Tråden för positiv förstärkning/klickerträning/belöningsbaserad träning

[WSLPZF]

Det är det absolut svåraste för både mig och min häst. Och jag ska villigt erkänna att jag verkligen har svårt och oftast tänker fel där. Både jag och min häst slår knut på oss själva för att duga. Jag behöver lära mig hur jag slutar belöna prestation, eftersom både han och jag hela tiden har så himla lätt att känna så stor förväntanspress för att prestera något. Och då fryser han fast och går in i sin egna värld antingen som synligt stressad eller så blir han så trött att han somnar. Och jag blir bara ännu mer stressad än jag försökt att inte vara redan när jag tänker att vi ska göra något

Jag har egentligen en ganska bra idé numera tror jag av hur jag behöver förhålla mig till honom och till prestation. Men det är ju såklart också min akilleshäl att vara lugn, avspänd och inte känna mig pressad.

Rent praktiskt är mitt mantra att allt min häst gör är helt perfekt. Allt jag gör är helt perfekt. Inte öka något tryck, vilket för mig är så svårt när man kommer från traditionell hästhantering och dessutom oftast startar med en häst som tycker idén om att gå utanför stalldörren är ångestframkallande. Och så kan jag mata honom hur mycket som helst med godis, för honom är godis inget värt i jämförelse med trygghet och avslappning men gör det lättare för mig att locka ut honom ur hans skal i vissa lägen.

Just nu så har jag landat i att ta bort alla former av "hjälper". Jag vill kunna vara den lugna som tar över känsloläget istället för att påverkas av honom när han blir osäker. Och han behöver tid. Och jag vill låta bli att öka trycket. Så då kändes det logiskt att helt enkelt göra det lättare för mig att öva mig i att lugnt fokusera och låta honom få sin tid. Det är faktiskt nästan lättare för mig nu än när jag dessutom hela tiden funderade över när jag skulle hjälpa honom på traven i rätt riktning och hur.

Min häst (alla hästar?) är enormt lyhörd när jag lyckas skala av mig en del av allt "blurr" och det är så coolt att hur han hajar till, connectar och följer min tanke. Likväl som när jag ser att han hör mig men inte just då är bekväm nog att utföra det jag ber om och hur processerna går tills att han vågar.

Har noll aning om detta inlägget platsade här eller inte för jag lyckas aldrig fatta hur man kan göra något utan negativ förstärkning? Jag har ju visserligen en idé om att när jag tex önskar att han flyttar sig i stallgången när jag fixar med hovarna så har jag en varm och mjuk bild I huvudet av hur jag önskar att han flyttar sig/vart han ställer sig men helt klart upplever ju min häst det som ett mentalt tryck. Han har också lätt för att gissa sig till mentala tryck och försöka följa dem för att behaga mig.

Det här är så intressant! Och fint analyserat.

Jag håller med om att det är svårt ibland att balansera det vi vill att hästen ska göra med hästens frivillighet att utföra det: alltså tryck. Och tänker att det också är ett prestationskrav som man lägger på sig själv, att vara perfekt i att endast kommunicera utan tryck. Men jag tror inte att det är möjligt eller kanske ens så värst nödvändigt. Alla har vi ju gränser i livet någonstans. Vi kan inte göra precis allt. Jag fick igår förklara för en ponny att allt gräs inte är hans, alltid. Det känns inte alls lika bra som den fina kommunikation vi har annars (han kan även lämna gräs på signal, men inte igår). Men vi kommer ju över det.

Om man tränar utan tryck och kommunicerar utan tryck så långt det bara är möjligt så anser jag absolut att det är "good enough". Man kan ju bara göra det man kan göra, liksom. Hästarna får absolut kommunicera sin vilja här, och jag kommunicerar min, och oftast vill vi samma saker. Annars får situationen avgöra hur det blir. (Jag är inte lika bra på att formulera mina tankar som du är känner jag!)

Vi är i samma fas här med att ta bort hjälperna, speciellt med ena ponnyn som till hundra procent betraktar dem som förgiftade signaler. Vi byter dem mot andra signaler, och så ser vi längre fram om vi kan byta tillbaka till att använda traditionella hjälper som signaler (utan eskalerande tryck) och om han är okej med det. Han har tidigare gjort precis som du beskriver, antingen synbart stressad eller nedstängd. Det är en helt annan häst numera.

 

[WSLPZF]

Inga tips men jag vill göra det. På listan av saker jag vill göra är att jobba med uppbyggande övningar med. Jobba med balansen och självbärigheten utan ryttare (samtidigt som vi har kul ihop)

Träningsring/omvänd rundkorall har jag sneglat på men i stallet jag står i är det mycket liv och rörelse i så det är svårt att få vara i paddocken själv så länge att jag kan få till det. Hur bygger du upp det? Hinderstöd och rep?

Ja, precis min tanke också!

Jag har byggt en i hagen som är permanent, jag fyllde dunkar lite grann (så att de inte blåser bort) och har fäst staketslanor i plast, sådana som är som bommar, med balsnöre i dunkarna. Det funkar bra! Men sedan har jag även satt upp enbart koner i ridhuset, och ber hästarna gå utanför dem. De har köpt det väldigt fort. Man kan ju lägga bommar eller något annat visuellt hinder också, och bara belöna när hästen är på utsidan. Även min permanenta ring är låg nog för dem att kunna kliva över om de verkligen vill så det är tur att de greppar konceptet rätt fort!

Jag försöker få in formen lite i allt vi gör nu, även hur jag belöningsplacerar, och försöker få till att de påbörjar skritten framåt i samma position, vilket vi inte har fått till än. Jag letar efter det där ögonblicket jag kan klicka! Det är lättare i böjning eller sidvärts. Mina små ponnyer rids ju liksom inte i form på grund av små ryttare som inte hunnit dit än, så det vore så bra om de hade mer självbärighet som var oberoende av ryttarna. Och min stackars stora häst har inte en muskel kvar i kroppen så där är det bara att börja bygga...

 

[WSLPZF]

@crazyrabbitlady Jag skulle ju jättegärna höra mer om hur du har lasttränat också, glömde jag skriva! Hur har du jobbat med det?

 

[the_connemara]

Jag klantade bort ett långt svar men ang form. Min häst har tydligt visat mig hur "lite som krävs" tillsammans med min tränare. Han är otroligt lyhörd för vad hon önskar. Det är på precis lika tydlig nivå från marken som om han rids vad gäller form och engagemang. Eller ja, eftersom han kan vara så fysiskt och mentalt lösgjord så bjuder han också på betydligt mer energi där han vågar ta i med egen bjudning. Det är helt fantastiskt fint att se och motiverar mig väldigt mycket! Jag har dock väldigt långt kvar att gå på min egna fysiska och mentala lösgjordhet för att uppnå något i närheten

Jag är så otroligt teoretisk (och rädd för att göra fel) så jag har liksom velat veta exakt var jag ska stå, hur jag ska hålla i mitt rep, när jag ska kliva hit eller dit, trott jag måste ha någon sorts pekpinne och lära mig driva med den osv för att det öht ska ge min häst något alls om man tänker "fysisk träning" och trott jag behövt göra en massa övningar för att få någon effekt typ.

Medan när jag tänker efter så är ju det fina med en duktig ryttare med känsla att de liksom "bara" kan sitta upp och så ser de ut som att de mest följer med och ändå balanserar hästen sig direkt upp efter dem och följer dem som ett rinnande vatten med fin ihopkoppling. Det är ju typ alltid en själv som inte är tillräckligt centrerad och lösgjord mentalt och fysiskt som gör att allt blir svårt och hästen inte vill följa en.

 

[Nahar]

Jag är väldig nybörjare på det här med klicker men läser på massor just nu och försöker klura ut hur jag ska jobba med mina lite svåra hästar. Nu vet jag såklart att hästar inte är hundar men jag har mer erfarenhet av att jobba med svåra hundar än svåra hästar så i det har det kommit naturligt för mig att när jag har de problemen jag har med hästarna så vill jag jobba på liknande sätt som med hundarna, det vill säga positiv förstärkning och bygga självförtroende och tillit.

Hästarna är svåra på det sättet att de har extrem separationsångest, först och främst. Så det är verkligen på ruta noll med att komma till en punkt där de är säkra att hantera samtidigt som jag vill bygga upp tillit och glädje i att få jobba och samarbeta med mig långt innan jag kan tänka på att faktiskt sätta igång dem.

Har ögnat igenom tråden men ska läsa mer noggrant lite senare

 

[Brassneck]

@crazyrabbitlady Jag skulle ju jättegärna höra mer om hur du har lasttränat också, glömde jag skriva! Hur har du jobbat med det?

Jag kan berätta lite om hur jag lasttränat. Min ponny har aldrig gillat att åka släp, men har liksom funnit sig i det. När jag började med klicker och signalerade att det var ok att han sa nej sa han NEJ TACK till släpet. Så uppenbarligen har han aldrig tyckt det var okej men känt sig tvungen.

Själva ”gå in i släpet” har egentligen inte varit något problem sedan jag kom på att öppna även frontutlastningen. Så kärnproblemet är att han inte gillar när det blir trångt och när man stänger. Speciellt bakom, då kastar han sig bakåt. Så han fick en startknapp (ett sittunderlag som jag hängde på transportvägen) för momentet ”stänga bakom”. Då började jag med att så fort han duttade på startknappen rörde sig medhjälparen på rampen bakom. Fick gå väldigt försiktigt fram men till slut (Veckor) kunde vi stänga både bom och ramp. Hade alltid öppet framtill så att han skulle kunna gå ut om det blev för mycket.

Sen blev han tyvärr skadad och vi fick åka till veterinären flera gånger utan att ha övat att även stänga framtill. Som tur var accepterade han det, men annars hade jag gjort på samma sätt med att stänga framtill.
Nu bor han i ett hem där han inte behöver åka, vilket är det bästa för honom. Han har uppenbarligen varit med om väldigt mycket (jag vet en del) i samband med transport så det var nästan skönt när han blev sjukpensionär och vi kunde ”ge upp” det projektet. Han var en himla fin ponny och riktigt duktig på tävlingsbanan så det var synd att det alltid var så nervöst att åka med honom. Men det viktigaste är ju att han har det bra.

Jag vet inte hur man ska tänka när det gäller saker som hästen verkligen inte vill. Att åka släp är ju egentligen ingen nödvändighet (förutom till veterinären men enstaka gånger brukar man ju kunna få in dem i nödsituationer). Finns säkert andra saker tex klippmaskinen, spola benen, hoppa, vad som helst egentligen. När ska man tänka att det bästa för djuret är att helt enkelt slippa det? En lite filosofisk fråga såhär på lördagsförmiddagen

 

[WSLPZF]

Jag kan berätta lite om hur jag lasttränat. Min ponny har aldrig gillat att åka släp, men har liksom funnit sig i det. När jag började med klicker och signalerade att det var ok att han sa nej sa han NEJ TACK till släpet. Så uppenbarligen har han aldrig tyckt det var okej men känt sig tvungen.

Själva ”gå in i släpet” har egentligen inte varit något problem sedan jag kom på att öppna även frontutlastningen. Så kärnproblemet är att han inte gillar när det blir trångt och när man stänger. Speciellt bakom, då kastar han sig bakåt. Så han fick en startknapp (ett sittunderlag som jag hängde på transportvägen) för momentet ”stänga bakom”. Då började jag med att så fort han duttade på startknappen rörde sig medhjälparen på rampen bakom. Fick gå väldigt försiktigt fram men till slut (Veckor) kunde vi stänga både bom och ramp. Hade alltid öppet framtill så att han skulle kunna gå ut om det blev för mycket.

Sen blev han tyvärr skadad och vi fick åka till veterinären flera gånger utan att ha övat att även stänga framtill. Som tur var accepterade han det, men annars hade jag gjort på samma sätt med att stänga framtill.
Nu bor han i ett hem där han inte behöver åka, vilket är det bästa för honom. Han har uppenbarligen varit med om väldigt mycket (jag vet en del) i samband med transport så det var nästan skönt när han blev sjukpensionär och vi kunde ”ge upp” det projektet. Han var en himla fin ponny och riktigt duktig på tävlingsbanan så det var synd att det alltid var så nervöst att åka med honom. Men det viktigaste är ju att han har det bra.

Jag vet inte hur man ska tänka när det gäller saker som hästen verkligen inte vill. Att åka släp är ju egentligen ingen nödvändighet (förutom till veterinären men enstaka gånger brukar man ju kunna få in dem i nödsituationer). Finns säkert andra saker tex klippmaskinen, spola benen, hoppa, vad som helst egentligen. När ska man tänka att det bästa för djuret är att helt enkelt slippa det? En lite filosofisk fråga såhär på lördagsförmiddagen

Kul att få höra om din träning!

Ja, det där är så intressant. När handlar det bara om vår föreställning om vad som ska göras, och när är det ett kul samarbete, och när är det helt enkelt nödvändigt?

Träning brukar jag tänka ska vara frivillig - eller det är målet i alla fall, men så klart kan man missförstå och tolka fel också. Så även hoppning och liknande tycker jag hör dit. Men kan förhoppningsvis förstärkas upp till att bli en favorit.

Men livet är ju inte alltid frivilligt. (Min första tanke när jag vaknade i stormen i morse var sorry hästarna, det blir inget idag! Men de fick både frukost och mockat en stund senare ändå. ) Staketet slutar där det bästa gräset börjar. Alla jobbiga gränser som vi alla har att hantera... men vi får hantera dem bäst vi kan. Det tror jag gäller varenda levande varelse, och vi överlever ju det också.

Hovslagare här har väl hört till nödvändigt ont, inget som har varit direkt besvärligt men ingen häst har väl jublat direkt heller. Nu brukar jag träna med target eller leka något annat med hästarna medan hovslagaren jobbar, och de senaste gångerna har de faktiskt börjat stå på kö vid grinden för att få komma in...! Vissa moment är så klart mindre populära än andra, men upplevelsen som helhet är ändå så pass trevlig att de har börjat längta efter den, vilket känns så himla bra. Innan var det ingen som protesterade direkt men det fanns en spänning i dem när jag hämtade in dem till hovslagaren ändå.

Om man kan förstärka det man gör till att bli uppskattat så känns det ju egentligen schysst med det mesta, tänker jag. Det mesta vi gör med hästarna är ju annars totalt onaturligt, men hästarna väljer ändå att vara med på det - numera, då, när de får välja. De största protesterna kommer när man tycker att man har tränat färdigt! Då kan det ju vara okej att borsta, spola ben, spraya ur sprayflaska, rida och hoppa, om hästen ber att få göra lite mer när man är klar.

Jag gillar Alexandra Kurlands idé om att inte bara vilja att hästen ska gå med på att göra det vi tränar, utan den ska verkligen gilla det, eftersom det är så välförstärkt.

Så filosoferar jag här på eftermiddagen!

 

[WSLPZF]

Jag klantade bort ett långt svar men ang form. Min häst har tydligt visat mig hur "lite som krävs" tillsammans med min tränare. Han är otroligt lyhörd för vad hon önskar. Det är på precis lika tydlig nivå från marken som om han rids vad gäller form och engagemang. Eller ja, eftersom han kan vara så fysiskt och mentalt lösgjord så bjuder han också på betydligt mer energi där han vågar ta i med egen bjudning. Det är helt fantastiskt fint att se och motiverar mig väldigt mycket! Jag har dock väldigt långt kvar att gå på min egna fysiska och mentala lösgjordhet för att uppnå något i närheten

Jag är så otroligt teoretisk (och rädd för att göra fel) så jag har liksom velat veta exakt var jag ska stå, hur jag ska hålla i mitt rep, när jag ska kliva hit eller dit, trott jag måste ha någon sorts pekpinne och lära mig driva med den osv för att det öht ska ge min häst något alls om man tänker "fysisk träning" och trott jag behövt göra en massa övningar för att få någon effekt typ.

Medan när jag tänker efter så är ju det fina med en duktig ryttare med känsla att de liksom "bara" kan sitta upp och så ser de ut som att de mest följer med och ändå balanserar hästen sig direkt upp efter dem och följer dem som ett rinnande vatten med fin ihopkoppling. Det är ju typ alltid en själv som inte är tillräckligt centrerad och lösgjord mentalt och fysiskt som gör att allt blir svårt och hästen inte vill följa en.

Ditt sista stycke där är ju så sant. Oavsett om man är på marken eller på hästryggen tycker jag det är så avgörande om man klarar att vara påkopplad och lyhörd, eller om man stänger den vägen av någon orsak (trött, stressad, rädd, irriterad, okoncentrerad, vad det nu är). Man kan ju inte alltid vara på topp så klart (jag kan det då inte!), men vilken skillnad det gör när man känner att man är "där" med hästen.

För att koppla det till belöningsbaserad träning så tycker jag att just fokuset på frivillighet gör att man riskerar mindre, än om man jobbar med tryck. Om man blir för klumpig och otydlig eller till och med orättvis i till exempel klickerträning så kan ju hästen välja att säga "Du är inget rolig, jag går min väg nu". Eller be en att sitta av. Medan min upplevelse av mycket traditionell ridning är att hästarna får ta så mycket ansvar för situationen. Ryttaren gör, sett ur hästens synvinkel, inte sin del, men den måste ändå vara kvar i situationen.

Jag har sett det rätt mycket när mina ponnyer tränas av barn. Det är ju inte alltid helt lätt att ha en tydlig bild av vad man vill och kunna förmedla det till hästen, och om det upprepas några gånger så kan hästarna helt enkelt gå sin väg. Informationen eller spelreglerna är så viktiga för att de ska vilja delta. Om personen gör ett nytt försök och är tydligare så går det fint igen. Men hästen far ju inte illa även om den går iväg, den lever på och kan delta eller inte, vilket den nu föredrar.

I traditionell ridning däremot, och då tänker jag mer på vardagsryttare än på de allra skickligaste, så kan ju hästen inte komma ur situationen lika lätt. Om man till exempel gör en lite klumpig galoppfattning och hästen tänker "Jag förstår inte! Jag vet inte vad jag ska göra." så kan den inte komma ur situationen, och den får också väldigt ofta ansvaret för att lösa den - genom att ryttaren gör nya, ivriga försök att få till den där galoppen men utan att bli tydligare för det.

Jag spinner bara vidare på tankarna nu så klart, ingen alls direkt koppling till det du har skrivit om din träning eller så! Men just det där att man är mentalt närvarande med hästen. Då kan man förstås träna på olika sätt och vara tydlig för hästen, medan om man stänger den dörren så blir det tufft för hästen, speciellt om den inte har tillåtelse att lämna. Och det är svåååååårt att vara närvarande... jättesvårt ibland!

 

[crazyrabbitlady]

@crazyrabbitlady Jag skulle ju jättegärna höra mer om hur du har lasttränat också, glömde jag skriva! Hur har du jobbat med det?

Det blev visst ett lite senare svar än vad jag tänkte. Får se om jag får till ett sammanhängande svar

Vi har jobbat en hel del korta småpass. Att komma upp på rampen har egentligen inte varit några problem men längre än så har inte gått (om vi inte haft linor ute, då vill han inte gå nära dom alls). Så det var där vi började. Belöning varje gång han tog ytterligare ett steg upp på rampen, vissa tillfällen så fort ett bakben började röra sig framåt. Många små pauser i det hela i form av att ta och backa av och gå en liten runda. Vissa gånger belöning för bara ett steg upp på rampen, andra gånger när han kommit lite längre.

Vi har kommit så långt att vi kan gå in hela vägen och stå där och äta lite och sen backa av på mitt kommando. Det vi håller på med nu är att (komma till att) han ska få belöningen i krubba inne i transporten medan jag kan röra mig runt om honom, grimskaftet kan röra lite på sig osv. När det sitter tänker jag att jag gör samma sak men med mittväggen på plats i mitten så att jag kan gå brevid där lite enklare. Mittväggen behöver vara i mitten för att jag ska kunna stänga bakom vilket då är nästa steg. Allt detta både med och utan multarget.

Jag har inte möjlighet att träna honom helt löst hela tiden utan behöver de flesta gånger hålla i honom på ett eller annat sätt. Hade gärna haft honom lös lite mer.

Har säkert missat saker. Men lite typ så.

 

[WSLPZF]

Vilken fin träning! Hur har du upplevt hans sinnesstämning när ni har tränat?

 

[crazyrabbitlady]

Vilken fin träning! Hur har du upplevt hans sinnesstämning när ni har tränat?

Jag gissar att du frågade mig?

Jag vet inte exakt hur jag ska beskriva hur han är. Positiv och vill hitta till vad han ska göra men så kommer vi helt plötsligt till ett ställe där han inte är helt bekväm och så backar han. Det är svårt att se när han börjar närma sig det och bryta innan han känner sig obekväm.

Han är även väldigt sugen på att få sitt godis (för sugen ibland) så att han ibland nästan gör mer än vad han själv är bekväm med. Hamnar även till och från i 'men om jag bara går fram till matte och är söt så kanske jag får godis för det'

Vi jobbar på att hitta en lösning som funkar med rätt godis men han ändrar sig ibland gällande vad som är gott så det komplicerar det lite.

 

[WSLPZF]

Jag gissar att du frågade mig?

Jag vet inte exakt hur jag ska beskriva hur han är. Positiv och vill hitta till vad han ska göra men så kommer vi helt plötsligt till ett ställe där han inte är helt bekväm och så backar han. Det är svårt att se när han börjar närma sig det och bryta innan han känner sig obekväm.

Han är även väldigt sugen på att få sitt godis (för sugen ibland) så att han ibland nästan gör mer än vad han själv är bekväm med. Hamnar även till och från i 'men om jag bara går fram till matte och är söt så kanske jag får godis för det'

Vi jobbar på att hitta en lösning som funkar med rätt godis men han ändrar sig ibland gällande vad som är gott så det komplicerar det lite.

Missade att citera!

Han låter väldigt charmig. Det är verkligen ett ständigt bollande, läsa av, be om mer, be om mindre, belöna mer, belöna mindre...! Kul är det att träna men inte så avkopplande alla gånger!

Jag har inte hunnit träna alls i veckan i stort sett så jag är inte nöjd. Imorgon ska det bli i alla fall lite träning! Men jag har gjort något som jag har velat göra jättelänge, nämligen klickerträna hönsen! De är nästan alltid runt fötterna i stallet och ridhuset så det är lätt att få in någon minut här och var när man lyckas separera dem en stund. Det började väldigt spontant så jag hade ingen som helst plan, men ena hönan har nu börjat förstå att lägga huvudet på sned och tuppen är nästan inne på... hm... näbbtarget? De är riktigt kvicka, nyttigt för att träna timingen! Jag har fortfarande ingen plan, mer än att lära mig om att klicka höns!

 

[WSLPZF]

Idag har jag faktiskt ridit! Min häst har varit skadad länge så det kändes stort, men det gick jättebra, de få minuterna vi höll på. Han blev jätteglad och stegade iväg med ett frrruuust. Att man kan bli så glad av några minuter i skritt (delvis i favoriten spansk skritt )! Vi tränade också lite skänkelvikning från marken som han får ihop allt bättre, den svårare sidan satte han idag.

Med min minsta ponny bestämde jag att verkligen försöka rensa upp mina signaler. Jag ville vara säker på att vara tydlig, och det behöver vi förstås fortsätta med, men det gick bra. Nyttigt och roligt! Sedan övade jag ganska länge att han bara skulle följa mig runt spåret. Han rids av små barn då och då, och tränas givetvis under tiden, men det är så lätt att det bara blir beteenden - att bara skritta på är mycket svårare och mindre förstärkt. Så det övade vi, och varierade antalet steg han behövde gå för att få klick. I början frågade han hela tiden om han inte skulle GÖRA något men han fick kläm på det väldigt fort. Bara att förstärka på.

Vad har ni tränat det sista?

 

[the_connemara]

Jag tänkte tränat igår, och filmat. Men fick hjälp med mitt släp istället

Skulle fortsatt på att se om jag kan skicka ut honom på en volt (läs, ta ett steg utåt ) utan att han blir långsam att kalla in igen. Nivån här

 

[WSLPZF]

Jag tänkte tränat igår, och filmat. Men fick hjälp med mitt släp istället

Skulle fortsatt på att se om jag kan skicka ut honom på en volt (läs, ta ett steg utåt ) utan att han blir långsam att kalla in igen. Nivån här

Det där när livet kommer emellan...

Det låter faktiskt som en inte alltför blygsam utmaning måste jag säga!

 

[the_connemara]

Det där när livet kommer emellan...

Det låter faktiskt som en inte alltför blygsam utmaning måste jag säga!

Ja alltså apropå livet hamnade jag i en konversation med en icke hästmänniska om hur känslig min häst är för mitt känsloläge. Var sjukskriven pga allmänt jävla psykbryt en sväng i höstas. Vår tränare var hos oss samma dag som jag gick hem. Hästen som var sitt bästa och gladaste jag ever på träningen typ en månad innan såg ut som ett vrak. Typ 1 års back i utveckling. Spänd, jätteskeptisk och helt låst i kroppen. Hittade ingen annan anledning än att jag bara hade bitit ihop och stängt honom ute för att orka med mig själv. Vände supersnabbt och jag märkte jättestor skillnad på honom I den dagliga hanteringen. Detta gör det så svårt för mig att avgöra vad som är fysiskt resp mentalt hos honom eftersom hans matte tydligen också måste tas med i beräkningen. Men så himla intressant tycker jag!

 

[WSLPZF]

Ja alltså apropå livet hamnade jag i en konversation med en icke hästmänniska om hur känslig min häst är för mitt känsloläge. Var sjukskriven pga allmänt jävla psykbryt en sväng i höstas. Vår tränare var hos oss samma dag som jag gick hem. Hästen som var sitt bästa och gladaste jag ever på träningen typ en månad innan såg ut som ett vrak. Typ 1 års back i utveckling. Spänd, jätteskeptisk och helt låst i kroppen. Hittade ingen annan anledning än att jag bara hade bitit ihop och stängt honom ute för att orka med mig själv. Vände supersnabbt och jag märkte jättestor skillnad på honom I den dagliga hanteringen. Detta gör det så svårt för mig att avgöra vad som är fysiskt resp mentalt hos honom eftersom hans matte tydligen också måste tas med i beräkningen. Men så himla intressant tycker jag!

Otroligt intressant! Att han verkligen är som en spegel av dig, och att du förmår att uppfatta det också. Alla hade inte gjort det. Det kanske är jättevanligt, men om hästen inte är i en situation där den kan uttrycka så mycket så märks det ju inte heller. Vilken utmaning för oss människor, både att släppa fram hästarna så att de kan få visa oss vad de vill och känner, och att våga ta till oss vad de säger om oss!

Hoppas att du mår bättre!

 

[the_connemara]

Otroligt intressant! Att han verkligen är som en spegel av dig, och att du förmår att uppfatta det också. Alla hade inte gjort det. Det kanske är jättevanligt, men om hästen inte är i en situation där den kan uttrycka så mycket så märks det ju inte heller. Vilken utmaning för oss människor, både att släppa fram hästarna så att de kan få visa oss vad de vill och känner, och att våga ta till oss vad de säger om oss!

Hoppas att du mår bättre!

Tja, i 13 år gick det inte alls så bra Men ja det är väldigt intressant. Och din tråd här inbjöd till mer sådana reflektioner för mig Tack ❤

 

[WSLPZF]

Tja, i 13 år gick det inte alls så bra Men ja det är väldigt intressant. Och din tråd här inbjöd till mer sådana reflektioner för mig Tack ❤

Ja, alltså, jag önskar typ hela tiden att jag kunde backa bandet och vara smartare... men vi kan bara göra det vi kan med det vi vet. Och när vi vet bättre, kan vi göra bättre. Mitt mantra.

 

[the_connemara]

Kan vi kicka igång denna tråden igen, jag har äntligen fått tummen ur

Fick tips om en tränare det kändes bra med och idag fick min häst också träffa henne. Han tyckte det var MYCKET konstigt men tror vi kan ha mycket glädje av detta.

Jag är ju dock väldigt metodiskt lagd och känner mig helt lost. Läser och tittar och lyssnar lite överallt men hade velat ha ett "ABC Get Started" Var tycker ni man ska börja om man vill sätta sig in i det mer? Jag verkar ha ganska bra känsla för min häst och vad jag vill belöna rent beteendemässigt (mest för att jag är väl van vid var hans gränser går) men liksom inte plan eller struktur för hur jag ska ta mig fram. För mig är det (än så länge) ganska specifika saker jag ser som problem vi behöver hjälp med träningsglädje/rehab/rörelseglädje för oss som ekipage som lätt får prestationsångest ifall det ger en tydligare bild av vartåt jag bör leta? Finns det någon bra bok tex? Inte för översiktligt för jag kommer nog ha svårt att förstå lite för förenklade förklaringar.

Blev ju otroligt stressande för mig att han skulle äta under sin paus tex, han åt så mycket godis (sina vanliga gräspellets) att han var mätt efter träningen För jag behövde ju också prata med tränaren o fråga o så under tiden. Tanken är att han ska kunna pausa med gräs senare om jag förstod det rätt. Betyder det att man alltid bara tränar jättekort?

Ska läsa om denna tråden också för tips