Jag funderar lite kring positiv förstärkning och uteritter. Vi har flera olika roliga ridvägar här på nya stället, även om de allihop är typ grusväg eller gräsväg några km innan man kommer till stigar. Ariel föredrar stigar framför vägar. Men efter på tok för mycket distansrittsträning som ung, så tycker hon inte att uteritter är roliga. Med rätt sällskap kan det vara ok, men är det fel sällskap går det i 3,5-4 km i timmen med många motorstopp. Själv är bättre än fel sällskap och i nya stallet blir vi nästan alltid själv ut.
Är det nån som har bra tips på hur jag kan få det att kännas roligare? Tidigare har jag ridit med spö, men det känns bara så himla fel att tvinga henne när hon inte tycker att det är skoj. Samtidigt vet jag att ju högre kondition hon kommer upp i, desto roligare tycker hon att det är att vara ute. Speciellt om vi byggt upp en rutin av att galoppera på vissa ställen (så långt har vi ju inte kommit här, hon har ännu inte fattat vilka otroliga galoppmöjligheter vi har, både rundbana och kantzon).
Jag har liknande problem fast Tiger blir spänd, han tycker inte saker är tråkiga utan läskiga. Men har inte heller ännu fått ihop hur jag gör med allt vi gör utanför gården men tror i hans fall att det kommer. Han var ju en helt annan häst senaste träningen, jag tror och hoppas att jobbar vid med rörelseglädje hemma så att han där i en trygg miljö belönas för det så får vi mer och mer verktyg att hitta den känslan ute också hoppas jag.
Det känns mer och mer som att vi hittat en riktigt bra tränare faktiskt (jag har haft en bra känsla sedan första gångennjag åkte iväg och tittade på en träning men det är ju samtidigt svårt att avgöra när det är ett helt nytt tänk för mig) så jag är ganska övertygad om att hon kommer hjälpa oss när vi kommer dit. Då kanske jag kan dela något mer givande än detta Men ville i alla fall skriva att jag förstår lite känslan och också behöver hjälp med det