Tror jag är sämre än vad jag är.

[Moonchild]

Nu har jag skrivit om tre gånger. Nöjer mig med att fråga er alla, tvivlar ni eller har ni tvivlat på era kunskaper i ridningen?

Kan ju kortfattat säga att jag är medryttare åt en tjej med ett gäng hästar, känner mig värdelös i det stallet. Får inte skit, men anmärkningar på hur jag rider. Snacka om att självförtroendet sjunker. Hästen går bra när jag rider men det duger tydligen inte för dom.
Kommer speciellt ihåg när gubben i stallet frågade om jag kunde göra i ordning hans häst för han skulle på träning. "Vet du hur man gör?" Klart jag vet tänkte jag då. Men gör jag verkligen det? Om han frågar om jag vet hur man gör så betyder det ju att han tvivlar på mig, bäst jag tvivlar på mig själv också för att göra i ordning en häst för träning är så mycket svårare än att göra i ordning en häst för ridning.. eh, är det inte samma sak? Dumma lilla jag.
Rider även åt en tjej som är C-tränare, vi trimmar hästar dagarna långa. Hade hon inte en dag frågat om jag ville hjälpa till med hennes hästar hade jag slutat rida. Hon ger så mycket beröm, får mig att göra saker jag aldrig skulle gjort annars, saker jag klarar av som jag aldrig trodde jag skulle klara av. Igår konfirmerade hon och jag tillsammans att min kunskapsnivå är hög. Jag KAN faktiskt rida.

Tänk så tokiga saker man kan tro om sig själv. Klart jag kan! Vi alla kan och vi kan inte men det vi kan är vi jävligt bra på.

Ber om ursäkt om ingen förstår min berättelse, viktigast är att ni funderar över ovanstående fråga och svarar på om ni känner eller har känt samma sak.

 

[Magiana]

Jag känner igen mig och tycker att jag är rätt kass på att rida. Men ibland får man höra saker som lyfter en och det behöver man ju faktiskt få höra ibland. I våras red jag ju min hyresvärds fina välutbildade häst en del. Hon hjälpte mig ett par gånger när jag red på banan. Vid ett tillfälle tyckte jag att "jag är ju bara en medioker ridskoleryttare", varpå hon replikerade att så mediokert var det minsann inte. Vid ett annat tillfälle red jag en arab på ridskolan, som jag dessvärre inte är så förtjust i för att han är så förbenat lat. Men jag fick veta att min ridning var bland det bättre den ridläraren sett på den hästen.

Man behöver höra sånt, för annars har man lätt en tendens att snöa in på det som inte är bra eftersom de är mer vanligt förekommande än de där guldkornen då man själv känner att "nu jäklar blev det riktigt bra".

 

[Freeride]

Nu har jag skrivit om tre gånger. Nöjer mig med att fråga er alla, tvivlar ni eller har ni tvivlat på era kunskaper i ridningen?

Kan ju kortfattat säga att jag är medryttare åt en tjej med ett gäng hästar, känner mig värdelös i det stallet. Får inte skit, men anmärkningar på hur jag rider. Snacka om att självförtroendet sjunker. Hästen går bra när jag rider men det duger tydligen inte för dom.
Kommer speciellt ihåg när gubben i stallet frågade om jag kunde göra i ordning hans häst för han skulle på träning. "Vet du hur man gör?" Klart jag vet tänkte jag då. Men gör jag verkligen det? Om han frågar om jag vet hur man gör så betyder det ju att han tvivlar på mig, bäst jag tvivlar på mig själv också för att göra i ordning en häst för träning är så mycket svårare än att göra i ordning en häst för ridning.. eh, är det inte samma sak? Dumma lilla jag.
Rider även åt en tjej som är C-tränare, vi trimmar hästar dagarna långa. Hade hon inte en dag frågat om jag ville hjälpa till med hennes hästar hade jag slutat rida. Hon ger så mycket beröm, får mig att göra saker jag aldrig skulle gjort annars, saker jag klarar av som jag aldrig trodde jag skulle klara av. Igår konfirmerade hon och jag tillsammans att min kunskapsnivå är hög. Jag KAN faktiskt rida.

Tänk så tokiga saker man kan tro om sig själv. Klart jag kan! Vi alla kan och vi kan inte men det vi kan är vi jävligt bra på.

Ber om ursäkt om ingen förstår min berättelse, viktigast är att ni funderar över ovanstående fråga och svarar på om ni känner eller har känt samma sak.

Vad skönt att du hittat en vettig människa som ger konstruktiv feedback och ger dig självförtroende!
Jag känner igen mig mycket i det du skriver, branchen är ju full av tyckande med, och det är lätt att trycka ned sig själv utifrån hur andra agerar eller uttrycker sig.
När jag hanterar hästar, djur över huvudtaget, och rider själv är jag aldrig osäker eller känner mig dålig, av många års erfarenhet så går det mesta på rutin och jag är väldigt öppen för att ta in tips, läsa på och ta in nya idéer i min ridning, jag brinner för djuren och vill ha en bra relation och "dialog" med dem, är inte typen som löser problem med skarpa bett, graman och sätta dem på plats.
Jag menar inte att alla andra är sådana, men många runt mig ser ofta problemen som idéer hos hästen istf att fundera runt om det kan vara de själva, deras ridning, utrustningen eller kanske till o med något som stör hästen fysiskt/psyksikt, vilket jag tycker är så tråkigt.
Jag tränar regelbundet för bra tränare men tvekar inte att byta om det inte "känns" rätt. Jag blir osäker när jag rider för någon som ger mig dålig självkänsla eller på tävling där folk är lite dryga, korta i tonen och jag får känslan av att jag inte duger eller passar in. Blir jag osäker rider jag såklart sämre.

Jag har hamnat i dressyrvärlden pga en häst som inte håller för annat, och det gör att jag känner mig rätt bortkommen emellanåt. Redan på låg nivå är det på blodigt allvar i många sammanhang där och inte något man gör för att ha trevligt och roligt med sin häst och sina medtävlande/medtränande. Det finns mycket prestationsångest och generellt verkar många vara missnöjda både med sina hästar och sin ridning.
Vill poängtera att det här är min upplevelse.
Det är tråkigt när de flesta lägger mycket tid och pengar på något som borde ett krav vara att det är roligt liksom, för både häst o ryttare

Tänker rätt ofta på det du beskriver, vad det är som gör att man tror man måste mäta sig med andra eller efter andras måttstock, i andra sammanhang gör jag aldrig det, jag vet vad jag är bra på och bryr mig sällan om vad folk tycker om det inte är konstruktivt.
I delar av hästbranchen ska man på nåt sätt skämmas över att man inte är på en viss nivå för att hästen är si och så gammal och har den o den stammen, eller att man råkar hamna under 60% eller bli utesluten i hoppningen på tävling pga whatever. Det finns ju liksom alltid en historia och en förklaring, sedan kanske man inte ens har de ambitionerna att klättra i klasserna, eller rider alldeles för lite för att få den träning och erfarenhet som behövs.

 

[Moonchild]

Redan på låg nivå är det på blodigt allvar i många sammanhang där och inte något man gör för att ha trevligt och roligt med sin häst och sina medtävlande/medtränande. Det finns mycket prestationsångest och generellt verkar många vara missnöjda både med sina hästar och sin ridning.

Tävlingar är ju värdelösa på så sätt! Vi håller just nu på mycket med att unghästarna ska få komma ut och se saker, inleda sina karriärer och trots att de alltid tävlas avd B mot andra unghästar så tar folk detta på så blodigt allvar, alla som går felfritt blir placerade etta men folk rider mot tiden i alla fall. Min tränare kommer ut från banan med ibland 16 fel i rivningar och storler över att hästen gått i en fin rytm och inte stannat på hinder. Folk kollar på oss som om vi är knäppa. Klart vi är nöjda. 16 fel i rivningar är bättre än 4 fel i en vägran (så ser vi på det när det gäller orutinerade unghästar). Det är inte ofta vi får höra skit men man märker lätt på folk när de tycker man presterar dåligt.
Märker ofta också hur tävlingsryttare ser ner på oss som groomar, det är lite som att "Hon tävlar inte, hon är kass." det brukar min tränare märka på mig och uppmuntrar mig med att säga att man behöver inte tävla för att vara bra, jag rider bättre än ganska många på tävlingsbanorna. hur är ordspråket? Döm inte en höna efter en fjäder?
Jag tävlar inte, nerverna håller helt enkelt inte, jag kräks och gråter när jag ska prestera för folk (kanske detta ämne är en bakomliggande faktor).

 

[skuggi]

Konstant!
Om jag inte red för min tränare som boostade mitt självförtroende skulle jag kanske sluta.. Nä, men typ.
Trots att ingen annan klagar på mig än jag själv..

 

[_Charlotte_]

Jag känner mig värdelös mest hela tiden på hästryggen Har en häst som är underbart rolig, men också en väldig utmaning, och varje dag som inte går som på räls tvivlar jag starkt på mig själv.
Tack och lov har jag en fantastisk tränare som pepprar mig med att jag rider bra, tänker rätt, passar så bra med hästen osv. så jag har inte gett upp än

A och O är att ha bra personer runt sig, det är jag övertygad om. Och att faktiskt försöka berömma sig själv. Jag fick ett tips en gång, av en annan tränare och egentligen i ett annat syfte, men det går att applicera även på sånt här.
Nämligen att skriva en lista. Vad är jag bra på? Eller Vad har jag lyckats med/lärt/tränat upp hos den häst jag rider?
Förhoppningsvis går det att få ihop en skaplig lista att läsa om och om igen

 

[Billy]

Tävlingar är ju värdelösa på så sätt! Vi håller just nu på mycket med att unghästarna ska få komma ut och se saker, inleda sina karriärer och trots att de alltid tävlas avd B mot andra unghästar så tar folk detta på så blodigt allvar, alla som går felfritt blir placerade etta men folk rider mot tiden i alla fall. Min tränare kommer ut från banan med ibland 16 fel i rivningar och storler över att hästen gått i en fin rytm och inte stannat på hinder. Folk kollar på oss som om vi är knäppa. Klart vi är nöjda. 16 fel i rivningar är bättre än 4 fel i en vägran (så ser vi på det när det gäller orutinerade unghästar). Det är inte ofta vi får höra skit men man märker lätt på folk när de tycker man presterar dåligt.
Märker ofta också hur tävlingsryttare ser ner på oss som groomar, det är lite som att "Hon tävlar inte, hon är kass." det brukar min tränare märka på mig och uppmuntrar mig med att säga att man behöver inte tävla för att vara bra, jag rider bättre än ganska många på tävlingsbanorna. hur är ordspråket? Döm inte en höna efter en fjäder?
Jag tävlar inte, nerverna håller helt enkelt inte, jag kräks och gråter när jag ska prestera för folk (kanske detta ämne är en bakomliggande faktor).

De som inte förstår att man kan vara nöjd efter en runda med 16 fel anser jag vara oerhört okunniga. De har ingen aning om vad man är ute efter när man går in med en unghäst - rätt bjudning, rätt balans, bra språng och inte minst miljöträning. Vi har haft en en häst som var oerhört nervös på tävlingsplatser efter ett trauma. Efter mycket träning kunde vi gå pay and ride på 80 cm. (hästen hade gått 1,20 banor). På pay and ride red dottern in travade runt och startade. Hästen gick fint och hoppade ledig och avslappnat med fina språng, så efter hinder 3 saktade hon av och klappade om hästen som om hon vunnit sm och skrittade ut. Hon ville sluta medan hästen var positiv och egentligen ville mer. Väldigt moget av henne tycker jag. Visst undrade nog många vad vi höll på med men det struntade vi i.