Bra tänkt, och bra gjort!
Själv hade jag ett awkward moment under mitt nyss avklarade skidpass i mörkret. Jag är ju något introvert i allmänhet och vill helst inte träffa på folk när jag tränar utan bara fokusera på mitt. Till detta kommer att jag bor i en by med grannar som har koll på när och var man rör sig, och många bönder som tycker att bara en sån grej som löpning är något mycket suspekt och aningen bisarrt.
Jag gillar mina grannar mycket, men tycker det är skönt om jag kan "smita ut" och träna lite lagom hemligt utan att de behöver kommentera det. Dessutom blir jag störd av att jag får anpassa åkningen när det kommer en massa bilar och sinkar mina tider på en del av min rullskidrunda, vilket också gör att jag ger mig ut ganska sent. Idag runt 20.40 vilket säkert är extra eljest för många. Också rullskidsuppenbarelsen på det med cykelhjälm och hela utstyrseln, ni fattar att man försöker att inte märkas.
Nu kom det många bilar ändå på den mest trafikerade delen, men sedan kommer det några njutbara km på småvägar. Där brukar det vara helt fridfullt. Men idag, längst ner, strax innan jag vänder så nog fan måste det komma en biljävel där också. Strax efter kl 21. Med en för mig okänd man som förare, som stannar till och VEVAR NER RUTAN. Bara för att hojta "Du jobbar på bra!!! Jag ser dig varje dag här!!!"
Jag och min "hemliga" rullskidåkning. Den är säkert snacket i byn. "Har ni sett, den där byfånen som far runt på vägarna sent på kvällarna - när normala människor äter kvällsmat och tittar på tv? Och har en pannlampa som flygets landningsbana och tror att hon inte märks. Det är ju Lillgrådis?!" Tre pass kvar nu. 16 ynka km. Överväger att ta bilen och köra iväg till ett nytt ställe i morgon.
.
. 
