Sv: Tygeltag rakt bakåt
KL
Intressant fråga.
Som jag fattat det så vill man inte använda tygeltag rakt bakåt för att människan är så bra på att ta tag och sedan hålla kvar.
Att man hellre då tar stegvisa tygeltag, skakar lite, pillrar på eller gör den berömda cirkeln. Just för att snabbt lyckas släppa den trygga spänningen i handen och låta hästen släppa och mjukna.
Utmaningen på min kvicka spända sak är att inte bli kvar i den kraft som ibland behövs för att återkalla ordningen. Därav den fula öppna och underliga handställningen.
Då hästen är lösgjord, kan handen bli lugn och sluten och hästen ridas med minimal hand och genom sitsen. Då ryggen inbjuder till att sittas på. Vill inte tvinga ner en rumpa på styv rygg.
En dålig dag, då studsar matte upp i fältsits/lättridning, ryggen är styv och handen vill ta tag bakåt för att bromsa farten till något mer kontrollerbart där ryggen sedan kan uppmuntras att svinga.
Bjuder på lite dissektionsmaterial från en RIKTIGT spänd och lattjo dag...
I det första läget tror jag att det vore skit samma om handen gick bakåt upp eller ner, för problemet sitter ju i muskelspänningar och mental frånvaro. -Återkallas till arbete tack!!
Efter lite övertalning att mjukna mot handen får vi fulkrok utan att ha kommit åt överlinjen och ryggen alls.
Bättre dag där hästen iaf låter sig sittas på och söker handen. Här börjar diskussion om inner eller ytter o bakåtverkande tygeltag vara intressanta. Men här behövs ju inga armbågsförhållningar då hästen är lyhörd för mindre. (teoretiskt sett iaf...)
Vad säga med detta... Jo att hästen behöver vara loss för att kunna inverkas på, mjuk o stark o pigg.
Och då vi inte har detta så är det ruskigt svårt, i många fall omöjligt. men alla systemen är nog bra på den fräsha hästen. Och beroende på ryttarens och hästens svagheter och styrkor styper det på olika punkter och vi gillar den ena vägen bättre än den andra.
Grunden är ju att ha en häst som har det där flowet genom hela kroppen utan "flärpen" Fredrik pratade om.
Men är flärpen hårt veckad är det lixom på en så basic nivå i problematiken att det kanske är skit samma om man fokuserar på inner eller ytter tygel. Likaså skit samma om vi hänger på sidan för vi kan inte inverka med de fina signalerna ändå. Då hästen släpper till däremot, då ökas kraven på OSS hundra procent!
Man får kanske tänka sig i dessa diskussioner vilket läge man befinner sig i och på vilken typ av häst med sin unika konstutition.
En öppna kan ju säga så mycket. Hur man rider den är ju beroende på vilken del i öppnan som orsakar bekymmer.
Ryttarens placering, hästens bakben, sidor, energi, acceptans av handen, mental lösgjordhet för att mjukna i sidan.
Vilka hjälper (tygeltag) man använder torde väl bero på hur lätt det är att placera hästen i en korrekt öppna.
Inget motstånd: bara å vända in med överlivet och börja. Utan krångel.
Motstånd, ja då börjar avhandlingen...