Tråden för dumma, halvdumma och heldumma frågor

[athena_arabians]

Jag förstår att det kan användas icke-nedsättande. Samtidigt så klingar det ableistiskt för mig; att om en inte funkar så är en inte färdig och borde alltså färdigställas, vilket pekar mot att normtypisk funktion är målet.



Personligen har jag inte använt ordet om någon person pga ovanstående (och eventuellt pga att det inte använts kring mig) men inte heller om saker, vilket även jag uppfattar som nyare (men inte vet om det är rätt eller fel).

Jag tror, precis som @tanten, att de olika nivåerna av betydelsen är väldigt lokala. Här i byn är det inte ett dugg nedsättande att säga att en är ofärdig, det betyder helt enkelt att en har ont eller är stel någonstans (oavsett orsak). Dvs en säger det istället för "jag har ont". Det är dialekt helt enkelt.

Edit: Och säkert rätt ålderdomligt även här... men mitt språk är ju lite daterat

 

[Mia_R]

Jag förstår att det kan användas icke-nedsättande. Samtidigt så klingar det ableistiskt för mig; att om en inte funkar så är en inte färdig och borde alltså färdigställas, vilket pekar mot att normtypisk funktion är målet.



Personligen har jag inte använt ordet om någon person pga ovanstående (och eventuellt pga att det inte använts kring mig) men inte heller om saker, vilket även jag uppfattar som nyare (men inte vet om det är rätt eller fel).

Jag har aldrig någonsin hört det användas vid någon form av handikapp utan enbart om en själv inte är i form av olika anledningar, sen om det är att man är lite stel, har brutit benet eller slagit i stortån. Att sätta ett o- framför ett ord, som reporterns ofärdig om en text, är typiskt norrländskt för mig. Jag använder inte ofärdig så, lika lite som jag säger oätit eller omätt men ohungrig.

 

[manda]

Jag tror, precis som @tanten, att de olika nivåerna av betydelsen är väldigt lokala. Här i byn är det inte ett dugg nedsättande att säga att en är ofärdig, det betyder helt enkelt att en har ont eller är stel någonstans (oavsett orsak). Dvs en säger det istället för "jag har ont". Det är dialekt helt enkelt.

Ja och sådana stundtals regionala uttryck tror jag speglar en (gammal) syn på tex då smärta. Att en som är begränsad av smärta snart blir ”klar” eller återgår till det normativa att funka. Även om personen som använder ett sådant uttryck inte menar någon värdering så är det just det som är ableism; att kulturen inklusive språket har uttryck som accepteras som neutrala, där avvikande från funktionell norm måste benämnas som ”ej i mål” eller ”ej norm” vilket ju ofärdig är ett klockrent exempel på. Sedan är det ju fint också. Det kan ju tolkas som ett sätt att säga ”jag läker” vilket väl får anses som ett optimistiskt ”glaset är halvfullt”-påstående om man har mycket ont tex. Bara det att om en är ofärdig i den betydelsen hela livet, är en då verkligen ofärdig rent etymologiskt? Mitt svar blir nej.

 

[manda]

Jag har aldrig någonsin hört det användas vid någon form av handikapp utan enbart om en själv inte är i form av olika anledningar, sen om det är att man är lite stel, har brutit benet eller slagit i stortån. Att sätta ett o- framför ett ord, som reporterns ofärdig om en text, är typiskt norrländskt för mig. Jag använder inte ofärdig så, lika lite som jag säger oätit eller omätt men ohungrig.

Okej! Jag har bara hört det användas som dum och klumpig (Västmanland) tillägg: och oförmögen.

 

[MiaMia]

Jag förstår att det kan användas icke-nedsättande. Samtidigt så klingar det ableistiskt för mig; att om en inte funkar så är en inte färdig och borde alltså färdigställas, vilket pekar mot att normtypisk funktion är målet.



Personligen har jag inte använt ordet om någon person pga ovanstående (och eventuellt pga att det inte använts kring mig) men inte heller om saker, vilket även jag uppfattar som nyare (men inte vet om det är rätt eller fel).

Etymologiskt så kommer det inte från o-färdig som i icke-färdigställd, utan från som i utan-färdighet. Alltså med bristande förmåga till rörelse/aktivitet. Betydelsemässigt en direkt parallell till det moderna ordet funktionsnedsättning. (med skillnaden att det så vitt jag vet enbart används om fysiska nedsättningar)

Eftersom ordet i praktiken är utdött i riksspråket annat än i enstaka historiska sammanhang så beror tolkningen helt på okunskap om något man saknar kontakt med. Jag har lite aversion mot att i sig väletablerade och funktionella uttryck ska dömas ut enbart på grunden att de är dialektala och därmed tillskrivs värderingar från de som står utanför brukarkretsen.
Det blir en kulturimperialism som knappast är bättre än den förmenta ableismen som skulle "korrigeras".

 

[manda]

Etymologiskt så kommer det inte från o-färdig som i icke-färdigställd, utan från som i utan-färdighet. Alltså med bristande förmåga till rörelse/aktivitet. Betydelsemässigt en direkt parallell till det moderna ordet funktionsnedsättning. (med skillnaden att det så vitt jag vet enbart används om fysiska nedsättningar)

Eftersom ordet i praktiken är utdött i riksspråket annat än i enstaka historiska sammanhang så beror tolkningen helt på okunskap om något man saknar kontakt med. Jag har lite aversion mot att i sig väletablerade och funktionella uttryck ska dömas ut enbart på grunden att de är dialektala och därmed tillskrivs värderingar från de som står utanför brukarkretsen.
Det blir en kulturimperialism som knappast är bättre än den förmenta ableismen som skulle "korrigeras".

Men det är just det jag opponerar mig mot. Att en människa skulle vara icke-färdigställd för att den har ont. Om hen har ont resten av livet (vilket är vanligt) så är ju det onda del av det färdiga. Det onda går inte över alltså är personen klar och ska inte definieras som icke-klar för att smärta för många råkar vara övergående.

Jag tycker du går ut lite hårt med ditt sista stycke om okunskap och kulturimperialism och tror du missförstår mig, jag dömer inte ut detta ord jag pratar om hur det kan uppfattas utanför de kretsar där det är helt neutralt. Du har ju själv definierar tre betydelser (och det finns uppenbarligen en fjärde som jag nämnde, vilket komplicerar det neutrala användandet. Det blir som att hävda sin rätt att säga neger för att ”jag menar inget illa jag har ju en kompis som är neger”). Att då avfärda ett problematiserande kring just dubbla betydelser känns märkligt. Jag är en stor dialektälskare. Ändå anser jag att det finns dialektala ord och uttryck som inte funkar så bra utanför sin dialektala krets vilket väl o-färdig blir ett bra exempel på.

 

[Mia_R]

Men det är just det jag opponerar mig mot. Att en människa skulle vara icke-färdigställd för att den har ont. Om hen har ont resten av livet (vilket är vanligt) så är ju det onda del av det färdiga. Det onda går inte över alltså är personen klar och ska inte definieras som icke-klar för att smärta för många råkar vara övergående.

Jag tycker du går ut lite hårt med ditt sista stycke om okunskap och kulturimperialism och tror du missförstår mig, jag dömer inte ut detta ord jag pratar om hur det kan uppfattas utanför de kretsar där det är helt neutralt. Du har ju själv definierar tre betydelser (och det finns uppenbarligen en fjärde som jag nämnde, vilket komplicerar det neutrala användandet. Det blir som att hävda sin rätt att säga neger för att ”jag menar inget illa jag har ju en kompis som är neger”). Att då avfärda ett problematiserande kring just dubbla betydelser känns märkligt. Jag är en stor dialektälskare. Ändå anser jag att det finns dialektala ord och uttryck som inte funkar så bra utanför sin dialektala krets vilket väl o-färdig blir ett bra exempel på.

Jag tycker du övertolkar, tänk färdig som färdighet istället för icke klar/ofullgången. Om du får ont i ett ben är du ofärdig, du har tappat din färdighet oavsett om det är tillfälligt eller permanent. Visst kan ofärdig även användas för något som inte är klart, men jag har aldrig någonsin hört det användas om att någon är dum eller klumpig, det om något är väl snarare att nedvärdera någon.

 

[MiaMia]

Men det är just det jag opponerar mig mot. Att en människa skulle vara icke-färdigställd för att den har ont. Om hen har ont resten av livet (vilket är vanligt) så är ju det onda del av det färdiga. Det onda går inte över alltså är personen klar och ska inte definieras som icke-klar för att smärta för många råkar vara övergående.

Jag tycker du går ut lite hårt med ditt sista stycke om okunskap och kulturimperialism och tror du missförstår mig, jag dömer inte ut detta ord jag pratar om hur det kan uppfattas utanför de kretsar där det är helt neutralt. Du har ju själv definierar tre betydelser (och det finns uppenbarligen en fjärde som jag nämnde, vilket komplicerar det neutrala användandet. Det blir som att hävda sin rätt att säga neger för att ”jag menar inget illa jag har ju en kompis som är neger”). Att då avfärda ett problematiserande kring just dubbla betydelser känns märkligt. Jag är en stor dialektälskare. Ändå anser jag att det finns dialektala ord och uttryck som inte funkar så bra utanför sin dialektala krets vilket väl o-färdig blir ett bra exempel på.

Då missförstod jag, trodde du syftade på folk som hört det från den ålderdomliga riksspråkliga användningen, inte att det vara en annan med fortfarande aktivt levande mening du talade om. Då blir det så klart med komplicerat när olika levande innebörder finns parallellt, som falska vänner. (min formulering var kanske lite i överkant spetsig)

Men tror du missförstod mig också? Det handlar INTE om att vara icke-färdigställd. Ordet har att göra med färdighet, som förmåga att göra/utföra saker. Inte med färdigställd, komplett, fullständig etc.

Den negativa värderingen tror jag kommer från att det har varit ett begrepp i officiell terminologi, i samband med fattigvård, arbetsoförmåga osv. Därifrån har betydelsen förskjutits från att syfta på alla med någon form av förmåga till at mer specifikt peka ut de som "inte duger" dvs, blir föremål för insatser eller förbrukar stödresurser. En förskjutning som då verkar ha slagit igenom även i vardagsspråket på vissa håll men inte på andra.

 

[tanten]

Annan halvdum fråga.
vi har adliga släkter som heter von, eller af. Och dito som inte har något alls

Hur kommer design att släkter heter von? Är de hitflyttade från tysktalande land eller la man till von vid adlingen för att det ansågs "fint"?

Och släkter utan von eller af- har de tagit bort det eller struntade de i det?

Historielektion, någon?

 

[manda]

Jag tycker du övertolkar, tänk färdig som färdighet istället för icke klar/ofullgången. Om du får ont i ett ben är du ofärdig, du har tappat din färdighet oavsett om det är tillfälligt eller permanent. Visst kan ofärdig även användas för något som inte är klart, men jag har aldrig någonsin hört det användas om att någon är dum eller klumpig, det om något är väl snarare att nedvärdera någon.

Ja, det är precis det jag menar; i min dialektala krets har det bara använts nedvärderande som dum/klumpig/oförmögen. Varför ska jag strunta i det? Det är inte hypotetiskt.

Men jag lämnar det, då det inte är så väldans viktigt. Jag säger inte att den betydelse som funnits i min miljö är den enda riktiga. Men jag säger att den finns.

Då missförstod jag, trodde du syftade på folk som hört det från den ålderdomliga riksspråkliga användningen, inte att det vara en annan med fortfarande aktivt levande mening du talade om. Då blir det så klart med komplicerat när olika levande innebörder finns parallellt, som falska vänner. (min formulering var kanske lite i överkant spetsig)

Men tror du missförstod mig också? Det handlar INTE om att vara icke-färdigställd. Ordet har att göra med färdighet, som förmåga att göra/utföra saker. Inte med färdigställd, komplett, fullständig etc.

Den negativa värderingen tror jag kommer från att det har varit ett begrepp i officiell terminologi, i samband med fattigvård, arbetsoförmåga osv. Därifrån har betydelsen förskjutits från att syfta på alla med någon form av förmåga till at mer specifikt peka ut de som "inte duger" dvs, blir föremål för insatser eller förbrukar stödresurser. En förskjutning som då verkar ha slagit igenom även i vardagsspråket på vissa håll men inte på andra.

Ja, jag håller med om den analysen om negativ konnotation!

Möjligt att jag missförstod och drog för stora växlar, vilket inte är avsiktligt utan bara för att jag uppfattar det så. Till exempel så kan jag inte se någon annan etymologisk/morfologisk grund till färdigheter än färdig som i klar (det kommer ju inte från färd som i resa), så jag har svårt att bortse från sambandet. Har du andra tankar om var färdighet kommer ifrån som inte har med klar att göra? Eller så kanske du bara tänker att färdighet fjärmats från färdig rent betydelsemässigt så att den morfologiska etymologin blir oviktig, vilket ju verkar stämma i andra dialektala bruk och också i artikeln som startade detta samtal.

 

[Krålus]

För mig så är ofärdig just något som inte är klart ännu. Din beskrivning har jag aldrig hört innan nu.

Inte jag heller...

 

[MiaMia]

Annan halvdum fråga.
vi har adliga släkter som heter von, eller af. Och dito som inte har något alls

Hur kommer design att släkter heter von? Är de hitflyttade från tysktalande land eller la man till von vid adlingen för att det ansågs "fint"?

Och släkter utan von eller af- har de tagit bort det eller struntade de i det?

Historielektion, någon?

Tror på mode. Att det under någon period var mer populärt med just den typen av namn.

På medeltiden var det väl mer vanligt att man adlades med adlades med sitt vanliga namn man hade sedan tidigare. Att tilldela ett nykonstruerat och "fint" namn förknippar jag mer med senare tider. Då hade nog inte ett namn som Bonde längre sett som önskvärt.

I det äldre namnskicket kunde det nog finnas både adlade och oadlade med samma namn. Att de ska vara helt unika kommer nog senare. Skulle tro att tilldelningen av nya namn först kan ha haft funktionen undvika förväxling med likartade namn på flera. Betänk att frälset (skattefriheten) från början var ersättning för en prestation (ställa upp mer väpnad ryttare) så det var inte ett permanent eller ärftligt tillstånd. Folk gick in i och ut ur frälset beroende på hur möjligheten att leverera den resursen förändrades för dem. Då blir tilldelandet av namn inte lika avgörande moment som när det för all framtid ska identifiera dina arvingars status.

Af kommer väl från början från att man använde tillägg som angav vilken sätesgård släkten hörde till, för att skilja släkter/släktgrenar med samma namn åt (likvärdigt med "Nisse på Östgården") Att det med tiden och med ett förändrat namnskick sedan blivit ett efternamn i mer egentlig mening. Och att man sedan började använda af/von som en "utsmyckning" av namnen som tappat den ursprungliga funktion. Tror von är importerat mode ord som började användas istället för eller parallellt med den (mossiga?) svenska formen

(observera att ovanstående har inslag av egna hypoteser och inte helt exakta kunskaper om detaljer, det bygger mer på allmän historiekunskap och vad jag tror mig minnas om vissa saker)

 

[MiaMia]

Möjligt att jag missförstod och drog för stora växlar, vilket inte är avsiktligt utan bara för att jag uppfattar det så. Till exempel så kan jag inte se någon annan etymologisk/morfologisk grund till färdigheter än färdig som i klar (det kommer ju inte från färd som i resa), så jag har svårt att bortse från sambandet. Har du andra tankar om var färdighet kommer ifrån som inte har med klar att göra? Eller så kanske du bara tänker att färdighet fjärmats från färdig rent betydelsemässigt så att den morfologiska etymologin blir oviktig, vilket ju verkar stämma i andra dialektala bruk och också i artikeln som startade detta samtal.

Ja, färdig-klar och färdig-fungerande har väl ett gemensamt ursprung längre bak. Men sedan dess har det blivit klart åtskilda betydelser. Ordet ofärdig är konstruerad från den senare.

Jag menar att betydelseinnehållet inte bör läsas som ofullständigt skapad. Den negativa laddningen är snarare tillförd från annat håll som senare betydelseförskjutning.
Nu förknippas väl färdig(het) med kapabel att göra som kopplat till övning och kompetens snarare än till friskhet och funktion. Så ordet blir feltolkat som ofullständigt/dåligt skapad på ett snarast populäretymologiskt sätt pga. elementet "färdig" inte förstås riktigt.

Men allt detta är ju lite gråzoner hur man formulerar sig om sambanden och ur vilket perspektiv också...

 

[Ramona]

Och släkter utan von eller af- har de tagit bort det eller struntade de i det?

Historielektion, någon?

Det handlar nog mer om när de adlades eller när de fick sitt namn, dvs mode, men givetvis också härkomst. Von är ju tyskt och förklarade var någon hade regerat. Lite samma sak som Elisabeth II av England är Johan von Knorring. Skillnaden är bara området man har regerat över. Elisabeth över England och Johan kom från området Knorr i Tyskland på 1000-talet.

Jämför man det med mer moderna adlade som tex Gyllenkrok så kommer de från 1600-tal. De var svenskar och hette Krok innan de blev adlade och la sig till med Gyllenkrok när de adlades.

Sen finns det ju flera olika ätter fast med samma namn, tex von Essen. Där finns det von Essen af Zeilli och ett helt gäng ätter som bara heter von Essen, men som har olika vapensköldar.

Det handlar väl mest om att kunna särskilja de olika människorna åt. Och det har vi ju gjort på de som inte är adliga också. Dalarna har ju tex en kultur av att stoppa gårdsnamnet före för- och efternamn. Min pappas släkt heter numer Runds i efternamn, men på den gamla goda tiden hette farfarsfarsfar Runds Karl Persson, men släkten valde att byta direkt till gårdsnamnet. Men det där ligger ju kvar i Dalarna där många heter fd gårdsnamnet, Simms, Sniis, Björs, Kans, Runds etc. Men många har ju kvar det gamla gårdsnamnet utan att ha bytt efternamn. Busk-Margit Jonsson är ju ett exempel på det, även om hon inte lever idag.

 

[hastflicka]

Jag tror, precis som @tanten, att de olika nivåerna av betydelsen är väldigt lokala. Här i byn är det inte ett dugg nedsättande att säga att en är ofärdig, det betyder helt enkelt att en har ont eller är stel någonstans (oavsett orsak). Dvs en säger det istället för "jag har ont". Det är dialekt helt enkelt.

Edit: Och säkert rätt ålderdomligt även här... men mitt språk är ju lite daterat

Jag anvander det ganska ofta om mig sjalv eller familjen. Jag har nagra andra uttryck fran Mormor och Morfar som jag ocksa gillar att anvanda. De var mina "heros" och jag kanner mig narmare dem nar jag anvander deras uttryck.

Mina morforaldrar bodde i Vasterbotten och anvande det mycket. Dar var det helt klart ett dialektalt ord och alla, i atminstone det samhallet, anvande det bade om sig sjalva nar de hade gjort illa sig, och om andra pa samma satt.

 

[Rosett]

Hur kommer det sig att man blir vråltörstig först på kvällen om man ätit nåt väldigt salt?
Spelar ingen roll om jag äter nåt saltigt kl 12 eller kl 17, blir ändå törstig först när jag ska sova, ca 22-00.
T.ex. äter pizza till lunch - blir törstig vid 22-tiden. Borde väl bli törstig typ vid 15 då?
Äter popcorn kl 17/18 - blir törstig ca kl 22.

Nu ska jag dricka mer vatten ...

 

[tanten]

I ästhuset har jag en diskbänk där en hon har en sil jag inte fattar hur proppen ska se ut.
Känns dumt att fråga om en diskbänkspropp men jag har inte en susning. Finns det ens?

 

[sjoberga]

I ästhuset har jag en diskbänk där en hon har en sil jag inte fattar hur proppen ska se ut.
Känns dumt att fråga om en diskbänkspropp men jag har inte en susning. Finns det ens?
Visa bifogad fil 125686

Den här typen (utan fjäder ) ska funka på alla slags försänkta silar.

https://www.oceanshop.se/alla-produkter/stadmaterial/kok-badrum/diskhopropp

 

[Gnist]

Jag tror, precis som @tanten, att de olika nivåerna av betydelsen är väldigt lokala. Här i byn är det inte ett dugg nedsättande att säga att en är ofärdig, det betyder helt enkelt att en har ont eller är stel någonstans (oavsett orsak). Dvs en säger det istället för "jag har ont". Det är dialekt helt enkelt.

Edit: Och säkert rätt ålderdomligt även här... men mitt språk är ju lite daterat

Samma i mina trakter. Ofärdig = stel, öm och i viss mån täcks även krasslig in i begreppet.

 

[tanten]

Den här typen (utan fjäder ) ska funka på alla slags försänkta silar.

https://www.oceanshop.se/alla-produkter/stadmaterial/kok-badrum/diskhopropp

Hrm. Den ser ut som den jag har i köket där silen är just försänkt. Det finns ingen försänkning, bara en liten kant