmärkt! Eftersom den bakåtverkande handen och spjärnet i stigbyglarna innebar motarbete till hästen, bråk, gruff och otrevligheter där jag som ryttare aldrig kan vinna en styrkekamp.
Så började jag att följa hästen i stället. När det gått för fort följer jag hennes rörelser ändå, lutar mig lätt bakåt, kramar tygeln lätt lätt, ger eftergift, proar med rösten. Och hästen lyder! Hon får massor av beröm och vill verkligen lyda. Det är snarare så att hon tycker att det är jobbigt att galoppera på fältet nu. Förmodligen för att jag når henne och hon behöver jobba mer.
Så idag har vi galopperat fram och tillbaks på fältet, i ganska högt tempo, i harmoni! Utan motspända muskler och oro. Och jag förundras över hur enormt känslig hästen är bara man väljer att lyssna till hennes mjukhet. Och den största vinsten av allt är att det är nu jag har kontroll, det hade jag inte tidigare.
Senast ändrad: