Bortsett från ett kort 3 km pass häromdagen tror jag att jag haft uppehåll i tre veckor från löpningen pga seg förkylning. Idag var sista dag att springa ett virtuellt lopp som var istället för ett inställt traillopp. Så jag kände att jag var tvungen att springa loppet trots sämsta uppladdningen. Medaljen är så himla fin!
Och det var dessutom bara 5 km. Och jag kan ändå inte springa snabbt i skogen så det spelar liksom ingen roll om jag är i form eller inte. Sagt och gjort! Valde att springa i närbeläget naturreservat med vandringsstigar. Går väldigt mkt upp och ner och är skiftande i underlag, bitvis ren sand. Och vissa sträckor går längs med havet så det är verkligen njutbart att springa där!
Var faktiskt riktigt, riktigt kul! Var massor av folk där! Det var lite galet faktiskt! Men det var varmt och soligt så det var väldigt många som grillade, hade picnic etc. Men det ledde ju också till att det blev många möten på stigarna där jag kände att jag var tvungen att ta stora omvägar om de mötande eftersom jag var så väldigt flåsig.
Prestationsmässigt tyckte jag inte att det var så mkt att hänga i granen. Tempot varierade rejält beroende på terrängen. Tog i rejält bitvis men gick ändå inte fort. Sen glömde jag också att starta klockan och upptäckte det inte förrän efter en stund. Appen skickade dock en notis till klockan varje kilometer. Men efter 4 km blev det väldigt svårt att avgöra hur mkt det var kvar. Jag gissade att jag hade ca 400 m kvar och tänkte försöka mig på en liten spurt när det helt plötsligt kom en notis om att jag hade gått i mål! Det var väldigt snopet och förtog lite av loppkänslan att inte ”se” målet. Men överlag ett riktigt roligt lopp!
Visade sig sen att det inte var så mga som valde att springa det virtuella loppet. Bara 46 st. Och väldigt svårt att jämföra svårighetsgraden på de andras banor. Men jag blev väldigt, väldigt glad och extremt överraskad när jag såg att jag kommit femma!
Så himla kul!