Träning, hälsa och kost 4

[FengurLaugar]

Lyckades få in veckans andra pass tack vare hemmajobb och lunchträning. Har aldrig gjort så många burpees i hela mitt liv

Vi började med en massa teknikjobb i ringarna där jag nu kommit så långt att jag kan göra ett gäng pull-ups med falskt grepp. Senast jag provade det var i oktober någon gång och då kändes det helt omöjligt, så det var skoj att se att jag har utvecklats lite! Och efter detta kom burpees... Massor av burpees. 200 hopprepshopp följt av 50 burpees, och så gjorde vi två omgångar av det. Snacka om att det byggde pannben att komma till burpee nummer 30 och veta att man fortfarande hade 70 kvar!

Tror att det här får avrunda träningsveckan faktiskt. Vi kommer att tillbringa helgen hos min bror i Göteborg, så jag ska prioritera att umgås med honom och hans flickvän. Sedan fortsätter vi ner till mina föräldrars sommarhus på måndag och tillbringar resten av veckan där, så det blir ingen crossfit nästa vecka men väl promenader på stranden, styrketräning på byns enda gym och kanske till och med en liten löptur eller två! Massor av semlor, svenskt bröd, lösgodis och annat gott kommer det också att bli

Jag blir nästan stressad av att läsa om era Crossfitpass

 

[FengurLaugar]

Tanken var gym ikväll men vi tar det i morgon istället och så bygger vi ihop mitt nya skrivbord och plockar iordning på övervåningen istället. Ena dottern ska få mitt gamla skrivbord.

Men en promenad blir det i alla fall, till och från svärföräldrarna Och så red jag på lunchen.

 

[Klura]

Förra veckan blev halvdåliga pga förkylning. Träning med PT onsdag och torsdag bara. Rejäl träningsvärk efter benpasset på onsdagen.

Denna vecka hittills dressyrpass måndag, yoga igår och träning med PT idag. Ska försöka komma iväg och träna på gymmet själv på söndag.

 

[Mineur]

Jag blir nästan stressad av att läsa om era Crossfitpass

Och då glömmer jag ändå ibland nämna att det oftast finns en tidsgräns också! Det blir jag stressad av! Idag var idealtiden 12 minuter och jag blev klar på 11:58 Men tidsgränsen kan också vara bra på så vis att man inte alltid måste slutföra passet, det har varit några gånger då i princip ingen varit snabb nog och då kan man slippa ett gäng reps om man har tur! Fast oftast är jag alldeles för tävlingsinriktad för att aktivt försöka något sådant...

Förra veckan blev halvdåliga pga förkylning. Träning med PT onsdag och torsdag bara. Rejäl träningsvärk efter benpasset på onsdagen.

Denna vecka hittills dressyrpass måndag, yoga igår och träning med PT idag. Ska försöka komma iväg och träna på gymmet själv på söndag.

Låter som en superbra och allsidig vecka!

 

[FengurLaugar]

Och då glömmer jag ändå ibland nämna att det oftast finns en tidsgräns också! Det blir jag stressad av! Idag var idealtiden 12 minuter och jag blev klar på 11:58 Men tidsgränsen kan också vara bra på så vis att man inte alltid måste slutföra passet, det har varit några gånger då i princip ingen varit snabb nog och då kan man slippa ett gäng reps om man har tur! Fast oftast är jag alldeles för tävlingsinriktad för att aktivt försöka något sådant...

Låter som en superbra och allsidig vecka!

Ja jag tänker på att allt är på tid när jag läser era inlägg och blir ännu mer stressad

 

[tigerflicka]

Då har jag invigt föreningens löpband. 6 km i ett ganska makligt tempo. På nåt sätt lyckades jag hålla motivationen uppe, så skönt! Och höften gjorde inte ont!

 

[MM]

Då har jag invigt föreningens löpband. 6 km i ett ganska makligt tempo. På nåt sätt lyckades jag hålla motivationen uppe, så skönt! Och höften gjorde inte ont!

Härligt om höften ger med sig nu. Då blir träningen desto trevligare med

 

[tigerflicka]

Härligt om höften ger med sig nu. Då blir träningen desto trevligare med

Ja! Såg på instagram att det är 100 dagar kvar till Göteborgsvarvet.

 

[MM]

Blev gymmet idag. Sprang 3 km i lugnt tempo eftersom jag tänkte kört lite styrka med men de hade fri tanitavägning idag och gratis är gott
Så jag signade upp mig för det och tar givetvis allt med en nypa salt men intressant var det ändå. Min metaboliska ålder är 18 år och jag är i toppform För låg fettprocent tydligen men det förklaras väl med mycket muskelmassa tycker jag.
Fick lite frågor om kost och träning och om jag inte tänkt testa fria vikter. Hon tyckte jag såg så liten ut i kroppen till min muskelmassa och undrade om intresset för mer synliga muskler finns eftersom jag ändå är så vältränad att det bara är att köra igång. Det låter ju bra med allt smicker, eller så ville hon bara sälja pt-timmar

 

[FengurLaugar]

Planen idag var ridning på lunchen men barnen är hemma igen pga att båda spytt i natt. Jag orkar inte
Men dom är rätt pigga och det har inte blivit mer än en spya var (ursäkta detaljer) tidigt i natt. Så jag går ut och leker med dom och hundarna runt lunch bara och så rider jag ikväll. Vill gymma också så det tänker jag klämma in innan middagen.

 

[MM]

Planen idag var ridning på lunchen men barnen är hemma igen pga att båda spytt i natt. Jag orkar inte
Men dom är rätt pigga och det har inte blivit mer än en spya var (ursäkta detaljer) tidigt i natt. Så jag går ut och leker med dom och hundarna runt lunch bara och så rider jag ikväll. Vill gymma också så det tänker jag klämma in innan middagen.

Fasar för den dagen det kommer hit! Men en treåring på förskolan känns det som en tickande bomb
Men vi har en deal att de hör av sig om någon har magsjukan så kan man få bestämma själv hur man vill göra, och eftersom jag pluggar hemifrån så föredrar jag att ha henne hemma och få plugga ikapp på kvällen än att ligga däckad i magsjukan. Skönt att ha den möjligheten.

 

[FengurLaugar]

Fasar för den dagen det kommer hit! Men en treåring på förskolan känns det som en tickande bomb
Men vi har en deal att de hör av sig om någon har magsjukan så kan man få bestämma själv hur man vill göra, och eftersom jag pluggar hemifrån så föredrar jag att ha henne hemma och få plugga ikapp på kvällen än att ligga däckad i magsjukan. Skönt att ha den möjligheten.

Ja våra pedagoger och lärare är också väldigt bra på att informera så fort det är ett fall. Äldsta dottern har ju skolplikt så hon måste ju gå om hon inte själv är sjuk. Men yngsta dottern går det ju att ha hemma. Jag har hemmakontor så jag kan ju hålla undan jobbet rätt bra även fast ungarna är hemma och det är jag tacksam för

 

[MM]

Hittat ett gruppträningspass jag skulle kunna tänka mig att testa på men ska bara våga anmäla mig med
Är ett löppass där man tränar i intervaller och det borde alltså vara något jag kan ta med mig och göra på egen hand senare.

Inget gym idag utan blir lugn promenad och dega i soffan och ta det lugnt. Men tänkte köra igång de där utmaningarna via gymmets app.
Idag är det 5 armhävningar och 30 sek plankan som gäller så hårdträning mao
Eventuellt lägger jag till squats med. Finns burpees också med en armhävning i varje men @Mineur har satt skräck i mig så vette katten om jag antar den utmaningen med

 

[Voeux]

Usch, jag är helt knäckt just nu. I september bestämde jag mig för att springa marathon och har verkligen längtat sen dess, visualiserat hur det kommer att se ut och hur det kommer att kännas. Så mycket av den här våren skulle handla om träningen för det och jag kände världens rus när jag tänkte på det. Sen bröt jag tån och det blev någon veckas avgrundssorg innan jag bestämde mig för att jag ska fan springa ändå. Jag ska träna på alla sätt jag bara kan och den dagen jag kan springa igen så ska jag springa som aldrig förr, och jag boade in mig på gymmet.

Men frakturen läker inte, läkaren sa 6 veckors vila och nu har det gått mer. Tån är fortfarande stel, svullen och gör ont. Jag kan inte böja den. Uppgivenheten och februarimörkret tog mig in i en svacka och nu har jag inte tränat alls på 2,5 vecka. Marathon börjar kännas längre och längre bort och när jag pratade om det med sambon igår så bröt jag ihop. Jag känner mig värdelös. Sist jag skulle springa marathon så fick jag löparknä en månad innan och kunde enbart springa halva loppet. I år skulle ju bli min revansch och här sitter jag med en bruten tå. Jag är i dålig form, det är synligt. Jag känner mig bara ledsen och nedstämd just nu.

Ändå brinner en liten liten låga någonstans som vill hanka sig runt det där jävla loppet i juni om det så blir på 6 h. En liten låga som vill känna sig stark på gymmet igen om någon månad. Buke, hur plockar man upp sig själv från botten när det känns såhär och man bara vill gråta när man tänker på träning?

 

[Mineur]

Hittat ett gruppträningspass jag skulle kunna tänka mig att testa på men ska bara våga anmäla mig med
Är ett löppass där man tränar i intervaller och det borde alltså vara något jag kan ta med mig och göra på egen hand senare.

Inget gym idag utan blir lugn promenad och dega i soffan och ta det lugnt. Men tänkte köra igång de där utmaningarna via gymmets app.
Idag är det 5 armhävningar och 30 sek plankan som gäller så hårdträning mao
Eventuellt lägger jag till squats med. Finns burpees också med en armhävning i varje men @Mineur har satt skräck i mig så vette katten om jag antar den utmaningen med

Äääh, burpees är kul! Eller... Effektiva, åtminstone! Låt bli att göra 100 stycken på mindre än en kvart bara så går det säkert bra

Usch, jag är helt knäckt just nu. I september bestämde jag mig för att springa marathon och har verkligen längtat sen dess, visualiserat hur det kommer att se ut och hur det kommer att kännas. Så mycket av den här våren skulle handla om träningen för det och jag kände världens rus när jag tänkte på det. Sen bröt jag tån och det blev någon veckas avgrundssorg innan jag bestämde mig för att jag ska fan springa ändå. Jag ska träna på alla sätt jag bara kan och den dagen jag kan springa igen så ska jag springa som aldrig förr, och jag boade in mig på gymmet.

Men frakturen läker inte, läkaren sa 6 veckors vila och nu har det gått mer. Tån är fortfarande stel, svullen och gör ont. Jag kan inte böja den. Uppgivenheten och februarimörkret tog mig in i en svacka och nu har jag inte tränat alls på 2,5 vecka. Marathon börjar kännas längre och längre bort och när jag pratade om det med sambon igår så bröt jag ihop. Jag känner mig värdelös. Sist jag skulle springa marathon så fick jag löparknä en månad innan och kunde enbart springa halva loppet. I år skulle ju bli min revansch och här sitter jag med en bruten tå. Jag är i dålig form, det är synligt. Jag känner mig bara ledsen och nedstämd just nu.

Ändå brinner en liten liten låga någonstans som vill hanka sig runt det där jävla loppet i juni om det så blir på 6 h. En liten låga som vill känna sig stark på gymmet igen om någon månad. Buke, hur plockar man upp sig själv från botten när det känns såhär och man bara vill gråta när man tänker på träning?

Åh men fy, det låter verkligen äckligt tungt! Så jäkla typiskt att du skulle gå och bryta tån! Hur lång tid har det gått nu? Finns det någon prognos för när det kan tänkas vara läkt?

Jag har ingen erfarenhet av den sortens långvariga skador så jag vet inte hur man hanterar det rent psykiskt, men spontant känns det som att det kanske vore bra att hitta något annat än träningen att gå upp i just nu? Försöka fokusera på alla de andra roliga sakerna du får tid till nu när du inte kan träna?

Kan du kanske börja spana efter ett lopp som ligger lite länge in i framtiden? Helsingborgs maraton är ju vanligtvis först i början av september, till exempel. Bara för att du eventuellt inte kan springa i just juni så innebär det inte att du inte kommer springa maraton alls i år, liksom.

Äsch, jag låter visst lite jobbigt klämkäck oavsett hur jag gör hör jag! Skickar en stor kram i alla fall och hoppas att universum slutar mucka med dig snart

 

[FengurLaugar]

Varit ute och lekt i snön med barn och hundar och nu har jag precis varit i gymmet. Körde tungt idag, äntligen

Nu ska jag ladda med tacos innan ett ridpass

 

[westernsuzie]

Usch, jag är helt knäckt just nu. I september bestämde jag mig för att springa marathon och har verkligen längtat sen dess, visualiserat hur det kommer att se ut och hur det kommer att kännas. Så mycket av den här våren skulle handla om träningen för det och jag kände världens rus när jag tänkte på det. Sen bröt jag tån och det blev någon veckas avgrundssorg innan jag bestämde mig för att jag ska fan springa ändå. Jag ska träna på alla sätt jag bara kan och den dagen jag kan springa igen så ska jag springa som aldrig förr, och jag boade in mig på gymmet.

Men frakturen läker inte, läkaren sa 6 veckors vila och nu har det gått mer. Tån är fortfarande stel, svullen och gör ont. Jag kan inte böja den. Uppgivenheten och februarimörkret tog mig in i en svacka och nu har jag inte tränat alls på 2,5 vecka. Marathon börjar kännas längre och längre bort och när jag pratade om det med sambon igår så bröt jag ihop. Jag känner mig värdelös. Sist jag skulle springa marathon så fick jag löparknä en månad innan och kunde enbart springa halva loppet. I år skulle ju bli min revansch och här sitter jag med en bruten tå. Jag är i dålig form, det är synligt. Jag känner mig bara ledsen och nedstämd just nu.

Ändå brinner en liten liten låga någonstans som vill hanka sig runt det där jävla loppet i juni om det så blir på 6 h. En liten låga som vill känna sig stark på gymmet igen om någon månad. Buke, hur plockar man upp sig själv från botten när det känns såhär och man bara vill gråta när man tänker på träning?

Vad tufft!!! Hoppas det läker snart!!
Nu har inte jag sprungit så långt som ett marathon men har nyligen varit gravid och då haft flera månaders uppehåll från löpning och tränade bara styrka/funktionell träning och promenader. Och jag måste säga att jag blev förvånad över hur lätt det var att komma igång med löpningen igen efter uppehållet. Kändes som den träningen jag ändå fick höll igång konditionen överraskande bra. Sen känner man sig ju plufsig och otränad, men jag tror ändå inte det försvinner så fort!

 

[Saigon]

Usch, jag är helt knäckt just nu. I september bestämde jag mig för att springa marathon och har verkligen längtat sen dess, visualiserat hur det kommer att se ut och hur det kommer att kännas. Så mycket av den här våren skulle handla om träningen för det och jag kände världens rus när jag tänkte på det. Sen bröt jag tån och det blev någon veckas avgrundssorg innan jag bestämde mig för att jag ska fan springa ändå. Jag ska träna på alla sätt jag bara kan och den dagen jag kan springa igen så ska jag springa som aldrig förr, och jag boade in mig på gymmet.

Men frakturen läker inte, läkaren sa 6 veckors vila och nu har det gått mer. Tån är fortfarande stel, svullen och gör ont. Jag kan inte böja den. Uppgivenheten och februarimörkret tog mig in i en svacka och nu har jag inte tränat alls på 2,5 vecka. Marathon börjar kännas längre och längre bort och när jag pratade om det med sambon igår så bröt jag ihop. Jag känner mig värdelös. Sist jag skulle springa marathon så fick jag löparknä en månad innan och kunde enbart springa halva loppet. I år skulle ju bli min revansch och här sitter jag med en bruten tå. Jag är i dålig form, det är synligt. Jag känner mig bara ledsen och nedstämd just nu.

Ändå brinner en liten liten låga någonstans som vill hanka sig runt det där jävla loppet i juni om det så blir på 6 h. En liten låga som vill känna sig stark på gymmet igen om någon månad. Buke, hur plockar man upp sig själv från botten när det känns såhär och man bara vill gråta när man tänker på träning?

Fortsätt att boa på gymmet. Cykling, benstyrka och bålstyrka. Kör du det, kanske varvat med lite simning också, så kommer du vara tränad nog för att springa när du väl har läkt. Men det är nog en god idé, precis som @Mineur är inne på, att fokusera på ngt lopp som går lite senare. Du kan komma i toppskick även utan löpträning.

I ngn av poddarna som jag lyssnar på disk man skador i ett avsnitt. De menade på att amatörerna ofta deppar ihop och tar träningsuppehåll under skador medans proffsen utnyttjar tiden till att bli ännu starkare än vad de var innan skadan eftersom de kan hinna med nyttig alternativträning i större utsträckning än vad de kan annars.

Så försök fokusera på att träningen du gör nu är precis vad du behöver för att komma tillbaka i topptrim. Och var noga med att du inte gör ngn övning som orsakar att tån tar tid på sig att läka.

Det är klart att du ska springa maraton i år!

 

[LadyCovergirl]

Tuff jobbperiod gör att träningen får gå på halvfart. Körde iaf ett pass idag på min enda lediga dag på två veckor
Fokus på överkroppen och det kändes bra men jag tror inte att jag får någon träningsvärk

 

[Milosari]

Usch, jag är helt knäckt just nu. I september bestämde jag mig för att springa marathon och har verkligen längtat sen dess, visualiserat hur det kommer att se ut och hur det kommer att kännas. Så mycket av den här våren skulle handla om träningen för det och jag kände världens rus när jag tänkte på det. Sen bröt jag tån och det blev någon veckas avgrundssorg innan jag bestämde mig för att jag ska fan springa ändå. Jag ska träna på alla sätt jag bara kan och den dagen jag kan springa igen så ska jag springa som aldrig förr, och jag boade in mig på gymmet.

Men frakturen läker inte, läkaren sa 6 veckors vila och nu har det gått mer. Tån är fortfarande stel, svullen och gör ont. Jag kan inte böja den. Uppgivenheten och februarimörkret tog mig in i en svacka och nu har jag inte tränat alls på 2,5 vecka. Marathon börjar kännas längre och längre bort och när jag pratade om det med sambon igår så bröt jag ihop. Jag känner mig värdelös. Sist jag skulle springa marathon så fick jag löparknä en månad innan och kunde enbart springa halva loppet. I år skulle ju bli min revansch och här sitter jag med en bruten tå. Jag är i dålig form, det är synligt. Jag känner mig bara ledsen och nedstämd just nu.

Ändå brinner en liten liten låga någonstans som vill hanka sig runt det där jävla loppet i juni om det så blir på 6 h. En liten låga som vill känna sig stark på gymmet igen om någon månad. Buke, hur plockar man upp sig själv från botten när det känns såhär och man bara vill gråta när man tänker på träning?

Har ingen erfarenhet av varken tävlingar eller skador så vill bara säga krya på dig!