Tre rasidéer - och ett möjligt hjärnsläpp

[AnneB]

Ok, förstår. Ja jag har funderat på om pudel och papillon kanske är för mycket. Men det känns så nedslående att tänka så. Och det är ju inget renodlat kramdjur jag är ute efter, jag tänker kurser och träning i t ex nosework, rally och hoopers. Tanken är ju att vi ska ha kul ihop.

Jag har haft en dvärgpudel och har just nu en mellanpudel. De tillhör inte de allra lugnaste hundraserna men är absolut lämpliga tanthundar om man med tant menar en erfaren person en bit upp i åren som väljer bort att leva på brukshundsklubben eller ute i jaktskogen. Någon som vill att hundägande ska vara mer glädje än gråa hår, som gärna går några kurser med hunden men som också vill att hunden utan problem ska följa med i olika sammanhang utan att bli ett problem. Pudlar är kloka, glada och lättlärda och de fäller inte. Precis som med alla raser varierar det mycket mellan olika uppfödare och mellan olika individer men det är inte svårt att hitta en trevlig pudel, det finns många uppfödare att välja på. Jag tror att pudel eller Papillon är bra val om man tänker sig att det vore kul med någon kurs eller att träna lite trix, det är lättmotiverade raser. Annars tror jag att Bichon Havanais, Bichon Frise, Lhasa Apso, Shih tzu och Malteser alla är raser där det finns sympatiska, trevliga och sällskapliga hundar.

 

[hundtant]

Så de orkar, kan och vill gärna väldigt mycket om det erbjuds. Men de blir inte ostimulerade knäppisar av att vila någon dag eller tex om jag legat sjuk några dagar.

Det där är bra att höra, precis sådant som jag funderar över

 

[hundtant]

Har haft några havanaiser på BPH och tycker att de är förvånansvärt käcka för att se ut som golvmoppar. De jag såg var mycket trevliga och hade varit mitt förstahandsval. Har träffat ett par Bolonka också, de har varit väldigt annorlunda, mer som fladdrande löv. De hade också mycket svamp i hela ansiktet, vet inte om det var en tillfällighet eller vanligt i rasen?

Ja de ser ju helt klart ut som golvmoppar i utställningspäls. Verkar väldigt opraktiskt. Det där med klippning verkar väldigt omdiskuterat i rasen, men för mig är det enda lösningen.

 

[hundtant]

Vågar du ta risken att missa det, då? Jag har jobbat med att utreda sånt, jag hade aldrig vågat. Det är långt ifrån alltid det går att genomskåda.

Nej, det förstår jag.

 

[hundtant]

Om du tittar på terriers så känner jag nog att du bara MÅSTE utvärdera cairnterrier också! Anses vara bland de "mjukare" terrierraserna, även om den såklart ÄR en terrier

Av de hundraser jag har och haft, så är cairnterriern den jag skulle rekommendera till "vem som helst", alltså även till en tant och även som förstahund! Glad och trevlig - visst har den attityd, men det glada liksom väger över! Med den jag hade upplevde jag att han anpassade sin aktivitetsnivå till mig. Råkade vi ha en inne-dag med bara korta kissrundor så var det okej, precis som det var okej att ta en tvåtimmars off-road-vandring i skogen. Alltid lika glad, alltid lika med på allting! "Lagom" träningsvillig, dvs hyfsat lätt och villig att lära, men ändå ingen hund som krävde väldigt mycket träning/aktivering för att hålla sig nöjd. Våran hade inte överdrivet mycket jaktlust - han kunde dra efter en hare om den studsade upp framför nosen på honom, men tappade intresset fort och kom tillbaka.

Låter som en jättetrevlig ras! Egentligen har jag svårt för trimraserna, aussieterriern är en av de få där jag lyckats vänja mig vid utseendet.

 

[Sel]

Ja de ser ju helt klart ut som golvmoppar i utställningspäls. Verkar väldigt opraktiskt. Det där med klippning verkar väldigt omdiskuterat i rasen, men för mig är det enda lösningen.

Ska man inte ställa finns det ingen anledning till att trassla med pälsen. Brorsans ex (och ex svärmor) föder upp yorkshireterriers och de brukade bara hålla dem i päls tills de blivit meriterade sedan blev det rakning och röj i skogen omedelbums! Det är för övrigt också riktigt käcka små hundar om man hittar rätt tycker jag!

 

[hundtant]

Mina bichoner har varit fantastiska hundar men totalt olika. Ena var med på alla vandringar, husses löpning, skidturer, skogen, stallet, jobbet hade otrolig energi och hade aldrig nöjt sig med radhustomten, den andra var mycket stillsammare och inte alls krävande. Båda var kloka, lätta att uppfostra, älskade av alla och helt okomplicerade. Bästa sällskapshundarna man kan tänka sig.
Men ja räkna med att den kommer att stå och skälla på allt som rör sig utanför tomten om du inte har koll på den och om du inte motionerar den . Och pälsvården ÄR jobbig.
Men fantastiska lyckopiller vill skaffa en igen i framtiden.

Radhustomten är max två dagar i veckan, kanske jag får lägga till ... Men det låter som trevliga hundar, båda som du beskriver. Men är de så skälliga alltså?

 

[hundtant]

Kanske ska förtydliga också att bichon havanais ska både ögonlysas och patellaundersökas inför avel. Om du köper en oreggad hund så är inte det gjort på föräldradjuren. Bättre att ställa sig i kö hos en seriös uppfödare.

Ja det vet jag, har tittat på några som kollar både patella, ögon och hjärta.

 

[hundtant]

Beträffande papillon så kan jag säga att deras pälsar normalt sett inte är speciellt svårskötta. De har ingen underull och pälsen tovar sig inte. En genomborstning nån gång i månaden räcker.

Min egen klarar att vara noll aktiverad några dagar emellanåt. Jag är ju njursjuk och har inte ork att gå ut och jobba hunden varje dag. Han klättrar inte på väggarna för det.
Papillon och Phaléne är friska raser. De kollas för PRA och patella innan de går i avel.

Tillägg: min egen är totalt fri från jakt Vi stöter upp en del vilt på våra promenader. Han kan rusa efter några meter men det är bara för att de springer. Promenerar de förbi märker han knappt av dem. Varken rådjur eller älg. Räv spårar han ibland men han lämnar inte mig.

Låter som en väldigt hanterbar hund! Det är ju något sådant jag behöver.

 

[hundtant]

Jag vet en pappishane som är leveransklar om halvannan månad och inte är tingad än. Mkt seriös uppfödare.
Om intresserad så PMa mig

Tack! Det är lite för nära i tiden bara, dessvärre.

 

[hundtant]

Jag har haft en dvärgpudel och har just nu en mellanpudel. De tillhör inte de allra lugnaste hundraserna men är absolut lämpliga tanthundar om man med tant menar en erfaren person en bit upp i åren som väljer bort att leva på brukshundsklubben eller ute i jaktskogen. Någon som vill att hundägande ska vara mer glädje än gråa hår, som gärna går några kurser med hunden men som också vill att hunden utan problem ska följa med i olika sammanhang utan att bli ett problem. Pudlar är kloka, glada och lättlärda och de fäller inte. Precis som med alla raser varierar det mycket mellan olika uppfödare och mellan olika individer men det är inte svårt att hitta en trevlig pudel, det finns många uppfödare att välja på. Jag tror att pudel eller Papillon är bra val om man tänker sig att det vore kul med någon kurs eller att träna lite trix, det är lättmotiverade raser. Annars tror jag att Bichon Havanais, Bichon Frise, Lhasa Apso, Shih tzu och Malteser alla är raser där det finns sympatiska, trevliga och sällskapliga hundar.

Tack för jättebra beskrivning! Jag är med i några pudelgrupper och får intrycket att det varierar väldigt, hundarna är väldigt olika. Så där gäller det ju att hitta en uppfödare som har just det som skulle funka för mig.

 

[Tiffany]

Ja de ser ju helt klart ut som golvmoppar i utställningspäls. Verkar väldigt opraktiskt. Det där med klippning verkar väldigt omdiskuterat i rasen, men för mig är det enda lösningen.

Pälsen är silkeslen och underbar att ta i men opraktisk. Dom tål inte att bli blöta då fryser dom och utvecklar lätt svamp mellan trampdynorna. Snö och kyla tål dom ganska bra. Men efter en promenad i vanligt vinterslask och blöta behövde jag vara noga med att torka hunden ev duscha av den och föna tassarna torra. Trots att mina hundar var kortklippta.

 

[Sel]

Pälsen är silkeslen och underbar att ta i men opraktisk. Dom tål inte att bli blöta då fryser dom och utvecklar lätt svamp mellan trampdynorna. Snö och kyla tål dom ganska bra. Men efter en promenad i vanligt vinterslask och blöta behövde jag vara noga med att torka hunden ev duscha av den och föna tassarna torra. Trots att mina hundar var kortklippta.

Man kan ju också skaffa små skor som håller dem torra. Här i UK är vägsaltet ett jätteproblem för hundarna och det är många som använder dem till vardags.

 

[Tiffany]

Radhustomten är max två dagar i veckan, kanske jag får lägga till ... Men det låter som trevliga hundar, båda som du beskriver. Men är de så skälliga alltså?

Dom blir lätt skäliga om dom får tråkigt. Men det är olika beroende på individ. Många tror att småhundar inte behöver stimuleras särskilt mycket och att det räcker att promenerar runt kvarteret. Men det räcker inte alltid.

 

[Tiffany]

Man kan ju också skaffa små skor som håller dem torra. Här i UK är vägsaltet ett jätteproblem för hundarna och det är många som använder dem till vardags.

Vägsalt är ett elände här. Jag brukade ta havanaisen under armen när jag skulle över de sopsaltade cykelbanorna. Det är svårare med nuvarande hund av större modell

 

[Sel]

Vägsalt är ett elände här. Jag brukade ta havanaisen under armen när jag skulle över de sopsaltade cykelbanorna. Det är svårare med nuvarande hund av större modell

Jag gör likadant med shiban när det är som värst här också! Begriper inte vad som är fel med lite sand istället. Min terriertant var jättekänslig så hon fick gå med dojor på (och jag kunde inte bära båda hela vägen till skogsbrynet varje dag!)

 

[AnneB]

Tack för jättebra beskrivning! Jag är med i några pudelgrupper och får intrycket att det varierar väldigt, hundarna är väldigt olika. Så där gäller det ju att hitta en uppfödare som har just det som skulle funka för mig.

Hundarna är nog till stor del olika för att ägarna är så olika. Det finns mycket att plocka fram hos flera sällskapsraser, hamnar en hyfsat bra pudel hos en bruksmänniska så kan den framstå som en riktigt aktiv hund, hamnar den hos någon som bara vill ha sällskap ser det annorlunda ut. Pudeln är ganska mångsidig.

 

[Roheryn]

Låter som en jättetrevlig ras! Egentligen har jag svårt för trimraserna, aussieterriern är en av de få där jag lyckats vänja mig vid utseendet.

Ja, vad man föredrar för utseende är ju en smaksak såklart. Själv har jag svårt för pudelpäls, golvmoppar och trubbnosar (så nä, något ur grupp 9 är inte sannolikt att det blir nånsin här hemma ) och älskar utseendet på t.ex. Cairn, Norfolk och Norwich. Och jag tycker att utseendet HAR betydelse. Inte bara, förstås, men för mig är det viktigt att tilltalas av hundens utseende, precis som jag vill att alla andra egenskaper ska vara ”rätt”.

Av de raser du nämnde från början hade jag nog valt papillon, tror jag. Har träffat flera trevliga, och de verkar vara ganska enkla, lättlärda och glada hundar

 

[hundtant]

Hundarna är nog till stor del olika för att ägarna är så olika. Det finns mycket att plocka fram hos flera sällskapsraser, hamnar en hyfsat bra pudel hos en bruksmänniska så kan den framstå som en riktigt aktiv hund, hamnar den hos någon som bara vill ha sällskap ser det annorlunda ut. Pudeln är ganska mångsidig.

Precis det tycker jag mig se i pudelgrupperna. De som har viljan och kunskapen att ta fram något i en pudel kan ha hur mycket som helst att hämta.

 

[hundtant]

Ja, vad man föredrar för utseende är ju en smaksak såklart. Själv har jag svårt för pudelpäls, golvmoppar och trubbnosar (så nä, något ur grupp 9 är inte sannolikt att det blir nånsin här hemma ) och älskar utseendet på t.ex. Cairn, Norfolk och Norwich. Och jag tycker att utseendet HAR betydelse. Inte bara, förstås, men för mig är det viktigt att tilltalas av hundens utseende, precis som jag vill att alla andra egenskaper ska vara ”rätt”.

Av de raser du nämnde från början hade jag nog valt papillon, tror jag. Har träffat flera trevliga, och de verkar vara ganska enkla, lättlärda och glada hundar

Jag känner också sådär med utseende, trots att jag fattar att man inte ”ska”. Och ingen av de tre raserna jag funderar kring tilltalar mig på den punkten. Pudelkrull, golvmopp eller öron med släp - när jag utseendemässigt gillar typ DSG. Men en sådan är mer än jag klarar och jag har tvingat mig att prioritera ner utseende så långt jag bara kan. Jag måste ha en hund som jag har möjlighet att ge ett optimalt liv.