Jag åkte in med ambulans en gång pga bröstsmärtor, hjärtklappning och yrsel. När jag väntat på en säng i korridoren ca en timme gick jag till receptionen för att fråga något, om de visste hur länge jag behöver vänta. Hade aldrig varit i en sån situation tidigare så hade ingen aning om hur det går till på akuten. Trodde jag blivit bortglömd, med mina symtom borde det väl gå snabbare, tänkte jag.
Några personal, antagligen sköterskor, stod/satt i receptionen och pratade med varandra. Jag sa ett försiktigt ”ursäkta” och en av dem blängde på mig och hötte med fingret!
En annan gång, då på psykjouren (ej psykakuten) sökte jag för ångest och insomni. Skötaren som pratade med mig först ansåg att min ångest inte var ångest utan halsbränna. Hon menade att trycket i bröstet var smärta pga sura uppstötningar.
Jag trodde först att jag hörde fel, sen orkade jag inte ifrågasätta pga att jag mådde så dåligt.
Några personal, antagligen sköterskor, stod/satt i receptionen och pratade med varandra. Jag sa ett försiktigt ”ursäkta” och en av dem blängde på mig och hötte med fingret!
En annan gång, då på psykjouren (ej psykakuten) sökte jag för ångest och insomni. Skötaren som pratade med mig först ansåg att min ångest inte var ångest utan halsbränna. Hon menade att trycket i bröstet var smärta pga sura uppstötningar.
Jag trodde först att jag hörde fel, sen orkade jag inte ifrågasätta pga att jag mådde så dåligt.