Mineur
Moderator
Det var ytterst oklart om jag faktiskt skulle ta mig ut på dagens planerade joggingtur eller ej. Jag hade noll motivation, massor av träningsvärk i benen och hittade på säkert 10 anledningar att skjuta på det till imorgon. Men så blev jag av oklar anledning lite grinig och grälsjuk sådär framåt 17-snåret, så istället för att stanna hemma och ta ut det på min stackars sambo så gav jag mig hastigt och lustigt ut på den där joggingturen trots allt. Tror det tog 10 minuter från beslut till att jag var utanför dörren
Bestämde mig för att springa tills klockan vibrerade för 2 km och sedan promenera hem. Det gick hur bra som helst och jag kände mig knappt ens ansträngd när det var dags att sluta springa! Det är en sån jäkla vinst för mig att känna så! Då kom ju naturligtvis min hjärna in och försökte få mig att fortsätta springa, att öka takten, lägga in lite sprint och liknande men jag lyckades ta mitt förnuft till fånga och promenerade lydigt hela vägen hem. Hela poängen med passet var ju att känna på kroppen, se hur ryggen reagerar och hitta den där goa känslan i löpningen igen - inte att köra slut på mig. Både jag och ryggen är nöjd såhär ett par timmar senare, så det känns toppen!
Bestämde mig för att springa tills klockan vibrerade för 2 km och sedan promenera hem. Det gick hur bra som helst och jag kände mig knappt ens ansträngd när det var dags att sluta springa! Det är en sån jäkla vinst för mig att känna så! Då kom ju naturligtvis min hjärna in och försökte få mig att fortsätta springa, att öka takten, lägga in lite sprint och liknande men jag lyckades ta mitt förnuft till fånga och promenerade lydigt hela vägen hem. Hela poängen med passet var ju att känna på kroppen, se hur ryggen reagerar och hitta den där goa känslan i löpningen igen - inte att köra slut på mig. Både jag och ryggen är nöjd såhär ett par timmar senare, så det känns toppen!