Tror jag blir utskälld idag av vården

[Red_Chili]

Ah, trodde du ringde vc för det.

Det hade jag nog kunnat göra. För mig är det inte direkt någon större skillnad på att ringa vc och vårdguiden. De som svarar på vc här är jättetrevliga och ger bra rådgivning över telefon, och kan vid behov då även boka in besök. Det är väldigt vanligt att vårdguiden här rekommenderar vidare mig till just vc med mina frågor, därav att det inte blir så stor skillnad för mig.

 

[Bison]

Tycker att du läser in mycket mer än jag menar.

Dvs, varifrån kommer tanken att "jag kan stå = jag är inte trasig"?

Finns ju flera i tråden som rapporterar liknande skador med bestående men (knölar, känselbortfall osv). Är det helt otroligt att, om vården varit inkopplad så kanske färre hade haft dessa?

Ibland är (ridsport folk, bla) väldigt bra på att beskriva vilka smällar de tagit och att de inte är några vekligar så de "belastade" inte vården. När vi kanske skulle uppsökt vård lite oftare.

Troligtvis inte, det finns inte så mycket att göra åt lårkakor.
Jag råkade ut för en otäck olycka för snart två veckor sedan, blev bla trampad på låret och fick ett rejält hematom. Kommer troligtvis ha kvar en knöl där.
Det noterades bara eftersom det inte går att åtgärda.
Fokus låg på mina "riktiga" skador.

 

[Badger]

Tycker att du läser in mycket mer än jag menar.

Dvs, varifrån kommer tanken att "jag kan stå = jag är inte trasig"?

Finns ju flera i tråden som rapporterar liknande skador med bestående men (knölar, känselbortfall osv). Är det helt otroligt att, om vården varit inkopplad så kanske färre hade haft dessa?

Ibland är (ridsport folk, bla) väldigt bra på att beskriva vilka smällar de tagit och att de inte är några vekligar så de "belastade" inte vården. När vi kanske skulle uppsökt vård lite oftare.

Njaej, kampsportare gör nog liknande. Har absolut hört om en som gick runt på bruten fot några dagar. Men tror det läkte som vanligt ändå sedan efter vård. (sedan tänker man nog att brutna ben eller sprickor stadigt blir sämre medan det mesta annat långsamt blir bättre, dvs om det är saker som sticker ut, om skadorna/träffbilden är närmare mittenbiten av kroppen som mage, rygg, axlar så blir man ju oroligare.)

 

[__sofia__]

Det har hänt två gånger att sjukvårdspersonalen var irriterad på mig.

I ena fallet en öroninflammation pga vaxpropp som jag ville få hjälp med, jag hade försökt få bort det själv men hade inte lyckats och det gjorde ordentligt ont, jag kunde inte sova ordentligt och orkade inte med en likadan natt till. De var inte intresserade av att få in mig om jag inte haft revaxör i öronen minst en hel natt först, och verkade tycka jag var irriterande som ringde över huvud taget. Och visst, jag fick till slut bort vaxproppen själv den dagen, men lyckades troligtvis skada trumhinnan lite i processen och månaden efter det gjorde det ont i örat om trycket ändrades eller liknande (kunde t.ex. inte köra bil med öppet fönster utan att det gjorde ont).

Andra gången var när jag blivit sparkad på benet på en lång uteritt. Efter att chocken lagt sig gjorde det egentligen inte särskilt ont, men det var ett hål som blödde. Eftersom vi var mitt ute i skogen valde jag att med snabbandage rida klart de timmarna som det skulle ta att rida hem och sedan köra in till akuten. Jag kunde utan problem köra till akuten, och om man tittade på mig i väntrummet såg jag nog minst skadad ut eftersom jag inte haltade eller verkade må dåligt. Men läkaren var inte precis helt nöjd med mig, utan tyckte kanske att jag hade kunnat komma in liiite tidigare Det var dock ett runt hål och inte särskilt syvänligt, så även om jag hade kommit tidigare så hade det nog inte gått att göra något annat än att lägga tryckförband för att det skulle sluta blöda. Köra hem från akuten var dock mycket värre, det där tryckförbandet var inte precis bekvämt - det var många höga svordomar den körturen

 

[Raderad medlem 68338]

Enda gången jag känt ett stänk av irritation har varit när jag tex kopplat loss mig från EKG eller avvikit. Ev att de blivit lite skarpa i tonen när jag inte velat bli inlagd (vilket jag förstår när det tydligen är så få platser och de har väl rimligtvis annat att lägga tiden på än att övertala mig).

 

[quarterranchen]

Oj, det var en rejäl lårkaka.

Jag tycker ofta vårdpersonal är otrevliga, ringer verkligen inte VC ofta och bara när det verkligen är något. Har bytt VC ett gäng gånger och nu har jag åtminstone hittat en som verkar fungera. Dom svarar och man är välkommen dit, enklast är att chatta med dom Hörde dock när sköterskan var otrevlig mot en kvinna i receptionen, så helt nöjd är jag inte.
Har även sett en hel del otrevlig vårdpersonal i mitt jobb efter att ha jobbat många år i sjukvården, 80% är på fel ställe = har ett dåligt bemötande mot patienter = jag har nolltolerans för sånt, brukar säga till. Men samtidigt tänka att det är inte mkt man kan göra åt det, det är för enkelt att bli undersköterska och sjuksköterska, vilket gör att nivån bitvis är under all kritik, finns det då en dålig ledning också så är det hopplöst att få rätsida på dålig personal.

 

[EZMK]

Tycker att du läser in mycket mer än jag menar.

Dvs, varifrån kommer tanken att "jag kan stå = jag är inte trasig"?

Finns ju flera i tråden som rapporterar liknande skador med bestående men (knölar, känselbortfall osv). Är det helt otroligt att, om vården varit inkopplad så kanske färre hade haft dessa?

Ibland är (ridsport folk, bla) väldigt bra på att beskriva vilka smällar de tagit och att de inte är några vekligar så de "belastade" inte vården. När vi kanske skulle uppsökt vård lite oftare.

Som TS förklarat så är hen redan bättre och kunnat gå/stå ganska ohindrat utöver att mjukdelarna spänner och gör ont. Det finns ingenting som tyder på att man ska behöva röntga eller ultraljuda mig veterligen. Blir det värre är det ingenting som hindrar en att åka in. Det är ju inte endast att man kan stå som man utgår ifrån men det är ju en av många indikationer på att det inte är något som kräver vidare undersökning.

Det är inte så att jag säger att man inte bör åka in om det finns behov för det. Men många (inte alla) behöver utvärdera om vården faktiskt kan göra något åt vad du kan tänkas ha, speciellt när man vill ha akuttid.

 

[EZMK]

Men samtidigt tänka att det är inte mkt man kan göra åt det, det är för enkelt att bli undersköterska och sjuksköterska, vilket gör att nivån bitvis är under all kritik, finns det då en dålig ledning också så är det hopplöst att få rätsida på dålig personal.

USK och SSK är värda mer än att bli sedda som "enkla utbildningar".

 

[Bison]

Oj, det var en rejäl lårkaka.

Jag tycker ofta vårdpersonal är otrevliga, ringer verkligen inte VC ofta och bara när det verkligen är något. Har bytt VC ett gäng gånger och nu har jag åtminstone hittat en som verkar fungera. Dom svarar och man är välkommen dit, enklast är att chatta med dom Hörde dock när sköterskan var otrevlig mot en kvinna i receptionen, så helt nöjd är jag inte.
Har även sett en hel del otrevlig vårdpersonal i mitt jobb efter att ha jobbat många år i sjukvården, 80% är på fel ställe = har ett dåligt bemötande mot patienter = jag har nolltolerans för sånt, brukar säga till. Men samtidigt tänka att det är inte mkt man kan göra åt det, det är för enkelt att bli undersköterska och sjuksköterska, vilket gör att nivån bitvis är under all kritik, finns det då en dålig ledning också så är det hopplöst att få rätsida på dålig personal.

Min erfarenhet är helt motsatt.
Alltid blivit väldigt bra bemött och fått bra hjälp. Har spenderat en hel del tid på sjukhus under åren efter olika olyckor.
Bara senaste veckorna har jag träffat läkare och sköterskor så det räcker för en livstid
Fått fantastiskt bra vård och blivit väldigt väl omhändertagen.
Vissa läkare kan vara lite trubbiga att prata med men så länge de är duktiga på sitt jobb så kan jag leva med det.
Ringde min VC för första gången igår, fick prata med en supergullig sköterska och kunde boka tid fritt för att ta mina stygn.

 

[quarterranchen]

Min erfarenhet är helt motsatt.
Alltid blivit väldigt bra bemött och fått bra hjälp. Har spenderat en hel del tid på sjukhus under åren efter olika olyckor.
Bara senaste veckorna har jag träffat läkare och sköterskor så det räcker för en livstid
Fått fantastiskt bra vård och blivit väldigt väl omhändertagen.
Vissa läkare kan vara lite trubbiga att prata med men så länge de är duktiga på sitt jobb så kan jag leva med det.
Ringde min VC för första gången igår, fick prata med en supergullig sköterska och kunde boka tid fritt för att ta mina stygn.

Vad skönt att höra Jag har såklart sett mycket bra personal också på jobbet, men jag tycker det är så ruttet när vårdpersonal beter sig dåligt så jag har svårt att släppa det.

 

[quarterranchen]

USK och SSK är värda mer än att bli sedda som "enkla utbildningar".

Javisst, jag har ju själv gått utbildningen. Men jag tycker att många inte passar i sjukvården och därför tycker jag att det är för enkla krav.

 

[em-pirre]

Min erfarenhet är helt motsatt.
Alltid blivit väldigt bra bemött och fått bra hjälp. Har spenderat en hel del tid på sjukhus under åren efter olika olyckor.
Bara senaste veckorna har jag träffat läkare och sköterskor så det räcker för en livstid
Fått fantastiskt bra vård och blivit väldigt väl omhändertagen.
Vissa läkare kan vara lite trubbiga att prata med men så länge de är duktiga på sitt jobb så kan jag leva med det.
Ringde min VC för första gången igår, fick prata med en supergullig sköterska och kunde boka tid fritt för att ta mina stygn.

Samma här. Jsg hör folk gnälla över att de inte får hjälp, inte får medicin eller sjukledigt, att de får köa osv.

Jag har VARJE gång fått mer hjälp än vad jag bett om och aldrig behövt vänta i onödan. Vård på två eller tre språk och alltid mer sjukledigt än jag ens behöver.

Jag undrar om det ofta kan ha att göra med ens egen attityd också.

 

[em-pirre]

Javisst, jag har ju själv gått utbildningen. Men jag tycker att många inte passar i sjukvården och därför tycker jag att det är för enkla krav.

Det har du tyvärr rätt i. Det är ett stort problem.

 

[Hippocampus]

Sköterskorna är guld värda, framförallt de som tittar snabbt på hudförändringar, hjälper en att dra bort fästing som sitter på ett ställe man inte når.. Så himla trevliga och dessutom gratis.

Jag har bara fått skäll en gång, och det var på jobbet (räddningstjänsten), av ambulanspersonal när jag hade ramlat av på helgen (hoppade av en skenande häst på en åker), det var en höghastighetsolycka och under inga omständigheter skulle jag efter den röra mig eller cykla hem....(jag kunde bara cykla med en fot för det andra benet hade ingen kraft eller rörelse). Jag skulle ringa 112 nästa gång! Det lovade jag... (jag åkte alltså t sjukhus senare under den dagen).

 

[quarterranchen]

Jag undrar om det ofta kan ha att göra med ens egen attityd också.

Det har jag också funderat på, men jag själv är ganska tyst, introvert, säger inget i onödan, tar ingen plats osv och har ändå fått dåligt bemötande som patient. Har sett flera som är lika mig som inte heller gör något väsen av sig och ändå har blivit otrevligt bemötta, så jag har funderat på om det är den personligheten som gör att en del tycker sig kunna köra över. Kommer man som patient och har en dålig attityd, så kan jag lättare förstå om personalen inte orkar, samtidigt så är det deras jobb att sköta sig oavsett vilka patienter som kommer. Jag har alltid varit trevlig mot patienter oavsett deras attityd, och ja, man kan bli utsatt för mycket som sjukvårdspersonal, men jag har ju valt att gå till jobbet och då ingår det att sköta sitt jobb bra tycker jag.

 

[Raderad medlem 68338]

Javisst, jag har ju själv gått utbildningen. Men jag tycker att många inte passar i sjukvården och därför tycker jag att det är för enkla krav.

Är du ssk?
Kan hålla med om att usk-utbildningen är ju väldigt basic. Men ssk bör väl ändå hålla lite högre nivå?

Sen tycker jag inte att akademiska poäng generellt gör att folk blir bättre på att bemöta patienter. Jag träffar många läkare som är specialister inom sitt område. Garanterat mkt kunniga men skulle ändå säga att det finns många ssk som är betydligt bättre på att ”ta patienter”.

Sen har jag full förståelse för att viss frustration kan sippra över om en jobbar på en vårdcentral, stressar sönder sig och sen kommer folk med blåmärken, snuva eller likn och tror att de är döende och börjar kräva femtioelva prover pga de inbillar sig att de har diagnos xxxx som de googlat alt att ”de är med i en facebookgrupp för sällsynta diagnoser”

 

[Pilot]

De flesta jag har träffat i vården har varit super, framförallt när man inte vet vad som är fel så har jag känt mig omhändertagen på ett otroligt sätt.

Däremot tycker jag ofta att tanterna i receptionen på VC är skittråkiga och är väldigt ohjälpsamma. Tycker det är något jag märkt på fler VC än en.

 

[Roheryn]

Det har jag också funderat på, men jag själv är ganska tyst, introvert, säger inget i onödan, tar ingen plats osv och har ändå fått dåligt bemötande som patient. Har sett flera som är lika mig som inte heller gör något väsen av sig och ändå har blivit otrevligt bemötta, så jag har funderat på om det är den personligheten som gör att en del tycker sig kunna köra över. Kommer man som patient och har en dålig attityd, så kan jag lättare förstå om personalen inte orkar, samtidigt så är det deras jobb att sköta sig oavsett vilka patienter som kommer. Jag har alltid varit trevlig mot patienter oavsett deras attityd, och ja, man kan bli utsatt för mycket som sjukvårdspersonal, men jag har ju valt att gå till jobbet och då ingår det att sköta sitt jobb bra tycker jag.

Jag tror (tyvärr) att du är något på spåren. Jag är också introvert och kan vara ganska tyst och avvaktande, men jag har genom mitt jobb lärt mig att ta plats, att stå upp för mig själv, att vara lugn och saklig och trevlig men ändå bestämd. Och jag har upptäckt att om jag tar på mig mitt "jobbjag" så blir jag lyssnad på, respekterad och väl behandlad. Det handlar inte på något vis om att vara auktoritär eller bullrig, utan snarare om att uppträda på ett självklart sätt, som om jag förväntade mig att folk lyssnade. Och det fungerar!

 

[Pilot]

Jag tror (tyvärr) att du är något på spåren. Jag är också introvert och kan vara ganska tyst och avvaktande, men jag har genom mitt jobb lärt mig att ta plats, att stå upp för mig själv, att vara lugn och saklig och trevlig men ändå bestämd. Och jag har upptäckt att om jag tar på mig mitt "jobbjag" så blir jag lyssnad på, respekterad och väl behandlad. Det handlar inte på något vis om att vara auktoritär eller bullrig, utan snarare om att uppträda på ett självklart sätt, som om jag förväntade mig att folk lyssnade. Och det fungerar!

Jag har lite samma erfarenhet även om jag tycker att en del pondus kommer med åren.
Däremot har vissa människor devisen att går det köra över någon så gör man det. Det ser man ju i alla möjliga sammanhang, men det blir mer påtagligt i ett omvårdnande arbete.
Har sett det en del i skolansvärld också, både mot kollegor/föräldrar/barn.

 

[Roheryn]

Jag har lite samma erfarenhet även om jag tycker att en del pondus kommer med åren.
Däremot har vissa människor devisen att går det köra över någon så gör man det. Det ser man ju i alla möjliga sammanhang, men det blir mer påtagligt i ett omvårdnande arbete.
Har sett det en del i skolansvärld också, både mot kollegor/föräldrar/barn.

Japp, helt klart kommer en del pondus också med åren! Det är nog inte bara mitt yrke som lärt mig hur jag ska vara för att bli lyssnad på, utan helt enkelt en ökad säkerhet i takt med att jag blir äldre.

Jag ogillar starkt den sortens människor som ska köra över någon bara för att det går - man behöver ju inte det, liksom!