Herregud, jag är världens sämsta!
Kort beskrivning:
- Skyndar ut till stallet, vill hinna rida innan det blir mörkt
- Rider
- Kommer tillbaka
- Hoppar av häst
- Binder upp häst på stallbacken
- Klär av häst
- Ger häst kraft
- Borstar häst och tar på täcke
- Går in i sadelkammaren medan häst äter:
- Rengör och putsar utrustning noga och avslappnat
- Har gott om tid på mig, kokar vatten och tar en pulverkaffe, och skriver i medryttardagboken vad vi gjort idag
- Okej, bussen går om 30 min, jag hinner sopa och fixa lite i sadelkammaren
- Fortfarande mycket tid på mig, så jag lägger telefonen på laddning och botaniserar lite i hästens utrustning. Borstar schabrak och sadelgjord, funderar på om hennes fleecetäcke behöver läggas i tvättkorgen, behöver jag kanske byta schabrak? Lägger schabraket upp och ner då hon blev svettig.
- Tar en till kaffe. Byter om i lugn och ro.
- Släcker och låser sadelkammaren
- Dubbelkollar att jag inte glömt laddaren (jävla Iphone)
- Går och lägger nyckeln till sadelkammaren på ett gömt ställe, sms:ar ägaren om var den ligger
Jag går ut igen för att gå till bussen.
Och där står hästen fortfarande uppbunden på stallplan, ätit upp sin kraft för länge sedan, och står och tittar snällt på mig, tålmodigt.
Hur virrig får man bli? Hur i hela tusan kan jag ha glömt att hästen fortfarande står och väntar på att bli utsläppt i hagen igen?
Bara att släppa ut, pussa extra mycket på häst och skämmas ihjäl. Och när jag gick (sprang) därifrån till bussen stod hon dessutom och tittade efter mig med spetsade öron och sin fina, kloka blick
Herre. Gud. Vad jag skäms. Hur kan man vara så virrig?